Cheda presenterar tjetjenska

i sin klass. Hon berättar var man talar tjetjenska, visar alfabetet, visar hur man skriver hennes och syskonens namn, lär oss några ord och mycket, mycket mer.

Cheda visade också detta klipp med dans och musik från Tjetjenien. http://www.youtube.com/watch?v=aEW8bDQTBBg Tack Cheda!

Annonser

Läxor om läsning

Att få till en konstruktiv samverkan med hemmen, som är till gagn för eleven och som samtidigt ger föräldrarna en inblick i vad deras barn arbetar med i skolan, kan ibland upplevas som en utmaning. Genomtänkta läxor kan bidra till detta. Här är tre exempel på läxor som jag har använt i årskurserna 3-6.

Läxa
Din uppgift denna vecka är att samtala med någon vuxen hemma om nyheter. Ni kan samtala på vilket språk som helst.
Tag hem nyhetstidningen 8 SIDOR och visa vad du har läst.
Berätta vilka artiklar och notiser du tycker är viktiga och intressanta och varför. Samtala om rubriker, bilder, bildtexter, artiklar och notiser, precis som vi gjorde i skolan.
Fråga den vuxne hur hen gör för att få del av nyheter. Vad läser, lyssnar eller tittar hen på?
Fråga vilken nyhet som den vuxne tycker är den viktigaste nyheten denna vecka och varför.
Anteckna vad den vuxne svarar, så att du kan skriva om det i skolan. Du kan anteckna på vilket språk du vill.

Läxa
Din uppgift denna vecka är att samtala med någon vuxen hemma om läsning. Ni kan samtala på vilket språk som helst.
Tag hem barn- och ungdomskatalogen och visa vad du har antecknat.
Berätta vilka böcker du är intresserad av och varför. Samtala om titlar, bilder, handlingar, genrer och författare, precis som vi gjorde i skolan.
Fråga den vuxne vilka böcker eller muntliga berättelser som hen tyckte om i din ålder. Varför minns hen just de böckerna eller berättelserna?
Läste den vuxne mycket själv som barn? Var det någon som läste högt för hen? Fråga efter läsminnen!
Anteckna vad den vuxne svarar, så att du kan skriva om det i skolan. Du kan anteckna på vilket språk du vill. Läxa
Din uppgift denna vecka är att välja ut en barnbok som du tyckte mycket om när du var liten.
Tag med boken till skolan om du har den kvar. Annars kan du låna den på biblioteket, eller så googlar du så att du kan visa en bild av boken.
Berätta varför du tyckte så mycket om den här boken.
Vad minns du av läsningen av denna bok? Läste du själv, eller var det någon som högläste för dig? Tyckte du om både text och bilder? Hur gammal var du ungefär när du läste eller hörde boken första gången?
Vilka minnen väcker denna bok hos dig? Dofter? Bilder? Ljud? Stämningar? Känslor?
Anteckna gärna lite, så att du kan skriva om det i skolan. Du kan anteckna på vilket språk du vill.

Det pratas mycket om stöttning

Men vad är det egentligen? Ja, för det första är det inte det samma som särskilt stöd. I korthet kan man säga att stöttning är ett tillfälligt stöd som den ordinarie läraren skapar för eleven i den ordinarie undervisningen. Syftet med stöttningen är dels att eleven ska kunna ta del av undervisning som hen är kognitivt, men men inte språkligt, redo för, dels att ge eleven strategier för att kunna ta sig an liknande inlärningssituationer på egen hand längre fram.

Här är några exempel på stöttning som jag har använt mig av denna vecka:Även elever som är nervösa, sätter hög press på sig själv eller ha dåligt självförtroende bör ges förutsättningar att klara av provsituationer.Hur gör man egentligen för att vara en bra lyssnare? Inte alla elever upptäcker detta på egen hand.Vad kan man göra för att hålla igång ett bra samtal? Vad premieras i de muntliga delarna på ämnesproven? Det bör vara tydligt för eleverna före proven, och de behöver också få flera chanser att på ett strukturerat sätt träna samtal och diskussion.

Mobiler i skolan

har diskuterats på skolor, debattsidor och i sociala medier en längre tid. Nu senast i radioprogrammet Skolministeriet, där man förtjänstfullt redovisar såväl olika lärarröster, som vad forskning säger om saken. I programmet får vi alltså höra argument både för och emot mobiler i skolan.

Men, som vanligt skulle jag vilja säga, saknas ett perspektiv, nämligen klassperspektivet. Att det är så få som nämner detta perspektiv tycker jag är enormt oroande och ansvarslöst. ”Alla” elever har inte en egen mobil, och även om man har det, är det inte säkert att föräldrarna har råd att hålla sitt barn med den senaste modellen, eller det coolaste märket. Kapitalvaror, så som märkeskläder, cyklar och vissa leksaker, har naturligtvis också en utmärkande effekt bland barn och unga och det är klart att det kan kännas tungt att vara den som alltid har kläder från second hand eller som bara får ärvda cyklar. Men, och det här är den viktiga skillnaden, då handlar det åtminstone inte om något som uppmuntras av skolan att eleverna ska ha med sig. En cykel eller en dyr jacka används inte inne på lektionen.

