Skönlitteratur med helt nyanlända elever – går det?

Ibland får jag höra att det inte går, att eleverna måste lära sig fler ord först, att de ändå inte skulle förstå. Men, jo! Det går! Och det är dessutom elevernas rättighet, anser jag. Dels ingår det i kursplanen för svenska som andraspråk, dels behöver alla barn få ta del av välskriven litteratur och få hjälp att ta sig in i föreställningsvärldar. För njutning, fantasi och kunskap.

Genom gemensam litteraturläsning kan vi jobba med:

  • Ordförråd
  • Lässtrategier
  • Grammatik
  • Litterära grepp
  • Att diskutera livsfrågor
  • Att leva sig in i olika livsöden
  • Att få nya perspektiv
  • Att få kunskap om andra tider och platser
  • Igenkänning och spegling

Och dessutom ge ”rika möjligheter att samtala, läsa och skriva … utveckla sina möjligheter att kommunicera och därmed få tilltro till sin språkliga förmåga” som kursplanen föreskriver.

Men hur gör man då? Ja, naturligtvis krävs det att jag som lärare noggrant planerar hur jag vill att vi ska arbeta med den aktuella texten såväl före som under och efter läsningen. Min planering börjar redan när jag tänker ut hur jag ska presentera boken för eleverna för att väcka deras intresse och läslust.
Ibland berättar hur mycket jag tycker om den här boken och hur länge jag har gjort det.
Och ibland berättar varför jag har valt ut den här boken just för dem.
Jag kan också låta eleverna välja bok och då gör jag det mycket strukturerat.
Andra gånger kommer eleverna med önskningar och då kan det bli så här.

Jag måste också planera vilken stöttning mina elever behöver. Stöttningen kan till exempel vara att jag utnyttjar föremål, foton och illustrationer för att förtydliga och förklara det vi läser.

Stöttningen kan också vara så kallade Expertordlistor som jag antingen förbereder själv före läsningen eller tillsammans med eleverna under läsningens gång. Förklaringarna kan ges både på svenska och på elevernas modersmål (med hjälp av flerspråkiga kompisar, studiehandledare, översättningsverktyg, kollegor på nätet). Det kan också vara grammatiska förklaringar, som att visa på böjningar, prefix, suffix och andra mönster i språket och skisser eller bilder.

En annan viktig del av stöttningen är att låta eleverna själva komma till tals. Jag lägger ner mycket möda på att bygga upp ett tillåtande klimat i grupperna där det är accepterat att hjälpa, förklara och visa för varandra. Där det är en naturlig del av läsningen att samtala och interagera för att alla ska förstå och för att få olika perspektiv på det vi läst. Där man vågar säga fel och där man vågar härma för att lära.

Jag har skrivit ganska mycket om skönlitteratur här på bloggen och om du vill läsa mer kan du söka på taggarna läsning, läslyftet och stöttning. Men ett inlägg som jag skulle vilja lyfta fram, som handlar om arbetet under läsningens gång är det här om Rum 213 med elever i åk 6. Kanske vill du höra hur jag tvillingläser med elever i åk F-2? I så fall är det här avsnittet av podden Lärarrummet något för dig.

Att utgå från skönlitteratur för att bygga elevernas ordförråd, istället för att se deras ännu inte fullt utvecklade ordförråd som ett hinder, upplever jag ger stora fördelar. Det ger självförtroende, läslust och en syn på sig själv som en person som kan läsa svenska. Så här skrev några av mina nyanlända elever förra året angående vad de hade lärt sig.

Lycka till med din litteraturläsning i sva-undervisningen – även med helt nyanlända elever!

 

 

Läsförberedande aktiviteter

Elever som ska lära sig läsa på svenska behöver naturligtvis strukturerad och explicit undervisning. Men vi kan dessutom redan från början erbjuda följande för att öka lust, motivation och förståelse för läsning:

 

  • Se till att eleverna får delta i många olika sammanhang där läsning värderas högt. Elever som ska lära sig läsa behöver goda modeller att härma, både andra barn och vuxna. De ska vilja vara läsare.imageSå där ja, nu ska jag äntligen få läsa”, säger 5-åringen som upplever att läsning är en högt värderad aktivitet, och sätter sig tillrätta med läslampa och Tzatziki och Retzina.

 

  • Ge eleverna stöttning. Låt dem få läsa texter de klarar av. Lagom svåra utmaningar är de mest utvecklande.image

”PIP PIP” och ”HEJ DÅ” läser 5-åringen själv i Bengt-Erik Engholms Fladdermöss. Resten får han lyssna till.

