Läsa skönlitteratur med nyanlända

Alla elever ska få uppleva härliga textmöten i skolan, få hjälp att utveckla eller fördjupa sitt intresse för litteratur och – inte minst – alla ska förstå! Just nu läser jag Astrid Lindgrens Mio, min Mio ihop med mina elever i åk 5 och 6.

Här är mitt första inlägg om vårt arbete med Mio och här kan man läsa de andra, tredje, fjärdefemtesjättesjundeåttondenionde, tionde, elfte, tolfte, trettonde, fjortonde, femtonde och sextonde inläggen om hur vi jobbat med Mio. Nu ska jag berätta lite mer om vad vi har gjort för att fördjupa läsupplevelsen och förståelsen för oss alla.

För det första; jag läser boken högt, max ett kapitel i taget och det tar tid. Det har fått ta tid. När vi läser sitter vi tillsammans, nära varandra runt ett enda stort bord, så att alla kan se varandra. Bredvid mig har jag ett stort blädderblock med expertordlistan som tillhör dagens text bredvid mig. Ibland är den flera sidor lång, men jag har inte skrivit upp exakt alla ord som jag tror kan vara nya eller svåra för eleverna. Jag vill få möjlighet att utmana dem att tänka tillsammans också och arbeta med olika strategier för förståelse. Till exempel pratar vi mycket om sammansatta ord, ändelser, synonymer, homonymer, tempus, associationer, likheter med andra språk och paralleller till egna erfarenheter och andra texter.

För det andra; jag är noga med att ge rik, individuellt anpassad och varierad stöttning. Det gör jag genom att:
1 Ge bildstöd, både förberedd på papper och spontan med hjälp av IPad.
2 Ge muntliga och skriftliga förklaringar på modersmålen med hjälp av apparna Översätt och SayHi.
3 Explicit undervisa om ord, begrepp, fasta uttryck och språkliga strukturer kopplat till boken vi läser.
4 Medvetet använda kroppsspråk, gester och ansiktsuttryck medan jag läser. Jag söker också ögonkontakt med eleverna under läsningen.
5 Låta eleverna komma till tals under läsningen, både för att göra inferenser och berätta om andra reflexioner de gör och för att de ska kunna hjälpa till med stöttningen och bidra till hela gruppens lärande.

Annonser

Lennarts listor, del 3

Tänk så mycket vi i undervisningen kan få ut av en riktigt bra bilderbok! Bildanalys, ord- och begreppskunskap, tala och argumentera inför grupp, aktivt lyssnande, uttalsträning, högläsning, samarbete, lära sig slå i ordböcker och i kartböcker och så vidare, och så vidare. Bara fantasin sätter gränser! Exempel på hur vi tidigare har jobbat med Lennarts listor finns här och här.

Jag är mycket förtjust i att låta eleverna jobba med kortskrivning. En specifik, tydlig uppgift, som de får jobba med i max 10 minuter. Givetvis skriver de längre texter också, men i och med kortskrivningarna får vi in skrivmoment varje lektion, även om fokuset för dagen ligger på till exempel läsning eller muntligt berättande. Kortskrivningen gör också att alla elever orkar av egen kraft. Alla får lyckas. Den här veckan har vi bland annat läst om hur Lennart hittar sin vän Albert mycket besviken på flygplatsen. Han kom ju inte iväg på sitt äventyr. Lennart bestämmer sig för att muntra upp Albert. Men hur kan man göra då? Här är några av elevernas förslag:imageimageimageimageimageNär eleverna skulle läsa upp sina listor passade vi på att påminna oss om ”Den goda lyssnarens kroppsspråk”:

– Lyssnande ögon tittar på den som talar. image– En lyssnande mun är stängd och tyst.image

– Lyssnande händer ligger stilla i knät.imageVi har också jobbat med bildanalys av bland annat den här bilden:imageLennart och Albert hade hoppat på en exklusiv väska, hamnat i en limousin och sett staden susa förbi. Slutligen kom de fram till detta stora hus. Vad är det för hus? Alla eleverna var ense om att det är ett hotell, men frågan var hur de kunde veta det. Vi letade ledtrådar i bilden:
”Huset är så stort och hotell brukar vara stora.”
”Det går en sån där man där, som bär väskorna. En betjänt.”
”En stor röd matta leden mot entrén.”
”Jag ser en kristallkrona där inne. Det är inte många som har det hemma.”
”Sådana där röda tygtak brukar det vara över hotell.”
”Limousin är en slags taxi och taxis brukar köra till hotell.”
”Man ser bokstäverna H och O där uppe.”
”Det är en så stor trappa, så att det ser lite pampigt ut.”

Väl hemma igen, hittar Albert Lennarts lista över roliga ord. Vi högläste dem tillsammans, skrattade och gissade på betydelsen. Det slutade med att vi använde ordböcker och synonymer.se.image

imageHuvudtemat i boken är Lennarts personliga utveckling, men det roliga är att mina elever funderade på om inte Albert också håller på att utvecklas.
”Titta, på den bilden lagar Lennart soppa, fast han bara har två lökar (på receptet står det tre) och Albert han ser intresserad ut när han tittar på den där listan med roliga ord. Han kanske också vill börja med listor nu.”

