vilket perspektiv

När man tänker på nyanlända barn och elever kan man välja att betona nyanlända och kanske ser man då, åtminstone om man inte har så stor erfarenhet inom området, mest utmaningar och problem. Man kan också välja att betona barn eller elever, vilket kanske gör det lättare att få en mental bild av barn och ungdomar som har precis samma rätt till en god utbildning som alla andra elever.

För ett tag sedan var jag, tillsammans med mina kollegor Eman och Mustafa, inbjuden att prata om barn som är nya i Sverige för nyblivna förskollärare, lärare och deras mentorer. Det blev ett väldigt öppet och trevligt möte, där flera personer delade med sig av sina erfarenheter, funderingar och frågor. Jag är mycket tacksam mot er förskolärare och lärare som kom dit! Det ni alla, genom att komma på träffen, vågade erkänna för er själva och för varandra är att det här med nyanlända barn och elever kan kännas svårt och utmanande. Samtidigt tar ni ansvar genom att söka information och kunskap och ni vågade ställa frågor och lyfta dilemman. Då har vi kommit långt!

En fråga som kom upp vill jag gärna berätta om, eftersom den på ett generellt plan belyser precis det jag ville ta upp i det här inlägget. En förskolärare berättade om ett litet barn som hon kände sig bekymrad över. Barnet talade inte svenska och inte mycket på sitt modersmål heller. Barnet råkade ofta ut för situationer i barngruppen då hen inte kunde göra sig förstådd bland de andra barnen och leksituationer tillsammans med andra kunde ibland vara svåra. Förskolläraren berättade om sin oro över att barnet inte förstod henne när hon ville hjälpa till och förklara på svenska och ingen i personalen kan barnets modersmål. Vad skulle de göra? Hur skulle de kunna hjälpa barnet in i leken och samvaron på förskolan? Jag frågade förskolläraren om alla svenska barn i den åldern har ett välutvecklat talspråk och om alla svenska barn i den åldern förstår lekkoder till fullo.
”Nej, så klart inte.” svarade hon.
”Vad gör du då?” frågade jag.
”Ja, då sätter jag mig hos barnet och visar. Är med i leken.”
”Då har du själv svaret. Du vet vad du ska göra.”
image

Fler dikter

I klippet nedan hörs Amra som har tränat på en dikt och sedan spelat in den.
Samuel har fått en dikt på modersmålet ungerska av sin mamma och sedan har han översatt den själv.image

image
Haya har fått den här dikten via Skype av sin mamma som lever i ett annat land. Tillsammans med modersmålslärarna Mariann och Mustafa översatte hon dikten till svenska.image

Studieteknik och träna svenska hemma

Orka plugga är en sajt på Utbildningsradion (UR) som innehåller pluggtips och strategier för att träna minnet, få bättre ork, förenkla läsningen, felsöka i matematiken och förstå kunskapskraven, alltså det som betygen sätts utifrån. Sajten vänder sig framför allt till högstadieelever, men mycket av innehållet passar även i årskurs 5 och 6. Vi kommer att titta på en hel del tillsammans, men du kan också använda sajten hemma om orken tryter eller om du behöver hjälp när du gör läxor eller pluggar inför prov. Många av tipsen går att använda även i aktiviteter utanför skolan.

Jag får ofta frågor av både elever och föräldrar om hur man kan träna svenska hemma. Här är lite förslag:

1. Läs mycket! Låna böcker på skolbiblioteket eller stadsbiblioteket och LÄS! Inför skolloven får du gärna ta med dig ditt bibliotekskort hem. Med det kan du även låna på stadsbiblioteket. Fråga gärna efter tvillingpaket. Då får du två versioner av samma bok, en på svenska och en på ditt modersmål.

2. Försök att träffa kompisar och våga prata med svenskar. Det är viktigt att höra språket i naturliga sammanhang. Kanske vill du gå med i någon förening? Säg till på skolan om du vill ha hjälp med mer information eller att anmäla dig.

3. Träna svenska hemma – det här pappret med bra appar och några länkar där du kan se på svenska filmer och barnprogram, brukar jag dela ut till nya elever.

