”Snälla, kan du inte läsa för oss?!”

bad en av mina nyanlända elever idag. Hon hade med sig Ingelin Angerborns Rum 213, som hon tyckte verkade spännande, men som har alltför avancerat språk för att läsa på egen hand än så länge.

”Snälla! Det är så härligt när vi läser tillsammans!”

Det går knappt att motstå en sådan önskan, eller hur? Dessutom var det tyvärr alltför länge sedan vi läste en gemensam roman, 6:orna och jag. Det har varit självbiografier, poesi, ämnesprov, argumenterande text, egen tyst läsning, studieteknik och fördjupning om demokrati. Den gemensamma läsningen har fått stå tillbaka. Jag har också saknat det. Så, jag kastade min lektionsplanering i papperskorgen och ägnade min lilla planeringsstund till att läsa om de två första kapitlen och förbereda stöttning.image image När 6:orna kom på eftermiddagen började vi. Åh, vad de lyssnade, hjälpte varandra, tänkte och resonerade!

”Det här var den bästa lektionen! Jag är så glad nu!”

sa hon när de gick. Tur att man är flexibel…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s