Analys efter ämnesproven

Det genomförs obligatoriska ämnesprov (ÄP) i årskurserna 3, 6 och 9 i ett antal olika ämnen. Många elever och vårdnadshavare ser på dessa prov främst som en individuell bedömning av elevers kunskaper. Kanske finns det lärare som också ser det så?

Själv tycker jag att proven i årskurs 6 är ett bra stöd för mig i bedömningen inför betygssättningen, särskilt när vi kan få till en sambedömning av elevernas texter. Dock är det bara en del av min bedömning och den viktigaste funktionen tycker jag ändå är att ÄP blir en temperaturmätare på min egen undervisning. Har jag undervisat tillräckligt mycket om rätt saker? Vad behöver jag tänka på inför nästa års planering? Eleverna i årskurs 6 börjar en ny skola i höst, men jag tar ändå med mig dessa reflexioner i min planering inför blivande 6:or

Allra mest nytta tycker jag att jag har av ÄP i årskurs 3. De eleverna ska jag ju förhoppningsvis få fortsätta med i flera år till. Dessutom kommer jag på mellanstadiet att ha eleverna all deras undervisningstid i svenska som andraspråk, till skillnad mot på lågstadiet, då klasslärarna och jag delar på ansvar och tid. Följande analys gör jag efter årets ÄP3, som nu är klara och bedömda:

  • Jag är glad och stolt över elevernas fina resultat i läsförståelse. Det känns som ett kvitto på att vi (jag och klasslärarna) är på rätt spår när vi lägger mycket tid på gemensam läsning, textsamtal, undervisning om och med hjälp av lässtrategier samt en stor mängd enskild mängdträning.
  • Läsundervisningen har också gjort att läsflytet ligger på topp. Alla elever kan dessutom själva höra när de läser fel, rätta sig själva och dra nytta av sammanhanget när de stöter på svåra ord.
  • Jag är också nöjd med undervisningen gällande att skriva berättelser, kunna bygga upp dem på ett riktigt och intressant sätt, hålla en röd tråd i berättelsen samt välja berättarröst och tempus.
  • Vidare tar jag med mig att undervisningen har givit eleverna rika möjligheter att samtala och diskutera i grupp, vilket gör att de är säkra och trygga i sådana situationer.
  • Undervisningen nästa år behöver ta upp mer sakprosa. Vi behöver gemensamt läsa, tolka och skriva faktatexter inom olika ämnesområden.
  • Jag behöver fortsätta undervisa om stor bokstav och interpunktion. Och inte bara mer av samma, för här tycker jag att jag både har undervisat explicit och tjatat och påmint mig blå, utan jag måste verkligen hitta nya sätt att undervisa om detta. Jag funderar på att eleverna ska få rätta mig när jag skriver på cleaverboarden, att de enskilt och i par ska få rätta texter som i övrigt är helt korrekta och att de ska få markera stor bokstav och skiljetecken i skönlitterära texter vi läser.
  • Jag måste undervisa mer i konsten att förklara sina åsikter. Att kunna formulera varför man tycker något och inte bara vad man tycker och sedan kunna uttrycka detta både i tal och skrift kan vara svårt, men vi ska träna.

    Detta är vad jag tar jag med mig från ÄP3 till årskurs 4. Det är jag som har ansvar för elevernas lärande och utveckling i ämnet svenska som andraspråk och jag kan aldrig lägga över det ansvaret på eleverna. De har rätt att få fortsätta att tro på sig själva och sin förmåga att lära. Helst vill jag också att de ska känna som den här eleven uttryckte det:
    image

Annonser

Narrativets struktur genom Mio

Rubrik eller titel
image
Inledning
image
Problem
Här är Mio, min Mio speciell i och med dess dubbla handling. Det finns två problem och lösningar, på två olika plan i texten.
image
Lösning av problemet
image
Problem
image
Händelse
image
Händelse
image
Lösning av problemet
image
Ett lyckligt slut
image
Att vi har använt några få svensklektioner för att skapa bilder till texten beror på att kursplanen i svenska som andraspråk i syftestexten säger att eleverna ska ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att urskilja språkliga strukturer, samt kunskapskravet:

”Genom att kombinera text med olika estetiska uttryck så att de samspelar på ett ändamålsenligt och effektivt sätt kan eleven förtydliga, förstärka och levandegöra sina texters budskap.”

