Translanguaging i praktiken

var temat i förra nummret av tidningen LiSetten, som ges ut av LiSA, Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk. Jag hade blivit ombedd att skriva en artikel till det temat. Nedan följer min text. Vill du bli medlem i förbundet kan du bli det här:

Medlemskap

Och vill du köpa lösnummer av tidningen kan du göra det här:

Köp lösnummer

Glädjande nog växer medvetenheten om vilken nytta flerspråkiga elever har av translanguaging, alltså att medvetet använda flerspråkighetheten som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk i lärandet. Men att man förstår att något är viktigt, innebär inte att man tycker att det är lätt att omsätta det i den egna praktiken. I den här artikeln ska jag ge exempel på hur jag gör i mitt flerspråkiga klassrum tillsammans med låg- och mellanstadieelever.

Man kan som kollegium börja i det lilla genom att visa uppskattning och intresse för alla våra elevers språk och kultur. Vi kan genom små gester förmedla att det är värdefullt för såväl individ som skola och samhälle i stort att kunna många språk. Att som lärare lära sig säga Hola eller Marhaba och Gracias eller Shokran är inte så svårt. Det är också betydelsefullt att vi benämner elevernas modersmål korrekt och till exempel frågar ”Vad heter det ordet på spanska?” istället för ”Vad heter det på ditt språk?” Vi också kan låta elevernas modersmål finnas med i vardagen genom att hälsa god morgon på samtliga klassens språk, ha välkomstskyltar på de språk vi har på skolan och sjunga sånger på olika språk.

Det är mycket värdefullt är att eleverna får erkännande för det de redan kan, att vi i skolan uppskattar kunskaper oavsett vilket språk de uttrycks på. Elever som kan skriva på modersmålet, kan med fördel få använda det i det egna skrivandet, när det svenska språket ännu inte räcker till. Det maximerar lärandet och delaktigheten att kunna delta i samma uppgifter och övningar som resten av gruppen, och minskar även den frustration man kan känna vid upplevelsen av att kunna något, men inte förmå visa det. Hos mig kan det vid en skrivuppgift gå till så att jag först ser till att alla förstår vad uppgiften går ut på. Det kan jag göra på olika sätt, till exempel modellera genom att skriva själv, samskriva med eleverna, benämna texttypen på elevernas modersmål eller att ta hjälp av eleverna för att förklara och översätta för varandra. Sedan när eleverna ska börja skriva kan de som ännu inte kan skriva på svenska få skriva på sitt starkaste språk istället. När texten är klar kan jag välja att eleven berättar muntligt för mig vad det står, och ibland nöjer vi oss med det. Jag kan också välja att eleven får försöka översätta texten till svenska med hjälp av min stöttning, översättningsverktyg eller samarbete med en kompis. Vi kan också avsluta med att eleven tar med sig texten till modersmålsläraren och både bearbetar och översätter den där.

Elever som kommit en bit på väg i sin skrivutveckling på svenska, kan fortfarande vara betjänta av att veta att det är helt okej att använda mer än ett språk i en och samma text. Eleven skriver så mycket hen förmår på svenska, men när tankarna är mer komplexa än det svenska ordförrådet, är det värdefullt att kunna ta till ord från ett annat språk man kan. Här följer ett utdrag ur en lässlogg, skriven av en nyanländ elev som läste Mio, min Mio. Hon skrivit ner sina tankar om ifall karäktären riddar Kato är ond och här blev det verkligen tydligt för mig hur viktigt det är att inte låta elevens andraspråksutveckling stå i vägen för hennes möjligheter att uttrycka komplexa tankar. Så här skev hon:

”Nej, han är inte ond. Därför alla tänker att han ta människor. Men jag tänker att ond är fader kungen. Tänker att riddar Cato ta människor därför han hjälp alla som bor i Landet i Fjärran. Därför han är bra människa han hjälp alla och jag tror att alla nu tror; Varför är Landet Långt Borta feo? Jag säger: Därför Pappa kungen har destrozado den landet och a mentido för alla och sa ”Riddar Cato är ond.” Men det inte bra. Riddar Cato hjälp alla. Och han har en klo av järn därför Pappa kungen se la corto och kungen inte heter Pappa kungen han heter Ond!!!”

I efterhand kunde vi tillsammans konstatera att det var fult, förstört, ljög och högg av handen som hon menade.

Även när vi läser skönlitteratur har vi nytta av translanguaging. Ofta startar vi med att samtala om bokens titel och framsida. Vi turas om att benämna vad vi ser på bilden och det kan vi naturligtvis göra på vilket språk som helst. När en elev vill benämna något på bilden och inte finner det svenska ordet, pekar hen samtidigt som hen säger på modersmålet vad det är. Sedan kan jag eller en kompis ge det svenska ordet och eleven i fråga härmar. När vi sedan börjar läsa använder jag mig av så kallade expertordlistor. Där skriver jag upp bärande ord och begrepp från texten och ger förklaringar i form av exempelvis omskrivmingar, synonymer, bilder eller översättningar till andra språk.