4. Hos kreativ pedagogik finns en mycket bra länksamling där du bland annat kan hitta lättlästa nyheter, radioprogram och barnprogram.

5. Även länkskafferiet har en mycket bra länksamling för dig som vill bli bättre på svenska, med bland annat spel, bildordlistor och lexikon.

6. Slutligen vill jag tipsa om digitala spåret, som både innehåller en stor länksamling och en mängd övningar där du själv kan studera och träna svenska.

7. Du som är lite äldre elev, och inte minst föräldrar, kan gärna gå med i Facebookgruppen Vi studerar svenska. Den har över 10 000 medlemmar och många är aktiva lärare som gärna hjälper dig med språket, svarar på frågor och ger feedback (rättar) det du skriver. En mycket trevlig och hjälpsam grupp.

Lycka till!

Sunnanäng, del 3

Jag har tidigare, här och här, skrivit om arbetet med Astrid Lindgrens Sunnanäng. En av grupperna som jag läser den tillsammans med, har precis läst den del av berättelsen när Anna och Mattias är på väg till skolan för första gången. De har längtat så länge och nu äntligen är de på väg i snön och kylan. Vi samtalade om den här bilden och bearbetade bland annat orden nagelspräck, nästipparna, timmervägen, vandra, gran och fur.imageEleverna fick sedan i uppgift att skriva hur de trodde att det skulle bli i skolan. Skulle syskonens förväntningar infrias? Så här skrev två av dem:

”Jag tänker att skolan är bra och Mattias och Anna inte går hem. De stanna i skolan till clockan fyra för att bonden i Myra inte snäll och bonden i Myra sa: inte komma hem i clockan fyra, komma i clocka halv två. Jag tänker att lärarna i skolan och eleverna mecket snälla och Mattias och Anna hittade mecket kompisar till leka med de.”

”Jag tror skolar inte bra, alla barnen skrattar för att Anna och Mattias har inte bra kläder och inte bra mat, de äte potatis och sillake fisksås. Anna och Mattias är ledsen nu, de vill går hem igen, men lärarna jättesnälla, de sa:
– Nej Anna och Mattias ska stana har för att de ska lära. Bry er inte om vad barnen säger!!
Anna sa:
– Men de skrattar åt jag och min bror, jag vill gå hema igen.”

När eleverna berättat för varandra vad de trodde, fortsatte vi läsningen. Jag ger stöttning i läsningen genom bilder, både Ilon Wiklands bilder till texten och andra bilder jag har förberett, engelska, miner och kroppsspråk och den svensk/arabiska ordlista som min kollega Mariann har skrivit till Sunnanäng.

Så kom vi till berättelsens vändpunkt; mötet med den röda fågeln. Vi samtalade om ifall fågeln finns på riktigt. Några av eleverna trodde det, medan en elev menade att den nog bara var en hallucination. ”Det kan man få när man är hungrig och fryser. Så var det för mig när jag flydde hit med båten. Jag trodde att jag såg saker.”

I ögonblick som detta står det fullständigt klart för mig vilken viktig roll litteraturen har i skolan, för alla elever. Även nyanlända måste få möta välskriven litteratur och få möjlighet att reflektera och resonera kring den. Genom samtal kan texten och elevernas erfarenheter mötas och vår kunskap om världen, oss själva och varandra blir en liten smula större.

Reflexioner efter kollegabesök

Nyligen fick jag besök av fyra lärare och en rektor från Åtvidaberg, som alla jobbar med nyanlända elever i olika stadier av skolsystemet. De var hos mig och eleverna i klassrummet en hel dag och efteråt satt vi tillsammans och diskuterade i två timmar. Det var väldigt givande och berikande för mig och jag hoppas att det var det för våra gäster också. Tre kommentarer som jag fick bär jag med mig med extra stor glädje:

”Du väjer inte för det svåra. Du undervisar med och om texter så att eleverna ska få ett rikt språk. Det är nog inte alla svenska elever som vet vad erbarmligt betyder.”

