Rektor som pedagogisk ledare

Vad innebär det att vara pedagogisk ledare? Hur vet rektor hur det fungerar i skolans olika klassrum? Hur skaffar sig rektor underlag för att kunna driva, för den egna skolan, relevanta utvecklingsfrågor? Hur vet rektor vilka lärare som behöver stöd med vad och vilka lärare som bedriver undervisning som skulle kunna stå som modell eller lärande exempel för kollegor?

För mig är svaret egentligen självklart; rektor behöver göra lektionsbesök.

Dessutom: Om rektor tror, eller till och med vet, grundat på elevernas resultat, att någon lärare är särskilt skicklig, borde då inte rektor vara väldigt intresserad av att veta mer om hens praktik? Att noggrant ta reda på hur den läraren organiserar sin undervisning, för att kunna utveckla hela skolans praktik. Och om rektor tror, eller vet, att någon lärare skulle behöva utveckla sin undervisning, sina metoder eller sitt ledarskap, borde då inte rektor finnas även i den lärarens klassrum för att på ett relevant sätt kunna stödja och bidra till professionell utveckling?

Kan en rektor alls fungera som pedagogisk ledare om hen aldrig befinner sig i klassrummen och observerar undervisning? Jag vet att de allra flesta rektorer har en enormt pressad arbetssituation och ett mycket, mycket stort ansvarsområde, men ändå; är inte just det pedagogiska ledarskapet uppdragets kärna?

Hur gör ni rektorer som faktiskt hinner vara ute i klassrummen? Hur organiserar ni ert arbete för att hinna det? Vilka arbetsuppgifter har ni rationaliserat bort? Har ni uttalat krav och stöd från er huvudman för att hinna med detta viktiga. Hur gör ni? Berätta! Berätta, så att fler rektorer kan följa ert exempel. Vi är många lärare som vill ha och behöver rektor som pedagogisk ledare och som välkomnar hen in i våra klassrum.

Tillägg 17/6: När jag skrev det här inlägget var det redan sommarlov och jag fick inte så mycket respons som jag hade hoppats på. Därför kommer jag att posta det igen i lämpliga Facebookgrupper och på Twitter vid höstterminens start. Dock finns i denna storify en hel del intressanta reflexioner av några rektorer. Läs till exempel vad Elsemarie Hallqvist skriver om att rensa, prioritera och sätta gränser i sitt rektorsuppdrag. Hon har 20% av sin arbetstid förlagd ute i verksamheten och besöker varje lärare i deras undervisning åtta timmar varje läsår. Fantastiskt!

I Facebook-gruppen Skolledare för lärande berättar Sirkka Persson så här: image

Det osynliga barnet

Den sista text vi läste gemensamt i Hjärtat i år var Tove Janssons novell Det osynliga barnet. Vi började gemensamt genom att titta på framsidan och samtala om vilke associationer titeln och bilden väckte.imageNästa lektion fick eleverna det här pappret som stöttning:imageDet innehåller både de två helt centrala orden bjällra och veranda och de för handlingen helt oviktiga svampnamnen. Ibland kan det vara lika viktigt att hjälpa eleverna med det som inte är centralt, för att de inte ska fastna där utan kunna gå vidare i texten. Sedan läste jag första sidan högt och eleverna följde med i sina böcker. Tanken var sedan att de skulle läsa vidare på egen hand och i eget tempo. Jag fanns där som stöd och bollplank. Medan de läste var de extra uppmärksamma på vilka ord som de trodde att någon i gruppen skulle kunna behöva stöd för att förstå. Dessa ord skrev de fortlöpande upp på expertordlistan och vi hjälptes åt att komma på förklaringar. Alla hjälpte alla. Alla bidrog i stöttningen. Alla fick fördjupad förståelse för ord och uttryck. Ingen behövde vara den som frågade mest eller som tyckte sig förstå minst. Mycket lyckat!imageEfter hand som eleverna läst klart skrev de en sammanfattning av handlingen med inledning, problem, någon viktig händelse, lösning av problemet och avslutning. De skrev också ner sina tankar om varför flickan Ninni är osynlig och varför hon blir synlig igen. Nästa lektion samtalade vi om detta och sedan gick vi över till att diskutera textkopplingar och budskap. Så här skrev några elever om budskapet i Det osynliga barnet:

”Budskapet är att om du ser ett problem lösningen är skratta med din kompis eller med din familj. Allt har en lösning utom döden.”

