Vi fick en fråga

från författaren Annelie Drewsen om det var några elever som ville berätta hur det var att börja på en ny skola i ett helt nytt land. Annelie ville ha inspiration till en bok som hon ska skriva. Eleverna var glada över att kunna hjälpa till och så här berättar några av dem:

Hej Annelie Drewsen!

  1. När jag kom till skolan var det jättenervöst och jag kunde inte prata svenska. Men mitt modersmål är dari. Det var två år sen. I hjärtat var det inte så mycket barn men i klassen var mycket barn och de frågade mycket och jag svarade på englska, de ville att lära sig engelska.
  2. När jag började i skolan så jag trodde att det skulle vara så att man ska gå direkt i klassen men det var inte så. Och jag var med Sara. Det var bra att jag lärde mig jättemycket svenska i Hjärtat men jag ville gå i klass 3 för att jag ville ha svenska kompis.
  3. När jag började i klass 3 så var jag pirrig men glad. Det var min dröm att vara en ny elev.
  4. Jag tyckte det var konstigt att man ska hänga väskan ute i korridoren och inte ta med in i klassen.
  5. En sak som jag tyckte det var bra att alla bestämmer tillsammans i grupperna. Och lärarna säger att alla får bestämma och inte bara en. Jag tyckte att det var dåligt att lärarna frågade hela tiden hur är det och hur mår du. När var jag ledsen ville jag att vara själv och inte prata och jag visste inte riktigt varför var jag ledsen.
  6. Mina föräldrar tyckte att lärarna var snälla och ville hjälpa barnen.
  7. Jag gjorde att jag va bra på fotboll och de kunde se att jag är en vanligt flika så fik jag kompisar. Då fick jag kompisar.
  8. Jag pratade o att hur stavas det eller hur säger man det så vi kunde sen prata om andra saker.
  9. En sak är det jag kan inte glömma är när de i klassen gjorde ett överraskningskalas till mig när jag fyllde 11 år.
  10. Mitt tips till andra barm är bry dig inte om vad andra säger att du ska gilla eller göra i ditt liv. Tänk på vem du är.

Av: Asma Åk 5

När jag började i Hjärtat det känns lite blyg eftersom man kan inte språket. Jag kommer ihåg när Sara sa ”inte” och inte betyder ”du” på arabiska. Många pratade och skämtade och jag förstod inte. Jag tänkte hela tiden ”Skrattar de åt mig?”

När jag började i klass tre kunde jag språket. Då kändes bättre för att jag kunde språket. Första gången i klassen var jag blyg. För att dom kollade på mig.

Jag tycker om svenska skolan att den är bra. Det som är konstig är att eleverna får göra vad dom vill. Det är som bra att man får böcker eller pennor i skolan. Det är som dåligt att barn får skrika mot lärare.

Mina föräldrar tycker om svenska skolan att det är bra att man får i skolan böcker, pennor, skrivböcker och man får äta mat i svenska skolan. I arabiska skolan får man hämta mat hemifrån att äta i skolan på rasterna.

För att man ska få kompisar man ska vara snäll. Jag sa vi kan spela fotboll.

