Analys efter ämnesproven

Det genomförs obligatoriska ämnesprov (ÄP) i årskurserna 3, 6 och 9 i ett antal olika ämnen. Många elever och vårdnadshavare ser på dessa prov främst som en individuell bedömning av elevers kunskaper. Kanske finns det lärare som också ser det så?

Själv tycker jag att proven i årskurs 6 är ett bra stöd för mig i bedömningen inför betygssättningen, särskilt när vi kan få till en sambedömning av elevernas texter. Dock är det bara en del av min bedömning och den viktigaste funktionen tycker jag ändå är att ÄP blir en temperaturmätare på min egen undervisning. Har jag undervisat tillräckligt mycket om rätt saker? Vad behöver jag tänka på inför nästa års planering? Eleverna i årskurs 6 börjar en ny skola i höst, men jag tar ändå med mig dessa reflexioner i min planering inför blivande 6:or

Allra mest nytta tycker jag att jag har av ÄP i årskurs 3. De eleverna ska jag ju förhoppningsvis få fortsätta med i flera år till. Dessutom kommer jag på mellanstadiet att ha eleverna all deras undervisningstid i svenska som andraspråk, till skillnad mot på lågstadiet, då klasslärarna och jag delar på ansvar och tid. Följande analys gör jag efter årets ÄP3, som nu är klara och bedömda:

  • Jag är glad och stolt över elevernas fina resultat i läsförståelse. Det känns som ett kvitto på att vi (jag och klasslärarna) är på rätt spår när vi lägger mycket tid på gemensam läsning, textsamtal, undervisning om och med hjälp av lässtrategier samt en stor mängd enskild mängdträning.
  • Läsundervisningen har också gjort att läsflytet ligger på topp. Alla elever kan dessutom själva höra när de läser fel, rätta sig själva och dra nytta av sammanhanget när de stöter på svåra ord.
  • Jag är också nöjd med undervisningen gällande att skriva berättelser, kunna bygga upp dem på ett riktigt och intressant sätt, hålla en röd tråd i berättelsen samt välja berättarröst och tempus.
  • Vidare tar jag med mig att undervisningen har givit eleverna rika möjligheter att samtala och diskutera i grupp, vilket gör att de är säkra och trygga i sådana situationer.
  • Undervisningen nästa år behöver ta upp mer sakprosa. Vi behöver gemensamt läsa, tolka och skriva faktatexter inom olika ämnesområden.
  • Jag behöver fortsätta undervisa om stor bokstav och interpunktion. Och inte bara mer av samma, för här tycker jag att jag både har undervisat explicit och tjatat och påmint mig blå, utan jag måste verkligen hitta nya sätt att undervisa om detta. Jag funderar på att eleverna ska få rätta mig när jag skriver på cleaverboarden, att de enskilt och i par ska få rätta texter som i övrigt är helt korrekta och att de ska få markera stor bokstav och skiljetecken i skönlitterära texter vi läser.
  • Jag måste undervisa mer i konsten att förklara sina åsikter. Att kunna formulera varför man tycker något och inte bara vad man tycker och sedan kunna uttrycka detta både i tal och skrift kan vara svårt, men vi ska träna.

    Detta är vad jag tar jag med mig från ÄP3 till årskurs 4. Det är jag som har ansvar för elevernas lärande och utveckling i ämnet svenska som andraspråk och jag kan aldrig lägga över det ansvaret på eleverna. De har rätt att få fortsätta att tro på sig själva och sin förmåga att lära. Helst vill jag också att de ska känna som den här eleven uttryckte det:
    image

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s