”Att det känns som om man är osynlig om alla dissar dig till exempel i skolan. Då känns det som man inte ens har någon existens.”

”Man behöver inte va så himla elak för man ska ju ta hand om varandra. Man ska inte behöva dö eller liksom känna sig så.”

Mikronovell, flash fiction, kortprosa

Kära elever i åk 5 och 6!

När ni kommer tillbaka till skolan i höst ska vi dra igång med så kallade mikronoveller, även kallade flash fiction eller kortprosa. Det är en genre som på senaste tiden ökat väldigt mycket på nätet, framförallt via mobiltelefoner och på twitter. Det finns lite olika uppfattningar om hur lång en mikronovell får vara. Allt från 140 tecken upp till 1500 ord verkar förekomma. När vi skriver ska vi hålla oss till max 75 ord. En mikronovell ska ha en huvudperson, en början och ett slut och något slags problem eller konflikt. Detta känner vi igen från när vi har skrivit berättelser och sagor. Den stora skillnaden här är att man som författare måste välja bort allt av beskrivande ord, gestaltningar och miljö- och personbeskrivningar och koncentrera sig på det absolut mest centrala – novellens kärna.

Tanken är att man väljer så viktiga och starka ord att läsaren sedan skapar bilderna och beskrivningarna i stt eget huvud. Vad säger ni till exempel om författaren Ernest Hemingways text:

”For sale: Baby shoes, never worn.”

Extremt kort och extremt effektiv. Eller hur?
Här är en mikronovell som jag har skrivit:

”Leker ute. Saft till nallen. Det börjar blåsa. Nallen fryser. Var är mamma? Vågorna är höga och båten är borta. Hjälp! Det är mörkt. Åskan mullrar. Springer in. Regnet öser ner och tårarna. Mamma? Hjälp! Molnen skingras. Vågorna lugnar sig. Där är båten. Mamma.”

Nu är det er tur!

 

Kära, kära ”fröknar”!

Det är med största glädje och tacksamhet vi ser tillbaka på de här 14 åren som förskoleföräldrar i Gunnebo. Ni har hjälpt oss att ge våra tre pojkar en bra barndom med mycket lek, lärande, upplevelser, kultur, natur, glädje och gemenskap.

Våra barn har varit trygga och glada hos er. De har fått vara sig själva och utvecklas i sin egen takt. Ni har sett deras unika personligheter och uppmuntrat deras goda sidor.

Vi som föräldrar har alltid känt oss lyssnade på och respekterade. Ni har tagit er tid med oss för att berätta om saker som hänt, möta våra funderingar och inte minst delge den fantastiska dokumentationen kring våra barn.

Hur vi nu ska hålla ordning på årets traditioner och högtider utan förskolans Lucia, julpyssel, påskfest, småstjärnorna, kakfestival och midsommarfest är en gåta. Livet kommer att gå vidare, men vi kommer aldrig att glömma er!
FullSizeRenderDe tre Mysakmammorna och alla deras barn, som våra pojkar har kvar som minnen från förskoletiden.

Jag har tidigare skrivit lite om den här förskolans fina arbete med värdegrunden och naturen. Som förälder och kollega är jag djupt tacksam och imponerad.

Gästinlägg om den språkutvecklande lärmiljön

Jag jobbar som lärare oavsett om mitt ämne är modersmål eller ett annat ämne. Varje lärare har ett mål och mitt mål är att försöka skapa en läromiljö som är språkutvecklande och ger eleverna höga möjligheter. För att utveckla inlärningsprocessen använder vi relationer som bygger på trygghet, respekt, tilltro, tänkande och förståelse. Jag tycker att denna relation mellan lärare och elev är en mycket viktigare aspekt av lärmiljön, än inredningen och storleken på skolan.