Vi har naturligtvis också läst och skrivit när vi har arbetat med boken. Mycket. För den som vill veta mer om hur vi har jobbat med läsning och skrivande finns i det här inlägget alla tidigare inlägg om Mio som hyperlänkar. Håll till godo!

Modersmålet är viktigt!

Ibland finns det ingen studiehandledning att erbjuda nyanlända elever, trots att de behöver det och har rätt till det. Ibland finns det studiehandledning att tillgå, men inte i tillräcklig grad. Vad kan man göra då? Jag kommer att skriva om det i ett antal inlägg. Det första inlägget i denna serie kan man läsa här. Samma sak gäller modersmålsundervisningen. Ibland finns det ingen modersmålslärare att tillgå och då får vi försöka stimulera och dra nytta av elevens modersmål ändå. Men varför då? kanske någon tänker. Det är ju svenskan som är viktig för att eleverna ska kunna lära sig och utvecklas i skolan. Nja… Riktigt så enkelt är det inte. Forskningen (bl.a. Cummins) säger samstämmigt att:

  • Modersmålet berikar och stödjer utvecklingen i andraspråket.
  • Ett välutvecklat förstaspråk underlättar kunskapsinlärningen i övriga ämnen.
  • Språk och kultur är nära sammanbundet med den egna identiteten. Chansen är större att eleverna blir trygga och självsäkra med en god självbild om de får uppleva att deras språk och kultur syns, värdesätts och tas tillvara i skolan.

Dessutom menar jag att modersmålen är en oumbärlig hjälp när det kommer till att ge stöttning till eleverna i undervisningen.

Läroplanen, med värdegrund och uppdrag, och kursplanen i svenska som andraspråk föreskriver också att vi ska lyfta in elevernas modersmål i undervisningen:

      • Det svenska samhällets internationalisering och den växande rörligheten över nationsgränserna ställer höga krav på människors förmåga att leva med och inse de värden som ligger i en kulturell mångfald. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet.
      • Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling. (lgr-11, kap. 1. Skolans värdegrund och uppdrag)
      • Läraren ska:
        ta hänsyn till varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande,
        organisera och genomföra arbetet så att eleven
        – utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,
        – upplever att kunskap är meningsfull och att den egna kunskapsutvecklingen går framåt,
        – får stöd i sin språk- och kommunikationsutveckling (lgr-11, kap. 2.2 Kunskaper)
      • Läsriktning samt bokstävers form och ljud i jämförelse med modersmålet.
      • Svenska språkets uttal i jämförelse med modersmålets.
      • Uttal, satsmelodi och sambandet mellan betoning och betydelse.
      • Meningsbyggnad på svenska i jämförelse med elevens modersmål samt hur orsakssamband kan formuleras genom olika typer av bisatser.
      • Språkets betydelse för att utöva inflytande och för den egna identitetsutvecklingen.(3.18 SVENSKA SOM ANDRASPRÅK, centralt innehåll)

Givetvis kan vi inom svenskundervisningen inte ta det fulla ansvaret för elevens förstaspråksutveckling, oftast har vi ju inte ens språkkunskaperna som krävs. Men vi kan bidra till att elev och vårdnadshavare inser vikten av att läsa modersmål i skolan och hur viktigt det är att fortsätta stimulera modersmålet hemma. Det kan vi göra genom att pedagogiskt och tydligt berätta om förstaspråkets betydelse för andraspråkets utveckling och för övrigt lärande.

Det är också viktigt att vi i skolan visar uppskattning och intresse för elevernas modersmål och kultur. Vi behöver förmedla att alla språk har samma status och att det är fantastiskt och värdefullt för såväl individ som skolan och samhället att kunna många språk. Att som lärare lära sig säga ”Hola”, ”Marhaba” och ”Gracias”, ”Shokran” är inte så svårt. Det är också betydelsefullt att vi benämner elevernas modersmål korrekt och till exempel frågar ”Vad heter det ordet på spanska?” istället för ”Vad heter det på ditt språk?” Vi också kan låta elevernas modersmål synas genom att till exempel hälsa välkommen på de språk vi har på skolan.imageSmå, små gester som kan betyda mycket.
Hur synliggör ni modersmålen på din skola?