En bok för alla

är ett bokförlag som ger ut kvalitetsböcker för både barn och vuxna till låga priser. En bok för alla bedriver även ett läsfrämjande arbete där syftet är att öka läsandet speciellt bland läsovana grupper, och att främja bra litteratur. Här är en länk till deras hemsida.

Under hösten fick jag ett stort antal fina kort, som jag har delat ut till mina elever och deras föräldrar för att påminna om den viktiga högläsningen. Jag frågade En bok för alla om jag får återge detta kort samt översättningar till arabiska och kurdiska som mina kollegor Eman Hassan och Seyithan Anter har gjort. Det ville de gärna, så håll till godo!

لماذا القراءة بصوت عالي للاطفال ؟

القراءة بصوت عالي يساعد على بناء مفردات اللغة لدى الاطفال .

يسهل تعلم القراءة, الذي هو الاساس لاكتساب جميع المعارف .

يتطور تقدير الذات والعاطفة لدى الاطفال عند استماعهم للقصص وللحكايات .

يزيد من فرص الاطفال ان يصبحوا قراء للكتب .

انها متعة سواء بالنسبة لك او للاطفال .

 

نماذج للقراءة بصوت عالي

 ماريا غريبيه                                   الضفدعة والغريب                        نظارات بوريس

مشوق لجميع الاعمار                         جيد للمناقشة                               ممتع للاثنان الكبار والصغر

ادخل في صفحتنا من اجل الحصول على الكثير من نماذج للقراءة بصوت عالي وكتب جيدة للقراءة العالية

http://enbokforalla.se/hoglasning

وتستطيع ان تكون مع وتعطي المشورة حول كتب للقراءة العالية في صفحتنا على الفيس بوك

( المصادر حركة القراءة, يونيباكين, راديو التعليم)

كتاب للجميع

ترجمة

ايمان حسن

معلمة اللغة الام والارشاد الدراسي  Översättning: Eman Hassan

 

Çima mirov ji zarokan re bideng bixwîne?

Xwendina bideng :

  • Di avekirin û pêşxistina xezîna gotinan de, ji zarokan re arîkar e.
  • Fêrbûna xwendinê hesantir dike ku xwendin bingehê bidestxistina zanyarîyê ye.
  • Guhdarîkirina zarokan ya li çîrok û metelokan, dilrehmî û bi xwe bahwerîya wan bi pêşve dibe.
  • Mecalên ku zarok bi xwe bibin xwendevanên kitêban zêdetir dike.
  • Çi ji bo te û çi jî jibo zarokan dibe cîhê kêfxweşîyê.

——————————————————————————————————————–

PÊŞNEYAZÊN XWEDINA BIDÊNG

Boris glasögon                   Grodan och främlingen                  Agnes Cecilia

 

Kêfa biçûk û                         Hêjayî guftogoyê ye                       Ji bo hemû nifçan

mezinan  tîne.                                                                                 bi heyecan e.

Jibo gelek pêşneyazên kitêbên baş yên xwendina bideng, kermbik li malpera me temaşe bik: http://enbokforalla.se/hoglasning

Her wiha tu dikarî  li rupela me ya facebookê de beşdar bibe û jib o xwendina bideng kitêban pêşneyaz bike!

(Çavkanî: Läsrörelsen, Junibacken, Utbildningsradion) Översättning: Seyithan Anter

 

Annonser

Vi fick en fråga

från författaren Annelie Drewsen om det var några elever som ville berätta hur det var att börja på en ny skola i ett helt nytt land. Annelie ville ha inspiration till en bok som hon ska skriva. Eleverna var glada över att kunna hjälpa till och så här berättar några av dem:

Hej Annelie Drewsen!

