Hat och anpassning

Tänk om den fått heta så; diktsamlingen där Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar gjort urvalet. Athena Farrokhzad berättade, när jag lyssnade till dem i höstas på Bokmässan i Göteborg, att hon ett tag lekte med tanken att antologin skulle få det namnet som en blinkning till den välkända och mycket uppskattade Kärlek och uppror som kom ut 1989. Nu blev det istället Berör och förstör, 30 år senare.Athena Farrokhzad, Kristoffer Folkhammar och Mårten Melin under ett panelsamtal på Bokmässan.

Urvalet består av samtidspoesi av svenskspråkiga poeter och känns mycket spännande. Vid en första anblick känns dikterna överlag mörkare än urvalet i den äldre antologin och som introduktion till poesi kanske inte lika lättillgänglig. Men det är min blick. Kanske tycker inte dagens unga så. En av mina nyanlända elever detta år har läst i den med stor behållning. En dikt som hen valde ut som särskilt betydelsefull är följande:

Varför kan jag fortfarande inte
uttala ö
Öar
Sjöar
Öde
Ödlor
Öm, öm, öm
Får man undvika en bokstav
i tusen rader med dikter?

Någon gång ville jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
Jag kompromissar nuförtiden
jag vill snarare dö namnlös
Var som helst

//Jila Mossaed

En rolig uppgift man kan ge till eleverna är att låta dem leta efter dikter som pratar med varandra. Här har en elev valt ut en dikt av Erik Blomberg från Kärlek och uppror och en dikt av Kristina Lugn från Berör och förstör. Eleven berättar att hen tycker om Blombergs dikt för att den är vacker, den rimmar fint och den ger hopp om en värld där vi kan vara trygga. Lugns dikt tycker eleven också om, men den är annorlunda, man måste läsa den snabbare och hårdare. Och den svarar den första dikten med ilska. Det finns död, ensamhet och hemlöshet och för de som har upplevt det, känns inte jorden som ett tryggt hem.

Nu är det natt över jorden.
Darrande stjärna, gläns!
Världarna vandra så fjärran.
Mörkret är utan gräns.

Marken och mullen och mörkret,
varför älskar jag dem?
– Stjärnorna vandra så fjärran.
Jorden är människans hem.

//Erik Blomberg

Det finns en De Döda Mammornas lekplats
norr om kyrkogården, ett nöjesfält
strax brevid skyttegraven, ett trasigt tivoli
där alla barnen får fribiljetter.

Kärleken förmår ingenting alls
när den inte verkställs.
De hemlösa säger aldrig
att jorden är människans hem.

//Kristina Lugn

Jag tycker att båda diktsamlingarna har sin givna plats i varje klassrum där det undervisar i svenska eller svenska som andraspråk, från årskurs 6 och uppåt.

Annons

Poesi talar till hjärtat

På stigar‬
‪går man aldrig ‬
‪riktigt ensam‬
‪Fötterna har sällskap med‬
‪alla steg som‬
‪stigit‬
‪stigen fram‬

‪//Ingrid Sjöstrand‬

Poesin öppnar språket

En ny bok!

Nu finns äntligen min senast bok att beställa hos Natur & Kultur. Det är en kompletterande lärarhandledning med syftet att hjälpa och stödja lågstadielärare att inkludera alla sina elever i arbetet kring samma läsebok och i den första bokstavs- och läsinlärningen. Tanken är att den stora mängden, 240 sidor, kompletterande instruktioner, övningar och kopieringsunderlag ska vara till hjälp för elever i årskurs 1 som är nyanlända, eller på andra sätt språkligt sårbara, eller som helt enkelt behöver mer tid, repetition och tydlighet för att befästa läsningens grunder. Jag hoppas av hela mitt hjärta att denna handledning ska upplevas som ett värdefullt stöd för lärare som använder Den magiska kulan som läsebok.

Här följer några utdrag från inledningen.Jag vill också gärna visa hur handledningen i övrigt är upplagd, genom att visa några exempel från kapitel 1.