Min tips är att man ska vara modig eller våga prata i klassen.
Av: Mohammed

  1. Det känns bra att vara i mottagningsgruppen. Här förklarar lärarna bättre och mer. Vi gör roliga saker här i Hjärtat. Här lär jag mig jättemånga nya ord. Jag gillar att vara här i Hjärtat.
  2. När man är i vanliga klassen så är det mycket mer prat. Alla har olika tankar. Ibland så brukar några säga konstiga och roliga saker. Vi lär oss om jättespännande saker. Vi pratar ganska mycket i klassen om ämnen. Jag gillar att vara i vanliga klassen.
  3. Det var jättepirigt. Alla stirrade på mig. Hela klassen börja prata men jag förstod inget. Läraren börja prata engelska. Jag kunde inte så mycket engelska. Men jag förstod vad hon sa. Klassen börja fråga frågor. Men jag svara inte för att jag inte förstod vad de fråga sen så skulle jag inte ens kunna svara.
  4. Jag tycker om den svenska skolan. Lärarna bryr sig om eleverna. Maten är inte det godaste men det funkar. Det är snälla lärare. Vi har mycket att göra på rasten.
  5. Det är inget som är konstigt. Skolmaten är inte det bästa men det funkar. Det är många bra saker till exempel rasterna, lärarna lektioner och elever.
  6. Mina föräldrar tycker jättemycket om den svenska skolan. Dem tycker att det är bättre än i Ungern.
  7. Jag frågade om dem ville köra fotboll med mig. Då fick jag kompisar. Vi börja prata om fotboll. Vi börja prata på lektioner.
  8. Vi brukar prata om fotboll, lektioner, fritiden och så brukar vi skoja. Vi brukar prata om mycket saker. Alltid om nånting med annat.
  9. När man börjar på en ny skola ska man försöka vara lugn. Försöka få vänner. Ha ett god intryck.

Av Samuel

Några av Annelies böcker som vi har i Hjärtat.

Annonser

Mobiler i skolan

har diskuterats på skolor, debattsidor och i sociala medier en längre tid. Nu senast i radioprogrammet Skolministeriet, där man förtjänstfullt redovisar såväl olika lärarröster, som vad forskning säger om saken. I programmet får vi alltså höra argument både för och emot mobiler i skolan.

Men, som vanligt skulle jag vilja säga, saknas ett perspektiv, nämligen klassperspektivet. Att det är så få som nämner detta perspektiv tycker jag är enormt oroande och ansvarslöst. ”Alla” elever har inte en egen mobil, och även om man har det, är det inte säkert att föräldrarna har råd att hålla sitt barn med den senaste modellen, eller det coolaste märket. Kapitalvaror, så som märkeskläder, cyklar och vissa leksaker, har naturligtvis också en utmärkande effekt bland barn och unga och det är klart att det kan kännas tungt att vara den som alltid har kläder från second hand eller som bara får ärvda cyklar. Men, och det här är den viktiga skillnaden, då handlar det åtminstone inte om något som uppmuntras av skolan att eleverna ska ha med sig. En cykel eller en dyr jacka används inte inne på lektionen.

Skolministeriets reporter berättar att den svenska skolan uppmuntras att använda digitala teknologier och att regeringen detta år beslutat om en nationell it-strategi för skolan. Detta läggs fram som om det skulle stå i motsatsförhållande till mobilförbud i skolan. Precis som om användandet av digitala verktyg skulle förutsätta att eleverna får/bör/ska använda sina egna mobiler i skolan och så är det ju inte alls. Tvärtom, de redskap och verktyg som elever och lärare behöver använda i undervisningen skall tillhandahållas av skolan. Detta är av yttersta vikt, då skolan enligt lag ska vara avgiftsfri och likvärdig oavsett hemmets sociala och ekonomiska förhållanden.

Läraren Anders Enström, som är positiv till att elever använder sina egna mobiler i skolan säger bland annat i programmet:

”I iPaden finns ju allting som finns i en mobiltelefon, så skulle vi ta mobilen då och så skulle vi dela ut en iPad…. det blir konstigt och det är inte okej.”

Nej, det blir varken konstigt eller ”inte okej”, för lärplattan eller datorn som delas ut, står skolan för. Gratis och till alla. Anders Enström säger också:

”De har hela sitt liv däri.”

Ja, just det är ytterligare en viktig del av problemet med elevers privata mobiler under lektionstid. Det plingar, surrar och blinkar ideligen i ungdomars telefoner av alla mentions och statusuppdateringar. Det är faktiskt mycket svårt att värja sig emot för vem som helst, vilket också nämns i programmet, och nästintill omöjligt för barn. Jag anser det vara rent av naivt att jämföra detta med att titta ut genom fönstret, som Enström, och många med honom, gör i debatten.