Ibland jobbar vi med det jag kallar tvillingläsning. Det innebär att man läser en bok på två språk parallellt. Det är ett mycket motiverande sätt att läsa som man antingen kan göra tillsammans eller enskilt. Om man läser enskilt med en elev, eller om en elev läser själv, är det enklast att ha de två böckerna uppslagna framför sig. Om man ska läsa för en grupp elever kan man med fördel visa en och samma sida samtidigt från de båda böckerna på tavlan. Det kan man göra med hjälp av en lärplatta, digitalkamera eller en dokumentkamera. Någon som behärskar det andra språket läser den sidan först. Det kan vara en studiehandledare, en elev eller en förälder. Sedan läser man själv samma sida på svenska. Lärare och elever hjälps åt att upprepa de viktigaste orden på båda språken och man kan också skriva en tvåspråkig ordlista. Att tvillingläsa i den ordinarie klassen där kanske de flesta eleverna har svenska som modersmål, är ett givande sätt att synliggöra flerspråkigheten på skolan. Det bidrar också till inkludering och samhörighet.

Inför såväl skrivuppgifter som läsning får eleverna ofta lösa uppgifter tillsammans muntligt först. Det kan vara att brainstorma om det man ska skriva eller att fantisera och beskriva en av karaktärerna vi läser om. Vid dessa tillfällen låter jag gärna elever som har samma modersmål vara i samma grupp, så att de ska kunna samtala och samarbeta på ett djupare plan. Ibland kan jag också sätta samman elever som alla har en ganska utvecklad engelska, men olika modersmål. Detta gör inte att eleverna ”struntar i” svenskan, tvärt om. De är mycket medvetna om att de ska lära sig svenska och ofta kan jag höra samtal där svenska, persiska, turkiska och engelska används omvartannat. Allt för att kommunicera och klara uppgiften.

Jag vill gärna avsluta med att nämna två ytterligare exempel som lärare i alla skolans ämnen kan ha nytta av för att få med sig alla sina elever. Inför ett arbetsområde eller en lektion kan man som lärare välja ut ett eller ett par centrala begrepp eller ord och lära sig det på elevens modersmål, för att på så sätt få alla elever att förstå vad man ska jobba med och kunna aktivera eventuell förförståelse. Man kan också låta elever som inte behärskar så mycket svenska få berätta muntligt på sitt starkaste språk, gärna med bildstöd, allt vad de vet om arbetsområdet. Den nyanlända eleven kanske har kunskaper om matsmältningen, solsystemet, mänskliga rättigheter eller vad det nu kan vara, sedan tidigare och att få sätta ord på sina kunskaper inför läraren innebär en stor bekräftelse, samtidigt som eleven aktiverar sina förkunskaper.

Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, delaktighet, stöttning, höga förväntningar – och translanguaging!

Jag är Sabeeh

I born in 2004 and i came to this world in Quetta Pakistan at Al Noor Hospital. In my family everybody was happy in 2005 I was 1 year old. In 2005 I was 1 year old  and also in 2005 I was very sick and I was having temperature. In 2006 I start school my School name was Garrison Academy Quetta Cant in Pakistan. In 2007- 23 march my brother was born. Everybody was very happy that I have a brother. In 2008 our family was planning to go to Karachi in those days my brother was a little kid he can´t travel by road or by train so we planned to go by air and that was first trip in plane and that was very very nice. We landed to Karachi and stayed in a hotel. The next day we go to the park where we did many things like we played games we did racing we watch different ancient planes that experience was very nice we discovered some things related history. Then we went to the zoo there we watch different animals like lion, elephant and cokato there we also went to a place that where full of snakes there was different kind of snakes like the Rattle snake and many more dangerous snakes but they were in a glass and that glass was sealed. Then we got into the bus that bus takes you to the whole zoo where you can see animals more closely. The next day we went to the The Main Musem in Karachi where we saw the ancient clocks, ancient maps, an very old film that tell us about the Karachi how it is nice. There we stayed a week and there we enjoyed very much. Then we came back to Quetta from Karachi. When we landed to Quetta we call the taxi then we go straight to my grand mother home where we take tea or coffee. In those days my favourite cartoon was BEN-10, the Mickey Mouse  and the pink panther when my cartoon BEN-10 was on the television at the start of the cartoon there was his song when the song was played I like to dance that was very very good. In 2009 my littles sister was born at  CMH hospital. All people was very happy that I also have a little sister. In those days I like to fly kites because its in air I love kites when I was 5 years old fly my first kite that was very good. We changed several houses our first house name was Samungli House Scheme the 2 name was Mandokhil Plaza and the third I love the most is the Babai Mega Heights. In 2010 I bought my first by cycle that was with 9 Gears. I ride my cycle outside the flats and that was very good. In 2010 we went to Islamabad on the first day we went to the biggest park in Islamabad its name was Lake View Park that was very nice place there I tried bowling, and swimming. The bowling bowl was very heavy. There was a place which was full of plastic dinasours when we start the button they used to make noise and that was very scary we also watched a film that was about 20 min. That film was about dinasours that where they use to live and like that. The next day we went to fathers office where we stayed about 5 days and that trip was one of my best trips. In 2011 my uncle was coming home from Australia they bought us an XBOX 360 and some of the best sun glasses for me and my brother and for my sister he  bought a tablet which she can play games. We also have that game till now and now my brother play. In 2012 my father mother she came to Pakistan from Canada after so many years and she stayed with us for about a month and that days was one of the best days of my life. Then my father mother went to Canada back. In 2013 I was learning some kung fu that was good but where I go for learning that place was not safe. In 2013 my uncle was married we celebrate his wedding we go to Rabwah we celebrated his wedding there with all the family members that was very very excellent. In 2014 my uncle was teaching me how to drive a bike I learned how to drive it in those days every Fridays me and my uncle goes to drive bike so slowly I was used to drive any kind of bike. In 2015 are xbox was broken and we was very sad and we was thinking to buy a new one and in the end of 2015 there were my final term Examination that was very good and I also gained 5 position. In 2016 my grand mother renovated there house after renovating the house that was ver good and i miss my cousin and my grandmother and my uncle. Also in 2016 my father´s mother died on that day everybody was sad after some days my father´s sister was in Pakistan from Quetta they spend a month with us and after a month they went to Canada. At the end of 2016 we moved from Pakistan to Sweden celebrated the 2017 in Sweden. Now we are thinking to spend our life in Sweden. I want to be a space engineer and I want to discover many planets.