”Bra att du omformulerar elevernas svar och kommentarer, så att de får tillbaka det de sagt i till exempel rätt tempus, utan att rätta dem.”

”Du har ett så stort tålamod med elever som utmanar.”

En fråga som kom upp, som jag tycker är väldigt intressant och hoppas jag kunna få fler reflexioner kring, är om man när man arbetar med systemisk funktionell grammatik (SFG) även bör lära ut traditionell grammatik. Detta eftersom SFG inte är så spridd och eleverna med största sannolikhet kommer att möta den traditionella grammatiken i andra språk eller längre fram hos andra lärare. Jag måste erkänna att jag inte reflekterat över detta tidigare, men så undervisar jag ju inte heller i SFG fullt ut, utan använder mer delar av det. Dock har jag nu till sommaren tänkt förkovra mig inom SFG och ta in det mer i undervisningen nästa år, så frågan är verkligen högaktuell för mig. Spontant tänkte jag att om eleverna i exempelvis engelskundervisningen behöver kunna definiera verb, substantiv och så vidare, så får väl engelskläraren undervisa om det. Men det kanske är feltänkt? Vad anser du som läser detta?

Slutligen; ett stort och varmt tack till er Anna, Ann-Therese, Maria, Isa och Ida för att ni tog er tid att komma till Hjärtat för en dag! Genom samarbete och gemensamt lärande går vi tillsammans från bra till bättre!

Tiden som stöttningsaspekt

En viktig aspekt i stöttningen är tiden. Vi lärare är ofta så oerhört snabba att hjälpa, ge ledtrådar eller ge ordet vidare till någon annan. Undersökningar har visat att eleverna brukar få EN sekunds betänketid. Om vi bara förlänger den tiden till TRE sekunder, så hinner många fler tänka efter och komma på och formulera ett svar.imageNär det gäller det här att alla elever ska delta i samtalet eller svara på frågor, har jag två tekniker som jag tycker mycket om. För det första; när en elev säger: ”Jag tycker samma som hon”, eller liknande, då svarar jag: ”Jamen, säg det då!” Och när eleven upprepat vad kompisen sagt, så bekräftar jag: ”Så du tycker/undrar/tänker också…..” För det andra; om en elev inte vill eller kan svara, så säger jag: ”Lyssna på vad några kompisar svarar, så frågar jag dig snart igen.” Eleverna vet att de gärna får låna ord, uttryck och kunskaper av varandra, men var och en ska säga det själv. Alla ska få känna att de kan!image

Mohammeds pappas favoritdikt

Eleverna i Hjärtat har i uppgift att fråga någon vuxen hemma om en dikt, vers eller sångtext som de tycker mycket om. Det kan vara på modersmålet eller på svenska. De ska sedan läsa upp och berätta om texten i skolan. Mohammed fick den här dikten av sin pappa:image
Om jag har uppfattat rätt, blir det på svenska ungefär:

Mitt hemland! Jag vill att du skrattar.

Jag bygger dig med min hand

och skyddar dig med min andra hand.

Mohammed berättar: ”Min pappa valde den här dikten eftersom det handlar om sitt hemland som han tycker om mycket.”image

Innan början

Föjlande berättelse är skriven av Estere i årskurs 6. Den är en fortsättning på Vägen bort från döden, som hon och kompisen Anesa skrev i höstas. Estere rekommenderar att om man inte har läst Vägen bort från döden, så bör man börja med den. Här finner du den första berättelsen.

Innan början

En gång för länge sedan, innan början. Det var en helt vanligt dag, fåglarna sjöng, barn lekte, och allt var som vanligt. Men det förstördes när alla fick reda på att en häxa vid namnet Amanda, hade get liv till ett barn. Alla viste vad som hade hänt, men ingen viste vem det lilla barnet var. Och inte heller vem var fadern till barnet. Men så fanns det också en legend om det, att ett barn som hade en häxa för mor och en människa för far, skulle bli blodtörstig och skapa ondska i värden. Men alla var osäkra om legenden för att ingen viste vem fadern var. Men alla visste att det barnet kan vara ett ondskans barn, för legenderna hade aldrig ljugit innan.

