Limpan är sugen

av Eva Lindström är en bilderbok utan text. Den har vi jobbat med först genom att tillsammans muntligt berätta historien. Sedan gjorde vi berättelsekartor, det vill säga samlade ihop vad vi visste om karaktärerna, platserna, problemet och lösningen. Sedan samlade vi ord som eleverna tyckte var viktiga och ville kunna stava. Slutligen skrev var och en ner sin egen variant av berättelsen på dator med talsyntes. Här kan ni läsa två av berättelserna.

Limpan är sugen

Det var en gång en gubbe som hette Pelle. En dag gick han till en restaurang och då träffade han en hund som var sugen på hans mat men han fick ingen mat. Fast då blev han ledsen för han hade inte fått mat på hela dagen. Fast då gick Pelle hem och då följde hunden med honom. Hunden smög bakom Pelle och Pelle såg inte hunden. Sen när Pelle kom hem tittade han ute genom fönstret. Då stod hunden där. Men när han sov då tyckte han synd om hunden. Men då ändrade han sig och då gick han ute och ville va vän med hunden. Men då smög hunden in i Pelles hus. När Pelle gick in då ropade han hurra och då stekte han nått gott åt hunden. Sen åt dom tillsammans. Sen fick hunden sova hos Pelle. Sen nästa dag gick dom till restaurangen och sen åt dom pannkakor. Sen gick dom hem.

Slut!
Av Elona klass 3 12/5 2017

PELLE och LIMPAN

Det var en gång en man som hete Pelle. Han skulle till restaurangen. Han beställde korv. Han sa Jihoo! Det var en hund som kom in till restaurangen som hette limpan. Men ingen tittade på honom. Precis han skulle äta korven så stirrade limpan. Då kom Limpan närmare Pelle. Pelle åt upp allt. Då skulle Pelle hem men Limpan följer efter. Pelle tittade på Limpan. Han såg hur arg Limpan ser ut. Limpan får sitta hela kvällen. Pelle tänker på Limpan. Pelle tror att Limpan har försvunnit. Pelle blir rädd. Pelle går ut och kollar. Pelle ser inte Limpan. Pelle kollar vänster men han är inte där. Limpan går in. Pelle har kollat överallt. Pelle går in. Pelle kollar ut från fönstret. När han kollar bak så ser han Limpan. Och skriker jaa! Då blir Limpan och Pelle glada. Då gör han korv åt Limpan och till sig själv. Då äter dom upp allt.

AV SAID RÖD GRUPP KLASS 3

Tre berättelser

Årskurs 4 har en längre tid arbetat med berättelser och hur man bygger upp dem för att de ska bli spännande och intressanta att läsa. Här följer tre elevarbeten. Kanske kan ni gissa vilka verk vi har läst och sett och som eleverna har inspirerats av?

Kungariket

En gång för länge länge sedan. Då fanns det ett kungarike. Kungariket styrdes av kung Gustav han var ond. Han ville ha alla saker för sig själv. Men det fanns en liten kille som hete Olof hans familj hade blivit kidnappad av kung Gustav. Han bodde i ett rivet gammalt hus som familj hade bott i. Han hade brunt hår och bruna ögon han var också kort. Men sen en dag kom kung Gustav med sin arme de slog sönder huset och tog hans familj men som tur var Olof ute och skulle hämta vatten. När han hade kommit hem blev han jätterädd. Han letade i flera timmar efter sin familj. Men hittade inte de. Det var så hans familj kom bort. Men han har alltid drömt att han stred mot honom och vann i slutet.

Men en dag gav han sig i väg till svärdsmidaren och han sa att han ville ha de bästa svärdet han har gjort. Efter 3 timmar var det bästa svärdet klart. Han ville ha 400 öre.
– Men jag hade bara 100 öre, sa Olof. Men han frågade om han kunde ge honom något annat.
– Ja, det kan du.
– Vad?
– Om du lovar att befria min syster Lydia.
– Ja det gör jag. Då tog han svärdet och gick ut ur butiken.

Han hoppade på sin stora magiska hund som hette Hugo och flög iväg till Gustavs slott. För gå bakvägen och försöka hitta luckor på slottet. När Olof väll var framme hoppade han av sin magiska hund. Men han glömde att det fanns hästar som skyddade slottet från fiender. Så Olof bestämde sig att gå bakvägen och försöka hitta luckor på slottet. Efter han hade tittat runt slottet hittade han inga fönsterluckor. Det finns bara en inväg och det var den värsta. Det var avloppsrören till toan. Så Olof fick krypa bland bajset och kiset. Det var det äckligaste han någinson gjort men han hade lovat svärdsmidaren att befria hans syster. Och han  skulle befria sin familj. När han kom ut från toaletten såg Olof en liten flicka som satt vid hörnet av en toalettdörr och grät.
– Vad gör du här inne? Och varför gråter du?
– Jag gråter för att kung Gustav har tagit min bror Leo.
– Men jag har kommit för att befria alla som har blivit kidnappad av kung Gustav.
– Lovar du verkligen för jag har inte träffat min familj på ett och halvt år.
– Jag måste gå nu. För jag ska befria svärdsmidarens syster och min familj och sedan ska jag befria din bror Leo. Men jag måste befria alla som har blivit kidnappade av kung Olof.

