Utbildningsdagar angående nyanlända elever

Jag föreläste i torsdags på Pedagogiskt Centrum i Göteborg via Göteborgsregionens kommunalförbund. Jag träffade då många kunniga, nyfikna och ambitiösa lärare från förskoleklass till gymnasiet. Några från förberedelseklasser, några med erfarenhet av nyanlända i ordinarie klasser, andra helt nya i arbetet med nyanlända.

Vad som förvånar och förskräcker både mig och arrangörerna är det otroligt blygsamma antalet anmälda till föreläsningarna. Både till Anniqa Sandell Rings, på NCandrasprak, och på professor Nihad Bunars föreläsningar är färre än 10 anmälda. Otroligt! Varför är det så? Vet inte Göteborgs lärare om detta? Eller är lärarna så överbelastade att de inte orkar/har tid med fortbildning? Eller handlar det om rektorerna, att de inte anser att lärarna har tid, eller att skolan har råd, så info når inte ens lärarna? Jag tänker att hur vi nu bemöter, och organiserar utbildningen för, nyanlända är en ödesfråga för skolan. Så alla rektorer och övriga beslutsfattare i Göteborg med omnejd, se till att lärare får chans att delta i det fina utbildningsprogrammet! Både Anniqa Sandell Ring och Nihad Bunar är mycket kunniga och intressanta att lyssna på. Minst en lärare från varje skola borde få gå. Sedan är det viktigt hur rektor organiserar, så att nya kunskaper och insikter når alla på skolan. Men som sagt,anmäl! Det finns obegripligt nog gott om platser kvar.image

image

Jag är Taem Alsaid

Jag föddes 2003-9-septamber. När jag var 5 månader jag började krypa och jag varet glad. När jag var 6 månader jag började går och springa men jag ramlade mycket. Jag lär mig prata när jag var 10 månader.
I 2005 min pappa åkte till Al-magreb och Al-bahren och jag varet lästen och jag grät.
I 2006 klippa min håret i första gången. Jag blev cal och jag frös.
I 2007 jag skar mig på trasigt glas på min fot och min mamma blir räd och ta mig till sjukhuset. Sen min pappa kom från hans jobb för att han var räd om mig och jag fick ont.
I 2008 min lillasyster föddes och hon heter Sama och jag varet glad.
I 2009 åkte jag och min mormor och pappa och mamma och min lillasyster till Tartos och vi stannade där 1 månad. Tartos är en liten stad vid havet och vi bodde i hotell det hotellet var fem stjärnigt och vi åkte till en ö heter Arwad.imageDet var jet fint ö och Tartos varet jet fint stad.
I 2010 min morfar dog och jag var lästen.
I 2011 jag började träna simma och det varet svårt. Jag har tränat på simma på simskola.
I 2012 började krig i Syrien och jag varet räd.
I 2013 jag och min familj åkte ute från min by den heter Mosjajam al-Yarmok för att där fanns krig där jag var räd och lästen på samma gång.
I 2013-8 min farfar dog och jag var lästen och jag grät mycket.
I 2014 jag åkte till Turkiet sen till Grekland sen till Sverige och jag varet glad.
Nu 2015 är jag i Sverige och jag lär mig svenska och jag är glad för att jag lär mig ett nytt språk.
När det blir 2016 jag tycker att jag ska åka till Syrien och jag ska ser min släktingar och jag ska lär mig fjärde språk kanske spanska eller franska. Jag önskar att i framtiden ska jag blir regissör som min pappa.

Jag är Muna Xusen.