När det lilla barnet var ett år gammal började den att prata rent, och gå utan hjälp.
”Mamma, var är du?”, ropade det lilla barnet.
”Jag är i köket gumman”, ropade Amanda tillbaka. Köket var inget speciellt, den var grått, med tre fönster, en spis som man värmde med ved, hyllor med olika saker för matlagningen, bestick, tallrikar, och ett bord av trä med fyra stolar. Barnet kom in i köket och kollade på sin mor. Hon såg Amandas bruna hår, gröna ögon, vita hy, den långa gråa klänningen, och det smutsiga förkläden. Barnet var svartsjukt på hur hennes mor sett ut, för att ingen någonsin kunde säga att hon liknar sin mor, och det hatade Amanda också. Men ändå så tyckte hon att hennes dotter var det vackraste hon sätt, för hennes vackra rosenröda hår, hennes läppar som är som blod, hennes kolsvarta ögon med styrkan i, hennes rena kläder som Amanda nyss sytt färdigt på, och för hennes vackra och ovanliga namn, som var Wendela.
”Mamma, varför liknar jag inte dig?”, frågade Wendela sin mor när hon kom in i köket.
”Tro mig min älskning, du liknar inte en enda stjäl jag har träfat innan, så var inte orolig”, svarade Amanda med lugn röst, men hon viste att hon var väldigt speciell.

När de har ätit upp sin lunch så är det dags att gå till torget som är en timme ifrån. Så Amanda tog den lilla Wendela, och de gick till hennes rum. Det var inget speciellt med rummet, för det fanns bara en spjälsäng i trä, och ett fönster.
”Jag går till torget, gumman, så du blir ensam ett bra tag tills jag är tillbaka”, sa Amanda till Wendela, och gjorde en förtrollning på Wendela så att hon kommer att sova tills Amanda är tillbaka. Och när hon var klar gick hon ut ur rummet.
När Amanda var vid ytterdörren kollade hon bakom sig, hon såg en trappa i trä, väldigt mörkbruna träväggar, tre dörrar som leder till olika ställen, två väldigt små fönster, ett förstört fönster, och det mörkgråa taket. Hon vände sig om till ytterdörren, den var i ljusbrunt trä. Hon öppnade dörren och gick genom den, och då såg hon en väldigt solig skog framför henne. Hon stängde dörren och önskade sig att hennes lilla dotter inte kommer vara den ondskans fulla själen som beskrivs i legenden. Hon fortsatte gå in i skogen, men så plötsligt föl hon, och såg ingenting.

Hon försökte öppna ögonen men det kunde hon inte, men så plötsligt såg hon något. Det sågs ut vara en flicka i arton års ålder, hon liknade Wendela väldigt mycket, bara att hon som sprang var äldre. Men skogen hade också förvandlats, den var mycket mörkare än innan. Hon såg också att tjejen hade med sig en påse, Amandas guldspegel, och hennes rostiga svärd, men svärdet var färgad med blod. ”Vem är hon?” tänkte Amanda. Men så plötsligt såg Amanda att hon hade ramlat, och hon tänkte att på grund av hon hade ramlat så såg hon overkliga saker. Men hon ställde upp sig och började långsamt fortsätta gå framåt.

Hon gick i nästan två hela timmar tills hon kom till torget. På utsidan sågs det ut som en stor vägg av sten, men där fanns ett stort genom gång, som Amanda gick genom. I Torgget fanns det många människor både rika som fattiga. Men själva torgget var fullt av människor som sålde massor av olika varor, det fanns massor av hus vart dom gjorde massor av saker. Men längst fram var det ett slott, den var väldigt hög och vacker, med massor av fönster. I slottet levde drottningen, kungen, och deras son. Kungen har varit den bästa hittills, han har inte startat krig, men han har lyssnat väldigt mycket på sitt folk, så Amanda är väldigt glad att följa honom.
”Bränn häxan, bränn den här ondskans skapelse, gör av er av med henne, det är hon som har fött ondskans barn, låt henne drunkna, gör er av med hennes huvud, bara bränn henne, ropa på vakterna”, började massor av olika personer skrika till Amanda. Hon visste att det skulle hända, så hon hade börjat träna på en trollformel, som gör att de glömmer bort det man vill att de ska glömma. Hon gjorde det till slut, och när hon väll gjorde det så kändes som att tiden stannade, för igen rörde på sig, för att ingen visste vad de gjorde så nära Amanda. När allt var som innan igen, så gick Amanda och handlade allt hon behövde. När hon hade gjort allt som behövdes, så började hon den långa vägen tillbaka.

