Poesi med de yngsta

Världspoesidagen 21 mars är instiftad av UNESCO i syfte att uppmuntra till att läsa och skriva poesi, samt att lyfta poesins roll på olika ställen i samhället. För mig innebär det att jag i min årsplanering alltid lägger in ett  arbetsområde med poesi i mina grupper i februari/mars. I år har jag fått frågor av kollegor om vad man kan göra tillsammans med de allra yngsta lågstadieeleverna i ett poesitema.

Det första och viktigaste, tänker jag är att läsa mycket poesi högt i klassrummet. Varför inte en dikt om dagen, eller en dikt i början av varje lektion? Det tar inte många minuter och elever i alla åldrar brukar verkligen uppskatta dessa korta, koncentrerade läsningar. Här är några tips på diktböcker som jag tycker mycket om och som lämpar sig väl för högläsning och samtal på lågstadiet:

Jag har skrivit en del om poesiarbete tillsammans med elever tidigare. I det här inlägget finns flera länkar till inlägg där jag och eleverna skrivit poesi och om poesi. I min första bok tar jag också upp en del tips som passar såväl de yngsta som lite äldre elever.

Även i min andra bok, som är en ren lärarhandledning, tar jag upp något om poesins plats i klassrummet:

Ytterligare några tips är:

  • Länkdikter – Sista ordet i varje rad blir första i nästa.

Till exempel:

Min katt är snäll och svart
Svart som natten
Natten med måne och stjärnor

  • Femrading – En dikt med fem rader enligt följande instruktion.

På första raden skriver man ett substantiv eller en person.
På andra raden skriver man två ord som beskriver det första ordet.
På tredje raden skriver man tre ord om något som kan hända.
På fjärde raden skriver man fyra ord som beskriver en känsla.
På femte raden skriver man en synonym för diktens första ord.

Till exempel:

Vinter
är vit
jag kastar snöboll
skrattar och åker pulka
Kalltid

  • Cirkeldikt – Första och sista raden är likadan.

Till exempel:

Jag vill att du ska se mig
Jag vill gärna leka med dig
Du är snäll och fin
Jag vill att du ska se mig

Slutligen vill jag tipsa om taggen #endiktvarjedag på Twitter. Den startades av gymnasieläraren Björn Kohlström, som varje dag lägger upp en dikt för att inspirera andra och tipsa om poesi. Jag hängde på detta trevliga initiativ och väljer ofta dikter med barnperspektiv, gärna dikter som mina elever eller andra barn jag känner har valt ut. Så här kan det se ut:

Hoppas att du har hittat några tips som du och dina elever kan ha glädje av! Dikta på!

 

Annonser

Varför mikronovell?

Efter att ha jobbat mycket med utvecklade berättelser med gestaltande beskrivningar får eleverna i 4:an och 5:an nu prova på att skriva mikronoveller. Anledningarna är flera:

• Vi lär oss en ny genre.

• Vi tränar oss på att uttrycka oss koncentrerat och exakt.

• Vi tränar oss på att kunna se och välja ut det viktigaste i en text.

• Vi repeterar vad verb/processer är.

• Vi tränar verb/processer i olika tempus. Nutid och dåtid.

• Vi tränar på beskrivande ord. Adjektiv beskriver saker eller personer. Adverb beskriver verb/processer.

• Vi tränar på att läsa högt så att andra ska bli engagerade. Tydlighet, uttal, tempo, pauser och volym.

• Vi jobbar med stavningen. Granskar vår egen stavning med hjälp av stavningshjälpen.

Här är några exempel på elevernas mikronoveller, som de har läst upp för varandra, reflekterat över och tolkat:

Ska till parken. Nej! Parken är stängd. Imorgon ska jag till parken.

 

Saknar ord. Är trött. Inte kunna prata.

 

Jag förändras av fotboll. Jag blir utfryst.