Blir du intresserad och tror att du skulle ha nytta av denna handledning, men kommer att undervisa i åk 2 eller 3 i höst, så finns motsvarande handledningar för de årskurserna. Hör gärna av dig om du har frågor eller funderingar kring materialet!

Några tankar om #veckansdikt

Under hela 2018 lade läraren och författaren Björn Koholström aka @BjrnKohlstrom upp #endiktvarjedag på Twitter. Jag tyckte att det var mycket inspirerande att följa och i februari bestämde jag mig att följa hans initiativ och också publicera #endiktvarjedag. Jag valde att oftast ha någon form av barnperspektiv när jag valde vilka dikter jag skulle publicera. Antingen kunde det vara någon av mina elever, eller andra barn i min närhet, som valt dikten, eller så hade författaren ifråga skrivit specifikt för barn, eller så hade jag bara lust att använda dikten i min egen undervisning på något sätt.

Inför detta läsår fick jag lust att lyfta poesi mer på min skola, eftersom jag tycker att poesin har en så viktig roll, dels i skolan, många elever älskar att arbeta med poesi, dels för mig själv som kännande, tänkande, läsande och skrivande människa. Min idé var att hela läsåret presentera en dikt varje vecka här på bloggen, i mitt klassrum och i personalrummet (det digitala och det analoga) på min skola. Ibland, beroende på tid och ork, kommer jag också att skriva hur jag använder dikten i klassrummet, eller ge förslag på hur man kan använda den. Min förhoppning är att inspirera fler lärare att våga använda poesi i skolan, även om man själv inte är någon van diktläsare. Här berättar jag i tidningen Grundskolan lite om hur jag ser på att arbeta med dikter i skolan.

”Poesi är ett språk som talar till hjärtat, som musik. Man kan intuitivt förstå dikter långt innan man förstår en hel bok.” 

Poesin öppnar språket

Jag fick idag frågan på Facebook om jag tänker på något särskilt sätt när jag väljer dikter till #veckansdikt. Tematisk variation, författarskap, slump, eller på något annat sätt? Svaret är att jag väljer dikter som jag själv vill använda i min undervisning på låg- och mellanstadiet. Det betyder inte att det enbart är dikter som är skrivna specifikt för barn, men ibland kan det vara så. Jag vill självklart under året ha en bredd bland dikterna, så det kommer att vara både äldre och nyare författare och både kvinnor och män. Det kommer att vara dikter som tar upp olika teman och som sinsemellan är olika i fråga om längd, språk, stilfigurer och innehåll. Allt för att eleverna, kollegorna och jag ska få så stor variation som möjligt och få uppleva det som är så underbart med just poesi: Det kan vara olika och det finns inga rätt eller fel.

V 39 #veckansdikt

Denna veckas dikt publicerade jag som vanligt på både det digitala och analoga personalrummet på min skola, men i villervallan runt Bokmässan och svensklärarpriset, glömde jag att publicera den här och på Facebook och Twitter som jag brukar göra. Så nu kommer den här lite i efterhand.

Jag valde denna dikt för att den är fantasieggande och ger roliga inre bilder. Med eleverna har jag jobbat med konceptet ”Måla dikten på dikten”, som jag fått inspiration till av @lappkullan aka Cecilia Sundh.

Skor längtar ut

Nyss åskade det.
Nu har det upphört.
Hund håller jag inte
Men träskor:
De står vid dörren
och skäller.

//Werner Aspenström

Att vara en läsande förebild

I denna artikel från tidningen Skolvärlden talar jag om vikten av att vi vuxna är läsande förebilder. Jag tror att det är viktigt att vi visar våra barn och elever tydligt att vi vuxna också läser. Kanske att man bär omkring på en bok och inte bara en mobiltelefon. Att man berättar om spännande, roliga och intressanta saker vi läst, även om det råkar vara i böcker eller tidningar som är för svåra för barnen och eleverna. Att vi placerar ut böcker strategiskt runt omkring oss i hemmet, i skolan och på fritidshemmet. Det ska vara lätt att ta en bok och bläddra i och börja läsa.