Det är också viktigt att ämnet som studeras upplevs som intressant av eleven. För att skapa möjligheter att se till att eleverna är involverade i undervisningen, så måste jag ta hänsyn till elevernas olika behov. Det finns olika elever inom samma klass och därför tänker jag att både den sociala miljön och den yttre miljön har stor betydelse för elevernas utveckling såväl intellektuellt som kulturellt.

Det är viktigt för mig att känna till varje elevs bakgrund, så att jag kan hitta möjligheter till lärande och vägledning som passar för de enskilda eleverna. Det är också bra om man kan involvera familjen i stödet till eleven, särskilt i de fall det finns svårigheter. Då kommer utvecklingen att gå bättre.

Jag brukar välja olika passande arbetsmetoder i min undervisning som är formade efter elevernas förmågor och erfarenheter. Det kan vara grupparbeten, pararbeten, samtal, läsning, skrivande och diskussioner, så att eleven får möjlighet att uttrycka sig på olika sätt i olika sammanhang. Jag som lärare måste uppmuntra, motivera och berömma eleverna då detta bygger upp deras självförtroende och får dem att tro på sin egen skicklighet.

Eman Hassan, lärare i arabiska och studiehandledare
image

Att utvärdera, inspireras och tänka framåt.

Jag och de elever som jag har läst Mio, min Mio och Sunnanäng tillsammans med, har jämfört de båda texterna med hjälp av venndiagram. Så här kan det t.ex. se ut:imageimageimageSedan jämförde vi och diskuterade vad vi hade upplevt som likheter och skillnader i texterna. Den elev som kom in i gruppen när vi precis skulle börja med Sunnanäng hade inte läst Mio, min Mio. Däremot jobbade vi parallellt med Allrakäraste syster, så då gjorde den eleven sin jämförelse mellan de två böckerna istället och kunde ändå vara med i samtalet.image

Eleverna har också utvärderat vårt arbete med skönlitteratur, vilket ger mig viktiga tankeställare. Här har jag sammanfattat kort deras synpunkter:

Positivt

  • Expertordlistorna – Då får man både möjligheten att hjälpa andra och man lär sig nya ord. (Flera elever)
  • Att vi alltid skriver vad vi tänker och tror. (Flera elever)
  • Skriva brev till författaren eller karaktärerna.
  • Att vi läser mycket. (Flera elever)
  • Att dramatisera en karaktär, för då fick man visa hur man tyckte att karaktärens personlighet var.
  • Vi har läst spännande och bra texter, även om de var dåliga i starten.
  • Att prata om det som är svårt, för då kan alla hjälpas åt.
  • Att vi samarbetade så mycket. Det är väldigt intressant att få reda på vad andra tänker.
  • Jag vill inte byta, eller ändra alls.

Negativt

  • Venndiagram, det var lite tröttande att skriva om allt.
  • Att förklara till bilden.
  • Tråkigt att skriva om varför, hur och vad. Det blev lite för mycket på en gång.
  • När Sara läser är inte så himla roligt.
  • När vi jobbar med expertordlistan, kan man bli väldigt trött på det om man redan kan många ord.

Förslag

  • Vi kan prata oftare.
  • Du kan kopiera ut orden från expertordlistan och förklaringarna och så kan eleverna få diskutera det i grupper.
  • Vi kan läsa några modernare texter.

Själv läser jag just nu de här böckerna för att få inspiration att utveckla och förbättra undervisningen.imageJag har särskillt fastnat för vad Lucy Calkins skriver om skolans kompensatoriska uppdrag, vikten av mängdträning och vikten av att mycket noggrant sålla i det vi som lärare väljer att göra i klassrummet. Absolut största delen av tiden i skolan bör enligt Calkins gå till att läsa, tänka om det vi läser, skriva och sedan läsa ännu mer. Allt annat är, som hon skriver, smörja!imageimageimage

P.S. Du som vill veta mer om hur vi har jobbat med ovan nämnda böcker finner alla länkar samlade här, här och här. D.S.