Jag föddes 2004 i Quetta Pakistan på Al noor sjukhuset. I min familj var alla glada. I 2005 var jag 1 år. Också i 2005 jag var mycket  sjuk och jag hade feber. 2006 började jag skolan. Min skolan namn var Garrison Academy Quetta Cant. I 2007-23-march föddes min bror Naveed. Alla var glada att jag hade en bror. 2008 planerade alla familjen åka till Karachi. På den tiden var min bror ett litet barn han inte resa med bil eller tåg alla planerade att åka med flygplan och det var min första resa med flygplan och det var väldigt väldigt trevligt. Vi landdada i Karachi och vi bodde på ett hotell. Nästa dag gick vi till parken. I parken spelade och tävlade hela familjen och alla familjen tittade på gamla flygplan och den erfarenheten var mycket bra för hela familjen upptakta någonting om historia. Sen gick vi till zoo vi tittade djur som lijion, elefant och cockatoo vi såg också skallerorm och många fler ormar men dom var bakom glas. Sen gick vi till en buss och den buss tog oss till hela zoo där vi kan se djur mer nära. Nästa dag vi gick till huvudsakliga museumet. I museumet vi såg gammal klocka, gammal kartor och en mycket gamla film som berättade om Karachi. I karachi stannade vi en vecka och vi gillade det väldigt mycket. Sen kom vi tillbaka till Quetta och vi ringar taxi och vi gick rakt till min mormor hem för  att dricka kaffe och te. På din tiden var min favorit tecknade figur Ben-10 och Rosa Panther och Musse Pigg när min tecknade figur var på tv först det är en sång när sång var på television jag började dansa och där var mycket bra. 2009 föddes min syster hela familjen var glad den där en syster. På den tiden gillade jag flyga drake därför att de flyger högt. När jag var 5 år jag flög min första drake. Vi flyttade mellan många hus. Mitt förste hus heter SAMUNGLI hus det andra huset heter Mandokhil  hus och tredje hus heter var bra och heter Babai Mega hus. Jag gillar min lägenhet. 2010 köpte jag min förste cykel. Min cykel var med 9 växlar. Jag körde min cykel utomhus där var jättebra. Också  2010 åkte hela familjen till Islamabad på den första dagen åkte till vi Islamabad störst parken den heter Lake View Park där var mycket bra plats. Där försökte jag bowling, simning och cykelspel. Alla familjen gick till en plats fullt med plastdinosaurier när vi trycker på knappen gjorde dinosaurier  oljud det var läskig.  Där tittade också hela familjen på en film som heter Dinasaurieinformation som var  20 minuter. Den film var om dinasaurier och var de bor. I 2011 kom min morbror från Australia han köpte Xbox 360 och solglasögon till mig och min bror och till min syster han köpte en Ipad. Vi har också spelat till nu. 2012 kom min mormor från Canada efter så många år stannade hon i en månad sen åkte hon tillbaka till Canada. 2013 lärde jag mig Kung Fu men där var inte säkert. 2013 gifte sig min morbror och vi firade hans giftemål i Rabwah och vi firade hans giftemål med alla i familjen där vare jättebra. 2014 lärde min morbror mig hur jag kan cykla så jag kan cykla. 2015 var min Xbox var och jag var jätteledsen. 2015 var mitt prov det gick bra jag också kom på 5 plats. 2016 renoverade min mormor sitt hus och där var bra efter renoveringen. 2016 dog min farmor då var jätteledsen efter en månad kom min fars syster till Pakistan från Canada och var där en månad. I slutet av 2016 flyttade vi från Pakistan till Sverige och vi tänker bo i Sverige och jag vill en rymdingenjör och jag vill upptäcka många planeter.

Ett avsked

En elev som ska utvisas och jag tar idag avsked av varandra. Vi väljer var sin dikt. Läser. Kramas. Säger adjö. Mitt hjärta brister. Igen.

Elevens dikt:

Jag ser dig

När jag är borta
kommer de här raderna
att vara kvar.

Jag skriver
och du läser
någon helt annanstans,
i en helt annan tid.

Fast kanske ser du
att jag sitter här mellan raderna
och ler?

Jag ser
i alla fall dig.

(Mårten Melin)

Min dikt:

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar alla stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan till lån.

Allt är mitt och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra,
ensam utan spår.

(Pär Lagerkvist)

Skönlitteratur med helt nyanlända elever – går det?

Ibland får jag höra att det inte går, att eleverna måste lära sig fler ord först, att de ändå inte skulle förstå. Men, jo! Det går! Och det är dessutom elevernas rättighet, anser jag. Dels ingår det i kursplanen för svenska som andraspråk, dels behöver alla barn få ta del av välskriven litteratur och få hjälp att ta sig in i föreställningsvärldar. För njutning, fantasi och kunskap.

