Att få visa vad man förstår

istället för vad man inte förstår, är stärkande för många elever. Ett sätt att göra det är att låta eleverna markera alla ord som de förstår med en överstrykningspenna. Jag brukar kopiera en eller två sidor i taget några gånger per högläsningsbok och så får eleverna läsa riktigt noggrant med pennan i handen. Det är härligt för kämpande läsare att få syn på hur mycket man faktiskt redan kan. De ord och uttryck som eleven har lämnat omarkerade kan en kompis eller jag sedan samtala om med eleven och visa på strategier för att förstå.
I det här inlägget berättade jag hur jag introducerade Bröderna Lejonhjärta för eleverna och nu, den tredje lektionen kring den boken, gjorde vi just denna övning.

När eleverna bearbetat sina två sidor och lektionen nästan var slut, frågade en av mina nya elever:

”Varför ska vi bara läsa tre sidor idag? Jag vill höra mer!”

En kompis, som jag undervisade även förra året, svarade:

”Jo, du vet, boken blir mycket bättre när vi pratar om den.”

Jag kunde inte ha sagt det själv.

Annonser

Bilden skapar nyfikenhet på texten

Snart ska årets 5-6:or och jag börja läsa en ny bok ihop. Den här gången blir det gemensam läsning, det vill säga att jag högläser och de hänger med i sina böcker under tiden. För att skapa nyfikenhet och bygga upp deras intresse inför boken, som de ännu inte vet namnet på, visade jag dem framsidesbilden, skapad av Ilon Wikland.

De fick följande frågor som stöd för att reflektera över bilden och boken.

Så här skrev några av eleverna:

Jag är nyfiken och vill veta vad som har hänt innan de satte sig. Jag tror att det är magi och ondska.

Jag tror att det är kompisar som har träffats på ett konstigt sätt. Jg tror att de älskar varandra.

Den lilla pojken är 8 och den stora är 11.

Jag tror att dem vill vara själva för att någon har kanske gjort nåting mot dem. Jag tror också att dem är hungriga det är därför dem fiskar fisk.

Jag ser att de sitter på en bro av sten. Jag ser att de har samma kläder på sig. Jag ser massa växter. Jag ser att dem fiskar.

Historien utspelar sig preteritum för jag ser att kläderna är vanliga och fiskespön.

Jag tror att de har träffats för första gången. Jag tror att dem vill gömma för någon.

Jag tror att dem kommer att få en fiende. Som vill att en av dem ska göra något som är dåligt. Om dem inte gör det så kommer den onda att döda en av dem.

Av Samuel

 

Jag tror att boken handlar om två bröder som älskar varandra. Den känslan jag får är att två bröder som går ut med varandra dom skulle gå och fiska vid stenbron. Dom var där varje dag det var deras hemliga ställe men det finns en gammal kvinna som bor nära stenbron hon heter StenbroMargareta. Hon hade en stenarm. Ingen kände henne. Hon är snäll men skum. Jag tror att de är två killar som är bröder. Jag tror att han killen som har brunt hår är fem år ovh han med blont är tio år. Jag tror att dom sitter där för att det är något som är speciellt med den platsen. Det jag ser på bilden ett fiskespö massa vita träd lite grönt gräs och vatten. Jag tror att historien utspelar sig i preteritum. jag tror innan dom gick ut så åt dom pankakor som deras mamma Karin har gjort. Efter dom har varit vid stenbron så kommer dom gå till StenbroMargareta.

Av Amiira

 

Jag känner glad i min hjärta för att det är underbart att titta hur snälla och fina de är.

Jag tror att boken handlar om kärlek mellan bröder.

Jag tror att de är två pojkar som är bröder.

Jag tror det lilla pojkar är 6 eller 7 och det stora pojkar är 11 eller 12.

Jag tror att de fiskar och känner sig fria.

Jag ser vackra träd. Blått vatten och kanske en stor fisk, eller ett slott. Jag ser också ett fiskespö och en stenbro. Jag ser två pojkar de har kläder den stora pojkar har en mörkblå skjorta och vita byxor den lilla pojkar har en ljusblå tröja också vita byxor och båda har bruna skor.