Han gick ut ur toaletten och det fanns massor med vakter som vaktade. Han var tvungen att smyga förbi vakterna. Det gick inte så bra Olof började springa. Han hörde hur vakterna sa:
– Döda honom. Vakterna jagade Olof. Men som tur hittade han ett hörn i slottet. Olof hörde hur vakterna sprang efter honom  och de skrek:
– din lilla snorunge du kommer få riktigt mycket stryk.

Han var livrädd. Efter några minuter så kunde Olof fortsätta gå. Men han måste vara försiktig. Olof kom till rummet där kungen är. Men så plötsligt kommer Olofs magiska hund Hugo. Olof visste inte vad han ville men han tror att Hugo ville hjälpa honom besegra kung Gustav. Olof gick in. Pang!!!!! Vakterna hade gjort en fälla. Olofs magiska hund Hugo kom undan med Olofs svärd.
– Släpp mig din onda person.
– Nämen ser man på din lilla snorunge vill du få ut alla personer som jag har kidnappat?
– Släpp ut mig du kommer att få väldigt snart. Varför är du så dum mot alla snälla människor.?
– Det behöver du inte veta. Nu ska du in i finkan och ingen kommer att befria dig eller de jag har kidnappat. Olof undrade var Olofs hund Hugo hade tagit vägen och Olof undrade vad han tänker göra. För han är rätt så smart så han kommer nog och befriar Olof.
Hugo sa:
– Nu är det bara jag som kan befria de.
Hugo flög in till skogen. Och Hugo hämtade alla sina skogsvänner och de var på väg till slottet. De var riktigt nära slottet men de var tvungna att va riktigt försikta för Olof hade redan blivit kidnappad. de gick runt slottet och letade efter luckor för de tänkte inte krypa i genom bajset och kisset i avloppsrören.
– Där! Sa Hugo det var en jätteliten lucka och den luckan lede till köket. Det var bara han som fick plats för alla andra var antingen för stora eller för tjocka. Hugo smög genom köket.
– NEJ! Jag är kissnödig. Hugo får hålla sig tills han hittar not ställe att gå på toa för Hugo tänkte inte gå tillbaka till toaletten. Hugo var riktigt nära nu han öppnade dörren till stället där kung Gustav sitter och kollar på sina skatter som han har stulit från de fattiga. Hugo öppnade dörren och där satt Olof med handbojar av järn och han hörde lite på vad de sa.
– Du kommer aldrig lås från oss du kommer att dö här, hahah!!
– Jag kommer att bli fri, min hund Hugo kommer hjälpa mig.
– Din duma gås, en liten hund ska rädda dig.
– Nu går jag in, sa Hugo tyst sig  själv han gick in och han tog fram sitt  svärd och började fäktas mot Gustav. De fäktades en lång stund och till slut hög Hugo honom på handen och han fall ihop. Han sprang till Olof de kramade länge sen var de tvungna att springa ner till finkan och befria alla som Gustav hade kidnappat när de kom ner till finkan så var det ungefär 13 personer i en bur.

De fick ut alla men det tog typ en 1 timme för det var 20 burar. Olofs mamma och min pappa grät av glädje och sist kom Olofs lille bror man såg att han var rädd. Olofs mamma sa:
– Vi har varit inlåsta här i 8 månader vi fick bara lite vatten och mat varje dag. Vi hål på att svälta helt å hålet.
– Men nu behöver ni inte göra det längre.

De gick ut ur slottet och hoppade på Hugo som flög de hem. När de kom hem var inte huset sönder längre och där stod svärdsmidaren med sin syster. Och så var det en tjej som var med sin familj och det var hon som Olof hade träffat i toaletten. Senare firade de att allt hade blivit som vanligt igen.

SLUT
Av: Altina klass 4

Josefin och läskiga mannen

Det var en flicka som hete Josefin. En dag kom hon från skolan då såg hon något märkligt. Det var en man som gömde sig bland träden Josefin tyckte han var jätteläskig men hon fortsatt gå lite snabbt hon trodde att hon inbillade sig. Sen kom hon hem då fråga mamma hur det var i skolan Josefin sa att det var okej då frågade mamma vad dom gjorde då sa Josefin att det hade idrott och matte. Josefins lillebror kom fram till henne och sa:
– Har du godis till mig som du sa att du skulle köpa? då sa Josefin att hon ska köpa imorgon då sa han:
– Okej lova det! Josefin sa:
– Okej. Mamma kom fram till Josefin och sa:
– Vad vill du ha för kvälls mat? då sa Josefin att hon vill ha tacos då sa mamma:
– Okej.