Skolministeriets reporter berättar att den svenska skolan uppmuntras att använda digitala teknologier och att regeringen detta år beslutat om en nationell it-strategi för skolan. Detta läggs fram som om det skulle stå i motsatsförhållande till mobilförbud i skolan. Precis som om användandet av digitala verktyg skulle förutsätta att eleverna får/bör/ska använda sina egna mobiler i skolan och så är det ju inte alls. Tvärtom, de redskap och verktyg som elever och lärare behöver använda i undervisningen skall tillhandahållas av skolan. Detta är av yttersta vikt, då skolan enligt lag ska vara avgiftsfri och likvärdig oavsett hemmets sociala och ekonomiska förhållanden.

Läraren Anders Enström, som är positiv till att elever använder sina egna mobiler i skolan säger bland annat i programmet:

”I iPaden finns ju allting som finns i en mobiltelefon, så skulle vi ta mobilen då och så skulle vi dela ut en iPad…. det blir konstigt och det är inte okej.”

Nej, det blir varken konstigt eller ”inte okej”, för lärplattan eller datorn som delas ut, står skolan för. Gratis och till alla. Anders Enström säger också:

”De har hela sitt liv däri.”

Ja, just det är ytterligare en viktig del av problemet med elevers privata mobiler under lektionstid. Det plingar, surrar och blinkar ideligen i ungdomars telefoner av alla mentions och statusuppdateringar. Det är faktiskt mycket svårt att värja sig emot för vem som helst, vilket också nämns i programmet, och nästintill omöjligt för barn. Jag anser det vara rent av naivt att jämföra detta med att titta ut genom fönstret, som Enström, och många med honom, gör i debatten.

När elever tillhandahålls skolans digitala verktyg, så kommer man ifrån både att utsätta elever för att behöva skylta med sin ekonomiska status och problemet med ideliga mentions som stjäl uppmärksamhet och koncentration.

Det sista jag vill föra fram är det näst intill löjeväckande argumentet:

”Det går att få till ett lärande och en förståelse som är 2017 och inte 1917.”

Anders Enström tycker inte att man ska ”gnälla om att (digitala verktyg) ska bort” och förklarar för de som ännu inte vet, att mobiler går att använda till mer än att ringa på. Detta argument, som ofta framförs i liknande diskussioner är ett icke-argument, som endast har till syfte att få opponenten att framstå som lite dum och bakåtsträvande. Naturligtvis vet vi alla att mobilen kan användas som miniräknare, almanacka, anteckningsblock, kamera och så vidare. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att fattiga barn, eller barn med dålig impulskontroll, ska slippa utsättas för att blottas eller bli störda, på lektionen åtminstone.

Skolan bör vara en fristad, inte en arena för ekonomisk eller social uppvisning.

 

Skönlitteratur för mellanstadiet

Vilka skönlitterära böcker skulle vi som sva-lärare vilja att våra mellanstadieelever får möjlighet att lyssna på inläsningar av? Den frågan har jag och ett antal andra sva-lärare fått under hösten. Till min stora förvåning är jag den enda som förordar titlar av Maria Gripe, Peter Pohl, Annika Thor, Ulf Stark, Ingelin Angerborn och Kristina Ohlsson. Alla andra hade tydligen föreslagit betydligt mer lättlästa böcker och jag fick frågan hur jag hade resonerat kring mina val.

Jag tänker att sva-eleverna har samma rätt till spännande och utmanande litteraturmöten som de som läser svenska. För enklare böcker finns exempelvis URs läs-med-sagor och Småsagor, väldigt många titlar på Inläsningstjänst, samt en hel del tvillingpaket från Nypon/Vilja-förlag.

Jag tänker också att vitsen med en inläsning är att klasslärare kan låta hela klassen ta del av samma bok samtidigt, för gemensamma textsamtal. De elever som fixar det läser själva, medan de som behöver kan lyssna. På så sätt kan alla elever samlas kring samma text och ta del av samma innehåll.

För att sva-elever ska kunna ha nytta av inläsning på en högre nivå, krävs noggrant planerad stöttning av läraren, men det är ju normalt lärararbete.

Ni som läser detta; hur tänker ni? Delge gärna era tankar, så vidarebefordrar jag era synpunkter till de som stälde frågan. Ange gärna vad du jobbar med och vilka åldrar du möter. Tack på förhand!

Vad är det för märkvärdigt med Sofia?

Det undrar Hubert. Det undrar Skorpan. Och det undrar vi med. Så här funderade några elever efter att vi läst ut kapitel 4 i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta.

”Jag tror att hon är en drottning eller ängel. Problemet är att en man vill gifta sig med Sofia men hon vill inte. Ber Jonatan om hjälp och Jonatan blir arg.”

/Asma

 

”Jag tror hon är den som skickar duvorna. Det kom en duva till Calle när han var i Stockholm och dagen efter kom han till Nagiala. Och varför alla bugade till henneär nog att hon kommer från en kunglig familj. Jag tror att Sofia är en som uppfyller deras önskan. Som Jonatan dog före Calle och skulle komma till Nagiala och för att kunna hämta Calle så använde hon duvorna till hjälp.”

/Amiira

 

”Jag tror att hon är en drottning för att alla bugar för henne. Hon skickar skumma brev och på brevet så står det säkert Jag behöver hjälp med att plocka och vill ha hjälp med att posta brev osv. Och att hon vill ha en betjänt.”

/Elin

 

”Jag tror att dom bugar till henne för att om dom älskar henne. Då borde hon inte vara ledsen. Sofia vill gifta sig med Jonatan men Jonatan vill inte det.”

/Mohammed