Jag tror att är nästan nutid.

Jag tror att de har haft dåligt men nu är de glada.

När de har fiskat efter då kan äta tror jag.

Av Asma

 

Jag känner mig glad och nyfiken om boken för att bilden ser så spännande och härlig ut och så fin fast den ser också mystisk ut. Och spännande för att på bilden så ser det så fint och så ut.

Personerna är två bröder.

Den lilla är nog 6 år och den stora är nog 11 år.

Dom sitter nog där för dom vill sitta lite i naturen och kolla på vattnet och skogen och fiska lite.

Jag ser en stenbro och träd och grenar.

Tror att dom kanske bara ville gå på en promenad och sedan gick dom till en bro och kollade på vattnet.

Dom kommer nog att gå vilse och träffa massa läskiga saker.

Av Elin

 

 

 

Läslust

Den här sommaren har jag tänkt mycket på vad jag läser ihop med mina barn, hur vi läser tillsammans och vad det gör med läslust, läsglädje och förmågan att försjunka in i texter och föreställningsvärldar. Jag vill gärna dela med mig av lite reflexioner till andra som också läser tillsammans med barn, hemma eller i förskolan och skolan.

Att få lyssna till högläsning
En dag satt jag på båten och började läsa Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta för 6-åringen. De stora barnen dök och snorklade. Plötsligt hade jag fyra barn omkring mig. Högläsningen är sådan; man vill vara med. Där det finns högläsning, där finns det gemenskap, värme, ett vi. Texten väckte mycket tankar och funderingar hos oss alla. Även en 6-åring kan göra inferenser till andra texter, till sig själv och till världen runt omkring.

”Vem tror du att Duvdrottningen är?” frågar jag 6-åringen.
”Det är säkert Rosa.” svarar han.
”Men Rosa, hon är ju med i Katitzi.”
”Javisst ja, men hon var också märkvärdig. Och alla tyckte om henne och det var hon som var liksom stark. Precis som Sofia.”

”När jag säger att P får vara med och leka, fast han bråkar och skriker, då är jag ingen liten lort.”

”Jag vet varför en del människor är elaka ibland. För att det känns skönt. Så är det faktiskt. Man kan vilja vara elak.”

Att få ta del av ”förbjudna” böcker
6-åringen och jag har också börjat med Katarina Taikons Katitzi-serie i sommar. För oss som älskade dem som barn och sträckläste den romska flickans öde med början på tidigt 40-tal, är de nyutgivna dubbelvolymerna med nya illustrationer ren och skär glädje.imageVi är just nu på 6:e delen. Han älskar dem och lär sig otroligt mycket. De sista delarna i serien, som bland annat handlar om Katitzis barnäktenskap, hade jag tänkt spara några år. Jag pratade med en vän om det för några dagar sedan, vilket han tydligen överhörde. Nu vill han ABSOLUT höra HELA Katitzi-serien. Så kan också läslust väckas. Genom ett upplevt förbud. ”Det är inte något för dig.” Vad vill man då som barn? Naturligtvis.

Att uppleva läsning som en angelägen sysselsättningimageHär har han just satt sig tillrätta med Moni Nilsson-Brännströms Tzatziki och Retzina och satt fast läslampan. Jag grejar med något annat i rummet bredvid, när jag hör honom säga för sig själv:

”Så där ja, nu ska jag äntligen få läsa!”

Det gör mig så glad och visar på vikten av läsande förebilder. Att barn ser andra barn och vuxna som gärna och ofta läser, bidrar till att de vill lära sig själva också. Att låtsasläsa, sitta ner med en bok i händerna och leka läsning med hjälp av sin fantasi, är ett litet steg på vägen mot egen läsning.

Att få stöttning och kunna läsa delar av texter
Bengt-Erik Engholm skriver faktabilderböcker med ett personligt tilltal och layout som stöttar den som håller på att lära sig läsa.image”PIP PIP” och ”HEJ DÅ” och andra pratbubblor och bildtexter i Fladdermöss läser 6-åringen själv, resten läser jag.

