Jag högläser

för att levandegöra texter, ge kött och blod till karaktärer, platser och händelser, öppna dörrar, kunna ge stöttning samt som ett verktyg för att skapa gemensamma upplevelser och gemenskap i grupperna jag undervisar i. Som Anne-Marie Körling skriver:

”Högläsningen är generös, meningsfull och pedagogisk. Högläsningen är dessutom demokratisk och inkluderande. Den säkerställer att alla elever kan samlas kring samma text och få del av samma innehåll.”

Men ska vi verkligen anpassa undervisningen efter de svagaste läsarna, eller som jag numera säger, i enlighet med Lucy Calkins, de kämpande läsarna? kanske någon funderar. Mitt svar är; ja, vi ska anpassa undervisningen efter alla våra elever. Vi har de elever vi har. Eleverna kan det de kan. Eleverna är hos oss, var skulle de annars vara? Det innebär inte att undervisningen ska vara lätt, tvärtom den ska vara utmanande och stimulerande för alla, vilket kräver mycket av oss lärare.

Jag högläser mycket och det gör jag grundat både på min egen erfarenhet av vad högläsning gör för alla elever och på forskning och beprövad erfarenhet. Här är några förslag på läsning för den som vill utveckla, eller få argument för, högläsningen i klassrummet:image Jag högläser sakprosa, sagor, romaner, noveller, dikter och bilderböcker. Här ska jag berätta lite om mina tankar med att högläsa bilderböcker. Jag väljer bilderböcker som jag tänker ska berika mina elever på något sätt, naturligtvis språkligt, men även till exempel estetiskt, filosofiskt eller humoristiskt. Arbetet med varje bilderbok har dessutom noggrant planerade syften. Det kan vara:

  • Att inspirera till eget skrivande.
  • Undervisa i dialogskrivande.
  • Undervisa i stavning och grammatiska strukturer.
  • Att bygga ordförråd i både bas och utbyggnad.
  • Uppmärksamma enskilda grafem och fonem samt läsriktning.
  • Träna strategier i muntligt och skriftligt berättande.
  • Turtagande och aktivitet i samtal.
  • Träning i att framföra åsikter och argumentera, samt lyssna på andras.
  • Uttalsträning.
  • Undervisa om lässtrategier.
  • Lära sig att använda kartbok och ordlista.
  • Stödja inlevelseförmågan.
  • Låta eleverna möta både igenkänning och nya perspektiv.
  • Bildanalys.

Kan man inte uppnå allt detta genom att högläsa mer avancerad litteratur i undervisningen? frågar sig säkert någon. Jag svarar med en motfråga: Vad är avancerad litteratur? Jag låter forskarna Maria Nikolajeva (första bilden, från Bilderbokens pusselbitar) och Barbro Westlund (de två efterföljande bilderna, från Aktiv läskraft) svara:imageimageimageMed detta inte sagt att vi BARA ska högläsa bilderböcker, naturligtvis inte, men vi kan med gott samvete låta elever i alla åldrar ta del av denna speciella genre inom barnlitteraturen. Nedan syns några bilderböcker som jag planerar att högläsa för mina elever i höst.
image

Slutligen några ord om bilderböcker som jag väljer att inte högläsa, men som ändå har sin plats i undervisningen. Jag tänker på de mycket lättlästa böcker som kan vara de första eleverna läser självständigt, till exempel Rolf-serien av Rune Fleischer. Rolf-böckerna är mycket populära för sin dråpliga humor och för att de verkligen handlar om något, trots sin enkelhet. Efter ca två veckor i skolan vill jag att en nyanländ elev, förutsatt att hen kan läsa på sitt modersmål samt behärskar det latinska alfabetet, ska kunna läsa och förstå en Rolf-bok. Ibland tror inte eleverna sig själva om att kunna detta och då får jag tillfälle att undervisa i lässtrategier. ”Jodå, du kan. Titta här på framsidan; en gubbe. Var tror du att han heter?” Samtidigt pekar jag på namnet Rolf. ”Rolf” läser eleven. ”Javisst! Och vad är det här?” Jag pekar på fotbollen/hunden/gitarren eller vad som nu syns på bilden. Eleven svarar. ”Ja, och då kan du läsa det ordet här.” Och så fortsätter vi sida efter sida tillsammans tills eleven har läst sin första bok på svenska. Den stoltheten!

P.S. Naturligtvis läser mina elever även självständigt – varje dag.

Annonser