Till kära kollega

Du har många elever. Du har fått allt större undervisningsgrupper. Du är orolig över nedskärningarna.

Samtidigt: Du är kunnig i dina ämnen. Du har mycket att lära ut. Du bryr dig om alla dina elever. Du vill att alla dina elever ska lära sig och utvecklas. Du kämpar.

Som grädde på moset: Du har nyanlända elever. Du har inte utbildning i andraspråksutveckling. Eleverna får ingen eller otillräcklig studiehandledning på dina lektioner. Du vet att du borde jobba språkutvecklande och du har en vag aning om hur, men du hinner inte planera om, du orkar inte läsa, leta information och fortbilda dig på egen hand.

Jag vet att du är en av många som har det så här och jag vill inte ge dig dåligt samvete. Det är din rektor och huvudman som ska ta ansvar för att du får en rimlig arbetsbelastning, relevant fortbildning och att dina elever får studiehandledning och annat nödvändigt stöd.

Men. Det finns några mycket enkla åtgärder som du kan genomföra NU, utan fortbildning och ökade resurser. Små åtgärder som kan hjälpa fler elever att lyckas och lära sig på dina lektioner.

Mina förslag:

  • Stå mitt i elevernas blickfång och ta tydlig plats med din kropp när du föreläser, visar, förklarar och berättar.
  • Använd miner och kroppsspråk för att förtydliga det du säger.
  • Kräv att alla elever har uppmärksamheten riktad mot dig. Nyanlända elever som lektion efter lektion sitter och inte förstår, vänjer sig vid att inte förstå. De tror att det ska vara så, att de inte behöver förstå. Var tydlig med att du vill att alla tittar på dig och försöker förstå så mycket de kan när du föreläser, visar, förklarar och berättar.
  • När du har ställt en fråga; förläng väntetiden. Vi lärare ger oftast eleverna en sekunds betänketid innan vi ger frågan vidare till en annan elev eller börjar lotsa eleven mot rätt svar. Om du väntar tre sekunder istället (räkna tyst för dig själv medan du vänjer dig vid detta), ger det fler elever möjlighet att hinna förstå din fråga, tänka ut svaret, översätta svaret till svenska i sitt huvud och på så sätt kunna svara.
  • När en elev svarar att hen inte kan eller inte vet, kan du säga att hen ska få lyssna på vad tre kompisar svarar. Sedan ska eleven välja det bästa svaret av dessa tre och säga det. Genom att låta eleven säga samma som kompisen får fler röster höras i klassrummet, fler elever blir aktiva och du visar att du förväntar dig att alla ska delta.
  • Högläs när du ska gå igenom en ny text. Låt inte eleverna högläsa nytt stoff även om flera av dem säger att de vill det. Det är du som kan stoffet, som kan stanna upp och förklara ord och begrepp, som står så att alla ser dig, som ser alla i klassen och kan hålla koll på att de lyssnar. Eleverna ska fokusera på att lyssna, gärna hänga med i texten och försöka förstå. De ska inte behöva oroa sig för när det blir deras tur att läsa, om de ska läsa fel och om kompisarna ska fnissa eller sucka. Det är inte tillräckligt bra att de elever som vill högläsa får det och de som vill slippa får det, för det handlar inte bara om den som förtillfället högläser. Det handlar minst lika mycket om de som lyssnar. Det är du som har bäst förutsättningar att högläsa på ett sätt så att alla elever förstår, med betoning, inlevelse, frasering, pauser och kroppsspråk. Eleverna kan inte ta ansvar för att deras klasskompisar ska förstå vad de läser, hur goda högläsare de än är.

Med detta sagt; vi ska självklart inte sluta påtala att det behövs rimligare arbetsförhållanden, mer resurser och relevent fortbildning. Men jag vet att du vill att alla dina elever ska kunna förstå lite mer redan nu. Så prova! Och berätta gärna hur det går för dig och dina elever.

Annonser

Lördagsnöje

för mig denna vecka innebär att jag skriver på min tredje handledning till ABC-klubben. Det är en kompletterande lärarhandledning för språkstödjande undervisning som ska hjälpa lärare att kunna ge nyanlända elever och andra elever som behöver extra mycket språklig stöttning det stöd de behöver för att kunna hänga med i undervisningen kring Den magiska kulan, läseboken för årskurs 1. Det är kul att skriva för andra lärare och jag vill gärna peppa och lyfta lärare att tro på sin egen förmåga att skapa undervisning där alla elever kan lära och utvecklas. Så här skriver jag bland annat i inledningen:

