Ta emot nyanlända i förskoleklass och åk 1-2

Jag tänkte skriva lite grann om vad vad som kan vara lämpligt att tänka på när man tar emot de allra yngsta nyanlända eleverna i klassen. Alltså det som man själv som klasslärare kan göra, oavsett om eleven har tillgång till studiehandledning, modersmålsundervisning, andraspråksundervisning utanför klassen eller specialpedagogiskt stöd.

Prata språkutvecklande
Det är viktigt att ”tvinga” eleverna till ett aktivt lyssnande. Vi bör inte prata inte avskalat och förenklat, utan benämna saker och företeelser, så som förskollärare ofta jobbar medvetet med talspråket. Försök att bli medveten om ditt eget talspråk. Säger du t.ex. ”Ställ den där.” eller säger du ”Ställ tillbaka din pärm på hyllan bredvid de blåa böckerna.”? Försök att använda ett så exakt och nyanserat språk som möjligt. Menar du blyertspenna, tuschpenna, krita eller pensel? Givetvis kombinerat med kroppsspråk och förtydligande gester. Eleverna behöver så klart få prata mycket själva också. Några exempel på muntlig aktivitet är:

  • Gruppsamtal som bygger på frågor. Alla elever deltar genom att en i taget får hitta på en fråga att ställa till någon annan. När den personen svarat är det dags att hitta på en egen fråga till någon osv. Naturligtvis får man ställa samma fråga som någon annan redan ställt, vilket man som lärare behöver demonstrera.
  • Arbeta gemensamt med bilder genom:
    1 Jag ser… Alla turas om att sätta ord på vad vi ser. I samtalet lär vi av varandra och alla kan vara med på sin nivå. Uppmuntra att eleverna lånar ord från varandra och kommer man inte på något att säga just då, får man säga det som någon annan nyss sa.
    2 Jag tänker…. Låt fantasin flöda. Här handlar det inte bara om vad man faktiskt ser på bilden, utan vad man tror, tänker, undrar och tycker.
    3 Berätta om en person eller en sak. Här får eleven chansen att använda ord och uttryck som vi lärt tillsammans för att skapa en berättelse.
  • Låt eleverna beskriva föremål muntligt, samtidigt som du ger stöttning. Bekräfta det eleven säger och omformulera på ett positivt sätt, precis som när små barn lär sig prata.

Använd bilder
Visuell stöttning kan vara att använda bilder eller föremål på olika sätt för att konkretisera eller hjälpa eleven att förstå och/eller minnas. Beroende på ämne kan det till exempel vara olika föremål, modeller, kartor, diagram eller foton.
Ett annat sätt att använda bilder är att prata om bilden, som oftast tillhör texten, innan man över huvud taget börjar läsa. Vi brukar göra så att vi först talar om vad vi ser på bilden och sedan vad vi tänker eller tror. Man kan också jobba med att förutspå vad texten kommer att handla om utifrån bilden.imageFöre läsningen kan eleverna få bilder som visar viktiga ord eller centrala begrepp i texten. Om några av dem kan läsa kan de få i uppgift att para ihop rätt bild med rätt ord, annars är det jättebra att bara låta dem muntligt benämna vad de ser på bilderna.imageEfter läsningen av en saga kan du låta dem jobba parvis med kopierade bilder från boken och lägga dem i kronologisk ordning. Tillsammans går ni sedan igenom tidsord som först, efter det och till slut.image

Läs bilderböcker gemensamt
Som lågstadielärare tycker du säkert att det är självklart att högläsa i klassen av en mängd olika anledningar, men har du tänkt på att högläsningen dessutom är demokratisk och inkluderande? Den säkerställer att alla elever kan samlas kring samma text och få del av samma innehåll. Man kan göra till exempel så här och så här.

Använd kroppsspråket
Gester, kroppsspråk och tydliga ansiktsuttryck är en viktig del av stöttningen och lärandet. Man kan som lärare träna upp sin förmåga att gestikulera, förstärka och förtydliga med kroppen. På så sätt ger vi också eleverna en förebild när det gäller ”att förstå och göra sig förstådd i skolans ämnen när det egna svenska språket inte räcker till” som kursplanen i svenska som andraspråk föreskriver.

