Till kära kollega

Du har många elever. Du har fått allt större undervisningsgrupper. Du är orolig över nedskärningarna.

Samtidigt: Du är kunnig i dina ämnen. Du har mycket att lära ut. Du bryr dig om alla dina elever. Du vill att alla dina elever ska lära sig och utvecklas. Du kämpar.

Som grädde på moset: Du har nyanlända elever. Du har inte utbildning i andraspråksutveckling. Eleverna får ingen eller otillräcklig studiehandledning på dina lektioner. Du vet att du borde jobba språkutvecklande och du har en vag aning om hur, men du hinner inte planera om, du orkar inte läsa, leta information och fortbilda dig på egen hand.

Jag vet att du är en av många som har det så här och jag vill inte ge dig dåligt samvete. Det är din rektor och huvudman som ska ta ansvar för att du får en rimlig arbetsbelastning, relevant fortbildning och att dina elever får studiehandledning och annat nödvändigt stöd.

Men. Det finns några mycket enkla åtgärder som du kan genomföra NU, utan fortbildning och ökade resurser. Små åtgärder som kan hjälpa fler elever att lyckas och lära sig på dina lektioner.

Mina förslag:

  • Stå mitt i elevernas blickfång och ta tydlig plats med din kropp när du föreläser, visar, förklarar och berättar.
  • Använd miner och kroppsspråk för att förtydliga det du säger.
  • Kräv att alla elever har uppmärksamheten riktad mot dig. Nyanlända elever som lektion efter lektion sitter och inte förstår, vänjer sig vid att inte förstå. De tror att det ska vara så, att de inte behöver förstå. Var tydlig med att du vill att alla tittar på dig och försöker förstå så mycket de kan när du föreläser, visar, förklarar och berättar.
  • När du har ställt en fråga; förläng väntetiden. Vi lärare ger oftast eleverna en sekunds betänketid innan vi ger frågan vidare till en annan elev eller börjar lotsa eleven mot rätt svar. Om du väntar tre sekunder istället (räkna tyst för dig själv medan du vänjer dig vid detta), ger det fler elever möjlighet att hinna förstå din fråga, tänka ut svaret, översätta svaret till svenska i sitt huvud och på så sätt kunna svara.
  • När en elev svarar att hen inte kan eller inte vet, kan du säga att hen ska få lyssna på vad tre kompisar svarar. Sedan ska eleven välja det bästa svaret av dessa tre och säga det. Genom att låta eleven säga samma som kompisen får fler röster höras i klassrummet, fler elever blir aktiva och du visar att du förväntar dig att alla ska delta.
  • Högläs när du ska gå igenom en ny text. Låt inte eleverna högläsa nytt stoff även om flera av dem säger att de vill det. Det är du som kan stoffet, som kan stanna upp och förklara ord och begrepp, som står så att alla ser dig, som ser alla i klassen och kan hålla koll på att de lyssnar. Eleverna ska fokusera på att lyssna, gärna hänga med i texten och försöka förstå. De ska inte behöva oroa sig för när det blir deras tur att läsa, om de ska läsa fel och om kompisarna ska fnissa eller sucka. Det är inte tillräckligt bra att de elever som vill högläsa får det och de som vill slippa får det, för det handlar inte bara om den som förtillfället högläser. Det handlar minst lika mycket om de som lyssnar. Det är du som har bäst förutsättningar att högläsa på ett sätt så att alla elever förstår, med betoning, inlevelse, frasering, pauser och kroppsspråk. Eleverna kan inte ta ansvar för att deras klasskompisar ska förstå vad de läser, hur goda högläsare de än är.

Med detta sagt; vi ska självklart inte sluta påtala att det behövs rimligare arbetsförhållanden, mer resurser och relevent fortbildning. Men jag vet att du vill att alla dina elever ska kunna förstå lite mer redan nu. Så prova! Och berätta gärna hur det går för dig och dina elever.

Lördagsnöje

för mig denna vecka innebär att jag skriver på min tredje handledning till ABC-klubben. Det är en kompletterande lärarhandledning för språkstödjande undervisning som ska hjälpa lärare att kunna ge nyanlända elever och andra elever som behöver extra mycket språklig stöttning det stöd de behöver för att kunna hänga med i undervisningen kring Den magiska kulan, läseboken för årskurs 1. Det är kul att skriva för andra lärare och jag vill gärna peppa och lyfta lärare att tro på sin egen förmåga att skapa undervisning där alla elever kan lära och utvecklas. Så här skriver jag bland annat i inledningen:

”tro på kraften av din undervisning! Även nyanlända elever kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av gemenskap, delaktighet, höga förväntningar, stöttning och ett medvetet utnyttjande av elevernas modersmål. Alla övningar i den här boken har jag själv provat tillsammans med flerspråkiga elever som har kommit olika långt i utvecklingen av sitt svenska språk. De har alla uppskattat att läsa om, och jobba med, ABC-klubben. Samtidigt har de utvecklat en förståelse för att alla elever kan arbeta med samma text med hjälp av olika mycket stöttning. Lycka till med att undervisa, stötta och utmana dina nyanlända elever och andra elever som är i särskilt behov av en språkstödjande undervisning. Att få följa deras utveckling och dela deras glädje när språket börjar blomma är en fantastisk del av lärarjobbet.”Bilden kan innehÃ¥lla: 1 person

