Språkutveckling via en bilderbok

Jag och elever i årskurs F-5 har börjat jobba med Astrid Lindgrens magiska bok Allrakäraste syster. Första lektionen samlades vi alla framför cleverboarden och samtalade kring bokens framsida.Först turades vi om att berätta vad vi såg; ”Jag ser två flickor”, ”Jag ser blomsterkransar”, ”Jag ser ett slott” osv. Det här sättet att starta samtalet kring en bild är så bra för att det:

Gör alla elever delaktiga.
Bidrar till att alla kan delta på sin nivå. De som behöver härmar andra och lånar ord och uttryck av kompisar.
Ger mig tillfälle att i ett naturligt sammanhang undervisa i ordkunskap och grammatik. T.ex: ”Ser du verkligen en flicka?” ”Nej, två flicka.” ”Just det, du ser två flickor” och ”Ja, du ser två hundar. Den sortens hund kallas pudel.”
Bygger upp en förförståelse inför läsningen.

Sedan gick vi vidare med att berätta om vad vi trodde eller tänkte utifrån bilden. Det är alltid lika intressant att höra och delge tankar om vad vi tror. Här finns inget rätt eller fel. ”Jag tror att de ska rida ut på äventyr.” ”Jag tror att de är prinsessor.” ”Jag tror att hundarna skyddar hästarna, så att ingen jägare ska skjuta dem.” ”Jag tror att Hans Arnold är illustratören.” Det här sättet att samtala kring en bild gör att:

Vi får höra att tankar och gissningar kan vara olika, och att det är okej.
Vi tränar oss på att förklara våra åsikter. T.ex: ”Du tror att flickorna är systrar. Varför tror du det?” och ”Så intressant! Berätta mer hur du tänker.”
Jag kan, genom att säga vad jag tänker, leda in elevernas tankar på sådant som är centralt i texten. ”Jag tror att den ena flickan känner sig väldigt ensam.”
Det bygger upp ett intresse för texten.

Sedan började jag högläsa, medan jag visade bokens illustrationer på cleverboarden. Samtidigt skapade vi tillsammans en ordlista på ett stort blädderblock bredvid tavlan.Redan texten på första sidan väckte många frågor, t.ex varför Ylva-Li sprang iväg och gömde sig när hon var nyfödd, hur hon kunde göra det när hon bara var en liten bebis och varför mamma och pappa inte tycker om Barbro.
Andra lektionen började vi med att återberätta vad som hade hänt tidigare och fånga in det viktigaste. Vi läste vidare ända tills vi kom till en bild där det syns att de två flickorna samtalar med en kvinna. Då skiftade jag till ett skrivprogram med talsyntes och så funderade vi ihop vad de tre personerna sa till varandra. Ett av mina syften med undervisningen utifrån den här boken är nämligen att eleverna ska uppmärksamma, och de äldre bli helt säkra på, hur dialog skrivs i berättelser. Eleverna dikterade och jag skrev så att alla såg och hörde texten på tavlan. Jag uppmärksammade särskilt stor bokstav i början av mening, kolon, talstreck, sägesord och punkt. När vi var nöjda med dialogen läste jag den högt och sedan körläste vi den ett par gånger. Nästa bild i berättelsen är den här:Den delade jag ut till eleverna och delade sedan in dem två och två. Uppgiften var att tillsammans i paren hitta på vad Barbro och Ylva-Li pratade om där på bron. Sedan skulle var och en skriva ner dialogen, antingen i sin skrivbok, eller på IPad, beroende på behov. Vår gemensamma dialog fanns kvar på tavlan som stöd. Allra sist på lektionen fick ett par i taget ställa sig upp och läsa sin dialog för oss andra.