  • Låt de elever som kan läsa på sitt modersmål, få fortsätta med det. Det är viktigt för språkutvecklingen, självkänslan och identiteten.imageimage

image

image

  • Se till att det finns många böcker i olika svårighetsgrader och inom olika intresseområden trevligt presenterade.image

imageimageimage

Att läsa skönlitteratur

· Läsning av skönlitteratur är avkoppling.
· Vi får bättre fantasi av att läsa skönlitteratur.
· Vi ser världen på att nytt sätt genom boken.
· Ordförrådet växer.
· Vi känner igen oss i det som händer dessutom tänker man sedan efter.
· Vi får uppleva en annan tid och en annan plats.
· Vi flyr verkligheten en stund.
· Vi lär oss hur andra har det.
· Skönlitteratur förändrar oss.
Av:
Taem Alsaid 13år
6B Skogshagaskolan.
Mina favoritböcker:image

Att få möjligheter

att tala om frågor man tycker är viktiga, är något att verkligen vara tacksam över. De senaste åren har jag fått många sådana möjligheter.

Det började med att Skolverket kom hit till vår skola för att spela in en film med mig och eleverna som skulle ingå i Läslyftet. Jag är glad och tacksam över att få höra att många kollegor, både i vår kommun och runtom i landet, tycker att filmen är inspirerande, användbar och lärorik.Sedan fick jag möjlighet att föreläsa på Gothia fortbildnings årliga konferens Flerspråkighet i fokus, vilket var en rolig och spännande upplevelse. Under årets Flerspråkighet i fokus fick jag chansen att samtala om skola och läsning med en av mina absoluta favoritförfattare Sara Lövestam i UR-pedagogernas podcast

23. Hur svårt kan det vara att lära sig svenska?

imageEfter det har jag föreläst flera gånger för bland andra Gothias, Skolverkets, Lärarförbundets och GRUs räkning och fått glädjen att möta många skickliga lärare runt om i landet. Nu senast var det på Natur & Kulturs årliga Läskonferens.image Huvudtalare var den fantastiskt kunniga och inspirerande kanadensiska läraren Adrienne Gear. Adrienne Gear är en av de lärare som Barbro Westlund har samarbetat med när hon har forskat om läsförståelse och läsundervisning. Barbro Westlunds böcker Aktiv läskraft (det finns en för varje stadium i grundskolan) är otroligt givande att läsa för den som på något sätt undervisar om läsning, det vill säga alla lärare.

I början läsåret 15/16 blev jag, till min stora glädje och förvåning, nominerad till lärarpriset Guldäpplet. Det gav flera tillfällen att berätta om och visa på det jag tycker är så viktigt, nämligen nyanlända elevers lärande och alla elevers lika rätt till en god utbildning.

När Paul från radioprogrammet Lärarrummet kom till Hjärtat, fick både jag och flera elever tillfälle att ge vår syn på skolan och undervisningen.image Även i tidningarna Grundskoletidningen och Handledarskap har jag fått möjlighet att prata om mottagande, undervisning och metoder gällande nyanlända elever, liksom på Gothia fortbildnings skolportal Lärkraft.

imageStrax före jul 2015 blev jag inbjuden att delta i ett panelsamtal i TV-programmet Lärlabbet angående mottagandet av nyanlända elever. Här är eftersnacket där vi i panelen tog upp en hel del viktigt som inte hanns med i själva programmet. Och här är blogginlägget som jag ombads att skriva för URs räkning

ATT FÅ KÄNNA SIG VÄLKOMMEN

Även framöver har jag flera roliga uppdrag att se fram emot, bland annat för Utbildningsradion och på Skolforum.Bokmässan i september ska jag delta i två seminarier. Ett för Natur & Kultur tillsammans med barnboksförfattaren Bengt-Erik Engholm, vilket ska bli särskilt roligt då min yngste son är helt tokig i Bengt-Eriks böcker. Det andra seminariet arrangeras av Utbildningsradion och Studentlitteratur och där ska jag tillsammans med Skolverkets Generaldirektör Anna Ekström och fil. dr. Layal Kasselias Wiltgren samtala om nyanlända elever och vad som behövs för en fungerande klass.

Hur har det blivit så här då? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Det jag vet är att jag inte själv har sökt ett enda uppdrag eller en enda mediakontakt. Jag antar att det ena har gett det andra helt enkelt. Mitt huvudfokus och det viktigaste uppdraget av alla är självklart undervisningen av eleverna. Men jag tänker som så, att när jag tar till vara de fantastiska möjligheter som jag råkar få, så för jag också de här elevernas talan. Och det behövs! Fortfarande känner sig många lärare ensamma om en svår och komplex uppgift. Fortfarande är lärare på många skolor tvungna att undervisa i svenska som andraspråk utan att de har utbildning i det. Fortfarande finns det rektorer och huvudmän som inte känner till dessa elevers rättigheter.