Poesi med de yngsta

Världspoesidagen 21 mars är instiftad av UNESCO i syfte att uppmuntra till att läsa och skriva poesi, samt att lyfta poesins roll på olika ställen i samhället. För mig innebär det att jag i min årsplanering alltid lägger in ett  arbetsområde med poesi i mina grupper i februari/mars. I år har jag fått frågor av kollegor om vad man kan göra tillsammans med de allra yngsta lågstadieeleverna i ett poesitema.

Det första och viktigaste, tänker jag är att läsa mycket poesi högt i klassrummet. Varför inte en dikt om dagen, eller en dikt i början av varje lektion? Det tar inte många minuter och elever i alla åldrar brukar verkligen uppskatta dessa korta, koncentrerade läsningar. Här är några tips på diktböcker som jag tycker mycket om och som lämpar sig väl för högläsning och samtal på lågstadiet:

Jag har skrivit en del om poesiarbete tillsammans med elever tidigare. I det här inlägget finns flera länkar till inlägg där jag och eleverna skrivit poesi och om poesi. I min första bok tar jag också upp en del tips som passar såväl de yngsta som lite äldre elever.

Även i min andra bok, som är en ren lärarhandledning, tar jag upp något om poesins plats i klassrummet:

Ytterligare några tips är:

  • Länkdikter – Sista ordet i varje rad blir första i nästa.

Till exempel:

Min katt är snäll och svart
Svart som natten
Natten med måne och stjärnor

  • Femrading – En dikt med fem rader enligt följande instruktion.

På första raden skriver man ett substantiv eller en person.
På andra raden skriver man två ord som beskriver det första ordet.
På tredje raden skriver man tre ord om något som kan hända.
På fjärde raden skriver man fyra ord som beskriver en känsla.
På femte raden skriver man en synonym för diktens första ord.

Till exempel:

Vinter
är vit
jag kastar snöboll
skrattar och åker pulka
Kalltid

  • Cirkeldikt – Första och sista raden är likadan.

Till exempel:

Jag vill att du ska se mig
Jag vill gärna leka med dig
Du är snäll och fin
Jag vill att du ska se mig

Slutligen vill jag tipsa om taggen #endiktvarjedag på Twitter. Den startades av gymnasieläraren Björn Kohlström, som varje dag lägger upp en dikt för att inspirera andra och tipsa om poesi. Jag hängde på detta trevliga initiativ och väljer ofta dikter med barnperspektiv, gärna dikter som mina elever eller andra barn jag känner har valt ut. Så här kan det se ut:

Hoppas att du har hittat några tips som du och dina elever kan ha glädje av! Dikta på!

 

Det pratas mycket om stöttning

Men vad är det egentligen? Ja, för det första är det inte det samma som särskilt stöd. I korthet kan man säga att stöttning är ett tillfälligt stöd som den ordinarie läraren skapar för eleven i den ordinarie undervisningen. Syftet med stöttningen är dels att eleven ska kunna ta del av undervisning som hen är kognitivt, men men inte språkligt, redo för, dels att ge eleven strategier för att kunna ta sig an liknande inlärningssituationer på egen hand längre fram.

Här är några exempel på stöttning som jag har använt mig av denna vecka:Även elever som är nervösa, sätter hög press på sig själv eller ha dåligt självförtroende bör ges förutsättningar att klara av provsituationer.Hur gör man egentligen för att vara en bra lyssnare? Inte alla elever upptäcker detta på egen hand.Vad kan man göra för att hålla igång ett bra samtal? Vad premieras i de muntliga delarna på ämnesproven? Det bör vara tydligt för eleverna före proven, och de behöver också få flera chanser att på ett strukturerat sätt träna samtal och diskussion.

Bok nummer 2

Nu är det inte långt kvar tills min nästa bok kommer ut på Natur & Kultur. Det är en lärarhandledning till Nyckeln till skatten i serien ABC-klubben. Syftet med boken är att hjälpa lärare att kunna stötta sina elever så att alla ska kunna ta del av samma text och delta i undervisningen tillsammans med sina klasskompisar.

Även de elever som kämpar med sin läsning och de som nyss kommit till Sverige.

Att få visa vad man förstår

istället för vad man inte förstår, är stärkande för många elever. Ett sätt att göra det är att låta eleverna markera alla ord som de förstår med en överstrykningspenna. Jag brukar kopiera en eller två sidor i taget några gånger per högläsningsbok och så får eleverna läsa riktigt noggrant med pennan i handen. Det är härligt för kämpande läsare att få syn på hur mycket man faktiskt redan kan. De ord och uttryck som eleven har lämnat omarkerade kan en kompis eller jag sedan samtala om med eleven och visa på strategier för att förstå.
I det här inlägget berättade jag hur jag introducerade Bröderna Lejonhjärta för eleverna och nu, den tredje lektionen kring den boken, gjorde vi just denna övning.