”tro på kraften av din undervisning! Även nyanlända elever kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av gemenskap, delaktighet, höga förväntningar, stöttning och ett medvetet utnyttjande av elevernas modersmål. Alla övningar i den här boken har jag själv provat tillsammans med flerspråkiga elever som har kommit olika långt i utvecklingen av sitt svenska språk. De har alla uppskattat att läsa om, och jobba med, ABC-klubben. Samtidigt har de utvecklat en förståelse för att alla elever kan arbeta med samma text med hjälp av olika mycket stöttning. Lycka till med att undervisa, stötta och utmana dina nyanlända elever och andra elever som är i särskilt behov av en språkstödjande undervisning. Att få följa deras utveckling och dela deras glädje när språket börjar blomma är en fantastisk del av lärarjobbet.”Bilden kan innehÃ¥lla: 1 person

En bok för alla

är ett bokförlag som ger ut kvalitetsböcker för både barn och vuxna till låga priser. En bok för alla bedriver även ett läsfrämjande arbete där syftet är att öka läsandet speciellt bland läsovana grupper, och att främja bra litteratur. Här är en länk till deras hemsida.

Under hösten fick jag ett stort antal fina kort, som jag har delat ut till mina elever och deras föräldrar för att påminna om den viktiga högläsningen. Jag frågade En bok för alla om jag får återge detta kort samt översättningar till arabiska och kurdiska som mina kollegor Eman Hassan och Seyithan Anter har gjort. Det ville de gärna, så håll till godo!

لماذا القراءة بصوت عالي للاطفال ؟

القراءة بصوت عالي يساعد على بناء مفردات اللغة لدى الاطفال .

يسهل تعلم القراءة, الذي هو الاساس لاكتساب جميع المعارف .

يتطور تقدير الذات والعاطفة لدى الاطفال عند استماعهم للقصص وللحكايات .

يزيد من فرص الاطفال ان يصبحوا قراء للكتب .

انها متعة سواء بالنسبة لك او للاطفال .

 

نماذج للقراءة بصوت عالي

 ماريا غريبيه                                   الضفدعة والغريب                        نظارات بوريس

مشوق لجميع الاعمار                         جيد للمناقشة                               ممتع للاثنان الكبار والصغر

ادخل في صفحتنا من اجل الحصول على الكثير من نماذج للقراءة بصوت عالي وكتب جيدة للقراءة العالية

http://enbokforalla.se/hoglasning

وتستطيع ان تكون مع وتعطي المشورة حول كتب للقراءة العالية في صفحتنا على الفيس بوك

( المصادر حركة القراءة, يونيباكين, راديو التعليم)

كتاب للجميع

ترجمة

ايمان حسن

معلمة اللغة الام والارشاد الدراسي  Översättning: Eman Hassan

 

Çima mirov ji zarokan re bideng bixwîne?

Xwendina bideng :

  • Di avekirin û pêşxistina xezîna gotinan de, ji zarokan re arîkar e.
  • Fêrbûna xwendinê hesantir dike ku xwendin bingehê bidestxistina zanyarîyê ye.
  • Guhdarîkirina zarokan ya li çîrok û metelokan, dilrehmî û bi xwe bahwerîya wan bi pêşve dibe.
  • Mecalên ku zarok bi xwe bibin xwendevanên kitêban zêdetir dike.
  • Çi ji bo te û çi jî jibo zarokan dibe cîhê kêfxweşîyê.

——————————————————————————————————————–

PÊŞNEYAZÊN XWEDINA BIDÊNG

Boris glasögon                   Grodan och främlingen                  Agnes Cecilia

 

Kêfa biçûk û                         Hêjayî guftogoyê ye                       Ji bo hemû nifçan

mezinan  tîne.                                                                                 bi heyecan e.

Jibo gelek pêşneyazên kitêbên baş yên xwendina bideng, kermbik li malpera me temaşe bik: http://enbokforalla.se/hoglasning

Her wiha tu dikarî  li rupela me ya facebookê de beşdar bibe û jib o xwendina bideng kitêban pêşneyaz bike!

(Çavkanî: Läsrörelsen, Junibacken, Utbildningsradion) Översättning: Seyithan Anter

 

Mobiler i skolan

har diskuterats på skolor, debattsidor och i sociala medier en längre tid. Nu senast i radioprogrammet Skolministeriet, där man förtjänstfullt redovisar såväl olika lärarröster, som vad forskning säger om saken. I programmet får vi alltså höra argument både för och emot mobiler i skolan.