 

Hej. Vgd? Ism. Ok. Dd? Vad ska jag skriva? Jag gör inget. Jag skriver ism. För jag gör inget. Ok. Ska vi chatta? Jag gör ändån inget. Visst.

image

image

Brev – skolan i samhället och samhället i skolan

Jag tycker att det är viktigt, inte minst med nyanlända elever, att vi visar att skolan är en del av samhället, och samhället en del av skolan. Till exempel kan man utnyttja museum, bibliotek, företag, föreningar, företag och olika aktiviteter. Det är också ofta givande, för alla parter, att bjuda in människor utifrån till skolan. Jag planerar så att vi alltid har ett övergripande texttema som exkursioner och besök passar in i. Det kan vara till exempel intervjuer, brev, beskrivande rapport eller någon annan texttyp. För tillfället jobbar vi mycket med brev och instruerande text.

För några veckor sedan hade vi besök av Kerstin Persson, pensionerad SFI-lärare, som berättade om sin uppväxt under andra världskriget, skolan, mat och samhället i Sverige på den tiden. Bland annat hade hon med sig en ransoneringsbok och visade. Eleverna lyssnade jättefint och ställde intresserade frågor. Kerstin ställde också frågor till dem och hade något positivt att säga till var och en om deras hemland, språk eller kultur. bildEfter besöket ville Muna skriva ett brev till Kerstin och tacka för besöket. Efter några dagar kom det ett svar!imageimage
Vi har också nyligen haft besök av Kerstin Levin, som undervisar i svenska som andraspråk på en annan skola i kommunen. Henne ville Senada skriva till.imageimageNu väntar vi spänt på att även Senada ska få svar. Båda flickorna använde den här instruktionen som stöd i skrivandet:imageJag har tidigare berättat om vårt studiebesök på ICA Maxi.När vi kom tillbaka från studiebesöket skrev vi gemensamt ett brev till Jonna, som tog hand om oss där. Nu har vi fått svar av henne och vad denna unga tjej skriver till mina elever gör mig helt rörd. Hon hade glädje av besöket! Hon lärde sig och utvecklades tack vare dem!bildDet är så fantastiskt med vuxna utanför skolan som engagerar sig i eleverna och delar vår omsorg om dem. Skolan i samhället och samhället i skolan!

Stöttning, studiehandledning och ämnesundervisning

Nyanlända elever bör i största utsträckning ha samma lärandemål som alla andra elever. Det tar cirka tre till åtta år för nyanlända elever att utveckla ett ämnesadekvat språk, ett skolspråk om man så vill. Det innebär att vi inte har tid att vänta på att den språkliga nivån ska komma ikapp den kognitiva, för då skulle de aldrig ”komma ikapp” de infödda eleverna. Nyanlända elever måste få jobba med att utveckla både det svenska språket och åldersadekvata ämneskunskaper samtidigt. Alltså tycker jag inte att vi ska leta efter andra, enklare uppgifter till dem. Höga förväntningar och stöttning kan göra underverk! Jag tänkte ge några exempel på stöttning och lite andra tips på hur man kan tänka för att även nyanlända elever ska få lyckas och utvecklas i skolan.

Först och främst; stöttning är inte det samma som särskilt stöd. Stöttning är den tillfälliga ”byggnadsställning” som ordinarie lärare skapar/ger till eleven i syfte att eleven ska kunna ta del av undervisning som hen är kognitivt, men inte språkligt, redo för. Stöttningen har även som syfte att ge eleven strategier för att alltmer självständigt kunna klara liknande inlärningssituationer längre fram.

Visuell stöttning kan vara att använda bilder eller föremål på olika sätt för att konkretisera eller hjälpa eleven att förstå och/eller minnas. Beroende på ämne kan det till exempel vara modeller, kartor, diagram eller foton. Just nu när vi jobbar med sagor i Hjärtat så kan det tex se ut så här:imageimage
Ett annat sätt att använda bilder är att prata om bilden, som oftast tillhör texten, innan man över huvud taget börjar läsa. Vi brukar göra så att vi först talar om vad vi ser på bilden och sedan vad vi tänker eller tror. Man kan också jobba med att förutspå vad texten kommer att handla om utifrån bilden, enligt RT.imageEn annan typ av visuell stöttning är att ha aktuella begreppslistor och ordlistor uppsatta tydligt i klassrummet. Då kan man som lärare peka när man behöver förstärka en muntlig genomgång eller förklaring och eleven kan också själv ta hjälp från listorna i samtal och skrivande.