  1. När jag kom till skolan var det jättenervöst och jag kunde inte prata svenska. Men mitt modersmål är dari. Det var två år sen. I hjärtat var det inte så mycket barn men i klassen var mycket barn och de frågade mycket och jag svarade på englska, de ville att lära sig engelska.
  2. När jag började i skolan så jag trodde att det skulle vara så att man ska gå direkt i klassen men det var inte så. Och jag var med Sara. Det var bra att jag lärde mig jättemycket svenska i Hjärtat men jag ville gå i klass 3 för att jag ville ha svenska kompis.
  3. När jag började i klass 3 så var jag pirrig men glad. Det var min dröm att vara en ny elev.
  4. Jag tyckte det var konstigt att man ska hänga väskan ute i korridoren och inte ta med in i klassen.
  5. En sak som jag tyckte det var bra att alla bestämmer tillsammans i grupperna. Och lärarna säger att alla får bestämma och inte bara en. Jag tyckte att det var dåligt att lärarna frågade hela tiden hur är det och hur mår du. När var jag ledsen ville jag att vara själv och inte prata och jag visste inte riktigt varför var jag ledsen.
  6. Mina föräldrar tyckte att lärarna var snälla och ville hjälpa barnen.
  7. Jag gjorde att jag va bra på fotboll och de kunde se att jag är en vanligt flika så fik jag kompisar. Då fick jag kompisar.
  8. Jag pratade o att hur stavas det eller hur säger man det så vi kunde sen prata om andra saker.
  9. En sak är det jag kan inte glömma är när de i klassen gjorde ett överraskningskalas till mig när jag fyllde 11 år.
  10. Mitt tips till andra barm är bry dig inte om vad andra säger att du ska gilla eller göra i ditt liv. Tänk på vem du är.

Av: Asma Åk 5

När jag började i Hjärtat det känns lite blyg eftersom man kan inte språket. Jag kommer ihåg när Sara sa ”inte” och inte betyder ”du” på arabiska. Många pratade och skämtade och jag förstod inte. Jag tänkte hela tiden ”Skrattar de åt mig?”

När jag började i klass tre kunde jag språket. Då kändes bättre för att jag kunde språket. Första gången i klassen var jag blyg. För att dom kollade på mig.

Jag tycker om svenska skolan att den är bra. Det som är konstig är att eleverna får göra vad dom vill. Det är som bra att man får böcker eller pennor i skolan. Det är som dåligt att barn får skrika mot lärare.

Mina föräldrar tycker om svenska skolan att det är bra att man får i skolan böcker, pennor, skrivböcker och man får äta mat i svenska skolan. I arabiska skolan får man hämta mat hemifrån att äta i skolan på rasterna.

För att man ska få kompisar man ska vara snäll. Jag sa vi kan spela fotboll.

Min tips är att man ska vara modig eller våga prata i klassen.
Av: Mohammed

  1. Det känns bra att vara i mottagningsgruppen. Här förklarar lärarna bättre och mer. Vi gör roliga saker här i Hjärtat. Här lär jag mig jättemånga nya ord. Jag gillar att vara här i Hjärtat.
  2. När man är i vanliga klassen så är det mycket mer prat. Alla har olika tankar. Ibland så brukar några säga konstiga och roliga saker. Vi lär oss om jättespännande saker. Vi pratar ganska mycket i klassen om ämnen. Jag gillar att vara i vanliga klassen.
  3. Det var jättepirigt. Alla stirrade på mig. Hela klassen börja prata men jag förstod inget. Läraren börja prata engelska. Jag kunde inte så mycket engelska. Men jag förstod vad hon sa. Klassen börja fråga frågor. Men jag svara inte för att jag inte förstod vad de fråga sen så skulle jag inte ens kunna svara.
  4. Jag tycker om den svenska skolan. Lärarna bryr sig om eleverna. Maten är inte det godaste men det funkar. Det är snälla lärare. Vi har mycket att göra på rasten.
  5. Det är inget som är konstigt. Skolmaten är inte det bästa men det funkar. Det är många bra saker till exempel rasterna, lärarna lektioner och elever.
  6. Mina föräldrar tycker jättemycket om den svenska skolan. Dem tycker att det är bättre än i Ungern.
  7. Jag frågade om dem ville köra fotboll med mig. Då fick jag kompisar. Vi börja prata om fotboll. Vi börja prata på lektioner.
  8. Vi brukar prata om fotboll, lektioner, fritiden och så brukar vi skoja. Vi brukar prata om mycket saker. Alltid om nånting med annat.
  9. När man börjar på en ny skola ska man försöka vara lugn. Försöka få vänner. Ha ett god intryck.