Genom gemensam litteraturläsning kan vi jobba med:

  • Ordförråd
  • Lässtrategier
  • Grammatik
  • Litterära grepp
  • Att diskutera livsfrågor
  • Att leva sig in i olika livsöden
  • Att få nya perspektiv
  • Att få kunskap om andra tider och platser
  • Igenkänning och spegling

Och dessutom ge ”rika möjligheter att samtala, läsa och skriva … utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga” som kursplanen föreskriver.

Men hur gör man då? Ja, naturligtvis krävs det att jag som lärare noggrant planerar hur jag vill att vi ska arbeta med den aktuella texten såväl före som under och efter läsningen. Min planering börjar redan när jag tänker ut hur jag ska presentera boken för eleverna för att väcka deras intresse och läslust.
Ibland berättar hur mycket jag tycker om den här boken och hur länge jag har gjort det.
Och ibland berättar varför jag har valt ut den här boken just för dem.
Jag kan också låta eleverna välja bok och då gör jag det mycket strukturerat.
Andra gånger kommer eleverna med önskningar och då kan det bli så här.

Jag måste också planera vilken stöttning mina elever behöver. Stöttningen kan till exempel vara att jag utnyttjar föremål, foton och illustrationer för att förtydliga och förklara det vi läser.

Stöttningen kan också vara så kallade Expertordlistor som jag antingen förbereder själv före läsningen eller tillsammans med eleverna under läsningens gång. Förklaringarna kan ges både på svenska och på elevernas modersmål (med hjälp av flerspråkiga kompisar, studiehandledare, översättningsverktyg, kollegor på nätet). Det kan också vara grammatiska förklaringar, som att visa på böjningar, prefix, suffix och andra mönster i språket och skisser eller bilder.

En annan viktig del av stöttningen är att låta eleverna själva komma till tals. Jag lägger ner mycket möda på att bygga upp ett tillåtande klimat i grupperna där det är accepterat att hjälpa, förklara och visa för varandra. Där det är en naturlig del av läsningen att samtala och interagera för att alla ska förstå och för att få olika perspektiv på det vi läst. Där man vågar säga fel och där man vågar härma för att lära.

Jag har skrivit ganska mycket om skönlitteratur här på bloggen och om du vill läsa mer kan du söka på taggarna läsning, läslyftet och stöttning. Men ett inlägg som jag skulle vilja lyfta fram, som handlar om arbetet under läsningens gång är det här om Rum 213 med elever i åk 6. Kanske vill du höra hur jag tvillingläser med elever i åk F-2? I så fall är det här avsnittet av podden Lärarrummet något för dig.

Att utgå från skönlitteratur för att bygga elevernas ordförråd, istället för att se deras ännu inte fullt utvecklade ordförråd som ett hinder, upplever jag ger stora fördelar. Det ger självförtroende, läslust och en syn på sig själv som en person som kan läsa svenska. Så här skrev några av mina nyanlända elever förra året angående vad de hade lärt sig.

Lycka till med din litteraturläsning i sva-undervisningen – även med helt nyanlända elever!

 

 

Vår rastverksamhet

är något vi är väldigt stolta över. Varje rast erbjuds vuxenledda aktiviteter och i låneboden kan man komma och låna olika leksaker, spel och redskap. Låneboden bemannas av en vuxen tillsammans med några frivilliga elever. Här är Raian och Ranim.

”Man måste ha tålamod när man jobbar.”, säger Ranim.

Skogshagaskolans engagemang för lek och rörelse har uppmärksammats av SVT och även av Västervikstidningen. Kul, tycker vi!

Tre berättelser

Årskurs 4 har en längre tid arbetat med berättelser och hur man bygger upp dem för att de ska bli spännande och intressanta att läsa. Här följer tre elevarbeten. Kanske kan ni gissa vilka verk vi har läst och sett och som eleverna har inspirerats av?

Kungariket

En gång för länge länge sedan. Då fanns det ett kungarike. Kungariket styrdes av kung Gustav han var ond. Han ville ha alla saker för sig själv. Men det fanns en liten kille som hete Olof hans familj hade blivit kidnappad av kung Gustav. Han bodde i ett rivet gammalt hus som familj hade bott i. Han hade brunt hår och bruna ögon han var också kort. Men sen en dag kom kung Gustav med sin arme de slog sönder huset och tog hans familj men som tur var Olof ute och skulle hämta vatten. När han hade kommit hem blev han jätterädd. Han letade i flera timmar efter sin familj. Men hittade inte de. Det var så hans familj kom bort. Men han har alltid drömt att han stred mot honom och vann i slutet.

Men en dag gav han sig i väg till svärdsmidaren och han sa att han ville ha de bästa svärdet han har gjort. Efter 3 timmar var det bästa svärdet klart. Han ville ha 400 öre.
– Men jag hade bara 100 öre, sa Olof. Men han frågade om han kunde ge honom något annat.
– Ja, det kan du.
– Vad?
– Om du lovar att befria min syster Lydia.
– Ja det gör jag. Då tog han svärdet och gick ut ur butiken.