Men, bara för att det är jag som har råkat få alla dessa fina möjligheter, betyder det inte att jag hade klarat detta på egen hand. Utan mina fantastiska kollegor, både på Skogshagaskolan och i det utvidgade kollegiet via Twitter och Facebook, hade allt detta inte varit möjligt. Skolan bygger på gemenskap och att lära tillsammans, både för elever och lärare. Tillsammans lyfter vi skolan, för alla elever.

Det största och roligaste för mig just nu är nog ändå att jag har fått möjlighet att skriva och ge ut en egen bok! Det är en lärarhandbok i Natur & Kulturs Input-serie och beräknas komma i augusti 2016. Här kan du redan nu titta på den och förhandsbeställa.image

Tolka och skriva text, del 1

image Texten ovan kommer från Färdplan för klassrummets läsundervisning av Lucy Calkins. Vi inledde vår första träff i Läslyftet med detta citat, som väl fångar vad satsningen Läslyftet syftar till. Nästa träff inledde vi med den här bilden av Anna Kaya:

imageDen visar vilka språkliga förmågor alla elever förväntas tillägna sig för att kunna använda inom alla skolans ämnen. I vår Läslyftsgrupp ingår lärare i svenska, matte, no, so, arabiska, engelska samt en specialpedagog. En bra mix som gör att vi får olika infallsvinklar på det vi läser och diskuterar.

”När ingår jag INTE i någon literacypraktik?”

sa en av lärarna, som inte är språklärare. Det gjorde mig så himla glad, för jag tänker att det visar på en insikt om att en välutvecklad läs- och skrivförmåga är en förutsättning för lärandet i alla de andra ämnena och för att kunna delta aktivt i samhället. Följande literacypraktiker diskuterade vi:

Läsning:

  • Skönlitteratur
  • Facklitteratur
  • Bloggar, Twitter och Facebook
  • Tidningar och tidskrifter
  • Barnböcker
  • Brev och vykort
  • Reklam
  • Undervisningstexter
  • Sms och mail
  • Informationstavlor och skyltar
  • Myndighetstexter, t ex information och regler
  • Textremsan på TV och film
  • Byggbeskrivningar
  • Recept och innehållsförteckningar
  • Multimodala texter på nätet
  • Körkortsteori

 

Skrivning:

  • Bloggar, Twitter och Facebook
  • Sms och mail
  • Brev och vykort
  • Antecknande av fakta och nya ord
  • Ansökningar
  • Dagbok
  • Handlings- och att-göra-listor
  • Lektionsplaneringar och uppgifter

 

Vi diskuterade också hur det känns att få respons på texter vi skriver och vad som underlättar för oss att ta emot och använda kritik på ett konstruktivt sätt. Följande kom upp som viktiga faktorer:

  • Öppenhet och acceptans för varandras olikheter och eventuella svårigheter.
  • Att man bett om responsen själv.
  • Responsen är tydlig angående hur man kan förbättra texten.
  • Det positiva presenteras först.

Det kan vara viktigt att minnas dessa våra egna känslor och upplevelser när vi ger respons på texter. Nästa träff tänker jag inleda med att återknyta till detta genom följande citat av Helena Wallberg i Grundskoletidningen:image

Jag högläser

för att levandegöra texter, ge kött och blod till karaktärer, platser och händelser, öppna dörrar, kunna ge stöttning samt som ett verktyg för att skapa gemensamma upplevelser och gemenskap i grupperna jag undervisar i. Som Anne-Marie Körling skriver:

”Högläsningen är generös, meningsfull och pedagogisk. Högläsningen är dessutom demokratisk och inkluderande. Den säkerställer att alla elever kan samlas kring samma text och få del av samma innehåll.”

Men ska vi verkligen anpassa undervisningen efter de svagaste läsarna, eller som jag numera säger, i enlighet med Lucy Calkins, de kämpande läsarna? kanske någon funderar. Mitt svar är; ja, vi ska anpassa undervisningen efter alla våra elever. Vi har de elever vi har. Eleverna kan det de kan. Eleverna är hos oss, var skulle de annars vara? Det innebär inte att undervisningen ska vara lätt, tvärtom den ska vara utmanande och stimulerande för alla, vilket kräver mycket av oss lärare.