Efter tacosen fick Josefin vara uppe lite längre för det är faktiskt fredag. Sen var det dags att borsta tänderna sen till sängs. Precis när Josefin la sig på sängen så hörde hon något som knaprade vid fönstret då gick Josefin för att kolla vad det var då såg hon den där märkliga mannen som hon hade set förut. Han stod där och stirra på Josefin det var jättejätteläskigt. Josefin sprang till sängen. Hon blunda jättehårt sen hörde hon dörren plinga hon viste att det var den mannen. Hon tog över sig täcket och skrek till. Mamma var inte hemma trodde Josefin. Hon grät jättemycket mer en hon hade gjort i hela sitt liv sen efter ett tag öppnades dörren Josefin skrek och sa:
– Vem är det?! Josefins mamma och lillebror sprang in till Josefin. Mamma frågade vad som hänt Josefin sa att den mannen som hon såg efter skolan var där och stirra på henne Mamma sa:
– Lilla gumman… Lillebror  sa:
– Jag är jätte stark jag ska slå honom! Mamma sa att man inte får slås då sa lillebror:
– Vad ska jag göra? Då sa Josefin att det inte gör något längre.

Sen var det skola Josefin gick med mamma till skolan mamma fick vara med Josefin hela skoldagen. Efter skolan gick det hem det åt lite mellanmål då sa Josefin:
– Var är pappa? Då sa mamma att han kommer snart tillbaka fast mamma inte viste var han var för mamma hade tappat kontakten   med honom. Efter mellanmålet så gick Josefin till sitt rum och ringde hennes vän Olivia. Josefin fråga om Olivia ville vara med henne då sa Olivia:
– Okej jag har inget för mig så det går bra.
– Vicken tid ska vi träffas? Då sa Josefin:
– Klockan fyra hos mig. Olivia nickar.

Olivia går till Josefin sen tar Josefin med två goda makor. Sen går de ut och leker sen går de till Olivias moster Selma hon är 23 år. Hon ger de lite smaskens sen dricker de vatten sen gosar de med lilla katten Ester. Efter ett tag går de ut moster Selma vinkar glatt till Josefin och Olivia. Josefin tittar på när solen går ner det gör Olivia också. Nu är det mörkt Josefin och Olivia går hem till Josefin. Mamma frågar vad de gjorde ute då sa Josefin att dom var hemma hos Olivias moster Ester. Mamma sa:
– Vad roligt!
– Ja det var roligt sa Olivia och Josefin. Sen gick det till Josefins rum de spelade roliga spel som det båda gillar. Efter ett tag så frågade Olivia om hon inte kunde sova hos Josefin.
– Ja! sa de båda samtidigt. De sprang ut till Josefins mamma och fråga om Olivia inte kunde sova över hos oss idag.
– Snälla mamma sa Josefin med sorgsna ögon.
Mamma sa:
– Ok det går bra för mig men jag vet inte hur det är med Olivias föräldrar. Olivia sa att hon kunde ringa till hennes pappa. Josefins mamma sa:
– Det går bra. Josefin och Olivia sprang till Josefins rum och ringde till Olivias pappa. Olivia fråga hennes pappa om hon fick sova över hos Josefin. Han sa:
– Ok men ska jag komma förbi och lämna dina tandborste Olivia sa: – Ok. Olivias pappa kom förbi och lämnade Olivias tandborste sen fråga han om Olivia ville ha något speciellt. Olivia och Josefin körde blindbok och sen åt det kvällsmat.  Sen tog Josefins mamma ut en extra säng till Olivia. Sen hörde Josefin och Olivia ett hundskall. Då sprang de till fönstret och då såg de den där mannen med en stor svart hund. Sen ropade de på Josefins mamma:
– Mamma kom! Mamma kom!
Mamma kom springande och sa:
– Vad är det?
– Det är den där okända mannen som stirrar på mig igen!

Mamma, Josefin och Olivia sprang ut och då frågade mamman mannen vem han var. Han stirrade bara på dem och pratade inte. Hunden kom fram och slickade på Josefins händer. Då såg Josefin att det inte var en stor hund, utan en valp. Sen gick Josefin fram till den där mannen. Hon trodde att hon kände igen hans ögon. Då fick hon syn på namnbrickan på hans jacka. Det stod Anders Rosenknopp. Mamma kom också fram och tog Josefin i axlarna. Och hon märkte samma sak – Anders Rosenknopp! Han tog av sig hatten och sa:
– Hej min älskling. Josefin sa:
– Det är pappa! Hon hoppade runt och sen sprang hon fram till hennes pappa och krama honom. Josefins mamma sa:
– Var har du varit någon stans? Han sa att han har bot bland träden. Sen gick det hem allihop. Olivia och Josefin gick först med den lilla valpen dem fick också döpa den lilla valpen. Dom döpte han till Blixten. När det kom hem så gick Josefins pappa in till Josefins lillebror. Josefins lilla bror sprang fram till pappan och kramade om honom. Josefin och Olivia gick in till Josefins rum och det tog med Blixten in.

Josefin och hennes pappa gick till skolan. Mamma och pappa bestämde att pappa fick bo med dom. Det levde lyckliga alla sina dagar.