Lennarts listor, del 2

I slutet av förra terminen började vi jobba med den här fantastiska bilderboken:image

Nu har vi fortsatt på olika sätt i grupperna. Så här berättar några elever idag:

Lennarts listor
Vi har pratat om listor. Vi har också gjort egna listor. Vi har gjort listor över sådant som vi gillar och inte gillar. Vi fick sitta på en pall och berätta allt som vi har skrivit och varför vi tycker så.
Av: Chava, Amra, Gabriella, Ibrahim, Omar, Felicia och Taim.

Från sina listor över saker de älskar, fick eleverna välja en sak som de älskar allra mest berätta varför de tycker så. Vi tränar oss på att framföra våra åsikter och att argumentera för dem. Så här berättade de:

  • Omar – Jag älskar potatis allra mest, för det är så gott med sås.
  • Gabriella – Jag måste säga både mango och chips. Mango för att de är snygga och chips med pizzakrydda för att de är så krispiga att tugga på.
  • Amra – Jag tycker mest om disco, för att då får man göra vad man vill och lyssna på musik, som jag också tycker om.
  • Chava – Jag älskar datorspel mest, för det är så kul att spela och använda sin fantasi och vara inne i spelet.
  • Taim – Jag älskar mest att simma, för havet är vackert.
  • Ibrahim – Jag säger simma, för jag bara älskar det.
  • Felicia – Jag tycker mest om chips, för det finns så många olika smaker och kryddor att välja på och de är knapriga.
  • Jag tekr om stor bok Lennarts listor. Av Taim.

    Musen heter Lennart. Av Ibrahim.

    Den sista bilden vi tittade på idag var den här, som väckte mycket känslor:imageOch slutligen ville två av eleverna förutspå vad som kommer att hända härnäst.imageimage

    En läsande klass och andraspråkselever

    Projektet En läsande klass (ELK) har under året fått en del kritik från forskarhåll. Jag tänkte inte alls gå in på den här, men vill gärna understryka att jag tycker att konstruktiv kritik är bra och att allt i skolan bör nagelfaras och granskas – för elevernas skull. Dock tänkte jag peka på några små exempel på hur det kan te sig när andraspråkselever gjort lässtrategier, till exempel de så kallade ”Läsfixarna”, till sina egna.

    Spågumman
    Att fundera på vad texten kommer att handla om, eller vad som ska hända, kan man med fördel göra både innan läsningen och under läsningens gång.

    Reportern
    Här berättar jag om när nyanlända elever tillsammans med elever som kommit längre i sin andraspråksutveckling, funderar över frågor till de egna faktatexterna.
    Och här är en saga med tillhörande frågor som skrivits av en elev som varit två år i Sverige.
    Att kunna göra inferenser och dra nytta av egna kunskaper och erfarenheter och jämföra texten med andra texter och olika upplevelser är något som vi behöver göra tillsammans med eleverna många gånger och i alla åldrar.

    Konstnären
    Att kunna fantisera och skapa bilder i huvudet av det man läser är en härlig förmåga som fördjupar läsupplevelsen. Ibland vill man kanske rita och måla också, antingen tillsammans eller på egen hand.

    Detektiven
    Att få redskap för att kunna reda ut ord och begrepp för att verkligen förstå texten är viktigt för alla elever, men ännu mer nödvändigt för andraspråkselever. Det gäller alla skolans texter, såväl sakprosa som skönlitteratur.

    Cowboyen
    Att sammanfatta det man läst och sina upplevelser av läsningen är mycket viktigt och vi kan göra det i samtalsform och med hjälp av alla våra språk eller skriftligt till exempel som vi gjorde i åk 3 när vi läst sagan Tummeliten.image

    En rolig sak som hände förra året var när en elev i åk 5 ville lära ut innebörden av ”Läsfixarna” till yngre elever genom en en dockteater. Hon skrev ett manus utifrån en saga, tänkte ut hur de olika ”Läsfixar-figurerna” skulle presentera sina strategier för de små barnen, fick med sig två kompisar och så körde de igång med att göra pappersdockor och kulisser med mera. Behöver jag säga att det blev succé?

    En läsande klass har blivit mycket spritt och etablerat i hela landet och många lärare är nöjda med handledningen och textsamlingen, vilka upplevs ha underlättat arbetet med läsning och läsförståelse. Ett exempel på ELKs genomslag är att facebookgruppen med samma namn är en av Sveriges största (den största?) lärargruppen med över 24000 medlemmar. På flera håll, till exempel av läromedelsförläggaren Rolf Ekelund, har frågan lyfts om vad som nu är nästa steg i den här nationella samlingen kring barns läsning. På vår skola arbetade vi med Barbro Westlunds gedigna bok med tillhörande studiecirkelsmaterial under två års tid innan En läsande klass blev aktuellt. Det gav oss en mycket god grund att stå på i arbetet med lässtrategier.imageNäste år går vi in i Skolverkets satsning Läslyftet. Så för mig är det naturliga svaret på vad som är nästa steg att så många skolor som möjligt bör ta del av, och tillsammans studera, Barbro Westlunds material och även delta i Läslyftet. Jag hoppas på detta!