Av Samuel

Några av Annelies böcker som vi har i Hjärtat.

Mobiler i skolan

har diskuterats på skolor, debattsidor och i sociala medier en längre tid. Nu senast i radioprogrammet Skolministeriet, där man förtjänstfullt redovisar såväl olika lärarröster, som vad forskning säger om saken. I programmet får vi alltså höra argument både för och emot mobiler i skolan.

Men, som vanligt skulle jag vilja säga, saknas ett perspektiv, nämligen klassperspektivet. Att det är så få som nämner detta perspektiv tycker jag är enormt oroande och ansvarslöst. ”Alla” elever har inte en egen mobil, och även om man har det, är det inte säkert att föräldrarna har råd att hålla sitt barn med den senaste modellen, eller det coolaste märket. Kapitalvaror, så som märkeskläder, cyklar och vissa leksaker, har naturligtvis också en utmärkande effekt bland barn och unga och det är klart att det kan kännas tungt att vara den som alltid har kläder från second hand eller som bara får ärvda cyklar. Men, och det här är den viktiga skillnaden, då handlar det åtminstone inte om något som uppmuntras av skolan att eleverna ska ha med sig. En cykel eller en dyr jacka används inte inne på lektionen.

Skolministeriets reporter berättar att den svenska skolan uppmuntras att använda digitala teknologier och att regeringen detta år beslutat om en nationell it-strategi för skolan. Detta läggs fram som om det skulle stå i motsatsförhållande till mobilförbud i skolan. Precis som om användandet av digitala verktyg skulle förutsätta att eleverna får/bör/ska använda sina egna mobiler i skolan och så är det ju inte alls. Tvärtom, de redskap och verktyg som elever och lärare behöver använda i undervisningen skall tillhandahållas av skolan. Detta är av yttersta vikt, då skolan enligt lag ska vara avgiftsfri och likvärdig oavsett hemmets sociala och ekonomiska förhållanden.

Läraren Anders Enström, som är positiv till att elever använder sina egna mobiler i skolan säger bland annat i programmet:

”I iPaden finns ju allting som finns i en mobiltelefon, så skulle vi ta mobilen då och så skulle vi dela ut en iPad…. det blir konstigt och det är inte okej.”

Nej, det blir varken konstigt eller ”inte okej”, för lärplattan eller datorn som delas ut, står skolan för. Gratis och till alla. Anders Enström säger också:

”De har hela sitt liv däri.”

Ja, just det är ytterligare en viktig del av problemet med elevers privata mobiler under lektionstid. Det plingar, surrar och blinkar ideligen i ungdomars telefoner av alla mentions och statusuppdateringar. Det är faktiskt mycket svårt att värja sig emot för vem som helst, vilket också nämns i programmet, och nästintill omöjligt för barn. Jag anser det vara rent av naivt att jämföra detta med att titta ut genom fönstret, som Enström, och många med honom, gör i debatten.

När elever tillhandahålls skolans digitala verktyg, så kommer man ifrån både att utsätta elever för att behöva skylta med sin ekonomiska status och problemet med ideliga mentions som stjäl uppmärksamhet och koncentration.

Det sista jag vill föra fram är det näst intill löjeväckande argumentet:

”Det går att få till ett lärande och en förståelse som är 2017 och inte 1917.”