Men, som vanligt skulle jag vilja säga, saknas ett perspektiv, nämligen klassperspektivet. Att det är så få som nämner detta perspektiv tycker jag är enormt oroande och ansvarslöst. ”Alla” elever har inte en egen mobil, och även om man har det, är det inte säkert att föräldrarna har råd att hålla sitt barn med den senaste modellen, eller det coolaste märket. Kapitalvaror, så som märkeskläder, cyklar och vissa leksaker, har naturligtvis också en utmärkande effekt bland barn och unga och det är klart att det kan kännas tungt att vara den som alltid har kläder från second hand eller som bara får ärvda cyklar. Men, och det här är den viktiga skillnaden, då handlar det åtminstone inte om något som uppmuntras av skolan att eleverna ska ha med sig. En cykel eller en dyr jacka används inte inne på lektionen.

Skolministeriets reporter berättar att den svenska skolan uppmuntras att använda digitala teknologier och att regeringen detta år beslutat om en nationell it-strategi för skolan. Detta läggs fram som om det skulle stå i motsatsförhållande till mobilförbud i skolan. Precis som om användandet av digitala verktyg skulle förutsätta att eleverna får/bör/ska använda sina egna mobiler i skolan och så är det ju inte alls. Tvärtom, de redskap och verktyg som elever och lärare behöver använda i undervisningen skall tillhandahållas av skolan. Detta är av yttersta vikt, då skolan enligt lag ska vara avgiftsfri och likvärdig oavsett hemmets sociala och ekonomiska förhållanden.

Läraren Anders Enström, som är positiv till att elever använder sina egna mobiler i skolan säger bland annat i programmet:

”I iPaden finns ju allting som finns i en mobiltelefon, så skulle vi ta mobilen då och så skulle vi dela ut en iPad…. det blir konstigt och det är inte okej.”

Nej, det blir varken konstigt eller ”inte okej”, för lärplattan eller datorn som delas ut, står skolan för. Gratis och till alla. Anders Enström säger också:

”De har hela sitt liv däri.”

Ja, just det är ytterligare en viktig del av problemet med elevers privata mobiler under lektionstid. Det plingar, surrar och blinkar ideligen i ungdomars telefoner av alla mentions och statusuppdateringar. Det är faktiskt mycket svårt att värja sig emot för vem som helst, vilket också nämns i programmet, och nästintill omöjligt för barn. Jag anser det vara rent av naivt att jämföra detta med att titta ut genom fönstret, som Enström, och många med honom, gör i debatten.

När elever tillhandahålls skolans digitala verktyg, så kommer man ifrån både att utsätta elever för att behöva skylta med sin ekonomiska status och problemet med ideliga mentions som stjäl uppmärksamhet och koncentration.

Det sista jag vill föra fram är det näst intill löjeväckande argumentet:

”Det går att få till ett lärande och en förståelse som är 2017 och inte 1917.”

Anders Enström tycker inte att man ska ”gnälla om att (digitala verktyg) ska bort” och förklarar för de som ännu inte vet, att mobiler går att använda till mer än att ringa på. Detta argument, som ofta framförs i liknande diskussioner är ett icke-argument, som endast har till syfte att få opponenten att framstå som lite dum och bakåtsträvande. Naturligtvis vet vi alla att mobilen kan användas som miniräknare, almanacka, anteckningsblock, kamera och så vidare. Det är inte det det handlar om. Det handlar om att fattiga barn, eller barn med dålig impulskontroll, ska slippa utsättas för att blottas eller bli störda, på lektionen åtminstone.

Skolan bör vara en fristad, inte en arena för ekonomisk eller social uppvisning.

 

Samarbete mellan lärare

för bättre resultat i både undervisningen och integrationen i samhället, är något som ligger mig varmt om hjärtat. Därför blev jag glad när min kollega Mustafa Saoud bad att jag skulle medverka i en liten film på det temat. Filmen kommer Mustafa använda i sin föreläsning på Skolverkets rikskonferens för modersmålslärare i arabiska 12/5.

Lycka till Mustafa! Ditt och alla modersmålslärares arbete är enormt viktigt för eleverna och för Sverige!

Bokmässan

I år fick jag för första gången glädjen att besöka Bokmässan i Göteborg. Jag hade några olika uppdrag där. Det första var ett scensamtal tillsammans med författaren Bengt-Erik Engholm som bland annat har skrivit faktabilderböckerna Löss, Fakirer, Fladdermöss, Snor och Havsvidunder. Utgångspunkten för vårt samtal var just dessa böcker samt min bok Nyanlända elever – undevisning, mottagande och flerspråkighet.img_3757

På Bokmässan fick jag även se min bok för första gången bland andra böcker för försäljning. En härlig, rolig och märklig upplevelse. ”Den finns! Har jag verkligen gjort det här?” Ja, det är faktiskt sant. Den finns dessutom i serien Input som jag tycker väldigt mycket om. Input-böckerna från Natur & Kultur ger handfasta undervisningstips. De är skrivna utifrån de olika författarnas personliga erfarenheter, har en vetenskaplig förankring och är mycket klassrumsnära.

