var temat i förra nummret av tidningen LiSetten, som ges ut av LiSA, Riksförbundet lärare i svenska som andraspråk. Jag hade blivit ombedd att skriva en artikel till det temat. Nedan följer min text. Vill du bli medlem i förbundet kan du bli det här:
Medlemskap
Och vill du köpa lösnummer av tidningen kan du göra det här:
Köp lösnummer
Glädjande nog växer medvetenheten om vilken nytta flerspråkiga elever har av translanguaging, alltså att medvetet använda flerspråkighetheten som resurs i undervisningen och låta eleverna använda alla sina språk i lärandet. Men att man förstår att något är viktigt, innebär inte att man tycker att det är lätt att omsätta det i den egna praktiken. I den här artikeln ska jag ge exempel på hur jag gör i mitt flerspråkiga klassrum tillsammans med låg- och mellanstadieelever.
Man kan som kollegium börja i det lilla genom att visa uppskattning och intresse för alla våra elevers språk och kultur. Vi kan genom små gester förmedla att det är värdefullt för såväl individ som skola och samhälle i stort att kunna många språk. Att som lärare lära sig säga Hola eller Marhaba och Gracias eller Shokran är inte så svårt. Det är också betydelsefullt att vi benämner elevernas modersmål korrekt och till exempel frågar ”Vad heter det ordet på spanska?” istället för ”Vad heter det på ditt språk?” Vi också kan låta elevernas modersmål finnas med i vardagen genom att hälsa god morgon på samtliga klassens språk, ha välkomstskyltar på de språk vi har på skolan och sjunga sånger på olika språk.
Det är mycket värdefullt är att eleverna får erkännande för det de redan kan, att vi i skolan uppskattar kunskaper oavsett vilket språk de uttrycks på. Elever som kan skriva på modersmålet, kan med fördel få använda det i det egna skrivandet, när det svenska språket ännu inte räcker till. Det maximerar lärandet och delaktigheten att kunna delta i samma uppgifter och övningar som resten av gruppen, och minskar även den frustration man kan känna vid upplevelsen av att kunna något, men inte förmå visa det. Hos mig kan det vid en skrivuppgift gå till så att jag först ser till att alla förstår vad uppgiften går ut på. Det kan jag göra på olika sätt, till exempel modellera genom att skriva själv, samskriva med eleverna, benämna texttypen på elevernas modersmål eller att ta hjälp av eleverna för att förklara och översätta för varandra. Sedan när eleverna ska börja skriva kan de som ännu inte kan skriva på svenska få skriva på sitt starkaste språk istället. När texten är klar kan jag välja att eleven berättar muntligt för mig vad det står, och ibland nöjer vi oss med det. Jag kan också välja att eleven får försöka översätta texten till svenska med hjälp av min stöttning, översättningsverktyg eller samarbete med en kompis. Vi kan också avsluta med att eleven tar med sig texten till modersmålsläraren och både bearbetar och översätter den där.
Elever som kommit en bit på väg i sin skrivutveckling på svenska, kan fortfarande vara betjänta av att veta att det är helt okej att använda mer än ett språk i en och samma text. Eleven skriver så mycket hen förmår på svenska, men när tankarna är mer komplexa än det svenska ordförrådet, är det värdefullt att kunna ta till ord från ett annat språk man kan. Här följer ett utdrag ur en lässlogg, skriven av en nyanländ elev som läste Mio, min Mio. Hon skrivit ner sina tankar om ifall karäktären riddar Kato är ond och här blev det verkligen tydligt för mig hur viktigt det är att inte låta elevens andraspråksutveckling stå i vägen för hennes möjligheter att uttrycka komplexa tankar. Så här skev hon:
”Nej, han är inte ond. Därför alla tänker att han ta människor. Men jag tänker att ond är fader kungen. Tänker att riddar Cato ta människor därför han hjälp alla som bor i Landet i Fjärran. Därför han är bra människa han hjälp alla och jag tror att alla nu tror; Varför är Landet Långt Borta feo? Jag säger: Därför Pappa kungen har destrozado den landet och a mentido för alla och sa ”Riddar Cato är ond.” Men det inte bra. Riddar Cato hjälp alla. Och han har en klo av järn därför Pappa kungen se la corto och kungen inte heter Pappa kungen han heter Ond!!!”
