Ett avsked

En elev som ska utvisas och jag tar idag avsked av varandra. Vi väljer var sin dikt. Läser. Kramas. Säger adjö. Mitt hjärta brister. Igen.

Elevens dikt:

Jag ser dig

När jag är borta
kommer de här raderna
att vara kvar.

Jag skriver
och du läser
någon helt annanstans,
i en helt annan tid.

Fast kanske ser du
att jag sitter här mellan raderna
och ler?

Jag ser
i alla fall dig.

(Mårten Melin)

Min dikt:

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar alla stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan till lån.

Allt är mitt och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra,
ensam utan spår.

(Pär Lagerkvist)

Vår rastverksamhet

är något vi är väldigt stolta över. Varje rast erbjuds vuxenledda aktiviteter och i låneboden kan man komma och låna olika leksaker, spel och redskap. Låneboden bemannas av en vuxen tillsammans med några frivilliga elever. Här är Raian och Ranim.

”Man måste ha tålamod när man jobbar.”, säger Ranim.

Skogshagaskolans engagemang för lek och rörelse har uppmärksammats av SVT och även av Västervikstidningen. Kul, tycker vi!

Författarbesök via Skype

har vi i Hjärtat haft med barn- och ungdomsboksförfattaren Bengt-Erik Engholm. Eleverna har på olika sätt arbetat med hans faktabilderböcker och därefter formulerat frågor till Bengt-Erik. Följande text utifrån elevernas frågor och författarens svar har vi förhandlat fram tillsammans.

Bengt-Erik Engholm är 58 år och jobbar som författare. Han skriver böcker för att det är kul och för att han tycker om att berätta historier. När han började skriva faktaböcker var han redan över 50 år och nu tycker han att det är jättekul att ta reda på fakta om olika saker. När han var 17 år tyckte han inte om att läsa eller skriva och det ångrar han nu.

Han har ett författarkontor i sitt hus i Aspudden utanför Stockholm. Vi undrar om han bor i lägenhet eller hus och vilket nummer det är. Vi fick se hur hans författarkontor ser ut. Det är väldigt fint med många böcker och en dator. Bengt-Erik har ett höj- och sänkbart skrivbord som han gillar att stå och skriva vid och en fåtölj där han brukar sitta och läsa. På väggen hänger två fina tavlor. En av dem har hans fru målat och en av dem har han gjort själv. Den föreställer en ledsen ängel. På en hylla finns det två korpar av trä, som kollar att Bengt-Erik jobbar ordentligt och inte bara kollar Facebook hela tiden. På väggen har han också två viktiga listor. En är med alla böcker han har skrivit. Han har skrivit 17 böcker, det tycker vi är mycket! Den läser han när han vill känna ”Jag är duktig”. En är med saker som han vill göra. Den läser han när han behöver få idéer. Bengt-Erik har alltid en anteckningsbok i fickan, så att han direkt kan skriva upp idéer när han till exempel går på stan.
16700694_732805943564617_3270338834652235234_o

Varje gång Bengt-Erik jobbar på en bok, tycker han att just den är bäst! Men en särskild favorit han har skrivit är En pappa i fickan. Den handlar på vissa sätt om hans egen barndom, men han blandar fantasi och verklighet. Han mixar alltså minnen från sitt eget liv med fantasi. Även Råttornas själar handlar om hans egen barndom.

Bengt-Erik kommer från början från norra Sverige, från en pytteliten ort som heter Ånge. Han föddes i en taxi 2 mil hemifrån, för det var 12 mil till sjukhuset.

Det är inte så konstigt att en sak som Bengt-Erik älskar är att läsa böcker, eftersom han är författare. Just nu läser han Tio över ett av Ann-Helén Laestadius. En annan favoritbok är Jag var precis som du av Negra Efendic. Den författare som har betytt mest för honom när han skriver sina egna böcker är Thomas Tidholm. Bengt-Erik läser för att det är roligt och för att få inspiration när han själv skriver. Nu för tiden läser han till exempel mycket om vikingar, för det ska hans nästa bok handla om. Den kommer att heta Riktiga vikingar och verkar spännande. När Bengt-Erik nästan hade skrivit klart allt till Riktiga vikingar fick en person som jobbar på Historiska museet läsa vad han skrivit. Det fanns faktiskt några fel och dem ändrade Bengt-Erik. Han har en redaktör som heter Malin och hon hjälper honom så att texten ska bli bättre. Det kan till exempel vara att byta plats på olika stycken eller att berätta mer om något särskilt.