img_3759img_3758

 

 

 

 

 

 

 

Nästa uppdrag var att från en scen delta i en inspelning av UR-podden Didaktorn tillsammans med Hülya Basaran, lärare i svenska som andraspråk och adjunkt vid Högskolan Väst, och Stefan Lund, docent i pedagogiskt arbete vid Linnéuniversitetet. Vi diskuterade inställningens betydelse i mötet med nyanlända elever och elever med migrationsbakgrund och vilka faktorer som är avgörande för att eleverna ska lyckas. Här kan du lyssna på det samtalet som heter Inställningens betydelse.

img_3756

Ett annat spännande uppdrag jag hade för Utbildningsradion var att delta i ett  längre seminarium kallat Nyanlända – vad behövs för en fungerande klass?  De andra medverkande var gymnasieminister Anna Ekström, fil dr Layal Kasselias Wiltgren från Linköpings universitet och moderator Isabella Grybe från UR. Det vi framförallt samtalade om var hur man skapar de bästa förutsättningarna för mottagande och integrering i skolorna och hur lärare ska ges goda förutsättningar och verktyg för att hjälpa eleverna att klara undervisningen.

Anna Ekström lyfte lärarnas enorma betydelse för elevernas möjligheter att lyckas i skolan. Naturligtvis förstod jag att hon gjorde det i all välvilja, både för att visa sitt stöd för oss lärare och bekräfta att utbildade och behöriga lärare gör skillnad. Men jag kunde ändå inte låta bli att påtala att ansvarsfrågan vad det gäller mottagande och integrering i skolorna även måste lyftas upp både på huvudmannanivå och statlig nivå. Ansvaret kan inte läggas enbart på lärarna! Detta höll gymnasieministern tack och lov med om.

img_3754 img_3755

 

 

 

 

 

 

 

 

Det sista uppdraget jag hade var ännu en inspelning för Didaktorn. Där fick jag chansen att berätta om myter kring flerspråkighet och förhoppningsvis slå hål på några av dem. Döm själva om jag lyckades förklara tillräckligt tydligt i detta avsnitt som just heter Myter om flerspråkighet.

Kollegabesök hos Martin i Göteborg

I fredags hade jag förmånen att få göra ett kollegabesök hos Martin Ahlstedt, som är förstelärare på Lindholmens tekniska gymnasium i Göteborg. Martin undervisar sedan tio år yrkeselever i svenska och engelska. I hans undervisning i svenska står litteraturen i centrum och det var det jag var intresserad av när jag bad att få komma och besöka honom. Martins arbete med litteratur och teater är också anledningen till att han i år var en av fyra mottagare av Svenska Akademiens pris Årets svensklärare.

Martin ser till att hans elever läser mycket. Han väljer ut några verk per läsår som alla i klassen läser och som de arbetar med tillsammans i både skrivuppgifter och boksamtal i lärarledda smågrupper. Eleverna läser såväl hemma som på lektionstid och tack vare Martins noggranna planering vet alla hur långt de behöver hinna till varje vecka. Till boksamtalen måste alla vara pålästa och förberedda, annars blir det inte meningsfullt menar Martin. När det är möjligt ser de även en teateruppsättning kopplat till det de läser, vilket ofta är första teaterupplevelsen för många elever.

När Martin tar emot en ny etta, börjar han alltid med en skrivuppgift som han kallar ”Min läsning”. Där får eleverna berätta om sina tidigare läserfarenheter och vad de tycker om att läsa. Många elever som kommer till gymnasiet säger att de inte har läst en bok på hela högstadietiden och det kan vara en utmaning att få dem att läsa och väcka deras intresse för litteratur, men det är en utmaning som Martin gillar. När jag var där läste ettorna Heinz Hegers Männen med rosa triangel, en stark roman som kan ge ungdomarna nya kunskaper och insikter om andra världskriget. En av eleverna frågade Martin ”Kommer vi att läsa fler såna här böcker?” När Martin svarade ja, fortsatte eleven ”Bra! För jag hade aldrig läst böcker annars. Men det är bra att vi gör det.”

img_3760Foto: Martin Ahlstedt

Sammanfattningsvis var det en intressant dag som väckte många tankar hos mig. Det är så viktigt att vi lärare får tillfällen att träffas, diskutera, reflektera och lära av och med varandra! Tack Martin för att du tog emot mig och tog dig tid att berätta om din undervisning!

Förresten; Martin och jag lärde känna varandra genom Twitter. Vi lärare har fler kollegor än de på den egna skolan och de som jag har lärt känna det senaste åren genom sociala medier har gett mig otroligt mycket glädje, kunskap och gemenskap!