Jag föddes 2004, i Somalia. Jag lärde mig gå när jag var 1 år. Jag var mest med mormor och morfar och lite med mamma för att pappa var med sin mamma och pappa. I Somalia delar vi på grejer som tex något man har bakat. 2006 föddes min lilla syster Amiira. Hon var söt. Varje morgon när jag sträckte mig gjorde jag en speciell sträckning med min moster hon är 12 år. Jag gick i skolan när jag var 4, 5, 6 år. Det var roligt. Jag hade en vän som hette Fadumo hon var min allra bästa vän i världen. När jag glömde pengar gav hon mig och när hon inte hade gav jag henne. Vi delade mat. Man behövde pengar när man gick i skolan i Somalia eller fick man ha med sig. Man skulle sova vid rasterna för att få tillbaka energi. På skolan har man skoluniform tjejerna skulle ha en vit eller en brun lång klänning eller kjol och byxor och lång sjal. Killar skulle ha på sig gråa eller svarta kläder som byxor tröja skorna ska vara svarta. 2008 föddes min näst lilla syster som heter Amal hon var också söt. 2008 började jag tänka hur det är i andra länder som Sverige. Det väldigt mycket tankar, jag tänkte hur det skulle vara särskilt stan och huset och hur lekarna skulle vara där och maten, kläderna, hur människorna skulle se ut, tv och datorn för det hade vi inte i Somalia och hur skolan skulle vara.

Och äntligen 2010 flyttade vi till Sverige. Vi åkte väldigt mycket flygplan sen efter det åkte vi tåg. Vi kom till Hultsfred där bodde vi 1 månad sen till Malmö. Vi gick till Migrationsverket, vi träffade en kvinna som jobbade i Migrationsverket. Hon pratade länge och ställde fråga och vi svarade på de.imageSen gick vi till ett hotell där bodde dem som var invandrare. Jag träffade en tjej som hette Louise hon var 6 år gammal hon var snäll. Hon lärde mig en massa lekar som inte jag visste om eller har kunnat. Vi var väldigt mycket med varandra. Sen efter några veckor åkte vi tåg till Västervik. Det var en kvinna som heter Anna hon hjälpte när vi behövde det och med huset hur man skulle använda grejer och hur man gör när man tar med kort i affären. Hon har verkligen hjälpt oss vi är verkligen glada för att hon har hjälpt oss. När jag skulle gå till skolan kändes det verkligen pinsamt och jag hade 1000 fjärilar i magen ja det var verkligen annorlunda. I skolan hjälpte Maud mig och Annika i några månader och sen fick jag hjälp av Thea hon hjälpte mig att våga leka med andra och Elenie hjälpte mig att göra grejer som t.e.x bygga koja och det jag lärde mig svenska och det var roligt. Jag kände att det gick snabbt att lära mig svenska jag fick nya vänner Lovisa, Emilia och Senada. 2011 jag fick en lillsyster hon heter Maymun. Jag lärde mig verkligen men jag hade svårt med matte, engelska men det gick bra jag fortsatte så. Men vi fick en ny elev i klassen. Hon heter Maja hon har gått i Alviks skolan. 2012 Pappa skulle resa bort till Somalia och han skulle vara borta i 2 år det kändes inte rätt och det kändes ensamt utan pappa hela familjen var inte tillsammans. 2013 Pappa har inte kommit än alla vi saknar pappa. Vi är liksom ingen familj utan pappa eller någon annan i familjen så är det för mig tomt, tomt och tomt. 2013 Det har gått 1 vecka om 3 dagar pappa har inte kommit mamma skulle hämta hon hade en överraskning hon sa spring hem och se vad jag har sett, hon tog min väska och fortsatte säga spring hem. Jag sprang hem så fort jag kunde. Vet ni vem som stod där? Det var en stor godis skåp men någon stod där bakom så kom den fram. Det var pappa. Jag blev överlycklig, jag grät verkligen. Natten var en jättebra natt sen på morgonen vaknade jag tidigt för jag var fortfarande glad men jag glömde säga till Charlott och Smita och de i klassen men Lovisa var på fritids och då kom pappa och skulle hämta mig då sa Lovisa:
– Titta Muna din pappa.
Och då sa jag:
– Jag vet jag har glömt att säga det.
Pappa blev glad att se Lovisa så jaa.
Hela familjen är tillsammans nu. 2013 det är snart 2014! Vi skulle börja skolan och ny klass 3. Vår nya lärare Margareta men hon kallades för Maggan. Det gick bra men jag gjorde fortfarande fel grejer med Emilia men då skulle vi ha nationella prov det gick bra för mig. Jag fick 17/20 i nationella prov jag blev väldigt nöjd. Vi skulle ha Luciatåg jag fick det tredje versen. Luciatåget blev jättebra 2014 jul.