Att ta hjälp av bilder för att kunna läsa själv
Jag tycker mycket om Jan Lööfs bilderböcker och har just köpt en liten samlingsbox med sju pixiböcker, där bland annat favoriten Viktor bygger en bro ingår.imageDär finns också pekböckerna Djur och Fordon som genom illustrationerna hjälper en nybörjare att kunna läsa både långa och ovanliga ord på egen hand.image

Att få välja, sortera och värdera
På ett hyllplan i bokhyllan i lekrummet har 6-åringen ställt upp sina favoritböcker.

             ”Jag vill kunna hitta dem lätt.”

image
Jag tänker att så kan barn i förskolan och skolan också få göra; välja ut och presentera sina favoritböcker. Varför ska den här boken synas? Vilka böcker har du valt? Vilka genrer, författare, illustratörer och handlingar tycker vi om och vad beror det på? Det kan vi visa och berätta om för varandra.

Att starta i film, musik och inläsningar 
Vi har nyligen sett Roald Dahls SVJ på bio och det väckte lusten att få höra boken också. Som vuxen tycker man kanske att ordningen ska vara den omvända, men barn har inte alltid så låsta föreställningar. Det man tycker är bra tar man gärna del av flera gånger, i olika former.

Samma sak med Folk och rövare i Kamomilla stad av Thorbjørn Egner. Den cd:n har vi sjungit och skrattat till många gånger i bilen i sommar, så nu måste vi så klart låna den som bok också.

Jag har många gånger tidigare tipsat om Småsagor som finns på UR och olika mediecentraler. Där finns en mängd härliga inläsningar av fina bilderböcker. Här avnjuts Astons stenar av Lotta Geffenblad.image

Att få längta
12-åringen har i sommar läst om en favoritserie, Trolldomens tre skrifter av John Stephens.

”Hälsa dem att det är världens bästa böcker!”image

Då och då läser vi högt tillsammans ur dem, bara för att det är så mysigt. Ibland är lillebror med och får då små glimtar ur böcker som jag och storebror älskar. Han hör oss diskutera det ganska komplexa innehållet med parallellhandlingar, tidshopp, olika dimensioner och kluvna personligheter. Han känner vårt engagemang och han längtar.

”Tänk när jag ska få läsa de där…”

 

Vad har du läst med dina barn i sommar och vilka är dina tankar om hur vi kan hjälpa unga människor att få uppleva läslust, läsglädje och förmågan att försjunka in i texter och föreställnigsvärldar? Berätta gärna!

En riktig människa

”Varför räddade du livet på den där Pärk?”
”Det finns saker man måste göra, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.”

Lillebror Skorpan förstår inte varför storebror Jonatan i Astrid Lindgrens Bröderna Lejonhjärta, räddar soldaten Pärk, som står för det onda och kämpar på tyrannen Tengils sida. Jonatan upprepar vad han tidigare hävdat, att annars vore han ingen människa. Vad menar han med det? Det har jag och mina elever diskuterat. De kopplade omedelbart att han troligtvis menar att det handlar om att kunna känna sig som en riktig människa, med värdighet och självrespekt. Efter samtalet fick de reflektera skriftligt kring detta. Så här skriver två av dem:

”Jag håller med Jonatan. En riktig människa ska vara/är god och exempel om någon har dödat din vän och den personen som dödade min vän om exempel hans hus brinner då ska väl en riktig god människa hjälpa honom.

En gång var det en gammal tant som hade tappat sina piller och hon kunde inte nå, hon verkade ha problem med hennes rygg. Jag ville hjälpa henne, men jag är rädd för gamla tanter och gubbar men jag hjälpte henne i alla fall. Hon blev jätteglad och hon gav mig 1000 kr men jag tackade nej. Tanten sa
– Jag måste erbjuda dig något. I så fall min hjälpsamma flicka jag bjuder på te och kakor. Men när jag sa nej tack så bad hon mig så snällt så att jag kunde inte säga nej igen. Då sa jag
– Ok, tack. Då så satt vi där och fika skönt och trevligt och pratade med varandra.