Dra nytta av modersmålet
Om man inte lyckas få en elev att förstå ett ord, kan man fråga en annan elev ”Vad heter det på exempelvis albanska eller spanska?” Det är viktigt att benämna att det är just albanska eller spanska, och inte bara säga ”ditt språk”. Det är att synliggöra elevens språk och bakgrund och därmed hen själv. Ibland gör själva översättningen att den andra eleven förstår, då vissa språk påminner om varandra, har vissa gemensamma ord eller bär drag av varandra. Ibland lyckas vi få eleven i fråga att förstå bara genom att vi anstränger oss tillsammans och gör det till en gemensam angelägenhet att alla ska förstå. Det är också viktigt att vi i skolan visar uppskattning och intresse för elevernas modersmål och kultur. Vi behöver förmedla att alla språk har samma status och att det är fantastiskt och värdefullt för såväl individ som skolan och samhället att kunna många språk. Att som lärare lära sig säga ”Hola”, ”Marhaba” och ”Gracias”, ”Shokran” är inte så svårt. Något som är mycket viktigt är att eleverna får erkännande för det de redan kan. I muntliga uppgifter kan eleven få svara på sitt modersmål. Om man märker att eleven förstår en fråga men inte verkar finna orden, kan man be hen att svara på sitt modersmål och sedan låta en annan elev säga det på svenska. Elever som kan skriva på modersmålet, kan med fördel få använda det i det egna skrivandet, när det svenska språket ännu inte räcker till. För att maximera lärandet och delaktigheten, det vill säga kunna delta i samma uppgifter och övningar som resten av gruppen, och för att minska frustrationen; känslan av att kunna, men inte få visa det. Eleven kan också få jobba med båda språken parallellt.imageDet finns en hel del olika översättningsappar som både du och eleverna kan använda och i det här inlägget skriver jag mer om det.

Tänk på tiden
Vi lärare är ofta så oerhört snabba att hjälpa, ge ledtrådar eller ge ordet vidare till någon annan. Undersökningar har visat att eleverna brukar få EN sekunds betänketid. Om vi bara förlänger den tiden till TRE sekunder, så hinner många fler tänka efter och komma på och formulera ett svar. När det gäller det här att alla elever ska delta i samtalet eller svara på frågor, har jag två tekniker som jag tycker mycket om. För det första; när en elev säger: ”Jag tycker samma som hon”, eller liknande, då svarar jag: ”Jamen, säg det då!” Och när eleven upprepat vad kompisen sagt, så bekräftar jag: ”Så du tycker/undrar/tänker också…..” För det andra; om en elev inte vill eller kan svara, så säger jag: ”Lyssna på vad några kompisar svarar, så frågar jag dig snart igen.” Eleverna vet att de gärna får låna ord, uttryck och kunskaper av varandra, men var och en ska säga det själv. Alla ska få känna att de kan!
image

Resurser från UtbildningsRadion
UR har en mängd populära sagor inspelade på svenska och på många andra språk under rubriken Småsagor. Det finns också ett fint material som heter Sagor i världen. Det är folksagor som är inspelade både på originalspråket och på svenska. Om du väljer att lyssna på sagorna gemensamt i klassen, så kan det vara värdefullt att ibland lyssna på till exempel den arabiska versionen först och sedan på den svenska. Oftast gör vi nog tvärtom, vilket inte är fel då de flesta eleverna förstår svenskan bäst, men att ge den nyanlända eleven glädjen att någon gång vara den som förstår mest och först kan vara nog så viktigt. På köpet får de svenska eleverna en upplevelse av hur det är att sitta och lyssna utan att förstå. Jag vill också rekomendera Världens hej, där barn presenterar ord på sina olika språk.
Livet i Bokstavslandet är ett jättebra och roligt program, typ som Fem myror är fler än fyra elefanter för 2000-talets barn. Det borde verkligen ses och arbetas med i varje förskole- och lågstadieklass! Här och här har jag skrivit lite om hur man kan jobba med Livet i Bokstavslandet, som finns i tre säsonger.

Tänk på våra olika förväntningar
Vi vill att eleverna ska ta till vana att lära av och med varandra, eller hur? Att hjälpas åt är inte fusk och att härmas är att lära. Tänk bara på att detta är inte självklarheter för alla! Det fungerar olika i olika skolsystem och skolkulturer. I många skolkulturer är man en duktig elev om man är helt tyst i klassrummet. Man kanske har med sig förväntningar, egna eller föräldrarnas, att det i skolan handlar mycket om att säga efter läraren och lära sig utantill. Däremot är man kanske inte alls van vid att ta egna initiativ, uttala egna synpunkter eller samarbeta med andra elever. Om vi vill att våra elever ska göra detta, måste vi undervisa om det. Hur gör man för att vara en duktig skolelev i Sverige?

Slutligen; tro på kraften av din undervisning! Gemenskap, glädje, stöttning och höga förväntningar kan göra underverk!

P.s. Tack Karin! Så här är det så klart:
image

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s