Om inte Bengt-Erik hade jobbat som författare hade han kanske varit konstnär. Eller också hade han åkt ut i världen och startat en skola i något annat land.

En bok av Bengt-Erik som många av oss tycker är spännande är Fakirer. Han berättar att han själv tycker att fakirer är lite äckliga, men att han blev intresserad eftersom hans kompis Martin är fakir. Han tyckte också att Malins faktabilderbok Mumier var bra och tänkte ”En sån vill jag skriva” och då blev det Fakirer. Han har en fakirdocka på sin hylla. En annan bok som flera av oss gillar är Skelett. Bengt-Erik är extra intresserad av skelett just nu när han själv har ryggskott. Han vill veta vad som har hänt i kroppen.

Bengt-Erik är 173 cm lång. Han tycker om köttfärssås och spagetti. Hans favoritfärg är orange. Hundar och småfåglar är hans favoritdjur. Han är allergisk mot katter. Han har släktingar i USA som han kallar för sina amerikanska kusiner, men han kan bara lite engelska och några ord på grekiska. Han är bra på grekiska, tycker Raian. Hans favoritland är Sverige, men han tycker också om Grekland, Turkiet, Spanien och Mosambique. Bengt-Erik gillar fotboll och när han var yngre spelade han fotboll och åkte skidor. Han har två söner, Sebastian som är 29 och Viktor som är 26 år. Båda är konstnärer. En av dem har gjort motivet på sin pappas tröja och den andra ritar serier. Han har också en storasyster som är 64 år.

Efter boken om vikingar ska Bengt-Erik göra ännu en faktabilderbok ihop med illustratören Jojo Falk. Den ska handla om blod. Efter det kommer en bok som vi inte avslöja vad den ska handla om, men vi fick hjälpa honom med idéer och information om hur vi gör med det han ska skriva om. Tänk om det kommer att märkas i boken sedan!

Till slut berättade Bengt-Erik hur han brukar göra när han ska börja skriva på en ny faktabok. Han skriver listor på sådant han vill ha med och han tänker ut frågor som han vill ha svar på. Sedan läste han upp ett stycke från Riktiga vikingar för oss. Det var första gången han läste ur den boken högt för någon, så vi kan känna oss stolta. Vi fick också se en bild ur boken av illustratören Jonna Björnstjärna. den föreställde en viking som såg sur ut och hade blont skägg.

Vi tackar Bengt-Erik för att han var med oss och läste för oss. Och vi hoppas att han kommer hit till Västervik och träffar oss. Vi tycker jättemycket om hans böcker!6d779a8e-3b9aca00-8-img_0004

Av: Elona, Raian, Ranim, S, Yahya, Mamo, Naveed, Sabeeh, J, Sara, Margerita, Mohamed, M, Y, Asma, Altina, Samuel, A, Amiira och Mahveen.

 

Älskade barn!

Du finns kvar i Sverige! Du och din familj har fått uppehållstillstånd!

Du anar inte hur glad jag blev när du ringde igår och berättade det. Uppbrottet från skolan och från Västervik förra året kom alltför hastigt och framtiden var oviss. Jag var så orolig för din skull, men försökte hålla modet uppe när jag var ute på förläggningen för att säga adjö. ”Det blir bra. Det kommer att ordna sig.” Minns du att jag sa det? Och nu, nu tror jag faktiskt på det själv.

Du som aldrig tidigare fått gå i skolan och som fått uppleva så mycket svårt i ditt unga liv och fått ta ett allt för stort ansvar, du kom skuttande till skolan varje dag. Du studsade in i klassrummet. Du kämpade med bokstäverna, siffrorna och orden. Du lärde dig så sakta att läsa. Nu vet jag att du ska få fortsätta din utbildning och ditt liv har i Sverige, och det gör mig så otroligt lättad och glad!

