Några tankar om #veckansdikt

Under hela 2018 lade läraren och författaren Björn Koholström aka @BjrnKohlstrom upp #endiktvarjedag på Twitter. Jag tyckte att det var mycket inspirerande att följa och i februari bestämde jag mig att följa hans initiativ och också publicera #endiktvarjedag. Jag valde att oftast ha någon form av barnperspektiv när jag valde vilka dikter jag skulle publicera. Antingen kunde det vara någon av mina elever, eller andra barn i min närhet, som valt dikten, eller så hade författaren ifråga skrivit specifikt för barn, eller så hade jag bara lust att använda dikten i min egen undervisning på något sätt.

Inför detta läsår fick jag lust att lyfta poesi mer på min skola, eftersom jag tycker att poesin har en så viktig roll, dels i skolan, många elever älskar att arbeta med poesi, dels för mig själv som kännande, tänkande, läsande och skrivande människa. Min idé var att hela läsåret presentera en dikt varje vecka här på bloggen, i mitt klassrum och i personalrummet (det digitala och det analoga) på min skola. Ibland, beroende på tid och ork, kommer jag också att skriva hur jag använder dikten i klassrummet, eller ge förslag på hur man kan använda den. Min förhoppning är att inspirera fler lärare att våga använda poesi i skolan, även om man själv inte är någon van diktläsare. Här berättar jag i tidningen Grundskolan lite om hur jag ser på att arbeta med dikter i skolan.

”Poesi är ett språk som talar till hjärtat, som musik. Man kan intuitivt förstå dikter långt innan man förstår en hel bok.” 

Poesin öppnar språket

Jag fick idag frågan på Facebook om jag tänker på något särskilt sätt när jag väljer dikter till #veckansdikt. Tematisk variation, författarskap, slump, eller på något annat sätt? Svaret är att jag väljer dikter som jag själv vill använda i min undervisning på låg- och mellanstadiet. Det betyder inte att det enbart är dikter som är skrivna specifikt för barn, men ibland kan det vara så. Jag vill självklart under året ha en bredd bland dikterna, så det kommer att vara både äldre och nyare författare och både kvinnor och män. Det kommer att vara dikter som tar upp olika teman och som sinsemellan är olika i fråga om längd, språk, stilfigurer och innehåll. Allt för att eleverna, kollegorna och jag ska få så stor variation som möjligt och få uppleva det som är så underbart med just poesi: Det kan vara olika och det finns inga rätt eller fel.

Vanlig, hederlig litteraturundervisning

men tillgänglig för alla. Genom #veckansdikt försöker jag i det lilla väcka intresse för det stora i språk och litteratur hos mina andraspråkselever. De, liksom alla andra elever i svenska skolan, ska få möjlighet att bekanta sig med många olika författare, uttryckssätt och stilfigurer. De ska också få vana och självförtroende nog att kunna värdera och jämföra olika verk de möter, samt kunna förklara varför de tycker som de gör.

Efter att vi hade läst och samtalat om #veckansdikt v. 38 skrev en elev:

”Alliteration är inte lika fint som rim. Jag tycker mer om Var inte rädd för mörkret.”

På stigar

går man aldrig

riktigt ensam

Fötterna har sällskap med

alla steg som

stigit

stigen fram

//Ingrid Sjöstrand

Till kära kollega

Du har många elever. Du har fått allt större undervisningsgrupper. Du är orolig över nedskärningarna.

Samtidigt: Du är kunnig i dina ämnen. Du har mycket att lära ut. Du bryr dig om alla dina elever. Du vill att alla dina elever ska lära sig och utvecklas. Du kämpar.

Som grädde på moset: Du har nyanlända elever. Du har inte utbildning i andraspråksutveckling. Eleverna får ingen eller otillräcklig studiehandledning på dina lektioner. Du vet att du borde jobba språkutvecklande och du har en vag aning om hur, men du hinner inte planera om, du orkar inte läsa, leta information och fortbilda dig på egen hand.

Jag vet att du är en av många som har det så här och jag vill inte ge dig dåligt samvete. Det är din rektor och huvudman som ska ta ansvar för att du får en rimlig arbetsbelastning, relevant fortbildning och att dina elever får studiehandledning och annat nödvändigt stöd.

Men. Det finns några mycket enkla åtgärder som du kan genomföra NU, utan fortbildning och ökade resurser. Små åtgärder som kan hjälpa fler elever att lyckas och lära sig på dina lektioner.