Anders Enström tycker inte att man ska ”gnälla om att (digitala verktyg) ska bort” och förklarar för de som ännu inte vet, att mobiler går att använda till mer än att ringa på. Detta argument, som ofta framförs i liknande diskussioner är ett icke-argument, som endast har till syfte att få opponenten att framstå som lite dum och bakåtsträvande. Naturligtvis vet vi alla att mobilen kan användas som miniräknare, almanacka, anteckningsblock, kamera och så vidare. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att fattiga barn, eller barn med dålig impulskontroll, ska slippa utsättas för att blottas eller bli störda, på lektionen åtminstone.

Skolan bör vara en fristad, inte en arena för ekonomisk eller social uppvisning.

 

Alla elever ska få känna att de kan och allas röster ska höras i klassrummet

Det är mitt motto. Och nu har jag fått chansen att låta mina elever höras utanför klassrummet också. Denna vecka modererar jag Svenska Institutets twitterkonto @sweden, som är ett straffetkonto; en ny svensk varje vecka. Syftet är att visa för de 130 000 följarna runt om i världen olika röster, bilder, åsikter och upplevelser från Sverige. Då måste det finnas lite barnperspektiv också tycker jag!

Vill du läsa några av de frågorna som eleverna fick, och som de valde att svara på, så sök på taggen #swedishkidsanswer.

Samarbete mellan lärare

för bättre resultat i både undervisningen och integrationen i samhället, är något som ligger mig varmt om hjärtat. Därför blev jag glad när min kollega Mustafa Saoud bad att jag skulle medverka i en liten film på det temat. Filmen kommer Mustafa använda i sin föreläsning på Skolverkets rikskonferens för modersmålslärare i arabiska 12/5.

Lycka till Mustafa! Ditt och alla modersmålslärares arbete är enormt viktigt för eleverna och för Sverige!

Barbro Lindgren

Jag lyssnade på den här härliga intervjun med Barbro Lindgren och kom och tänka på vilket fint svar mina elever fick av författaren när de skrev till henne i höstas. Det började med att 3:orna och jag såg på avsnittet med Barbro Lindgren i URs Mellan raderna. Eleverna blev helförtjusta i hennes gård med alla djuren, hennes sätt att hitta inspiration och att skriva. Sedan läste vi en hel del böcker av henne, bland annat Sagan om den lilla farbrorn, Sparvel, Jamen Benny, Rosa, Max och Loranga. Skratt, samtal om allvarliga saker och lästräning. Sedan skrev som sagt några elever brev till Barbro. Tack!!!

Här är Elona med en fin samlingsvolym av Barbro Lindgren, som jag verkligen kan rekommendera.

Dit ljuset inte når

av Annika Thor är en härlig historisk bok med spänning, vänskap och identitet i centrum. Jag läser den ihop med 4:orna och en dag när Västerviks Tidningen var och hälsade på hos oss blev en av våra lektioner kring den boken till ett fint reportage. Här kan du läsa det reportaget.

En stöttning som kan behövas när man läser böcker med många olika personer att hålla reda på är att ge eleverna en lista över karaktärerna.

Ljungbergs teatersällskap

Anna-Maria = Angelique
Anna-Marias mor (mamma)
Anna-Marias far (pappa)
Herr Björkegren – är i pappans ålder och får alltid spela hjälterollerna
Herr Wikander – är en gammal och tandlös man
Mamsell Henriksson – är en gammal och fet kvinna
Kristoffer – är i samma ålder som Anna-Maria

Bilder och Expertordlista är också stöttningsverktyg som jag gärna använder.

c3d986a0-3b9aca00-1-img_0083

c3d986a0-3b9aca00-2-img_0082

I min bok Nyanlända elever berättar jag mycket om hur jag arbetar med skönlitteratur tillsammans med eleverna. Och just det – boken har ju Västerviks Tidningen också skrivit om, vilket du kan läsa här.