När elever tillhandahålls skolans digitala verktyg, så kommer man ifrån både att utsätta elever för att behöva skylta med sin ekonomiska status och problemet med ideliga mentions som stjäl uppmärksamhet och koncentration.

Det sista jag vill föra fram är det näst intill löjeväckande argumentet:

”Det går att få till ett lärande och en förståelse som är 2017 och inte 1917.”

Anders Enström tycker inte att man ska ”gnälla om att (digitala verktyg) ska bort” och förklarar för de som ännu inte vet, att mobiler går att använda till mer än att ringa på. Detta argument, som ofta framförs i liknande diskussioner är ett icke-argument, som endast har till syfte att få opponenten att framstå som lite dum och bakåtsträvande. Naturligtvis vet vi alla att mobilen kan användas som miniräknare, almanacka, anteckningsblock, kamera och så vidare. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att fattiga barn, eller barn med dålig impulskontroll, ska slippa utsättas för att blottas eller bli störda, på lektionen åtminstone.

Skolan bör vara en fristad, inte en arena för ekonomisk eller social uppvisning.

 

Alla elever ska få känna att de kan och allas röster ska höras i klassrummet

Det är mitt motto. Och nu har jag fått chansen att låta mina elever höras utanför klassrummet också. Denna vecka modererar jag Svenska Institutets twitterkonto @sweden, som är ett straffetkonto; en ny svensk varje vecka. Syftet är att visa för de 130 000 följarna runt om i världen olika röster, bilder, åsikter och upplevelser från Sverige. Då måste det finnas lite barnperspektiv också tycker jag!

Vill du läsa några av de frågorna som eleverna fick, och som de valde att svara på, så sök på taggen #swedishkidsanswer.

Samarbete mellan lärare

för bättre resultat i både undervisningen och integrationen i samhället, är något som ligger mig varmt om hjärtat. Därför blev jag glad när min kollega Mustafa Saoud bad att jag skulle medverka i en liten film på det temat. Filmen kommer Mustafa använda i sin föreläsning på Skolverkets rikskonferens för modersmålslärare i arabiska 12/5.

Lycka till Mustafa! Ditt och alla modersmålslärares arbete är enormt viktigt för eleverna och för Sverige!

Barbro Lindgren

Jag lyssnade på den här härliga intervjun med Barbro Lindgren och kom och tänka på vilket fint svar mina elever fick av författaren när de skrev till henne i höstas. Det började med att 3:orna och jag såg på avsnittet med Barbro Lindgren i URs Mellan raderna. Eleverna blev helförtjusta i hennes gård med alla djuren, hennes sätt att hitta inspiration och att skriva. Sedan läste vi en hel del böcker av henne, bland annat Sagan om den lilla farbrorn, Sparvel, Jamen Benny, Rosa, Max och Loranga. Skratt, samtal om allvarliga saker och lästräning. Sedan skrev som sagt några elever brev till Barbro. Tack!!!

Här är Elona med en fin samlingsvolym av Barbro Lindgren, som jag verkligen kan rekommendera.

Dit ljuset inte når

av Annika Thor är en härlig historisk bok med spänning, vänskap och identitet i centrum. Jag läser den ihop med 4:orna och en dag när Västerviks Tidningen var och hälsade på hos oss blev en av våra lektioner kring den boken till ett fint reportage. Här kan du läsa det reportaget.

En stöttning som kan behövas när man läser böcker med många olika personer att hålla reda på är att ge eleverna en lista över karaktärerna.

Ljungbergs teatersällskap

  • Anna-Maria = Angelique
  • Anna-Marias mor (mamma)
  • Anna-Marias far (pappa)
  • Mamsell Henriksson (en gammal kvinna)
  • Herr Wikander (en gammal man)
  • Herr Björkegren (är i pappans ålder)
  • Kristoffer (är i Anna-Marias ålder)

Bilder och Expertordlista är också stöttningsverktyg som jag gärna använder.

c3d986a0-3b9aca00-1-img_0083

c3d986a0-3b9aca00-2-img_0082

I min bok Nyanlända elever berättar jag mycket om hur jag arbetar med skönlitteratur tillsammans med eleverna. Och just det – boken har ju Västerviks Tidningen också skrivit om, vilket du kan läsa här.