Av Amiira #

Den magiska dörren

Lea satt i sin säng och grät. Hon vill inte flytta. Hon gick ner till vardagsrummet där mamma höll på att packa ihop.
– Men älskling har du inte packat dina grejer än? Frågade mamma.
– Nej jag vill inte. Jag vill inte flytta.
– Kom älskling sätt dig hos mig. Du vet varför vi måsta flytta. Kom vi packar ihop dina grejer sen måste vi åka.
Lea kände en klump i magen.
– Jag ska bara ringa farfar sa mamma.
När Lea var klar med grejerna åkte de.
– Jag kommer sakna den här staden sa mamma.
– Jag med.

När dom kom fram till farfars hus såg Lea något som rörde sig bakom farfars hus en skugga. Mamma sa:
– Kom nu Lea farfar väntar nog på oss.
Mamma knackade då öppnade farfar han var glad att se Lea och mamma. Lea gick in och sa till mamma och farfar att hon skulle titta runt i huset. Hon gick upp för trappan den knarrade när hon gick upp för den. Då såg hon en dörr. Lea gick fram till dörren den var dammig. Hon kände på handtaget den var låst. Det var en nyckel på golvet. Hon undrade om den nyckel passar till dörren. Hon satt in nyckel i nyckelhålet det passade. Lea gick genom dörren det kändes kallt men plötsligt var hon i en värd som hon inte känner igen en. Det var helt svart inga andra färger och det var kallt en dimma svep fram över ansiktet. Hon såg en liten stuga. Lea knackade på dörren. Det var en djurmänniska som var hälften djur och hälften människa. Hon frågade vart hon är. Den konstiga djurmänniskan sa att Lea var i flownar. Han sa att han heter Milimane.
– Kom in det blir nog kallt om du står där länge. Så kan vi prata om den värden du kommer ifrån.
Hon gick in. Det var konstig det var något med honom. Lea fick te och kakor. Han frågade vart Lea kom ifrån. Lea berättade vart hon kommer ifrån och han var trevlig. Efter en stund sa Milimane att han var jätte ledsen men att han måste kidnappa henne.
– Men snälla du kidnappa mig inte.
– Jag är inte en sån som kidnappar barn.
Då började Milimanie gråta.
– Om jag inte dödar Ylvas och Adams barn kommer kungen att döda mig. Och du har syskon.
– Men jag har inga syskon sa Lea.
– Du vet så lite om den här värden sa Milimane. Dina syskon finns i den här värden det har trollkarlen sagt.
– Vem är trollkarlen? frågade Lea.
– Det sägs att han kan svara på alla frågor i hela världen. Men nu måste du lämna Flownar fort annars kommer kungen att döda mig om spionerna åt kungen får veta att du är Ylvas och Adams dotter. Kom jag följer med dig. Visa mig var du kom in i Flownar sa Milimane. Lea visade vart hon kom in.
– Den där gamla dörren sa Lea.
– Hej då Lea hoppas vi ses ropade Milimane.

När hon kom hem till farfars hus så letade mamma och farfar efter henne. Lea gick ner för den knarrande trappan och såg att det låg en sockerkaka på bordet. Hon tog en bit. Då kom mamma och farfar och sa:
– Där var du vi har letat efter dig i hela huset. Farfar frågade vart hon var?
– Jag var inne i Flownar sa Lea.
– Men Lea hitta inte på saker nu du vet att farfar inte vill höra på dina fantasier.
– Det är inte fantasier skrek Lea och sprang där ifrån.
Mamma suckade:
– Jag ville inte vara så elak mot henne hon var inte så här när vi bodde i Kristianastad. Farfar tittade hemlighetsfull ut på mamma. Lea satt i sin säng och började grubbla på att hon hade syskon som bodde i Flownar. När Lea hade lugnat ner sig kom mamma in och satte sig på säng kanten.
– Förlåt mig gumman jag är bara rädd att farfar inte mår bra efter sin cancer och jag vill inte att du fyller honom med dina trams snälla var försiktigt när du fyller honom med dina fantasier.
– Men det var inte mina fantasier det är sant. Och har jag några syskon mamma? sa Lea.
– Lea Jag kan inte berätta för dig du är för liten för det.
– Mamma jag är stor du vet att pappa skulle bli ledsen han har alltid sagt åt dig att du måste bäretta om våra släktingar för annars kommer jag inte lära mig någon ting om vår släktingar.
– Ockej Lea det är så att din mormors far var en venskapsman och han satt i sitt arbetsrum dag och natt. Han gjorde en värd av trä det fanns mänskor som var hälften djur och hälften människa. En dag när din gammalmorfar kom in i sitt rum efter han var ute och tog prommenad så hände det fantastika när han kom in till sitt arbetsrum så förvandlades hans trä värd till en jätteverklig värd och din mormors far blev verkligen förvirrad och sedan var deer mörkt och svart. Och plötsligt blev värden till en trävärd. Sen dess ville min mormors far inte röra värden.
– Jag tror att jag har varit i den värden sa Lea.
– Okej Lea men det gör vi en annan gång sa mamma kom Lea farfar väntar på oss.

De åt en paj och skrattade. Men det som Lea såg vet de inte vad det är och den mörka skuggan tittar in i den här värden och blir sen försvunnen. Men den mystiska skuggan är en annan historia.

