Ett avsked

En elev som ska utvisas och jag tar idag avsked av varandra. Vi väljer var sin dikt. Läser. Kramas. Säger adjö. Mitt hjärta brister. Igen.

Elevens dikt:

Jag ser dig

När jag är borta
kommer de här raderna
att vara kvar.

Jag skriver
och du läser
någon helt annanstans,
i en helt annan tid.

Fast kanske ser du
att jag sitter här mellan raderna
och ler?

Jag ser
i alla fall dig.

(Mårten Melin)

Min dikt:

Det är vackrast när det skymmer

Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.

Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar alla stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan till lån.

Allt är mitt och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra,
ensam utan spår.

(Pär Lagerkvist)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s