Mina förslag:

  • Stå mitt i elevernas blickfång och ta tydlig plats med din kropp när du föreläser, visar, förklarar och berättar.
  • Använd miner och kroppsspråk för att förtydliga det du säger.
  • Kräv att alla elever har uppmärksamheten riktad mot dig. Nyanlända elever som lektion efter lektion sitter och inte förstår, vänjer sig vid att inte förstå. De tror att det ska vara så, att de inte behöver förstå. Var tydlig med att du vill att alla tittar på dig och försöker förstå så mycket de kan när du föreläser, visar, förklarar och berättar.
  • När du har ställt en fråga; förläng väntetiden. Vi lärare ger oftast eleverna en sekunds betänketid innan vi ger frågan vidare till en annan elev eller börjar lotsa eleven mot rätt svar. Om du väntar tre sekunder istället (räkna tyst för dig själv medan du vänjer dig vid detta), ger det fler elever möjlighet att hinna förstå din fråga, tänka ut svaret, översätta svaret till svenska i sitt huvud och på så sätt kunna svara.
  • När en elev svarar att hen inte kan eller inte vet, kan du säga att hen ska få lyssna på vad tre kompisar svarar. Sedan ska eleven välja det bästa svaret av dessa tre och säga det. Genom att låta eleven säga samma som kompisen får fler röster höras i klassrummet, fler elever blir aktiva och du visar att du förväntar dig att alla ska delta.
  • Högläs när du ska gå igenom en ny text. Låt inte eleverna högläsa nytt stoff även om flera av dem säger att de vill det. Det är du som kan stoffet, som kan stanna upp och förklara ord och begrepp, som står så att alla ser dig, som ser alla i klassen och kan hålla koll på att de lyssnar. Eleverna ska fokusera på att lyssna, gärna hänga med i texten och försöka förstå. De ska inte behöva oroa sig för när det blir deras tur att läsa, om de ska läsa fel och om kompisarna ska fnissa eller sucka. Det är inte tillräckligt bra att de elever som vill högläsa får det och de som vill slippa får det, för det handlar inte bara om den som förtillfället högläser. Det handlar minst lika mycket om de som lyssnar. Det är du som har bäst förutsättningar att högläsa på ett sätt så att alla elever förstår, med betoning, inlevelse, frasering, pauser och kroppsspråk. Eleverna kan inte ta ansvar för att deras klasskompisar ska förstå vad de läser, hur goda högläsare de än är.

Med detta sagt; vi ska självklart inte sluta påtala att det behövs rimligare arbetsförhållanden, mer resurser och relevent fortbildning. Men jag vet att du vill att alla dina elever ska kunna förstå lite mer redan nu. Så prova! Och berätta gärna hur det går för dig och dina elever.

Lördagsnöje

för mig denna vecka innebär att jag skriver på min tredje handledning till ABC-klubben. Det är en kompletterande lärarhandledning för språkstödjande undervisning som ska hjälpa lärare att kunna ge nyanlända elever och andra elever som behöver extra mycket språklig stöttning det stöd de behöver för att kunna hänga med i undervisningen kring Den magiska kulan, läseboken för årskurs 1. Det är kul att skriva för andra lärare och jag vill gärna peppa och lyfta lärare att tro på sin egen förmåga att skapa undervisning där alla elever kan lära och utvecklas. Så här skriver jag bland annat i inledningen:

”tro på kraften av din undervisning! Även nyanlända elever kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av gemenskap, delaktighet, höga förväntningar, stöttning och ett medvetet utnyttjande av elevernas modersmål. Alla övningar i den här boken har jag själv provat tillsammans med flerspråkiga elever som har kommit olika långt i utvecklingen av sitt svenska språk. De har alla uppskattat att läsa om, och jobba med, ABC-klubben. Samtidigt har de utvecklat en förståelse för att alla elever kan arbeta med samma text med hjälp av olika mycket stöttning. Lycka till med att undervisa, stötta och utmana dina nyanlända elever och andra elever som är i särskilt behov av en språkstödjande undervisning. Att få följa deras utveckling och dela deras glädje när språket börjar blomma är en fantastisk del av lärarjobbet.”Bilden kan innehÃ¥lla: 1 person

Vi fick en fråga

från författaren Annelie Drewsen om det var några elever som ville berätta hur det var att börja på en ny skola i ett helt nytt land. Annelie ville ha inspiration till en bok som hon ska skriva. Eleverna var glada över att kunna hjälpa till och så här berättar några av dem:

Hej Annelie Drewsen!

