Vanlig, hederlig litteraturundervisning

men tillgänglig för alla. Genom #veckansdikt försöker jag i det lilla väcka intresse för det stora i språk och litteratur hos mina andraspråkselever. De, liksom alla andra elever i svenska skolan, ska få möjlighet att bekanta sig med många olika författare, uttryckssätt och stilfigurer. De ska också få vana och självförtroende nog att kunna värdera och jämföra olika verk de möter, samt kunna förklara varför de tycker som de gör.

Efter att vi hade läst och samtalat om #veckansdikt v. 38 skrev en elev:

”Alliteration är inte lika fint som rim. Jag tycker mer om Var inte rädd för mörkret.”

På stigar

går man aldrig

riktigt ensam

Fötterna har sällskap med

alla steg som

stigit

stigen fram

//Ingrid Sjöstrand

Vecka 37 #veckansdikt

Dennas veckas dikt,  av Erik Blomberg, blev verkligen uppskattad av eleverna. Jag började med att förklara de ålderdomliga orden och sedan högläste vi dikten flera gånger tillsammans. Slutligen ville eleverna körläsa den utan min hjälp. Detta är en mycket bra uttalsövning. Det är mycket lättare att få till ett bra uttal när man får draghjälp av gruppens rytm, tempo och betoning.

Var inte rädd för mörkret

ty ljuset vilar där.

Vi ser ju inga stjärnor

där intet mörker är.

 

I ljusa irisringen

du bär en mörk pupill,

ty mörkt är allt som ljuset

med bävan längtar till.

 

Var inte rädd för mörkret,

ty ljuset vilar där,

var inte rädd för mörkret,

som ljusets hjärta bär.

Sedan fick eleverna i uppgift att skriva om dikten och det bekräftade vad jag så ofta märkt; poesi kan tala direkt till hjärtat. Elever som ännu inte klarar att läsa längre texter på svenska, kan tack vare poesi få möjlighet att läsa och förstå en hel text från början till slut. Samtidigt får de en litterär upplevelse som ger möjlighet att reflektera och spegla sig i. Så här skrev några av mina elever:

”Det är kul att lära de gamla orden, för då kan man läsa och förstå fler svenska böcker.”

 

”Det är en mycket vacker dikt och jag tycker om den. Jag tror att författaren först var rädd och nu tycker han om mörkret.”

 

”Jag tror att författaren menar att man inte ska vara rädd för mörkret, för om allt är lika fint kan man inte se det som är extra fint. Det behövs både ljuset och mörkret i livet.”

 

”Författaren vill säga till alla att inte vara rädda. Lite mörkt är inte farligt.”

 

Vecka 36 #veckansdikt

Den här veckans dikt ger mycket att diskutera och samtala om. Mina elever blev engagerade och gav många egna exempel på när de varit modiga. Vi talade också om skillnaden på inre och yttre styrka och vad det kan innebära att visa svaghet och sårbarhet.

Mod

Att visa
sin svaghet
fordrar
stor styrka

Att erkänna
sin feghet
kräver
stort
mod

//Erik Sjödin