Barn gör inte som vi säger – Barn gör som vi gör.

Lycklig, rörd och tacksam

I september 2019 mottog jag Svenska Akademiens svensklärarpris, som varje år utdelas ”till lärare som genom sin gärning har stimulerat intresset hos unga människor för svenska språket och litteraturen.” Detta är jag naturligtvis mycket glad och stolt över, då jag ser språkutveckling och litteraturläsning som själva kärnan i mitt läraruppdrag.

Prisutdelningen tilldrog sig på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg och jag fick då möjlighet att träffa och samtala med de andra pristagarna, fyra mycket kompetenta och inspirerande lärare vars arbete jag beundrat på avstånd: Daniel Sandin, gymnasielärare i Lund, Camilla Edvardsson Lundmark, högstadielärare i Piteå samt Anneli Wahlsten och Anki Källman, lågstadielärare i Mullsjö. Här berättar Svensklärarföreningen mer om årets pristagare och vår undervisning.

Pristagare berättar om sin undervisning

 

 

Vanlig, hederlig litteraturundervisning

men tillgänglig för alla. Genom #veckansdikt försöker jag i det lilla väcka intresse för det stora i språk och litteratur hos mina andraspråkselever. De, liksom alla andra elever i svenska skolan, ska få möjlighet att bekanta sig med många olika författare, uttryckssätt och stilfigurer. De ska också få vana och självförtroende nog att kunna värdera och jämföra olika verk de möter, samt kunna förklara varför de tycker som de gör.

Efter att vi hade läst och samtalat om #veckansdikt v. 38 skrev en elev:

”Alliteration är inte lika fint som rim. Jag tycker mer om Var inte rädd för mörkret.”

På stigar

går man aldrig

riktigt ensam

Fötterna har sällskap med

alla steg som

stigit

stigen fram

//Ingrid Sjöstrand

Vecka 37 #veckansdikt

Dennas veckas dikt,  av Erik Blomberg, blev verkligen uppskattad av eleverna. Jag började med att förklara de ålderdomliga orden och sedan högläste vi dikten flera gånger tillsammans. Slutligen ville eleverna körläsa den utan min hjälp. Detta är en mycket bra uttalsövning. Det är mycket lättare att få till ett bra uttal när man får draghjälp av gruppens rytm, tempo och betoning.

Var inte rädd för mörkret

ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor

där intet mörker är.

 

I ljusa irisringen

du bär en mörk pupill,

ty mörkt är allt som ljuset

med bävan längtar till.

 

Var inte rädd för mörkret,

ty ljuset vilar där,

var inte rädd för mörkret,

som ljusets hjärta bär.

Sedan fick eleverna i uppgift att skriva om dikten och det bekräftade vad jag så ofta märkt; poesi kan tala direkt till hjärtat. Elever som ännu inte klarar att läsa längre texter på svenska, kan tack vare poesi få möjlighet att läsa och förstå en hel text från början till slut. Samtidigt får de en litterär upplevelse som ger möjlighet att reflektera och spegla sig i. Så här skrev några av mina elever:

”Det är kul att lära de gamla orden, för då kan man läsa och förstå fler svenska böcker.”

 

”Det är en mycket vacker dikt och jag tycker om den. Jag tror att författaren först var rädd och nu tycker han om mörkret.”

 

”Jag tror att författaren menar att man inte ska vara rädd för mörkret, för om allt är lika fint kan man inte se det som är extra fint. Det behövs både ljuset och mörkret i livet.”

 

”Författaren vill säga till alla att inte vara rädda. Lite mörkt är inte farligt.”

 

Läsning är livsviktigt!

Visa gärna denna fina film på föräldramöten framöver. Stort tack till Stadsbiblioteket i Göteborg!