När eleverna bearbetat sina två sidor och lektionen nästan var slut, frågade en av mina nya elever:

”Varför ska vi bara läsa tre sidor idag? Jag vill höra mer!”

En kompis, som jag undervisade även förra året, svarade:

”Jo, du vet, boken blir mycket bättre när vi pratar om den.”

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

Limpan är sugen

av Eva Lindström är en bilderbok utan text. Den har vi jobbat med först genom att tillsammans muntligt berätta historien. Sedan gjorde vi berättelsekartor, det vill säga samlade ihop vad vi visste om karaktärerna, platserna, problemet och lösningen. Sedan samlade vi ord som eleverna tyckte var viktiga och ville kunna stava. Slutligen skrev var och en ner sin egen variant av berättelsen på dator med talsyntes. Här kan ni läsa två av berättelserna.

Limpan är sugen

Det var en gång en gubbe som hette Pelle. En dag gick han till en restaurang och då träffade han en hund som var sugen på hans mat men han fick ingen mat. Fast då blev han ledsen för han hade inte fått mat på hela dagen. Fast då gick Pelle hem och då följde hunden med honom. Hunden smög bakom Pelle och Pelle såg inte hunden. Sen när Pelle kom hem tittade han ute genom fönstret. Då stod hunden där. Men när han sov då tyckte han synd om hunden. Men då ändrade han sig och då gick han ute och ville va vän med hunden. Men då smög hunden in i Pelles hus. När Pelle gick in då ropade han hurra och då stekte han nått gott åt hunden. Sen åt dom tillsammans. Sen fick hunden sova hos Pelle. Sen nästa dag gick dom till restaurangen och sen åt dom pannkakor. Sen gick dom hem.

Slut!
Av Elona klass 3 12/5 2017

PELLE och LIMPAN

Det var en gång en man som hete Pelle. Han skulle till restaurangen. Han beställde korv. Han sa Jihoo! Det var en hund som kom in till restaurangen som hette limpan. Men ingen tittade på honom. Precis han skulle äta korven så stirrade limpan. Då kom Limpan närmare Pelle. Pelle åt upp allt. Då skulle Pelle hem men Limpan följer efter. Pelle tittade på Limpan. Han såg hur arg Limpan ser ut. Limpan får sitta hela kvällen. Pelle tänker på Limpan. Pelle tror att Limpan har försvunnit. Pelle blir rädd. Pelle går ut och kollar. Pelle ser inte Limpan. Pelle kollar vänster men han är inte där. Limpan går in. Pelle har kollat överallt. Pelle går in. Pelle kollar ut från fönstret. När han kollar bak så ser han Limpan. Och skriker jaa! Då blir Limpan och Pelle glada. Då gör han korv åt Limpan och till sig själv. Då äter dom upp allt.

AV SAID RÖD GRUPP KLASS 3

Dit ljuset inte når

av Annika Thor är en härlig historisk bok med spänning, vänskap och identitet i centrum. Jag läser den ihop med 4:orna och en dag när Västerviks Tidningen var och hälsade på hos oss blev en av våra lektioner kring den boken till ett fint reportage. Här kan du läsa det reportaget.

En stöttning som kan behövas när man läser böcker med många olika personer att hålla reda på är att ge eleverna en lista över karaktärerna.

Ljungbergs teatersällskap

Anna-Maria = Angelique
Anna-Marias mor (mamma)
Anna-Marias far (pappa)
Herr Björkegren – är i pappans ålder och får alltid spela hjälterollerna
Herr Wikander – är en gammal och tandlös man
Mamsell Henriksson – är en gammal och fet kvinna
Kristoffer – är i samma ålder som Anna-Maria

Bilder och Expertordlista är också stöttningsverktyg som jag gärna använder.

c3d986a0-3b9aca00-1-img_0083

c3d986a0-3b9aca00-2-img_0082

I min bok Nyanlända elever berättar jag mycket om hur jag arbetar med skönlitteratur tillsammans med eleverna. Och just det – boken har ju Västerviks Tidningen också skrivit om, vilket du kan läsa här.

Läsdagar

De två senaste dagarna har jag tillbringat tillsammans med en grupp elever som är väldigt intresserade av läsning och som vill förbättra sin läsning på ett eller annat sätt. Vilka härliga dagar! Vi har haft långa, obrutna pass av egen tyst läsning, några har läst i par och några har läst ihop med mig. Vi har berättat om favoritböcker för varandra, läst starka rader och pratat om genrer och författare.  Vi har också tittat på fyra avsnitt av SVTs Bokslukarna. Det är ett väldigt fint och inspirerande bokprogram för mellanstadieåldern. En av eleverna mejlade en fråga till programledaren Marcus. Hoppas att vi får svar!

Idag hade några av eleverna med sig fika och bjöd oss andra på. Gott fika, bra böcker och läsande barn – kan det bli bättre?