En annan användbar stöttningsform är att erbjuda skrivmallar och tydliga textstrukturer. Ibland skapar vi dessa tillsammans genom samskrivning, ibland använder jag elevernas egna texter och ibland gör jag modellerna och presenterar för eleverna.imageimageimageVi kan också ge stöttning i form av checklistor för olika ändamål.imageOm man har tillgång till IPad, kan både lärare och elever använda olika översättningsappar. Mina favoriter är Översätt, SayHi och Pixter. Fördelen med Översätt är att den går snabbt och lätt att använda och att elever med arabiska som modersmål kan skriva på arabiska med fingret. Dock fungerar den bäst på enstaka ord. Hela fraser och meningar har en stor felmarginal och man behöver också öva eleverna i att förstå homonymer och synonymer. Fördelen med SayHi är att den funkar på hela meningar och man talar in på sitt modersmål och sedan får man se båda språken i skrift, vilket gör att man på sitt modersmål ser om meningen är korrekt eller ej. Det negativa är att appen kräver att man talar mycket tydligt och artikulerar noggrant, samt att omgivningen måste vara rätt så tyst för att det ska funka. Pixters stora förtjänst är att man kan fota och få översatt hela textsjok på en gång, med överraskande bra meningsbyggnad och övrig grammatik. Nackdelen är att det kräver att man går in och granskar och redigerar lite i den fotograferade källtexten, vilket så klart är svårt för nyanlända elever att göra själva. Så Pixter fungerar bäst om man som lärare vill förbereda en text i förväg, att använda den för spontan stöttning under lektionen tycker jag är svårt.image

Beroende på vilka övriga språk den nyanlända eleven förstår, kan man som lärare så klart använda engelska och andra språkliga resurser. Att dra nytta av elevernas modersmål, även om man själv inte kan det, upplever jag som mycket gynnsamt. Inför en lektion kan man till exempel välja ut ett enda centralt begrepp eller ord och lära sig det på elevens modersmål. Man kan också låta eleverna svara på sitt modersmål, muntligt eller skriftligt, och även hjälpa varandra på sina modersmål även om de inte talar samma språk. Olika språk påminner om varandra eller har vissa ord gemensamma, tex somali/arabiska, arabiska/turkiska, portugisiska/spanska, spanska/albanska, albanska/romani och givetvis bosniska/kroatiska/serbiska/. Ibland kan man också som lärare tillsammans med de övriga eleverna få eleven i fråga att förstå bara genom att vi anstränger oss tillsammans och gör det till en gemensam angelägenhet att alla ska förstå.

Gester, kroppsspråk och tydliga ansiktsuttryck kan vara en viktig del av stöttningen. Man kan som lärare träna upp sin förmåga att gestikulera, förstärka och förtydliga med kroppen. På så sätt ger vi också en förebild för eleven när det gäller ”att förstå och göra sig förstådd i skolans ämnen när det egna svenska språket inte räcker till.” (Lgr11)

Studiehandledning på modersmålet är en rättighet för alla elever som behöver det. För att det ska funka optimalt krävs ett samarbete mellan ämneslärare och studiehandledare. Exempelvis behöver ämneslärarna delge lektionsplanering och gärna också material i god tid till studiehandledarna, så att de hinner förbereda sig. Studiehandledningen kan användas på olika sätt, beroende både på elevens behov och undervisningens upplägg. Till exempel kan man som min kollega Andreas, välja att ofta ha studiehandledningen i klassrummet på den ordinarie lektionen. Andreas, som undervisar i SO på mellanstadiet, har en till stora delar muntlig undervisning, där han berättar mycket och leder helklassdiskussioner. Då är det utmärkt att en nyanländ elev kan ha en studiehandledare vid sin sida som översätter och hjälper eleven att kunna vara aktiv. Min kollega Elin, som under visar i NO på mellanstadiet, väljer ofta att be studiehandledarna att översätta de texter hon tar upp i undervisningen. Elin högläser texterna i klassrummet och går igenom innehållet med eleverna, men tycker ändå att det är en stor fördel att de nyanlända eleverna får läsa undervisningstexter på sina modersmål.