Många är ni som genom åren kommit och gått i klass Hjärtat. Men i mitt hjärta kan ni bara komma in. Aldrig ut.image

Stötta nyanlända i vardagen

är det glädjande nog många vuxna svenskar som vill göra. Då och då får jag frågan om vad man kan tänka på om man vill stötta nyanlända vuxna som arbetskamrat, praktikhandledare, deltagare i språkcaféer, granne, kompis med mera. Här tänkte jag sammanfatta mina viktigaste tips.

  • Möt den andre med nyfikenhet och öppenhet. Kan man mötas som två jämlikar som är intresserade av varandras liv och erfarenheter är chansen större att båda får ut mycket av mötena.
  • Tänk inte att du ska undervisa. Småprat och samtal är mycket givande för språkutvecklingen. Har man svårt att komma igång kan det vara bra att utgå från bilder. Kanske vill man visa varandra bilder på barn, familj, husdjur och fritidsintressen, då brukar det alltid finnas saker att prata om. Ställ frågor och uppmuntra den andra personen att också fråga mycket.
  • Om personen själv ber om det, kan man rätta talet då och då, men min erfarenhet är att det hackar sönder samtalet om man rättar för ofta. Om personen uttalar något så pass fel, eller använder uttryck, som gör att det riskerar att bli stora missförstånd i kommunikationen är det bra att förklara och hjälpa. Ren undervisning däremot, som språkteori, grammatik och skrivande, kan man som vardagsstöttare med varm hand överlåta till utbildade lärare.
  • Visa att du har förståelse för att det kan vara svårt att lära sig ett nytt språk som vuxen. Ge personen gott om tid att samla sina tankar och finna orden när ni samtalar. Försök att undvika att avbryta eller fylla i meningar om den andra tvekar eller pausar.
  • Var inte orolig för att göra fel. Att du ger av din tid och ditt språk är ett fint komplement till sfi och annan undervisning. Att få chansen att möta vardagssvenska och prata fritt om olika samtalsämnen är mycket givande. Kanske kan du vara lite observant på att du själv inte blir för dominant i samtalet. Det är lätt hänt att den som kan språket bäst pratar mest. Var inte rädd för lite tystnad och pauser i samtalet, det kan behövas för båda parter för att orka lyssna noggrant och hinna förstå vad den andre menar.
  • Tag hjälp av alla tillgängliga resurser för att hålla samtalet igång och hjälpa den andre att våga och kunna uttrycka sig. Det kan till exempel vara kroppsspråket (peka och gestikulera), rita/skissa, ord och uttryck från andra språk och översättningsappar.
  • Tipsa gärna personen om  olika sätt att träna svenska hemma. Kanske vill ni göra något av detta tillsammans, som att lyssna på ett radioprogram, läsa en tidning eller spela spel. Ha det så trevligt!fullsizerender

Skolan är lite annorlunda här i Sverige

Så heter ett avsnitt i URs programserie Skolministeriet. I det avsnittet berättar tre nyanlända elever om hur de upplevde mötet med svenska skolan och en av dessa tre ungdomar är Alexia, som gick ut 6:an på vår skola förra året. Intressant och väl värt att lyssna på!imageimage
Min bok Nyanlända elever har jag ju berättat om tidigare. Nu finns det också ett smakprov ur innehållet på Natur & Kulturs hemsida. Välkomna att bläddra!

Att få möjligheter

att tala om frågor man tycker är viktiga, är något att verkligen vara tacksam över. De senaste åren har jag fått många sådana möjligheter.