Translanguaging i praktiken

var temat i förra nummret av tidningen LiSetten, som ges ut av LiSA, Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk. Jag hade blivit ombedd att skriva en artikel till det temat. Nedan följer min text. Vill du bli medlem i förbundet kan du bli det här:

Medlemskap

Och vill du köpa lösnummer av tidningen kan du göra det här:

Köp lösnummer

Glädjande nog växer medvetenheten om vilken nytta flerspråkiga elever har av translanguaging, alltså att medvetet använda flerspråkighetheten som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk i lärandet. Men att man förstår att något är viktigt, innebär inte att man tycker att det är lätt att omsätta det i den egna praktiken. I den här artikeln ska jag ge exempel på hur jag gör i mitt flerspråkiga klassrum tillsammans med låg- och mellanstadieelever.

Man kan som kollegium börja i det lilla genom att visa uppskattning och intresse för alla våra elevers språk och kultur. Vi kan genom små gester förmedla att det är värdefullt för såväl individ som skola och samhälle i stort att kunna många språk. Att som lärare lära sig säga Hola eller Marhaba och Gracias eller Shokran är inte så svårt. Det är också betydelsefullt att vi benämner elevernas modersmål korrekt och till exempel frågar ”Vad heter det ordet på spanska?” istället för ”Vad heter det på ditt språk?” Vi också kan låta elevernas modersmål finnas med i vardagen genom att hälsa god morgon på samtliga klassens språk, ha välkomstskyltar på de språk vi har på skolan och sjunga sånger på olika språk.

Det är mycket värdefullt är att eleverna får erkännande för det de redan kan, att vi i skolan uppskattar kunskaper oavsett vilket språk de uttrycks på. Elever som kan skriva på modersmålet, kan med fördel få använda det i det egna skrivandet, när det svenska språket ännu inte räcker till. Det maximerar lärandet och delaktigheten att kunna delta i samma uppgifter och övningar som resten av gruppen, och minskar även den frustration man kan känna vid upplevelsen av att kunna något, men inte förmå visa det. Hos mig kan det vid en skrivuppgift gå till så att jag först ser till att alla förstår vad uppgiften går ut på. Det kan jag göra på olika sätt, till exempel modellera genom att skriva själv, samskriva med eleverna, benämna texttypen på elevernas modersmål eller att ta hjälp av eleverna för att förklara och översätta för varandra. Sedan när eleverna ska börja skriva kan de som ännu inte kan skriva på svenska få skriva på sitt starkaste språk istället. När texten är klar kan jag välja att eleven berättar muntligt för mig vad det står, och ibland nöjer vi oss med det. Jag kan också välja att eleven får försöka översätta texten till svenska med hjälp av min stöttning, översättningsverktyg eller samarbete med en kompis. Vi kan också avsluta med att eleven tar med sig texten till modersmålsläraren och både bearbetar och översätter den där.

Elever som kommit en bit på väg i sin skrivutveckling på svenska, kan fortfarande vara betjänta av att veta att det är helt okej att använda mer än ett språk i en och samma text. Eleven skriver så mycket hen förmår på svenska, men när tankarna är mer komplexa än det svenska ordförrådet, är det värdefullt att kunna ta till ord från ett annat språk man kan. Här följer ett utdrag ur en lässlogg, skriven av en nyanländ elev som läste Mio, min Mio. Hon skrivit ner sina tankar om ifall karäktären riddar Kato är ond och här blev det verkligen tydligt för mig hur viktigt det är att inte låta elevens andraspråksutveckling stå i vägen för hennes möjligheter att uttrycka komplexa tankar. Så här skev hon:

”Nej, han är inte ond. Därför alla tänker att han ta människor. Men jag tänker att ond är fader kungen. Tänker att riddar Cato ta människor därför han hjälp alla som bor i Landet i Fjärran. Därför han är bra människa han hjälp alla och jag tror att alla nu tror; Varför är Landet Långt Borta feo? Jag säger: Därför Pappa kungen har destrozado den landet och a mentido för alla och sa ”Riddar Cato är ond.” Men det inte bra. Riddar Cato hjälp alla. Och han har en klo av järn därför Pappa kungen se la corto och kungen inte heter Pappa kungen han heter Ond!!!”