Han hoppade på sin stora magiska hund som hette Hugo och flög iväg till Gustavs slott. För gå bakvägen och försöka hitta luckor på slottet. När Olof väll var framme hoppade han av sin magiska hund. Men han glömde att det fanns hästar som skyddade slottet från fiender. Så Olof bestämde sig att gå bakvägen och försöka hitta luckor på slottet. Efter han hade tittat runt slottet hittade han inga fönsterluckor. Det finns bara en inväg och det var den värsta. Det var avloppsrören till toan. Så Olof fick krypa bland bajset och kiset. Det var det äckligaste han någinson gjort men han hade lovat svärdsmidaren att befria hans syster. Och han  skulle befria sin familj. När han kom ut från toaletten såg Olof en liten flicka som satt vid hörnet av en toalettdörr och grät.
– Vad gör du här inne? Och varför gråter du?
– Jag gråter för att kung Gustav har tagit min bror Leo.
– Men jag har kommit för att befria alla som har blivit kidnappad av kung Gustav.
– Lovar du verkligen för jag har inte träffat min familj på ett och halvt år.
– Jag måste gå nu. För jag ska befria svärdsmidarens syster och min familj och sedan ska jag befria din bror Leo. Men jag måste befria alla som har blivit kidnappade av kung Olof.

Han gick ut ur toaletten och det fanns massor med vakter som vaktade. Han var tvungen att smyga förbi vakterna. Det gick inte så bra Olof började springa. Han hörde hur vakterna sa:
– Döda honom. Vakterna jagade Olof. Men som tur hittade han ett hörn i slottet. Olof hörde hur vakterna sprang efter honom  och de skrek:
– din lilla snorunge du kommer få riktigt mycket stryk.

Han var livrädd. Efter några minuter så kunde Olof fortsätta gå. Men han måste vara försiktig. Olof kom till rummet där kungen är. Men så plötsligt kommer Olofs magiska hund Hugo. Olof visste inte vad han ville men han tror att Hugo ville hjälpa honom besegra kung Gustav. Olof gick in. Pang!!!!! Vakterna hade gjort en fälla. Olofs magiska hund Hugo kom undan med Olofs svärd.
– Släpp mig din onda person.
– Nämen ser man på din lilla snorunge vill du få ut alla personer som jag har kidnappat?
– Släpp ut mig du kommer att få väldigt snart. Varför är du så dum mot alla snälla människor.?
– Det behöver du inte veta. Nu ska du in i finkan och ingen kommer att befria dig eller de jag har kidnappat. Olof undrade var Olofs hund Hugo hade tagit vägen och Olof undrade vad han tänker göra. För han är rätt så smart så han kommer nog och befriar Olof.
Hugo sa:
– Nu är det bara jag som kan befria de.
Hugo flög in till skogen. Och Hugo hämtade alla sina skogsvänner och de var på väg till slottet. De var riktigt nära slottet men de var tvungna att va riktigt försikta för Olof hade redan blivit kidnappad. de gick runt slottet och letade efter luckor för de tänkte inte krypa i genom bajset och kisset i avloppsrören.
– Där! Sa Hugo det var en jätteliten lucka och den luckan lede till köket. Det var bara han som fick plats för alla andra var antingen för stora eller för tjocka. Hugo smög genom köket.
– NEJ! Jag är kissnödig. Hugo får hålla sig tills han hittar not ställe att gå på toa för Hugo tänkte inte gå tillbaka till toaletten. Hugo var riktigt nära nu han öppnade dörren till stället där kung Gustav sitter och kollar på sina skatter som han har stulit från de fattiga. Hugo öppnade dörren och där satt Olof med handbojar av järn och han hörde lite på vad de sa.
– Du kommer aldrig lås från oss du kommer att dö här, hahah!!
– Jag kommer att bli fri, min hund Hugo kommer hjälpa mig.
– Din duma gås, en liten hund ska rädda dig.
– Nu går jag in, sa Hugo tyst sig  själv han gick in och han tog fram sitt  svärd och började fäktas mot Gustav. De fäktades en lång stund och till slut hög Hugo honom på handen och han fall ihop. Han sprang till Olof de kramade länge sen var de tvungna att springa ner till finkan och befria alla som Gustav hade kidnappat när de kom ner till finkan så var det ungefär 13 personer i en bur.

De fick ut alla men det tog typ en 1 timme för det var 20 burar. Olofs mamma och min pappa grät av glädje och sist kom Olofs lille bror man såg att han var rädd. Olofs mamma sa:
– Vi har varit inlåsta här i 8 månader vi fick bara lite vatten och mat varje dag. Vi hål på att svälta helt å hålet.
– Men nu behöver ni inte göra det längre.

De gick ut ur slottet och hoppade på Hugo som flög de hem. När de kom hem var inte huset sönder längre och där stod svärdsmidaren med sin syster. Och så var det en tjej som var med sin familj och det var hon som Olof hade träffat i toaletten. Senare firade de att allt hade blivit som vanligt igen.

SLUT
Av: Altina klass 4

Josefin och läskiga mannen

Det var en flicka som hete Josefin. En dag kom hon från skolan då såg hon något märkligt. Det var en man som gömde sig bland träden Josefin tyckte han var jätteläskig men hon fortsatt gå lite snabbt hon trodde att hon inbillade sig. Sen kom hon hem då fråga mamma hur det var i skolan Josefin sa att det var okej då frågade mamma vad dom gjorde då sa Josefin att det hade idrott och matte. Josefins lillebror kom fram till henne och sa:
– Har du godis till mig som du sa att du skulle köpa? då sa Josefin att hon ska köpa imorgon då sa han:
– Okej lova det! Josefin sa:
– Okej. Mamma kom fram till Josefin och sa:
– Vad vill du ha för kvälls mat? då sa Josefin att hon vill ha tacos då sa mamma:
– Okej.