Av Khadra

Inge hopp!

Ja, jag vill gärna inge hopp! Jag vet att många lärare har ett tufft läge just nu. Alla tjänster på skolan kanske inte är tillsatta. Kanske är fler kollegor än förra året obehöriga. PISA, sjunkande resultat, arbetsmiljö, lärarlönelyftet och många andra faktorer oroar och stressar. Mitt i allt detta vill vi ge alla elever bästa möjliga undervisning. Just det, ALLA elever. För många skolor står dessutom denna termin inför en ny utmaning, nämligen att ta emot och undervisa nyanlända elever, utan att ha så mycket tidigare erfarenhet av detta.

Och det är här min tanke om att inge hopp kommer in. För det går att skapa god undervisning för elever som inte talar svenska och inte har gått i skolan tidigare. Låt mig ta en elev jag har just nu som exempel. När hon kom till vår skola i november förra året hade hon aldrig tidigare gått i skolan och kunde ingen svenska. Naturligtvis hade hon ändå en hel massa kunskaper och erfarenheter med sig som vi kunde ta till vara i undervisningen. Vi satte genast igång med metodisk och noggrann läs- och skrivinlärning, samtidigt som eleven fick lära sig och utveckla kunskaper inom alla skolans ämnen. Inlärningen skedde via talspråket, högläsning, filmer, bilder, praktiskt arbete och med mycket stöttning och höga förväntningar. Eleven undervisades delvis i klass Hjärtat, delvis i sin ordinarie klass där klasslärarna var måna om att hon skulle komma in i klassens gemenskap och delta i så mycket som möjligt av klassens arbete.

I slutet av vårterminen jobbade vi i Hjärtat med Max Velthuijs bilderbok Grodan och främlingen. Den kunde hon även höra på sitt modersmål via Småsagor på UR.
image
Vi arbetade med bokens handling och karaktärer på flera olika sätt; samtalade, dramatiserade, ritade och samlade ord.
image
image
image
image
Slutligen skrev eleven sin egen version av sagan:
Grodan och främlingen
En dag kom en råtta och Grisen sa:
– Råttan kommer.
Och alla kompisarna sa:
– Vadå!
Grodan sa:
– Jag ska gå på natten och titta på Råttan.
Grodan titta på Råttan och känner att de luktar gott. Och sen kommer tillbaka till kompisarna. Nästa dag går Grodan till Råttan och ser att han sågar. Han bygger en soffa. Råttan klar på soffa och Grodan kommer och säger:
– Hej jag Grodan. Råttan säger:
– Jag vet. Jag kan läsa och skriva och jag kan 3 språk svenska engelska och spanska.

Då kommer Grisen tittar på Grodan och Råttan. Grisen sa:
– Varför står du där? Råttan så smutsig och Råttan lat.
Grisen sa till Grodan:
– Kom nu.
En dag Grisens hus brinner. Grisen springer och Råttan kommer fram och tillbaks med vatten. Och sen blir Grisen glad att alla är kompisar.
Nästa dag Råttan plockar hop. Grodan säger:
– Vad gör du?
Råttan säger:
– Ska gå till Amerika.
Alla kompisarna blir ledsna och säger hej då.

Denna termin inleder jag arbetet i den här elevens sva-grupp med att läsa Astrid Lindgrens Mio, min Mio.
image
Alla eleverna grips av berättelsen från första sidan och även den här eleven gör inferenser och egna reflexioner:
”Oj, ett magiäpple! Som i Snow White. Fast tant Lundin är inte dum, tror jagHon vill hjälpa.”
”Aha, han inte Stockholm nu, inte Sverige. Han saknar Benka så jättemycket.”
”Titta! Ett slott som i Cinderella. Där tror jag bor Konungen. Nu kanske Bo Vilhelm bli prins.”

Som sagt, jag hoppas att den här elevens resa kan inge hopp. Även nyanlända elever med mycket kort eller ingen skolbakgrund, kan nå skolframgång med hjälp av undervisning som präglas av glädje, modersmål, stöttning och höga förväntningar!

Detta inlägg har även publicerats på stafettbloggen Skola 365, där det finns många olika spännande perspektiv på skolan. Välkomna även dit!

Mormors födelsedag

Det var en gång en kille som hette Ragnar. Han är 7 år.
En dag skulle han gå till affären med sin mamma. Och det var meningen med att han och hans mamma skulle köpa en present till mormor eftersom hon fyller 68 år.

Ragnar har också vänner som han har känt länge. Och vännerna sa:
– Hallå varför får inte jag eller vi följa med för. Om du inte tycker om självaste festen då kan vi följa med. Eller hur! Då sa Ragnar:
– Nej ni får verkligen inte följa med för att det är bara min familj där så att det går bara inte tyvärr. Sedan sa Lilljan
– Ni får gärna följa med. Ragnar varför säger du att de inte får följa med? Och Ragnar sa:
– Jag trodde bara att hela familjen skulle vara med. Eftersom det är ju mormors födelsedag det är ju lite konstigt att mina vänner ska behöva stå ut med den här födelsedagen.