Jag längtar till 4:an för då börja Senada i vår klass. Denna sommaren var också bra. Jag blev lite förvånad men jag kommer inte ihåg jätte mycket i mitt liv men jag skriver de jag kommer ihåg.

Nu är det 2015. Det viktigaste nu i mitt liv är att det går bra i skolan och att det minskar bråk med andra elever och med lärarna. Nu har jag fått nya hobbyn det är att spela handboll och att skriva dikter när jag är på olika humör. Amiira skulle ha kalas jag hjälpte henne med inbjudningarna och Amiira blev nöjd alla kom också.

2016: Jaa, det är nytt år och en ny termin. Jag och min lillasyster Amiira väntade jättelänge till de skulle skjuta upp men de andra syskonen somnade när var kl. 19:50. Amiira och jag vänta till de börja skuta, vi filma från fönstret. Jag fick en ny mobil men inte vilken som, det var en iface mobil.

När jag blir stor vill jag bli en skådespelare och bli doktor och en konditor.image

Magnetism

för nyanlända med hjälp av muntlig interaktion på båda språken, experiment och samskrivning. Vi tar också hjälp av Inläsningstjänst där det finns läromedel som är inlästa växelvis; ett stycke på arabiska, ett stycke på svenska, ett stycke på arabiska, ett stycke på svenska osv. Självklart tittar vi också på program från Ur, Tiggy testar, och AV-media, Magnetmysteriet mfl.image

image

Att få möjligheter

att tala om frågor man tycker är viktiga, är något att verkligen vara tacksam över. De senaste åren har jag fått många sådana möjligheter.

Det började med att Skolverket kom hit till vår skola för att spela in en film med mig och eleverna som skulle ingå i Läslyftet. Jag är glad och tacksam över att få höra att många kollegor, både i vår kommun och runtom i landet, tycker att filmen är inspirerande, användbar och lärorik.Sedan fick jag möjlighet att föreläsa på Gothia fortbildnings årliga konferens Flerspråkighet i fokus, vilket var en rolig och spännande upplevelse. Under årets Flerspråkighet i fokus fick jag chansen att samtala om skola och läsning med en av mina absoluta favoritförfattare Sara Lövestam i UR-pedagogernas podcast

23. Hur svårt kan det vara att lära sig svenska?

imageEfter det har jag föreläst flera gånger för bland andra Gothias, Skolverkets, Lärarförbundets och GRUs räkning och fått glädjen att möta många skickliga lärare runt om i landet. Nu senast var det på Natur & Kulturs årliga Läskonferens.image Huvudtalare var den fantastiskt kunniga och inspirerande kanadensiska läraren Adrienne Gear. Adrienne Gear är en av de lärare som Barbro Westlund har samarbetat med när hon har forskat om läsförståelse och läsundervisning. Barbro Westlunds böcker Aktiv läskraft (det finns en för varje stadium i grundskolan) är otroligt givande att läsa för den som på något sätt undervisar om läsning, det vill säga alla lärare.

I början läsåret 15/16 blev jag, till min stora glädje och förvåning, nominerad till lärarpriset Guldäpplet. Det gav flera tillfällen att berätta om och visa på det jag tycker är så viktigt, nämligen nyanlända elevers lärande och alla elevers lika rätt till en god utbildning.

När Paul från radioprogrammet Lärarrummet kom till Hjärtat, fick både jag och flera elever tillfälle att ge vår syn på skolan och undervisningen.image Även i tidningarna Grundskoletidningen och Handledarskap har jag fått möjlighet att prata om mottagande, undervisning och metoder gällande nyanlända elever, liksom på Gothia fortbildnings skolportal Lärkraft.

imageStrax före jul 2015 blev jag inbjuden att delta i ett panelsamtal i TV-programmet Lärlabbet angående mottagandet av nyanlända elever. Här är eftersnacket där vi i panelen tog upp en hel del viktigt som inte hanns med i själva programmet. Och här är blogginlägget som jag ombads att skriva för URs räkning

ATT FÅ KÄNNA SIG VÄLKOMMEN

Även framöver har jag flera roliga uppdrag att se fram emot, bland annat för Utbildningsradion och på Skolforum.Bokmässan i september ska jag delta i två seminarier. Ett för Natur & Kultur tillsammans med barnboksförfattaren Bengt-Erik Engholm, vilket ska bli särskilt roligt då min yngste son är helt tokig i Bengt-Eriks böcker. Det andra seminariet arrangeras av Utbildningsradion och Studentlitteratur och där ska jag tillsammans med Skolverkets Generaldirektör Anna Ekström och fil. dr. Layal Kasselias Wiltgren samtala om nyanlända elever och vad som behövs för en fungerande klass.