Dikter i Hjärtat

Sista halvan av vårterminen har eleverna i Hjärtat åk 2-6, vid sidan av skrivande i olika genrer och gemensam och enskild läsning av skönlitteratur, jobbat med poesi. Så här ser planeringen för det arbetet ut: imageDe här översättningarna har min kollega Mariann hjälpt mig och de nyaste eleverna med: imageEleverna har haft en diktläxa. Den här dikten fick Taim av sin pappa: imageimageNu i slutet av arbetet genomför eleverna ett prov och det är som en liten microspegling av hela undervisningen; jag vill alltid ha med moment från såväl tala och skriva som lyssna och läsa. Här är några av de dikter som eleverna valde på provet och deras tankar kring dem:imageimageimage image Här kan du läsa det första, andra, tredje, fjärde, femte, sjätte, sjunde, åttondenionde och tionde inlägg om vårt arbete med dikter. Nedan syns bilder från väggen utanför Hjärtat, som alla skolans elever går förbi varje dag. Delad poesi är dubbel glädje!image

Mormors födelsedag

Det var en gång en kille som hette Ragnar. Han är 7 år.
En dag skulle han gå till affären med sin mamma. Och det var meningen med att han och hans mamma skulle köpa en present till mormor eftersom hon fyller 68 år.

Ragnar har också vänner som han har känt länge. Och vännerna sa:
– Hallå varför får inte jag eller vi följa med för. Om du inte tycker om självaste festen då kan vi följa med. Eller hur! Då sa Ragnar:
– Nej ni får verkligen inte följa med för att det är bara min familj där så att det går bara inte tyvärr. Sedan sa Lilljan
– Ni får gärna följa med. Ragnar varför säger du att de inte får följa med? Och Ragnar sa:
– Jag trodde bara att hela familjen skulle vara med. Eftersom det är ju mormors födelsedag det är ju lite konstigt att mina vänner ska behöva stå ut med den här födelsedagen.

Ragnar och mamma Lilljan var på festen. Det var bara familjen som är hos mormors stora hus. Det är lika varmt och kallt inne hos henne. Det finns en lekpark där borta inte så långt från mormors hus. Det är också gräs utanför hennes hus . Ragnar stod där alldeles ensam för han tycker helt enkelt att det är tråkigt på festen. Det var tråkigt för honom eftersom han hade inget med att göra. Han stod bara där och han var sur och han var också rätt ledsen. Mormor tycker att det är roligt på festen och tänkte att bara ha det så kul så möjligt. Mormor tänkte helt enkelt inte på Ragnar. Lilljan försökte med att trösta Ragnar. Och Lilljan sa:
– Du kan få glass imorgon och sen imorgon så kanske du vill bada. Och mamma är lång och hon är smal. Ragnar ser ut så här han är liten och smal.

Nästa dag så var Ragnar helt slut. När han hade kommit hem igår kväll då så ville han bara gå och lägga sig. När han hade vaknat upp då så sa Ragnar:
– Lilljan kan jag få lite frukost? Jag är ändå lite trött men jag kan ändå äta frukosten.
– Vad blir det? sa Ragnar. Och Lilljan sa:
– Det blir macka och flingor som vanligt Ragnar.

Och sedan så gick de till affären. När de gick in då så ringde mormor och sa:
– Jag vet att det inte gick så bra igår men nästa gång behöver du inte följa med. Och sen så la hon på. Då fick Ragnar sin glass och de gick och bada.

Slut

Av: Amer
3/6-2015image

Fakta om serietidningar!

Serietidningar har länge varit populära, både bland unga och gamla. Och så har de olika handlingar, händelser och till och med fakta i. Så om du är intresserad att lära dig mer om serier så fortsätt att läsa.