Ragnar och mamma Lilljan var på festen. Det var bara familjen som är hos mormors stora hus. Det är lika varmt och kallt inne hos henne. Det finns en lekpark där borta inte så långt från mormors hus. Det är också gräs utanför hennes hus . Ragnar stod där alldeles ensam för han tycker helt enkelt att det är tråkigt på festen. Det var tråkigt för honom eftersom han hade inget med att göra. Han stod bara där och han var sur och han var också rätt ledsen. Mormor tycker att det är roligt på festen och tänkte att bara ha det så kul så möjligt. Mormor tänkte helt enkelt inte på Ragnar. Lilljan försökte med att trösta Ragnar. Och Lilljan sa:
– Du kan få glass imorgon och sen imorgon så kanske du vill bada. Och mamma är lång och hon är smal. Ragnar ser ut så här han är liten och smal.

Nästa dag så var Ragnar helt slut. När han hade kommit hem igår kväll då så ville han bara gå och lägga sig. När han hade vaknat upp då så sa Ragnar:
– Lilljan kan jag få lite frukost? Jag är ändå lite trött men jag kan ändå äta frukosten.
– Vad blir det? sa Ragnar. Och Lilljan sa:
– Det blir macka och flingor som vanligt Ragnar.

Och sedan så gick de till affären. När de gick in då så ringde mormor och sa:
– Jag vet att det inte gick så bra igår men nästa gång behöver du inte följa med. Och sen så la hon på. Då fick Ragnar sin glass och de gick och bada.

Slut

Av: Amer
3/6-2015image

Innan början

Föjlande berättelse är skriven av Estere i årskurs 6. Den är en fortsättning på Vägen bort från döden, som hon och kompisen Anesa skrev i höstas. Estere rekommenderar att om man inte har läst Vägen bort från döden, så bör man börja med den. Här finner du den första berättelsen.

Innan början

En gång för länge sedan, innan början. Det var en helt vanligt dag, fåglarna sjöng, barn lekte, och allt var som vanligt. Men det förstördes när alla fick reda på att en häxa vid namnet Amanda, hade get liv till ett barn. Alla viste vad som hade hänt, men ingen viste vem det lilla barnet var. Och inte heller vem var fadern till barnet. Men så fanns det också en legend om det, att ett barn som hade en häxa för mor och en människa för far, skulle bli blodtörstig och skapa ondska i värden. Men alla var osäkra om legenden för att ingen viste vem fadern var. Men alla visste att det barnet kan vara ett ondskans barn, för legenderna hade aldrig ljugit innan.

När det lilla barnet var ett år gammal började den att prata rent, och gå utan hjälp.
”Mamma, var är du?”, ropade det lilla barnet.
”Jag är i köket gumman”, ropade Amanda tillbaka. Köket var inget speciellt, den var grått, med tre fönster, en spis som man värmde med ved, hyllor med olika saker för matlagningen, bestick, tallrikar, och ett bord av trä med fyra stolar. Barnet kom in i köket och kollade på sin mor. Hon såg Amandas bruna hår, gröna ögon, vita hy, den långa gråa klänningen, och det smutsiga förkläden. Barnet var svartsjukt på hur hennes mor sett ut, för att ingen någonsin kunde säga att hon liknar sin mor, och det hatade Amanda också. Men ändå så tyckte hon att hennes dotter var det vackraste hon sätt, för hennes vackra rosenröda hår, hennes läppar som är som blod, hennes kolsvarta ögon med styrkan i, hennes rena kläder som Amanda nyss sytt färdigt på, och för hennes vackra och ovanliga namn, som var Wendela.
”Mamma, varför liknar jag inte dig?”, frågade Wendela sin mor när hon kom in i köket.
”Tro mig min älskning, du liknar inte en enda stjäl jag har träfat innan, så var inte orolig”, svarade Amanda med lugn röst, men hon viste att hon var väldigt speciell.

När de har ätit upp sin lunch så är det dags att gå till torget som är en timme ifrån. Så Amanda tog den lilla Wendela, och de gick till hennes rum. Det var inget speciellt med rummet, för det fanns bara en spjälsäng i trä, och ett fönster.
”Jag går till torget, gumman, så du blir ensam ett bra tag tills jag är tillbaka”, sa Amanda till Wendela, och gjorde en förtrollning på Wendela så att hon kommer att sova tills Amanda är tillbaka. Och när hon var klar gick hon ut ur rummet.
När Amanda var vid ytterdörren kollade hon bakom sig, hon såg en trappa i trä, väldigt mörkbruna träväggar, tre dörrar som leder till olika ställen, två väldigt små fönster, ett förstört fönster, och det mörkgråa taket. Hon vände sig om till ytterdörren, den var i ljusbrunt trä. Hon öppnade dörren och gick genom den, och då såg hon en väldigt solig skog framför henne. Hon stängde dörren och önskade sig att hennes lilla dotter inte kommer vara den ondskans fulla själen som beskrivs i legenden. Hon fortsatte gå in i skogen, men så plötsligt föl hon, och såg ingenting.