Jag högläser mycket och det gör jag grundat både på min egen erfarenhet av vad högläsning gör för alla elever och på forskning och beprövad erfarenhet. Här är några förslag på läsning för den som vill utveckla, eller få argument för, högläsningen i klassrummet:image Jag högläser sakprosa, sagor, romaner, noveller, dikter och bilderböcker. Här ska jag berätta lite om mina tankar med att högläsa bilderböcker. Jag väljer bilderböcker som jag tänker ska berika mina elever på något sätt, naturligtvis språkligt, men även till exempel estetiskt, filosofiskt eller humoristiskt. Arbetet med varje bilderbok har dessutom noggrant planerade syften. Det kan vara:

  • Att inspirera till eget skrivande.
  • Undervisa i dialogskrivande.
  • Undervisa i stavning och grammatiska strukturer.
  • Att bygga ordförråd i både bas och utbyggnad.
  • Uppmärksamma enskilda grafem och fonem samt läsriktning.
  • Träna strategier i muntligt och skriftligt berättande.
  • Turtagande och aktivitet i samtal.
  • Träning i att framföra åsikter och argumentera, samt lyssna på andras.
  • Uttalsträning.
  • Undervisa om lässtrategier.
  • Lära sig att använda kartbok och ordlista.
  • Stödja inlevelseförmågan.
  • Låta eleverna möta både igenkänning och nya perspektiv.
  • Bildanalys.

Kan man inte uppnå allt detta genom att högläsa mer avancerad litteratur i undervisningen? frågar sig säkert någon. Jag svarar med en motfråga: Vad är avancerad litteratur? Jag låter forskarna Maria Nikolajeva (första bilden, från Bilderbokens pusselbitar) och Barbro Westlund (de två efterföljande bilderna, från Aktiv läskraft) svara:imageimageimageMed detta inte sagt att vi BARA ska högläsa bilderböcker, naturligtvis inte, men vi kan med gott samvete låta elever i alla åldrar ta del av denna speciella genre inom barnlitteraturen. Nedan syns några bilderböcker som jag planerar att högläsa för mina elever i höst.
image

Slutligen några ord om bilderböcker som jag väljer att inte högläsa, men som ändå har sin plats i undervisningen. Jag tänker på de mycket lättlästa böcker som kan vara de första eleverna läser självständigt, till exempel Rolf-serien av Rune Fleischer. Rolf-böckerna är mycket populära för sin dråpliga humor och för att de verkligen handlar om något, trots sin enkelhet. Efter ca två veckor i skolan vill jag att en nyanländ elev, förutsatt att hen kan läsa på sitt modersmål samt behärskar det latinska alfabetet, ska kunna läsa och förstå en Rolf-bok. Ibland tror inte eleverna sig själva om att kunna detta och då får jag tillfälle att undervisa i lässtrategier. ”Jodå, du kan. Titta här på framsidan; en gubbe. Var tror du att han heter?” Samtidigt pekar jag på namnet Rolf. ”Rolf” läser eleven. ”Javisst! Och vad är det här?” Jag pekar på fotbollen/hunden/gitarren eller vad som nu syns på bilden. Eleven svarar. ”Ja, och då kan du läsa det ordet här.” Och så fortsätter vi sida efter sida tillsammans tills eleven har läst sin första bok på svenska. Den stoltheten!

P.S. Naturligtvis läser mina elever även självständigt – varje dag.

Det osynliga barnet

Den sista text vi läste gemensamt i Hjärtat i år var Tove Janssons novell Det osynliga barnet. Vi började gemensamt genom att titta på framsidan och samtala om vilke associationer titeln och bilden väckte.imageNästa lektion fick eleverna det här pappret som stöttning:imageDet innehåller både de två helt centrala orden bjällra och veranda och de för handlingen helt oviktiga svampnamnen. Ibland kan det vara lika viktigt att hjälpa eleverna med det som inte är centralt, för att de inte ska fastna där utan kunna gå vidare i texten. Sedan läste jag första sidan högt och eleverna följde med i sina böcker. Tanken var sedan att de skulle läsa vidare på egen hand och i eget tempo. Jag fanns där som stöd och bollplank. Medan de läste var de extra uppmärksamma på vilka ord som de trodde att någon i gruppen skulle kunna behöva stöd för att förstå. Dessa ord skrev de fortlöpande upp på expertordlistan och vi hjälptes åt att komma på förklaringar. Alla hjälpte alla. Alla bidrog i stöttningen. Alla fick fördjupad förståelse för ord och uttryck. Ingen behövde vara den som frågade mest eller som tyckte sig förstå minst. Mycket lyckat!imageEfter hand som eleverna läst klart skrev de en sammanfattning av handlingen med inledning, problem, någon viktig händelse, lösning av problemet och avslutning. De skrev också ner sina tankar om varför flickan Ninni är osynlig och varför hon blir synlig igen. Nästa lektion samtalade vi om detta och sedan gick vi över till att diskutera textkopplingar och budskap. Så här skrev några elever om budskapet i Det osynliga barnet:

”Budskapet är att om du ser ett problem lösningen är skratta med din kompis eller med din familj. Allt har en lösning utom döden.”

”Att det känns som om man är osynlig om alla dissar dig till exempel i skolan. Då känns det som man inte ens har någon existens.”

”Man behöver inte va så himla elak för man ska ju ta hand om varandra. Man ska inte behöva dö eller liksom känna sig så.”