Det började med att Skolverket kom hit till vår skola för att spela in en film med mig och eleverna som skulle ingå i Läslyftet. Jag är glad och tacksam över att få höra att många kollegor, både i vår kommun och runtom i landet, tycker att filmen är inspirerande, användbar och lärorik.Sedan fick jag möjlighet att föreläsa på Gothia fortbildnings årliga konferens Flerspråkighet i fokus, vilket var en rolig och spännande upplevelse. Under årets Flerspråkighet i fokus fick jag chansen att samtala om skola och läsning med en av mina absoluta favoritförfattare Sara Lövestam i UR-pedagogernas podcast

23. Hur svårt kan det vara att lära sig svenska?

imageEfter det har jag föreläst flera gånger för bland andra Gothias, Skolverkets, Lärarförbundets och GRUs räkning och fått glädjen att möta många skickliga lärare runt om i landet. Nu senast var det på Natur & Kulturs årliga Läskonferens.image Huvudtalare var den fantastiskt kunniga och inspirerande kanadensiska läraren Adrienne Gear. Adrienne Gear är en av de lärare som Barbro Westlund har samarbetat med när hon har forskat om läsförståelse och läsundervisning. Barbro Westlunds böcker Aktiv läskraft (det finns en för varje stadium i grundskolan) är otroligt givande att läsa för den som på något sätt undervisar om läsning, det vill säga alla lärare.

I början läsåret 15/16 blev jag, till min stora glädje och förvåning, nominerad till lärarpriset Guldäpplet. Det gav flera tillfällen att berätta om och visa på det jag tycker är så viktigt, nämligen nyanlända elevers lärande och alla elevers lika rätt till en god utbildning.

När Paul från radioprogrammet Lärarrummet kom till Hjärtat, fick både jag och flera elever tillfälle att ge vår syn på skolan och undervisningen.image Även i tidningarna Grundskoletidningen och Handledarskap har jag fått möjlighet att prata om mottagande, undervisning och metoder gällande nyanlända elever, liksom på Gothia fortbildnings skolportal Lärkraft.

imageStrax före jul 2015 blev jag inbjuden att delta i ett panelsamtal i TV-programmet Lärlabbet angående mottagandet av nyanlända elever. Här är eftersnacket där vi i panelen tog upp en hel del viktigt som inte hanns med i själva programmet. Och här är blogginlägget som jag ombads att skriva för URs räkning

ATT FÅ KÄNNA SIG VÄLKOMMEN

Även framöver har jag flera roliga uppdrag att se fram emot, bland annat för Utbildningsradion och på Skolforum.Bokmässan i september ska jag delta i två seminarier. Ett för Natur & Kultur tillsammans med barnboksförfattaren Bengt-Erik Engholm, vilket ska bli särskilt roligt då min yngste son är helt tokig i Bengt-Eriks böcker. Det andra seminariet arrangeras av Utbildningsradion och Studentlitteratur och där ska jag tillsammans med Skolverkets Generaldirektör Anna Ekström och fil. dr. Layal Kasselias Wiltgren samtala om nyanlända elever och vad som behövs för en fungerande klass.

Hur har det blivit så här då? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Det jag vet är att jag inte själv har sökt ett enda uppdrag eller en enda mediakontakt. Jag antar att det ena har gett det andra helt enkelt. Mitt huvudfokus och det viktigaste uppdraget av alla är självklart undervisningen av eleverna. Men jag tänker som så, att när jag tar till vara de fantastiska möjligheter som jag råkar få, så för jag också de här elevernas talan. Och det behövs! Fortfarande känner sig många lärare ensamma om en svår och komplex uppgift. Fortfarande är lärare på många skolor tvungna att undervisa i svenska som andraspråk utan att de har utbildning i det. Fortfarande finns det rektorer och huvudmän som inte känner till dessa elevers rättigheter.

Men, bara för att det är jag som har råkat få alla dessa fina möjligheter, betyder det inte att jag hade klarat detta på egen hand. Utan mina fantastiska kollegor, både på Skogshagaskolan och i det utvidgade kollegiet via Twitter och Facebook, hade allt detta inte varit möjligt. Skolan bygger på gemenskap och att lära tillsammans, både för elever och lärare. Tillsammans lyfter vi skolan, för alla elever.

Det största och roligaste för mig just nu är nog ändå att jag har fått möjlighet att skriva och ge ut en egen bok! Det är en lärarhandbok i Natur & Kulturs Input-serie och beräknas komma i augusti 2016. Här kan du redan nu titta på den och förhandsbeställa.image