Serietidningarnas födelse

Serietidningar har funnits ett långt tag, men vilken var den första att komma ut, när och hur gamla är serier egentligen? Det sägs att dom första riktiga serietidningarna kom ut på 1930-talet och man brukar säga att den allra första är den Amerikanska serien Famous Funnies. Men riktigt så är det inte, för under 1840-talet kom det ut böcker som var nästan lika en serietidning. Men på 1890-talet började man göra samma sak, men med humor i och så började det tryckas ut i dagspressen. Och i januari, år 1929 kom det första numret av Famous Funnies och det var en hel bok med bara serier i. Men också på 1930-talet i USA så kom det ut äventyrsserier, de var med superhjältar i och det fans ingen humor i dom, men det fanns mycket spänning i och många av superhjältarna finns fortfarande kvar, som Superman, Batman och andra. Och om man tycker att serien börjades på 1840-talet, så är serien ungefär 185 år gammal, man kan knappt förstå att serietidningarna är så gammal.

Serietidningar kommer till Sverige

Idag kan vi gå till en affär och då ser man serietidningar som Kalle Anka, Musse Pigg och många andra. Men vilka serietidningar kunde man se i affärer när dom kom ut, var det de samma, eller var det andra serietidningar? Och när kom dom till Sverige? Den allra fösta serietidningen som kom till Sverige kom på 1937 och det var Musse Pigg-tidningen. Och sedan på 1948 kom Kalle Anka och Seriemagasinet och det var då serietidningarna blev populära i Sverige.

Serietidningar = olämpligt litteratur

Under 1950-talet i USA blev det en seriedebatt och såklart nåde den Sverige också. Under 1950 och 60-talen började det bli en förnedring med serier, stilen förändrades inte, men synen på dom gjorde. Man började säga att serier är olämpligt litteratur, för att dom visar våld bland barn och ungdomar. Och istället för serierna ville man att man ska läsa böcker istället. Några tyckte att det var dåligt med serierna men bra med böcker och några tyckte att det var bra både med böcker och serier. Men det började med en man vid namnet Nils Bejerots, för han skrev en bok vid namnet Barn – Serier – Samhälle och där kritiserade han serier. Men under 1970 och 80-talet försvann det, men istället började det med kritik mot dataspel.

Serietillverkning i Sverige

Under 1980-talet blev Sverige ett riktigt serieland, för att det kom väldigt många nya serier. Och då blev det serier som Galago, Epix och många andra till. Men under 1990-talet minskades det på grund av dator- och tv-spel.

Serier i Japan

I Japan finns det också serietidningar, men dom är inte som dom vanliga serierna. Dom har en speciell stil i serier och det heter manga. Det är väldigt populärt runt om jorden. Det som är speciellt med dom är att dom är som små böcker och det är oftast runt 300 till 850 sidor i en mangabok, man brukar också läsa själva boken från bakifrån fram. Ofta i manga är det människor eller någon som ser mänsklig ut, men faktiskt inte är det. Och som med vanliga serietidningar brukar det komma en ny mangabok i samma serie till exempel varje månad.

Serieföreningar

Om man gillar serier så finns det serieföreningar. Det är som en grupp med människor som älskar serier. Och när man blir medlem i någon sådan förening så kan man också få saker till exempel en speciell serietidning. Och en serieförening i Sverige är Seriefrämjandet. Så om du känner dig sugen kan du gå med i det.

Så nu har du lärt dig lite mer om serier. Jag hopas att du hade en bra lässtund.

Källor: http://sv.wikipedia.org/wiki/Serietidning
http://serieframjandet.se/
Jag valde dom här källorna för att deras fakta såg verkligast ut, för att det var väll beskrivits och så hade jag hört några av faktan innan. Och så var jag väldigt kritisk mot källorna genom att läsa om dom. Och jag använde inte den tredje källan för att dom var inte färdiga att göra färdigt sidan, så det fanns typ ingen fakta där. Jag valde det faktan som jag tyckte om och trodde att inte alla viste.

Av: Estere åk. 6.