Hon försökte öppna ögonen men det kunde hon inte, men så plötsligt såg hon något. Det sågs ut vara en flicka i arton års ålder, hon liknade Wendela väldigt mycket, bara att hon som sprang var äldre. Men skogen hade också förvandlats, den var mycket mörkare än innan. Hon såg också att tjejen hade med sig en påse, Amandas guldspegel, och hennes rostiga svärd, men svärdet var färgad med blod. ”Vem är hon?” tänkte Amanda. Men så plötsligt såg Amanda att hon hade ramlat, och hon tänkte att på grund av hon hade ramlat så såg hon overkliga saker. Men hon ställde upp sig och började långsamt fortsätta gå framåt.

Hon gick i nästan två hela timmar tills hon kom till torget. På utsidan sågs det ut som en stor vägg av sten, men där fanns ett stort genom gång, som Amanda gick genom. I Torgget fanns det många människor både rika som fattiga. Men själva torgget var fullt av människor som sålde massor av olika varor, det fanns massor av hus vart dom gjorde massor av saker. Men längst fram var det ett slott, den var väldigt hög och vacker, med massor av fönster. I slottet levde drottningen, kungen, och deras son. Kungen har varit den bästa hittills, han har inte startat krig, men han har lyssnat väldigt mycket på sitt folk, så Amanda är väldigt glad att följa honom.
”Bränn häxan, bränn den här ondskans skapelse, gör av er av med henne, det är hon som har fött ondskans barn, låt henne drunkna, gör er av med hennes huvud, bara bränn henne, ropa på vakterna”, började massor av olika personer skrika till Amanda. Hon visste att det skulle hända, så hon hade börjat träna på en trollformel, som gör att de glömmer bort det man vill att de ska glömma. Hon gjorde det till slut, och när hon väll gjorde det så kändes som att tiden stannade, för igen rörde på sig, för att ingen visste vad de gjorde så nära Amanda. När allt var som innan igen, så gick Amanda och handlade allt hon behövde. När hon hade gjort allt som behövdes, så började hon den långa vägen tillbaka.

Det tog kortare tid att komma tillbaka denna gång, för Amanda hade köpt en gammal häst, som hon och Wendela skulle ha till middagen. Så hon kom fram ungefär innan solnedgången. När hon var tillbaka så lämnade hon hästen på den gamla gården bredvid deras hus, när hon gjorde det så gick hon inne i huset. Det var mörkt och kallt där, så hon gick till den första dörren, där låg vardagsrummet. Där fanns det några mörkbruna trähyllor med några få saker på, ett litet träbord, några få stolar, och en till ugn för att värma upp huset. Hon tände eld i ugnen, och tända alla stearinljus som de hade hemma. När hon insåg att det inte skulle finnas tid att slakta hästen, så gick hon till köket och började göra en soppa. När hon var färdig så gick hon till Wendela och väckte henne.
”Mamma, var är vi?”, undrade hon.
”Vi är hemma, min lilla fågel”, svarade Amanda. Och efter det så gick de båda ner och åt soppan.

Det var dags för Amanda gå och lägga sig, men Wendela kunde inte göra det för hon hade sovit i flera timmar redan, så Wendela sa:
”Min kära mor, jag har sovit långt idag, så låt mig vara vaken tills solen går upp, och ner igen”.
”Jag låter dig vara vaken, men då måste du sova i två hela timmar, kan du lova mig det”, sa Amanda.
”Såklart min kära mor, jag lovar dig allt”.
”Säg aldrig att du lovar allt, för då händer hemska saker”.
”Vad för hemska saker, min kära mor”.
”Det är inget små barn ska höra”, sa Amanda, och kramade Wendela och gav henne en puss på hennes panna.
”God natt, min kära mor”, sa Wendela.
”God natt, min älskade Wendela”, sa Amanda. Efter det så gick Amanda långsamt upp på trappan, på övervåningen gick hon till den mörkröda trädörren längst bak. Hon öppnade dörren, i rummet fanns det en dubbelsäng av mörkrött trä, något trähyllor, och i hyllorna fans det många olika saker, men det som skrämde Amanda störst var det rostiga svärdet och den magiska guldspegeln. Hon var rädd för det, för det hon såg kändes alldeles för verkligt. Sedan gick Amanda och lade sig i sängen, och sömnen tog över henne.

Hon började drömma en så konstig dröm. Där fanns den där flickan igen men nu var hon inte i skogen, hon var i deras hem. Och hon sa:
”Kära mor imorgon fyller jag år, jag ska bli 18 år imorgon och snälla du gör mig en tjänst, ge mig en present, som ska innehålla en brödlimpa och en bunke vatten”. Det kändes väldigt konstigt för Amanda, för att det kändes att flickan pratade med henne, men då hände det något konstigare.
”Såklart kära Wendela kan du få det men varför inte önska sig något större?”, det kändes som att Amanda själv svarade på det, men hur kan det vara sant, hur kan Wendela vara 18 redan, det var något som inte stämde här. Men så plötsligt blev det svart, och Amanda vaknade i den vackra morgonljuset, i sin säng.