Efter tacosen fick Josefin vara uppe lite längre för det är faktiskt fredag. Sen var det dags att borsta tänderna sen till sängs. Precis när Josefin la sig på sängen så hörde hon något som knaprade vid fönstret då gick Josefin för att kolla vad det var då såg hon den där märkliga mannen som hon hade set förut. Han stod där och stirra på Josefin det var jättejätteläskigt. Josefin sprang till sängen. Hon blunda jättehårt sen hörde hon dörren plinga hon viste att det var den mannen. Hon tog över sig täcket och skrek till. Mamma var inte hemma trodde Josefin. Hon grät jättemycket mer en hon hade gjort i hela sitt liv sen efter ett tag öppnades dörren Josefin skrek och sa:
– Vem är det?! Josefins mamma och lillebror sprang in till Josefin. Mamma frågade vad som hänt Josefin sa att den mannen som hon såg efter skolan var där och stirra på henne Mamma sa:
– Lilla gumman… Lillebror  sa:
– Jag är jätte stark jag ska slå honom! Mamma sa att man inte får slås då sa lillebror:
– Vad ska jag göra? Då sa Josefin att det inte gör något längre.

Sen var det skola Josefin gick med mamma till skolan mamma fick vara med Josefin hela skoldagen. Efter skolan gick det hem det åt lite mellanmål då sa Josefin:
– Var är pappa? Då sa mamma att han kommer snart tillbaka fast mamma inte viste var han var för mamma hade tappat kontakten   med honom. Efter mellanmålet så gick Josefin till sitt rum och ringde hennes vän Olivia. Josefin fråga om Olivia ville vara med henne då sa Olivia:
– Okej jag har inget för mig så det går bra.
– Vicken tid ska vi träffas? Då sa Josefin:
– Klockan fyra hos mig. Olivia nickar.

Olivia går till Josefin sen tar Josefin med två goda makor. Sen går de ut och leker sen går de till Olivias moster Selma hon är 23 år. Hon ger de lite smaskens sen dricker de vatten sen gosar de med lilla katten Ester. Efter ett tag går de ut moster Selma vinkar glatt till Josefin och Olivia. Josefin tittar på när solen går ner det gör Olivia också. Nu är det mörkt Josefin och Olivia går hem till Josefin. Mamma frågar vad de gjorde ute då sa Josefin att dom var hemma hos Olivias moster Ester. Mamma sa:
– Vad roligt!
– Ja det var roligt sa Olivia och Josefin. Sen gick det till Josefins rum de spelade roliga spel som det båda gillar. Efter ett tag så frågade Olivia om hon inte kunde sova hos Josefin.
– Ja! sa de båda samtidigt. De sprang ut till Josefins mamma och fråga om Olivia inte kunde sova över hos oss idag.
– Snälla mamma sa Josefin med sorgsna ögon.
Mamma sa:
– Ok det går bra för mig men jag vet inte hur det är med Olivias föräldrar. Olivia sa att hon kunde ringa till hennes pappa. Josefins mamma sa:
– Det går bra. Josefin och Olivia sprang till Josefins rum och ringde till Olivias pappa. Olivia fråga hennes pappa om hon fick sova över hos Josefin. Han sa:
– Ok men ska jag komma förbi och lämna dina tandborste Olivia sa: – Ok. Olivias pappa kom förbi och lämnade Olivias tandborste sen fråga han om Olivia ville ha något speciellt. Olivia och Josefin körde blindbok och sen åt det kvällsmat.  Sen tog Josefins mamma ut en extra säng till Olivia. Sen hörde Josefin och Olivia ett hundskall. Då sprang de till fönstret och då såg de den där mannen med en stor svart hund. Sen ropade de på Josefins mamma:
– Mamma kom! Mamma kom!
Mamma kom springande och sa:
– Vad är det?
– Det är den där okända mannen som stirrar på mig igen!

Mamma, Josefin och Olivia sprang ut och då frågade mamman mannen vem han var. Han stirrade bara på dem och pratade inte. Hunden kom fram och slickade på Josefins händer. Då såg Josefin att det inte var en stor hund, utan en valp. Sen gick Josefin fram till den där mannen. Hon trodde att hon kände igen hans ögon. Då fick hon syn på namnbrickan på hans jacka. Det stod Anders Rosenknopp. Mamma kom också fram och tog Josefin i axlarna. Och hon märkte samma sak – Anders Rosenknopp! Han tog av sig hatten och sa:
– Hej min älskling. Josefin sa:
– Det är pappa! Hon hoppade runt och sen sprang hon fram till hennes pappa och krama honom. Josefins mamma sa:
– Var har du varit någon stans? Han sa att han har bot bland träden. Sen gick det hem allihop. Olivia och Josefin gick först med den lilla valpen dem fick också döpa den lilla valpen. Dom döpte han till Blixten. När det kom hem så gick Josefins pappa in till Josefins lillebror. Josefins lilla bror sprang fram till pappan och kramade om honom. Josefin och Olivia gick in till Josefins rum och det tog med Blixten in.

Josefin och hennes pappa gick till skolan. Mamma och pappa bestämde att pappa fick bo med dom. Det levde lyckliga alla sina dagar.

Av Amiira #

Den magiska dörren

Lea satt i sin säng och grät. Hon vill inte flytta. Hon gick ner till vardagsrummet där mamma höll på att packa ihop.
– Men älskling har du inte packat dina grejer än? Frågade mamma.
– Nej jag vill inte. Jag vill inte flytta.
– Kom älskling sätt dig hos mig. Du vet varför vi måsta flytta. Kom vi packar ihop dina grejer sen måste vi åka.
Lea kände en klump i magen.
– Jag ska bara ringa farfar sa mamma.
När Lea var klar med grejerna åkte de.
– Jag kommer sakna den här staden sa mamma.
– Jag med.