Det tog kortare tid att komma tillbaka denna gång, för Amanda hade köpt en gammal häst, som hon och Wendela skulle ha till middagen. Så hon kom fram ungefär innan solnedgången. När hon var tillbaka så lämnade hon hästen på den gamla gården bredvid deras hus, när hon gjorde det så gick hon inne i huset. Det var mörkt och kallt där, så hon gick till den första dörren, där låg vardagsrummet. Där fanns det några mörkbruna trähyllor med några få saker på, ett litet träbord, några få stolar, och en till ugn för att värma upp huset. Hon tände eld i ugnen, och tända alla stearinljus som de hade hemma. När hon insåg att det inte skulle finnas tid att slakta hästen, så gick hon till köket och började göra en soppa. När hon var färdig så gick hon till Wendela och väckte henne.
”Mamma, var är vi?”, undrade hon.
”Vi är hemma, min lilla fågel”, svarade Amanda. Och efter det så gick de båda ner och åt soppan.

Det var dags för Amanda gå och lägga sig, men Wendela kunde inte göra det för hon hade sovit i flera timmar redan, så Wendela sa:
”Min kära mor, jag har sovit långt idag, så låt mig vara vaken tills solen går upp, och ner igen”.
”Jag låter dig vara vaken, men då måste du sova i två hela timmar, kan du lova mig det”, sa Amanda.
”Såklart min kära mor, jag lovar dig allt”.
”Säg aldrig att du lovar allt, för då händer hemska saker”.
”Vad för hemska saker, min kära mor”.
”Det är inget små barn ska höra”, sa Amanda, och kramade Wendela och gav henne en puss på hennes panna.
”God natt, min kära mor”, sa Wendela.
”God natt, min älskade Wendela”, sa Amanda. Efter det så gick Amanda långsamt upp på trappan, på övervåningen gick hon till den mörkröda trädörren längst bak. Hon öppnade dörren, i rummet fanns det en dubbelsäng av mörkrött trä, något trähyllor, och i hyllorna fans det många olika saker, men det som skrämde Amanda störst var det rostiga svärdet och den magiska guldspegeln. Hon var rädd för det, för det hon såg kändes alldeles för verkligt. Sedan gick Amanda och lade sig i sängen, och sömnen tog över henne.

Hon började drömma en så konstig dröm. Där fanns den där flickan igen men nu var hon inte i skogen, hon var i deras hem. Och hon sa:
”Kära mor imorgon fyller jag år, jag ska bli 18 år imorgon och snälla du gör mig en tjänst, ge mig en present, som ska innehålla en brödlimpa och en bunke vatten”. Det kändes väldigt konstigt för Amanda, för att det kändes att flickan pratade med henne, men då hände det något konstigare.
”Såklart kära Wendela kan du få det men varför inte önska sig något större?”, det kändes som att Amanda själv svarade på det, men hur kan det vara sant, hur kan Wendela vara 18 redan, det var något som inte stämde här. Men så plötsligt blev det svart, och Amanda vaknade i den vackra morgonljuset, i sin säng.

Drömmen hade känts så verklig, att det som hände var sant, men ändå inte. Amanda gick ut ur sitt rum och nerför trappan, och sedan in i köket. I köket låg Wendela med en blodig kniv i handen, och händer färgade med torkat blod.
”Min kära, vad har hänt!”, skrek Amanda, så att Wendela vaknade. Hon kollade på sina smutsiga händer, och började gråta.
”Jag vet inte vad som har hänt mor, men jag är rädd för jag är inte skadad”, sa Wendela med gråt i halsen.
”Var inte rädd, kom så tvättar vi dina händer”, sa Amanda, de gick ut ur huset och ner till dammen.