Slutligen vill jag ta upp vikten av att undervisa om och arbeta med olika läsförståelsestrategier och textsamtal. Det är extremt viktigt för nyanlända elever, men gynnar alla elevers språk- och kunskapsutveckling. Det har jag skrivit mer om här. För den som vill fördjupa sig inom textsamtal rekommenderar jag att ta del av Skolverkets Läslyft och allt material som kommer att finnas samlat på Läs- och skrivportalen.

Lycka till med att utmana, stötta, undervisa och följa dina nyanlända elever! Att få dela deras glädje när andraspråket utvecklas och börjar blomma är bland det häftigaste man kan uppleva som lärare!

Nu börjar vi skriva brev

”Äntligen får jag skicka ett brev till Rune Fleischer. Jag är jättenöjd och jätteglad!”image
Gabriella tycker mycket om Rolfböckerna och har valt att skriva till författaren Rune Fleischer. Hon skickar också med en Rolfbok som hon har hittat på själv. Den kan ni läsa här.

När eleverna skriver brev utgår de från den här instruktionen När de är klara kontrollerar de sin text med hjälp av den här mallen.

Lpp för nyanländ elev

I facebookgruppen Svenska som andraspråk har det den senaste tiden diskuterats hur vi gör med LPP:er till våra nyanlända elever. Jag tänkte här dela med mig av ett exempel. Just nu har jag en elev som kom till Sverige precis till terminsstarten. Han är ensam om sitt modersmål ungerska på skolan och vi har tyvärr varken modersmålslärare eller studiehandledning till honom. Då är det fantastiskt med översättningsappar, Google bilder och inte minst allt fint material som finns på UR.

Vi startade upp läsåret med sagor som tema i Hjärtat och Sagor åk 2-3 sva är den LPP som eleverna i åk 2 och 3 jobbar efter. I den här planeringen finns några moment som kan vara lite svåra för en nyanländ elev – och för elevens lärare – men jag tycker att det är viktigt att alla eleverna i gruppen jobbar med samma lärobjekt så långt det bara är möjligt. Så här har vi gjort hittills:

När vi jobbar med att läsa sagor tillsammans, så utgår vi alltid från en tillhörande bild. Vi börjar med att prata om vad vi ser på bilden och sedan vad vi tänker om den. Efter det försöker vi ofta förutspå vad sagan kommer att handla om. Slutligen får eleverna skriva något. Det kan så klart vara skrivuppgifter med en mängd olika infallsvinklar beroende på vilken saga, bild och inte minst vilken elevgrupp det är. Är man åtta år och har varit två veckor i skolan så är det bra att till exempel samla de ord man lärt sig under samtalet.image

När det gäller att få kläm på vad som är typiskt för en saga, så har jag använt mig av URs material Sagor i världen. De fem ungerska sagorna som finns där är gamla  folksagor och de finns även inspelade på svenska. Jag har skrivit i elevens skrivbok vad sagorna heter både på ungerska och på svenska. Eleven har lyssnat på sagorna på båda språken. Sedan har han svarat på de tillhörande frågorna, som jag har översatt  med hjälp av apparna SayHi och Översätt.

image image

Att läsa, skriva och prata om ord, meningar och text på olika sätt, måla och rita, se på film och dramatisera, som jag har skrivit i LPP:n, det är ju inga konstigheter. Det är sådant som är relativt lätt att genomföra med nyanlända elever. Likaså att skriva en gemensam saga, det vill säga samskriva. När vi kommer till att det är dags att skriva sagor enskilt eller parvis, så är det oftast lämpligt att en så här pass nyanländ elev tänker, pratar och skriver tillsammans med en kompis. Då kan eleverna lära av och med varandra och på kuppen lära känna varandra bättre och ha roligt ihop. Men det är viktigt att finnas där i närheten som lärare både för att ge stöttning och för att försäkra sig om att båda eleverna får komma till tals och att de lyssnar på varandra.

Slutligen ska den egna sagan läsas upp för andra barn. Något säger mig att den här eleven kommer att göra det med mycket gott mod!