När dom kom fram till farfars hus såg Lea något som rörde sig bakom farfars hus en skugga. Mamma sa:
– Kom nu Lea farfar väntar nog på oss.
Mamma knackade då öppnade farfar han var glad att se Lea och mamma. Lea gick in och sa till mamma och farfar att hon skulle titta runt i huset. Hon gick upp för trappan den knarrade när hon gick upp för den. Då såg hon en dörr. Lea gick fram till dörren den var dammig. Hon kände på handtaget den var låst. Det var en nyckel på golvet. Hon undrade om den nyckel passar till dörren. Hon satt in nyckel i nyckelhålet det passade. Lea gick genom dörren det kändes kallt men plötsligt var hon i en värd som hon inte känner igen en. Det var helt svart inga andra färger och det var kallt en dimma svep fram över ansiktet. Hon såg en liten stuga. Lea knackade på dörren. Det var en djurmänniska som var hälften djur och hälften människa. Hon frågade vart hon är. Den konstiga djurmänniskan sa att Lea var i flownar. Han sa att han heter Milimane.
– Kom in det blir nog kallt om du står där länge. Så kan vi prata om den värden du kommer ifrån.
Hon gick in. Det var konstig det var något med honom. Lea fick te och kakor. Han frågade vart Lea kom ifrån. Lea berättade vart hon kommer ifrån och han var trevlig. Efter en stund sa Milimane att han var jätte ledsen men att han måste kidnappa henne.
– Men snälla du kidnappa mig inte.
– Jag är inte en sån som kidnappar barn.
Då började Milimanie gråta.
– Om jag inte dödar Ylvas och Adams barn kommer kungen att döda mig. Och du har syskon.
– Men jag har inga syskon sa Lea.
– Du vet så lite om den här värden sa Milimane. Dina syskon finns i den här värden det har trollkarlen sagt.
– Vem är trollkarlen? frågade Lea.
– Det sägs att han kan svara på alla frågor i hela världen. Men nu måste du lämna Flownar fort annars kommer kungen att döda mig om spionerna åt kungen får veta att du är Ylvas och Adams dotter. Kom jag följer med dig. Visa mig var du kom in i Flownar sa Milimane. Lea visade vart hon kom in.
– Den där gamla dörren sa Lea.
– Hej då Lea hoppas vi ses ropade Milimane.

När hon kom hem till farfars hus så letade mamma och farfar efter henne. Lea gick ner för den knarrande trappan och såg att det låg en sockerkaka på bordet. Hon tog en bit. Då kom mamma och farfar och sa:
– Där var du vi har letat efter dig i hela huset. Farfar frågade vart hon var?
– Jag var inne i Flownar sa Lea.
– Men Lea hitta inte på saker nu du vet att farfar inte vill höra på dina fantasier.
– Det är inte fantasier skrek Lea och sprang där ifrån.
Mamma suckade:
– Jag ville inte vara så elak mot henne hon var inte så här när vi bodde i Kristianastad. Farfar tittade hemlighetsfull ut på mamma. Lea satt i sin säng och började grubbla på att hon hade syskon som bodde i Flownar. När Lea hade lugnat ner sig kom mamma in och satte sig på säng kanten.
– Förlåt mig gumman jag är bara rädd att farfar inte mår bra efter sin cancer och jag vill inte att du fyller honom med dina trams snälla var försiktigt när du fyller honom med dina fantasier.
– Men det var inte mina fantasier det är sant. Och har jag några syskon mamma? sa Lea.
– Lea Jag kan inte berätta för dig du är för liten för det.
– Mamma jag är stor du vet att pappa skulle bli ledsen han har alltid sagt åt dig att du måste bäretta om våra släktingar för annars kommer jag inte lära mig någon ting om vår släktingar.
– Ockej Lea det är så att din mormors far var en venskapsman och han satt i sitt arbetsrum dag och natt. Han gjorde en värd av trä det fanns mänskor som var hälften djur och hälften människa. En dag när din gammalmorfar kom in i sitt rum efter han var ute och tog prommenad så hände det fantastika när han kom in till sitt arbetsrum så förvandlades hans trä värd till en jätteverklig värd och din mormors far blev verkligen förvirrad och sedan var deer mörkt och svart. Och plötsligt blev värden till en trävärd. Sen dess ville min mormors far inte röra värden.
– Jag tror att jag har varit i den värden sa Lea.
– Okej Lea men det gör vi en annan gång sa mamma kom Lea farfar väntar på oss.

De åt en paj och skrattade. Men det som Lea såg vet de inte vad det är och den mörka skuggan tittar in i den här värden och blir sen försvunnen. Men den mystiska skuggan är en annan historia.

Av Khadra

Författarbesök via Skype

har vi i Hjärtat haft med barn- och ungdomsboksförfattaren Bengt-Erik Engholm. Eleverna har på olika sätt arbetat med hans faktabilderböcker och därefter formulerat frågor till Bengt-Erik. Följande text utifrån elevernas frågor och författarens svar har vi förhandlat fram tillsammans.

Bengt-Erik Engholm är 58 år och jobbar som författare. Han skriver böcker för att det är kul och för att han tycker om att berätta historier. När han började skriva faktaböcker var han redan över 50 år och nu tycker han att det är jättekul att ta reda på fakta om olika saker. När han var 17 år tyckte han inte om att läsa eller skriva och det ångrar han nu.