I efterhand kunde vi tillsammans konstatera att det var fult, förstört, ljög och högg av handen som hon menade.

Även när vi läser skönlitteratur har vi nytta av translanguaging. Ofta startar vi med att samtala om bokens titel och framsida. Vi turas om att benämna vad vi ser på bilden och det kan vi naturligtvis göra på vilket språk som helst. När en elev vill benämna något på bilden och inte finner det svenska ordet, pekar hen samtidigt som hen säger på modersmålet vad det är. Sedan kan jag eller en kompis ge det svenska ordet och eleven i fråga härmar. När vi sedan börjar läsa använder jag mig av så kallade expertordlistor. Där skriver jag upp bärande ord och begrepp från texten och ger förklaringar i form av exempelvis omskrivmingar, synonymer, bilder eller översättningar till andra språk.

Ibland jobbar vi med det jag kallar tvillingläsning. Det innebär att man läser en bok på två språk parallellt. Det är ett mycket motiverande sätt att läsa som man antingen kan göra tillsammans eller enskilt. Om man läser enskilt med en elev, eller om en elev läser själv, är det enklast att ha de två böckerna uppslagna framför sig. Om man ska läsa för en grupp elever kan man med fördel visa en och samma sida samtidigt från de båda böckerna på tavlan. Det kan man göra med hjälp av en lärplatta, digitalkamera eller en dokumentkamera. Någon som behärskar det andra språket läser den sidan först. Det kan vara en studiehandledare, en elev eller en förälder. Sedan läser man själv samma sida på svenska. Lärare och elever hjälps åt att upprepa de viktigaste orden på båda språken och man kan också skriva en tvåspråkig ordlista. Att tvillingläsa i den ordinarie klassen där kanske de flesta eleverna har svenska som modersmål, är ett givande sätt att synliggöra flerspråkigheten på skolan. Det bidrar också till inkludering och samhörighet.

Inför såväl skrivuppgifter som läsning får eleverna ofta lösa uppgifter tillsammans muntligt först. Det kan vara att brainstorma om det man ska skriva eller att fantisera och beskriva en av karaktärerna vi läser om. Vid dessa tillfällen låter jag gärna elever som har samma modersmål vara i samma grupp, så att de ska kunna samtala och samarbeta på ett djupare plan. Ibland kan jag också sätta samman elever som alla har en ganska utvecklad engelska, men olika modersmål. Detta gör inte att eleverna ”struntar i” svenskan, tvärt om. De är mycket medvetna om att de ska lära sig svenska och ofta kan jag höra samtal där svenska, persiska, turkiska och engelska används omvartannat. Allt för att kommunicera och klara uppgiften.

Jag vill gärna avsluta med att nämna två ytterligare exempel som lärare i alla skolans ämnen kan ha nytta av för att få med sig alla sina elever. Inför ett arbetsområde eller en lektion kan man som lärare välja ut ett eller ett par centrala begrepp eller ord och lära sig det på elevens modersmål, för att på så sätt få alla elever att förstå vad man ska jobba med och kunna aktivera eventuell förförståelse. Man kan också låta elever som inte behärskar så mycket svenska få berätta muntligt på sitt starkaste språk, gärna med bildstöd, allt vad de vet om arbetsområdet. Den nyanlända eleven kanske har kunskaper om matsmältningen, solsystemet, mänskliga rättigheter eller vad det nu kan vara, sedan tidigare och att få sätta ord på sina kunskaper inför läraren innebär en stor bekräftelse, samtidigt som eleven aktiverar sina förkunskaper.

Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, delaktighet, stöttning, höga förväntningar – och translanguaging!