  1. När jag kom till skolan var det jättenervöst och jag kunde inte prata svenska. Men mitt modersmål är dari. Det var två år sen. I hjärtat var det inte så mycket barn men i klassen var mycket barn och de frågade mycket och jag svarade på englska, de ville att lära sig engelska.
  2. När jag började i skolan så jag trodde att det skulle vara så att man ska gå direkt i klassen men det var inte så. Och jag var med Sara. Det var bra att jag lärde mig jättemycket svenska i Hjärtat men jag ville gå i klass 3 för att jag ville ha svenska kompis.
  3. När jag började i klass 3 så var jag pirrig men glad. Det var min dröm att vara en ny elev.
  4. Jag tyckte det var konstigt att man ska hänga väskan ute i korridoren och inte ta med in i klassen.
  5. En sak som jag tyckte det var bra att alla bestämmer tillsammans i grupperna. Och lärarna säger att alla får bestämma och inte bara en. Jag tyckte att det var dåligt att lärarna frågade hela tiden hur är det och hur mår du. När var jag ledsen ville jag att vara själv och inte prata och jag visste inte riktigt varför var jag ledsen.
  6. Mina föräldrar tyckte att lärarna var snälla och ville hjälpa barnen.
  7. Jag gjorde att jag va bra på fotboll och de kunde se att jag är en vanligt flika så fik jag kompisar. Då fick jag kompisar.
  8. Jag pratade o att hur stavas det eller hur säger man det så vi kunde sen prata om andra saker.
  9. En sak är det jag kan inte glömma är när de i klassen gjorde ett överraskningskalas till mig när jag fyllde 11 år.
  10. Mitt tips till andra barm är bry dig inte om vad andra säger att du ska gilla eller göra i ditt liv. Tänk på vem du är.

Av: Asma Åk 5

När jag började i Hjärtat det känns lite blyg eftersom man kan inte språket. Jag kommer ihåg när Sara sa ”inte” och inte betyder ”du” på arabiska. Många pratade och skämtade och jag förstod inte. Jag tänkte hela tiden ”Skrattar de åt mig?”

När jag började i klass tre kunde jag språket. Då kändes bättre för att jag kunde språket. Första gången i klassen var jag blyg. För att dom kollade på mig.

Jag tycker om svenska skolan att den är bra. Det som är konstig är att eleverna får göra vad dom vill. Det är som bra att man får böcker eller pennor i skolan. Det är som dåligt att barn får skrika mot lärare.

Mina föräldrar tycker om svenska skolan att det är bra att man får i skolan böcker, pennor, skrivböcker och man får äta mat i svenska skolan. I arabiska skolan får man hämta mat hemifrån att äta i skolan på rasterna.

För att man ska få kompisar man ska vara snäll. Jag sa vi kan spela fotboll.

Min tips är att man ska vara modig eller våga prata i klassen.
Av: Mohammed

  1. Det känns bra att vara i mottagningsgruppen. Här förklarar lärarna bättre och mer. Vi gör roliga saker här i Hjärtat. Här lär jag mig jättemånga nya ord. Jag gillar att vara här i Hjärtat.
  2. När man är i vanliga klassen så är det mycket mer prat. Alla har olika tankar. Ibland så brukar några säga konstiga och roliga saker. Vi lär oss om jättespännande saker. Vi pratar ganska mycket i klassen om ämnen. Jag gillar att vara i vanliga klassen.
  3. Det var jättepirigt. Alla stirrade på mig. Hela klassen börja prata men jag förstod inget. Läraren börja prata engelska. Jag kunde inte så mycket engelska. Men jag förstod vad hon sa. Klassen börja fråga frågor. Men jag svara inte för att jag inte förstod vad de fråga sen så skulle jag inte ens kunna svara.
  4. Jag tycker om den svenska skolan. Lärarna bryr sig om eleverna. Maten är inte det godaste men det funkar. Det är snälla lärare. Vi har mycket att göra på rasten.
  5. Det är inget som är konstigt. Skolmaten är inte det bästa men det funkar. Det är många bra saker till exempel rasterna, lärarna lektioner och elever.
  6. Mina föräldrar tycker jättemycket om den svenska skolan. Dem tycker att det är bättre än i Ungern.
  7. Jag frågade om dem ville köra fotboll med mig. Då fick jag kompisar. Vi börja prata om fotboll. Vi börja prata på lektioner.
  8. Vi brukar prata om fotboll, lektioner, fritiden och så brukar vi skoja. Vi brukar prata om mycket saker. Alltid om nånting med annat.
  9. När man börjar på en ny skola ska man försöka vara lugn. Försöka få vänner. Ha ett god intryck.

Av Samuel

Några av Annelies böcker som vi har i Hjärtat.

Det pratas mycket om stöttning

Men vad är det egentligen? Ja, för det första är det inte det samma som särskilt stöd. I korthet kan man säga att stöttning är ett tillfälligt stöd som den ordinarie läraren skapar för eleven i den ordinarie undervisningen. Syftet med stöttningen är dels att eleven ska kunna ta del av undervisning som hen är kognitivt, men men inte språkligt, redo för, dels att ge eleven strategier för att kunna ta sig an liknande inlärningssituationer på egen hand längre fram.

Här är några exempel på stöttning som jag har använt mig av denna vecka:Även elever som är nervösa, sätter hög press på sig själv eller ha dåligt självförtroende bör ges förutsättningar att klara av provsituationer.Hur gör man egentligen för att vara en bra lyssnare? Inte alla elever upptäcker detta på egen hand.Vad kan man göra för att hålla igång ett bra samtal? Vad premieras i de muntliga delarna på ämnesproven? Det bör vara tydligt för eleverna före proven, och de behöver också få flera chanser att på ett strukturerat sätt träna samtal och diskussion.