Jag skulle vilja rädda liv på någon som sitter fast och det börja brinna och då kommer jag och räddar personen. Och då är man ingen lort.”

”Jag håller inte med Jonatan. För att man måste inte alltid vara modig, hjälpsam och rädda folk för att man inte ska kallas för en lort. I det här fallet är det bara en saga men det finns händelser på riktigt som är hemskare, farligare osv. Men tänk dig själv att någon som har dödat din mamma och sen när du vet att personen har gjort det. Det behöver inte direkt vara din mamma men tänk nån som du älskar jättemycket. Skulle du hjälpa personen det kan vara vad som helst inte rädda ens liv direkt. Men skulle du rädda personen?

Jag har inte räddat nåns liv men jag har hjälp många folk med andra saker och det känns mycket bra att jag har hjälp nån som behöver min hjälp. Jag skulle gärna vilja hjälpa folk med massa andra saker också. Jag känner mig redan som en riktig människa så jag tycker att alla får göra som de vill men jag är nöjd och så.

Jag skulle vilja göra det här
Vara hjälpsam
Vara snäll
Inte lyssna på andra när de ljuger
Vara en schyst vän
Bry med andra lite mer
Inte göra någon ledsen
Inte prata skit om någon”

Jag har ofta hävdat att skolans värdegrund är alla lärares ansvar och att ett sätt att ta ansvar för den är att välja skönlitteratur med omsorg och använda den genomtänkt i undervisningen. Det skrev jag om här: https://hjartatskogshaga.wordpress.com/2015/02/15/om-genom-och-for-vardegrunden/ Genom skönlitteraturen kan vi tänka och samtala med varandra om livets viktigaste frågor. Vi kan också grundlägga rätten att få tycka olika och att kunna respektera varandras åsikter. Då blir vi riktiga människor inför varandra.image

Vad ska vi läsa?

Finns det något moment i svenskämnena som man inte kan få in genom läsning av skönlitteratur? Jag tror knappt det. Ett viktigt utvecklingsområde för årets årskurs 5 är att kunna diskutera, det vill säga att kunna lyssna på varandra och att inte bara framföra vad man själv tycker utan även varför man tycker så. I centralt innehåll för svenska som andraspråk för åk 4-6 står det att läsa:

”Att argumentera i olika samtalssituationer och beslutsprocesser.”

Vi ska nästa vecka börja läsa en roman tillsammans, efter att första delen av höstterminen företrädesvis jobbat med bilderboken Tilly som trodde att… samt egen tyst läsning. Jag presenterade två böcker för eleverna – Ronja Röverdotter och Bröderna Lejonhjärta – genom att berätta lite om genren, sätta in dem i tidsperioder, visa några bilder och läsa första sidan i varje bok. Sedan fick eleverna i uppgift att tyst för sig själva tänka efter vilken bok de helst ville att vi ska läsa och varför och efter en stund skriva ner sina argument. De fick en enkel skrivmall att använda sig av. Så här berättar två av eleverna:

Vad?/Vilken?
Jag vill läsa Bröderna Lejonhjärta.

Varför?
Den är alltid spännande fast man har läst den blir man inte trött på den.
Jag tycker att den här boken är bra och man blir inte trött på den fast man har läst den. Den är spännande och lite sorgsen.
För det första är den jättebra.
För det andra blir man inte trött på den och bilderna är snygga.

Vad/Vilken
Jag vill läsa Bröderna Lejonhjärta.

Varför:
För att den lät sorglig och spännande. Jag tycker att bilderna var fina.
För det första passar den till min ålder.
För det andra så är boken lik min familj. Jag har en lillasyster och jag är storasyster. Det tycker jag är bra.
Och att jag vill veta vad Astrid Lindgren har tänkt efter döden. Och hur hon tänker hur det kan vara.
Jag tycker om Astrid Lindgrens berättelser.
image

image