Jag är Haya Allou

Jag heter Haya Allou, jag föddes i 2003-6-29, jag lärde mig gå när jag var 9 månader. Min mamma sa till mig att jag var busig flicka när jag var liten, jag hade fint hår och stora ögon och alla som tittade på mig trodde att jag var en duktig flicka men tvärtom, jag var inte duktig.

När jag var 1 år, jagade jag min mamma till varje plats och jag ville göra samma som henne, när gick hon till toaletten, när hon tvätta kläder och laga mat, så ville jag hjälpa henne, men allting blev fel.

I 2006 föddes min första bror, jag var jätteglad i början, men när vi åkte hem, saker vändes upp och ned. Jag gillade inte honom för att han var liten och alla ville titta och leka med honom, jag var svartsjuk på min bror.
– Jag vill at ni spela med mig också inte bara med honom, jag är en människa, och gullig flicka sa jag. Alla skrattade åt mig, och jag blev arg.

I 2007 såg jag min mamma, hon klippte sitt hår, då vill jag också klippa mitt hår. Jag tog saxen och började klippa och klippa, min mamma såg mig och hon sa:
– Vad har du gjort Haya!!
– Nu är jag som dig mamma!!image

I 2008 hade jag vattenkoppor, jag var jättesjuk, jag hade 250000 prickar! Det är jättetråkigt när du har vattenkoppor man har prickar, feber och man känner trött också, det är jättetråkigt. När jag blev frisk, så började min mamma bli sjuk och hade prickar. Min pappa hade inte gått till sitt jobb, han lagade mat till oss men det var dålig mat.
– Jag kan inte äta den här någonting sa jag. Men nästa dag köpte han pizza till oss, det var jättegott alla åt jättemycket, inte som förra dagen. Men äntligen, blev min mamma frisk men min bror blev sjuk. När min bror blev frisk, kollade jag på min pappa och sa:
– Nu är din tur pappa, du ska också har prickar.
– Men jag hade vattenkoppor när jag var liten, jag ska inte få vattenkoppor en gång till, sa han.
– VA! menar du att jag ska inte blir sjuk en gång till? sa jag.
– Ja, sa pappa. Jag blev jätteglad för att jag ska inte blir sjuk en gång till.

När jag var fem år, började jag gå till skolan, det var faktiskt inte skolan, det var dagis men jag kallade det skolan för att jag visste att stora barnen går till skolan och bäbisar går till dagis. Efter tre år, började min bror gå till dagis, han var jätteglad och nervös på samma gång.

I 2013 flyttade vi och jag var jättelessen och jag grät.

När jag var 10 år, åkte vi till Egypten, jag skulle träfa min mormor, moster, morbror och hans nya fru, jag hade inte set de på två år för att det finns krig i Syrien och vi fick inte gå där.

I 2014 dog min farfar, alla var lessna och alla grät, min pappa var jättelessen han grät hela tiden. Det var dålig dag, jättedålig dag.

I 2015 försökte jag rida en häst jag var jätteglad och lite rädd.

Nu, i 2016 bor jag med min mormor i Gunnebo. Nu väntar jag på mina föräldrar att komma till Sverige, jag saknar de jättemycket. Jag har träfade nya vänner inte alla var lika snälla, jag har bråkat lite med de men det gör ingenting för jag har jättesnälla vänner som Mikaela, Elin, Gabriella, Nour, Aya, Emma, Alexia och jättemycket kompisar som är snälla som jag har träffat de på skola.

När mina föräldrar ska komma till Sverige, så ska jag flytta hem och jag ska leva med de igen. Jag kan inte prata om va ska jag bli när jag ska bli stor, jag ska bara leva och jag vill inte vara ledsen och jag vill inte att någon ska vara ledsen.

Annonser

6 thoughts on “Jag är Haya Allou

  1. Hej Haya!
    Vad fint du har skrivit och berättat om dig själv.
    Vet du vad? Min storasyster blev också arg och ledsen när jag föddes. Min mamma har berättat att min syster hade packat sin resväska och skulle rymma hemifrån. Så dumt 😉 Men nu är vi båda lärare och jobbar med nyanlända elever. Så är vi bästa vänner också.

    Hoppas din familj kommer snart!
    Hälsningar Hülya Basaran

  2. Hej Haya!
    Vilken fin historia om ditt liv. Jag blev glad av att läsa den men lite ledsen också. Jag hoppas din familj och du snart ska träffas igen och vara tillsammans.
    Vattkoppor har jag också haft och det är inte kul. Tur att man bara får det en gång och sedan får motståndskraft.

    Varma hälsningar
    Maria Bengtsson Hurtig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s