Dammens vatten var ren och ljusblå, och solstrålarna stutsade fint mot vattnet. Dammen var också omringad av skogens vackra träd, så det alltid var lika fint, som från början. I dammen tvättade Amanda Wendelas smutsiga händer.
”Snälla du, spring till huset, jag ska bara kolla några saker innan”, sa Amanda, och då började Wendela springa mot huset, medan Amanda gick till den gamla hästen hon hade köpt.

Men det som var det konstiga var att hästen låg på marken död, det såg ut som att någon hade mördat den med en kniv, det fanns bara en person som kunde ha gjort det. Men Amanda ville inte tro på det, så hon intalade sig själv att det var ett djur som hade gjort det, även att hon viste sanningen.

Dagarna gick framåt, lika så gjorde Wendela, hon blev starkare och starkare i sin mors ögon, och de pratade inte mer om vad som hade hänt den morgonen.

När Wendela fyllde tio år så trodde Amanda att det var dags att vissa hennes lilla dotter torget där hon handlar mat. Dom började gå till torget, men det var en lång väg tills de kom dit. Efter en lång tid var de där Amanda visade allt för Wendela, var man kunde köpa ägg, bröd, och andra ställen. Wendela kände sig väldigt glad att vara på torget, men så plötsligt säger Wendela:
”Mor, kolla där bakom stugan finns en liten flicka, kan jag gå och leka med henne”, och pekade på en liten flicka med brunt hår, och en brun klänning, som lekte bakom en liten röd stuga.
”Såklart du får gå och leka med henne min älskning, gå nu, jag kommer tillbaka snart”, svarade Amanda, och Wendela sprang till den lilla flickan. Amanda var glad för hennes skull, kanske skulle hon hitta en vän, en vän som är snäll, och som bryr sig om henne. Medan Wendela hade gått till flickan så gick Amanda till bageriet. Det var gult på ut sidan, och dörren var också gul. Amanda gick in och där var allt gult också, förutom bagaren, bröden, träborden, och trähyllorna. Amanda köpte två stycken brödlimpor, och gick ut ur bageriet. Hon började gå mot den röda stugan.

Hon fortsäte gå mot den, men när hon var närmare såg hon inte Wendela. Så hon gick bakom stugan. Och där satt Wendela, med blödiga händer och en nöjt utryck på ansiktet. Amanda kollade ner och där låg den lilla flickan, död, helt och hållet död. Och då viste Amanda att Wendela kunde inte längre fly från detta, det kunde hon inte innan heller, men när första blodet är nere på marken, så börjar allt. Hon tog Wendela och började springa med henne så snabbt hon bara kunde, tills de kom tillbaka hem.

När de var tillbaka i sitt hem, så tog Amanda sin dotter och la henne i hennes säg, och gjorde så att hon skulle glömma allt som hade hänt, och så gjorde hon så att hon skulle sova utan att väckas, men det enda som kunde väcka henne var Amandas magi. Och där i sängen låg Wendela, och sov.

Amanda gick ner och så plötsligt, såg hon den arton åriga Wendela, men det enda hon kunde se var hur hennes dotter, mördade henne. Och efter det så var Amanda tillbaka igen. Hon viste vad som skulle hända så hon var bered.

Hon väckte alltid Wendela när hon hade sina födelsedagar, och fyllde hennes minne med falska minnen hon hade aldrig upplevt, och gjorde så att hon sov resten av tiden.

Tiden gick, och så var det dagen innan Wendelas födelsedag, och det hände allt som skulle hända. Att hon frågade efter en enkel present, och efter det var det hennes födelsedag och Amanda blev mördad av Wendela. Men det finns en sak som ingen visste, att Amanda levde, för hon visste vad som skulle hända så hon gjorde sig redo för det, och därför gjorde hon så att hennes stjäl skulle komma tillbaka till hennes kropp, efter tre fulla dagar, och tre fulla nätter.

Och det var det som hände innan början.

Estere åk: 6.