Hur har det blivit så här då? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt. Det jag vet är att jag inte själv har sökt ett enda uppdrag eller en enda mediakontakt. Jag antar att det ena har gett det andra helt enkelt. Mitt huvudfokus och det viktigaste uppdraget av alla är självklart undervisningen av eleverna. Men jag tänker som så, att när jag tar till vara de fantastiska möjligheter som jag råkar få, så för jag också de här elevernas talan. Och det behövs! Fortfarande känner sig många lärare ensamma om en svår och komplex uppgift. Fortfarande är lärare på många skolor tvungna att undervisa i svenska som andraspråk utan att de har utbildning i det. Fortfarande finns det rektorer och huvudmän som inte känner till dessa elevers rättigheter.

Men, bara för att det är jag som har råkat få alla dessa fina möjligheter, betyder det inte att jag hade klarat detta på egen hand. Utan mina fantastiska kollegor, både på Skogshagaskolan och i det utvidgade kollegiet via Twitter och Facebook, hade allt detta inte varit möjligt. Skolan bygger på gemenskap och att lära tillsammans, både för elever och lärare. Tillsammans lyfter vi skolan, för alla elever.

Det största och roligaste för mig just nu är nog ändå att jag har fått möjlighet att skriva och ge ut en egen bok! Det är en lärarhandbok i Natur & Kulturs Input-serie och beräknas komma i augusti 2016. Här kan du redan nu titta på den och förhandsbeställa.image

Att få känna sig välkommen

Straxt före jul var jag inbjuden till Lärlabbet för att tillsammans med Linda Castell och Haydar Dilyen delta i ett panelsamtal om mottagandet av nyanlända elever.image

Att vara med i TV var en ny och spännande upplevelse för mig. Det som är nytt blir många av oss nervösa inför, så också jag. Oroliga tankar som ”Tänk om de inte förstår mig.” ”Tänk om jag blir missuppfattad och inte hinner förklara.” ”Tänk om jag inte finner rätt ord för att uttrycka det jag kan.” invaderade mig och malde i huvudet.

Tack och lov fick jag ett välkomnande mottagande: Någon mötte mig vid dörren, visade mig var jag skulle hänga min jacka och var jag kunde sitta. Någon tog sig tid med mig för att förklara allt som var nytt och hur allting skulle gå till. Någon skojade och skämtade för att lätta upp stämningen. Alla som var där sa att de trodde på mig och att de var intresserade av vad jag kan. När jag berättade att jag var nervös fick jag höra att ”Om du kommer av dig, bara ta det lugnt och börja om från början. Det finns gott om tid. Vi vet att du kan och vi kommer att hjälpa dig.”

När inspelningsdagen var slut, var jag mycket trött, men också mycket glad. Jag hade lärt mig saker i en ny situation och jag bar med mig en känsla av att ha lyckats. Detta tack vare ett strukturerat mottagande, personer som ville lyssna på mig och trodde på mig och en stöttande omgivning.

Så hoppas jag att alla nyanlända elever som kommer till våra skolor också kan få känna sig efter första skoldagen. För att underlätta mottagandet av dessa elever, kan vi tänka att de inte främst är nyanlända elever, utan just nyanlända elever, med samma rättigheter som alla andra barn och ungdomar. Och med samma behov av att känna sig välkomnade, sedda och bekräftade.

Det program jag deltar i kommer att sändas i början av februari i Kunskapskanalen och sedan ligger det även på UR. Lärlabbet har även en blogg där man kan titta på eftersnack till programmet och läsa deltagarnas bloggtexter.