Han har ett författarkontor i sitt hus i Aspudden utanför Stockholm. Vi undrar om han bor i lägenhet eller hus och vilket nummer det är. Vi fick se hur hans författarkontor ser ut. Det är väldigt fint med många böcker och en dator. Bengt-Erik har ett höj- och sänkbart skrivbord som han gillar att stå och skriva vid och en fåtölj där han brukar sitta och läsa. På väggen hänger två fina tavlor. En av dem har hans fru målat och en av dem har han gjort själv. Den föreställer en ledsen ängel. På en hylla finns det två korpar av trä, som kollar att Bengt-Erik jobbar ordentligt och inte bara kollar Facebook hela tiden. På väggen har han också två viktiga listor. En är med alla böcker han har skrivit. Han har skrivit 17 böcker, det tycker vi är mycket! Den läser han när han vill känna ”Jag är duktig”. En är med saker som han vill göra. Den läser han när han behöver få idéer. Bengt-Erik har alltid en anteckningsbok i fickan, så att han direkt kan skriva upp idéer när han till exempel går på stan.
16700694_732805943564617_3270338834652235234_o

Varje gång Bengt-Erik jobbar på en bok, tycker han att just den är bäst! Men en särskild favorit han har skrivit är En pappa i fickan. Den handlar på vissa sätt om hans egen barndom, men han blandar fantasi och verklighet. Han mixar alltså minnen från sitt eget liv med fantasi. Även Råttornas själar handlar om hans egen barndom.

Bengt-Erik kommer från början från norra Sverige, från en pytteliten ort som heter Ånge. Han föddes i en taxi 2 mil hemifrån, för det var 12 mil till sjukhuset.

Det är inte så konstigt att en sak som Bengt-Erik älskar är att läsa böcker, eftersom han är författare. Just nu läser han Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. En annan favoritbok är Jag var precis som du av Negra Efendic. Den författare som har betytt mest för honom när han skriver sina egna böcker är Thomas Tidholm. Bengt-Erik läser för att det är roligt och för att få inspiration när han själv skriver. Nu för tiden läser han till exempel mycket om vikingar, för det ska hans nästa bok handla om. Den kommer att heta Riktiga vikingar och verkar spännande. När Bengt-Erik nästan hade skrivit klart allt till Riktiga vikingar fick en person som jobbar på Historiska museet läsa vad han skrivit. Det fanns faktiskt några fel och dem ändrade Bengt-Erik. Han har en redaktör som heter Malin och hon hjälper honom så att texten ska bli bättre. Det kan till exempel vara att byta plats på olika stycken eller att berätta mer om något särskilt.

Om inte Bengt-Erik hade jobbat som författare hade han kanske varit konstnär. Eller också hade han åkt ut i världen och startat en skola i något annat land.

En bok av Bengt-Erik som många av oss tycker är spännande är Fakirer. Han berättar att han själv tycker att fakirer är lite äckliga, men att han blev intresserad eftersom hans kompis Martin är fakir. Han tyckte också att Malins faktabilderbok Mumier var bra och tänkte ”En sån vill jag skriva” och då blev det Fakirer. Han har en fakirdocka på sin hylla. En annan bok som flera av oss gillar är Skelett. Bengt-Erik är extra intresserad av skelett just nu när han själv har ryggskott. Han vill veta vad som har hänt i kroppen.

Bengt-Erik är 173 cm lång. Han tycker om köttfärssås och spagetti. Hans favoritfärg är orange. Hundar och småfåglar är hans favoritdjur. Han är allergisk mot katter. Han har släktingar i USA som han kallar för sina amerikanska kusiner, men han kan bara lite engelska och några ord på grekiska. Han är bra på grekiska, tycker Raian. Hans favoritland är Sverige, men han tycker också om Grekland, Turkiet, Spanien och Mosambique. Bengt-Erik gillar fotboll och när han var yngre spelade han fotboll och åkte skidor. Han har två söner, Sebastian som är 29 och Viktor som är 26 år. Båda är konstnärer. En av dem har gjort motivet på sin pappas tröja och den andra ritar serier. Han har också en storasyster som är 64 år.

Efter boken om vikingar ska Bengt-Erik göra ännu en faktabilderbok ihop med illustratören Jojo Falk. Den ska handla om blod. Efter det kommer en bok som vi inte avslöja vad den ska handla om, men vi fick hjälpa honom med idéer och information om hur vi gör med det han ska skriva om. Tänk om det kommer att märkas i boken sedan!

Till slut berättade Bengt-Erik hur han brukar göra när han ska börja skriva på en ny faktabok. Han skriver listor på sådant han vill ha med och han tänker ut frågor som han vill ha svar på. Sedan läste han upp ett stycke från Riktiga vikingar för oss. Det var första gången han läste ur den boken högt för någon, så vi kan känna oss stolta. Vi fick också se en bild ur boken av illustratören Jonna Björnstjärna. den föreställde en viking som såg sur ut och hade blont skägg.

Vi tackar Bengt-Erik för att han var med oss och läste för oss. Och vi hoppas att han kommer hit till Västervik och träffar oss. Vi tycker jättemycket om hans böcker!6d779a8e-3b9aca00-8-img_0004

Av: Elona, Raian, Ranim, S, Yahya, Mamo, Naveed, Sabeeh, J, Sara, Margerita, Mohamed, M, Y, Asma, Altina, Samuel, A, Amiira och Mahveen.