Drömmen hade känts så verklig, att det som hände var sant, men ändå inte. Amanda gick ut ur sitt rum och nerför trappan, och sedan in i köket. I köket låg Wendela med en blodig kniv i handen, och händer färgade med torkat blod.
”Min kära, vad har hänt!”, skrek Amanda, så att Wendela vaknade. Hon kollade på sina smutsiga händer, och började gråta.
”Jag vet inte vad som har hänt mor, men jag är rädd för jag är inte skadad”, sa Wendela med gråt i halsen.
”Var inte rädd, kom så tvättar vi dina händer”, sa Amanda, de gick ut ur huset och ner till dammen.

Dammens vatten var ren och ljusblå, och solstrålarna stutsade fint mot vattnet. Dammen var också omringad av skogens vackra träd, så det alltid var lika fint, som från början. I dammen tvättade Amanda Wendelas smutsiga händer.
”Snälla du, spring till huset, jag ska bara kolla några saker innan”, sa Amanda, och då började Wendela springa mot huset, medan Amanda gick till den gamla hästen hon hade köpt.

Men det som var det konstiga var att hästen låg på marken död, det såg ut som att någon hade mördat den med en kniv, det fanns bara en person som kunde ha gjort det. Men Amanda ville inte tro på det, så hon intalade sig själv att det var ett djur som hade gjort det, även att hon viste sanningen.

Dagarna gick framåt, lika så gjorde Wendela, hon blev starkare och starkare i sin mors ögon, och de pratade inte mer om vad som hade hänt den morgonen.

När Wendela fyllde tio år så trodde Amanda att det var dags att vissa hennes lilla dotter torget där hon handlar mat. Dom började gå till torget, men det var en lång väg tills de kom dit. Efter en lång tid var de där Amanda visade allt för Wendela, var man kunde köpa ägg, bröd, och andra ställen. Wendela kände sig väldigt glad att vara på torget, men så plötsligt säger Wendela:
”Mor, kolla där bakom stugan finns en liten flicka, kan jag gå och leka med henne”, och pekade på en liten flicka med brunt hår, och en brun klänning, som lekte bakom en liten röd stuga.
”Såklart du får gå och leka med henne min älskning, gå nu, jag kommer tillbaka snart”, svarade Amanda, och Wendela sprang till den lilla flickan. Amanda var glad för hennes skull, kanske skulle hon hitta en vän, en vän som är snäll, och som bryr sig om henne. Medan Wendela hade gått till flickan så gick Amanda till bageriet. Det var gult på ut sidan, och dörren var också gul. Amanda gick in och där var allt gult också, förutom bagaren, bröden, träborden, och trähyllorna. Amanda köpte två stycken brödlimpor, och gick ut ur bageriet. Hon började gå mot den röda stugan.

Hon fortsäte gå mot den, men när hon var närmare såg hon inte Wendela. Så hon gick bakom stugan. Och där satt Wendela, med blödiga händer och en nöjt utryck på ansiktet. Amanda kollade ner och där låg den lilla flickan, död, helt och hållet död. Och då viste Amanda att Wendela kunde inte längre fly från detta, det kunde hon inte innan heller, men när första blodet är nere på marken, så börjar allt. Hon tog Wendela och började springa med henne så snabbt hon bara kunde, tills de kom tillbaka hem.

När de var tillbaka i sitt hem, så tog Amanda sin dotter och la henne i hennes säg, och gjorde så att hon skulle glömma allt som hade hänt, och så gjorde hon så att hon skulle sova utan att väckas, men det enda som kunde väcka henne var Amandas magi. Och där i sängen låg Wendela, och sov.

Amanda gick ner och så plötsligt, såg hon den arton åriga Wendela, men det enda hon kunde se var hur hennes dotter, mördade henne. Och efter det så var Amanda tillbaka igen. Hon viste vad som skulle hända så hon var bered.

Hon väckte alltid Wendela när hon hade sina födelsedagar, och fyllde hennes minne med falska minnen hon hade aldrig upplevt, och gjorde så att hon sov resten av tiden.

Tiden gick, och så var det dagen innan Wendelas födelsedag, och det hände allt som skulle hända. Att hon frågade efter en enkel present, och efter det var det hennes födelsedag och Amanda blev mördad av Wendela. Men det finns en sak som ingen visste, att Amanda levde, för hon visste vad som skulle hända så hon gjorde sig redo för det, och därför gjorde hon så att hennes stjäl skulle komma tillbaka till hennes kropp, efter tre fulla dagar, och tre fulla nätter.

Och det var det som hände innan början.

Estere åk: 6.

Bu och Bä

Vi läser sagan Bu och Bä på kalashumör. Eman läser först en sida på arabiska. Sedan läser jag sidan på svenska. Sedan körläser vi alla tillsammans sidan på svenska. Eman upprepar de viktigaste orden på båda språken och försäkrar sig om att eleverna förstår.

Vi skrattar – det är så fina bilder och rolig, dråplig handling. När vi har läst klart kan eleverna berätta om fåren Bu och Bä på båda språken.image