I efterhand kunde vi tillsammans konstatera att det var fult, förstört, ljög och högg av handen som hon menade.
Även när vi läser skönlitteratur har vi nytta av translanguaging. Ofta startar vi med att samtala om bokens titel och framsida. Vi turas om att benämna vad vi ser på bilden och det kan vi naturligtvis göra på vilket språk som helst. När en elev vill benämna något på bilden och inte finner det svenska ordet, pekar hen samtidigt som hen säger på modersmålet vad det är. Sedan kan jag eller en kompis ge det svenska ordet och eleven i fråga härmar. När vi sedan börjar läsa använder jag mig av så kallade expertordlistor. Där skriver jag upp bärande ord och begrepp från texten och ger förklaringar i form av exempelvis omskrivmingar, synonymer, bilder eller översättningar till andra språk.
Ibland jobbar vi med det jag kallar tvillingläsning. Det innebär att man läser en bok på två språk parallellt. Det är ett mycket motiverande sätt att läsa som man antingen kan göra tillsammans eller enskilt. Om man läser enskilt med en elev, eller om en elev läser själv, är det enklast att ha de två böckerna uppslagna framför sig. Om man ska läsa för en grupp elever kan man med fördel visa en och samma sida samtidigt från de båda böckerna på tavlan. Det kan man göra med hjälp av en lärplatta, digitalkamera eller en dokumentkamera. Någon som behärskar det andra språket läser den sidan först. Det kan vara en studiehandledare, en elev eller en förälder. Sedan läser man själv samma sida på svenska. Lärare och elever hjälps åt att upprepa de viktigaste orden på båda språken och man kan också skriva en tvåspråkig ordlista. Att tvillingläsa i den ordinarie klassen där kanske de flesta eleverna har svenska som modersmål, är ett givande sätt att synliggöra flerspråkigheten på skolan. Det bidrar också till inkludering och samhörighet.
Inför såväl skrivuppgifter som läsning får eleverna ofta lösa uppgifter tillsammans muntligt först. Det kan vara att brainstorma om det man ska skriva eller att fantisera och beskriva en av karaktärerna vi läser om. Vid dessa tillfällen låter jag gärna elever som har samma modersmål vara i samma grupp, så att de ska kunna samtala och samarbeta på ett djupare plan. Ibland kan jag också sätta samman elever som alla har en ganska utvecklad engelska, men olika modersmål. Detta gör inte att eleverna ”struntar i” svenskan, tvärt om. De är mycket medvetna om att de ska lära sig svenska och ofta kan jag höra samtal där svenska, persiska, turkiska och engelska används omvartannat. Allt för att kommunicera och klara uppgiften.
Jag vill gärna avsluta med att nämna två ytterligare exempel som lärare i alla skolans ämnen kan ha nytta av för att få med sig alla sina elever. Inför ett arbetsområde eller en lektion kan man som lärare välja ut ett eller ett par centrala begrepp eller ord och lära sig det på elevens modersmål, för att på så sätt få alla elever att förstå vad man ska jobba med och kunna aktivera eventuell förförståelse. Man kan också låta elever som inte behärskar så mycket svenska få berätta muntligt på sitt starkaste språk, gärna med bildstöd, allt vad de vet om arbetsområdet. Den nyanlända eleven kanske har kunskaper om matsmältningen, solsystemet, mänskliga rättigheter eller vad det nu kan vara, sedan tidigare och att få sätta ord på sina kunskaper inför läraren innebär en stor bekräftelse, samtidigt som eleven aktiverar sina förkunskaper.
Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, delaktighet, stöttning, höga förväntningar – och translanguaging!