    Kära tant Lundin

    Stockholm
    12/01-2015

    Kära tant Lundin.

    Jag som skickar det här brevet heter Estere. Jag brukar handla frukt i din lilla afär, och så bor jag på Upplandsgatan 17. Jag har lockigt hår, som du kanske har sett?

    Jag har tänkt på dom saker som du har gjort mot Mio. För du har varit en av dom snällaste personer som varit i Mios liv. Och så klart har du den bästa fruktafären.

    Men jag har några frågor till dig, det ser ut att du vet något om Mios plötsliga försvinnande. Och det är därför jag vill undra om du vet vart han är? För det är några av oss som saknar honom. Och så skulle det vara jättesnällt av dig om du sa till om du vet vem som tog eller hjälpte Mio att fly från Stockholm?

    Jag tänkte bäreta lite om mig själv, för du vet inte så mycket om mig själv. Det är så att jag föddes här i Stockholm, och så har jag bott på Upplandsgatan 17 hella mitt liv. Det är så att jag har väldigt många bra vänner här men Mio var en av dom bästa. Det är också så att jag älskar att umgås med andra personer under fritiden. Jag går också i skolan och det är förstås roligt, men inte så roligt efter Mios försvinnande.

    Mvh Estereimage

    Vad som händer efter ”De förtrollade fåglarna”

    Kapitlet De förtrollade fåglarna i Astrid Lindgrens Mio, min Mio slutar:

    ”Gå nu prins Mio” sa gubben. ”Jag ska sitta här och önska att det går dig väl. Men kanske hör jag redan i morgon natt en ny fågel, som flyger över sjön och klagar.”

    Eleverna fick i uppgift att skriva en egen fortsättning på kapitlet, innan vi läser vidare. Den här fortsättningen är skriven av Alexia, som har varit 11 månader i Sverige:

    Återförening med…

    Mio och JumJum de gick till berget för att hitta svärdet. Mio och JumJum de var tvungna att gå genom skogen, därför den gamla sa till Mio och JumJum: ”Gå genom skogen.” ”Varför?” fråga Mio. ”Därför så du kan inte se.” sa gamla. ”Vem du prata?” sa JumJum. ”Den Gugana”, sa gamla. ”Vad?” sa JumJum och Mio. ”Vem är de Gugara?” fråga Mio. ”Jag kan inte sa, förlätelse”, sa gamla och JumJum och Mio gick till skogen.

    I skogen Mio sa till JumJum: ”Det var att?” ”Vad” sa JumJum. Plötsligt under trädet var en kvinna med en lång klänning färg blå. Hon titta mycket till Mio, hon närmade och fråga: ”Mio?” Och Mio sa: ”Ja.” och kvinna skrek av glad: ”Mio!! Mio!! Mio!! Min kära Mio.” Mio fråga: ”Vem är du?” ”Jag är…din mamma!!!” sa kvinna. Mio och hans kvinna gav en stor kram.

    Mio fråga: ”Vad heter du?” ”Jag heter Liniana.” sa hans mamma. JumJum sa: ”Vi måste gå, minns du?” ”Ja.” sa Mio. Liniana sa: Vänta litet, jag kan hjälpa till.” ”Hur?” fråga Mio och JumJum. ”Jag har varit där och sett svärdet med egna ögon.” ”Varför inte genomborra honom?” fråga Mio. ”Därför Gugana hindra mig.” ”Men vem är Gugana?!?” fråga JumJum. ”Gugana är en jättestor spindel vilket är maskot till Riddar Cato.” sa Liniana. ”Men varför den gamle mannen inte berätta?” sa Mio. ”Därför om du talar om det kan du hitta.” sa Liniana. ”Och varför du talade om?” sa JumJum. ”Nu hittar vi!!!” ropa Mio. ”Om det är sant, men om du vill att svärdet måste förvandla dig i en mycket stor elefant”, sa Liniana. ”Varför?” fråga JumJum och Mio. Liniana sa: ”Därför du kan krossa och för att du måste gå till stad och gå se Edificio och hon kommer att hjälpa.”image”Okej mamma, JumJum och jag gå till stad.” ”Tack Mio,” sa Liniana ”men glöm inte alla de som har blivit bortförd av Riddare Cato. I staden hittar du allt och jag ska gå till din far från som fångade mig Riddare Cato. Jag tror att han tänker att jag jag är död, men nu rymt jag. Jag är mycket stolt över dig. Jag älskar dig Mio.” ”Och jag sama,” sa Mio. Och Mio och JumJum gick till stad.

    Efter ett tag Mio och JumJum de anlände staden. Stank och allt var smutsigt. Mio se en pojke och sa: ”Var är Edificio?” Den pojke fråga: ”Vad heter du?” ”Jag heter Mio och den är min kompis JumJum,” sa Mio. Den pojke hoppa av glädje och sa: ”Jag heter Nene och har två bror som heter Nono och Toto!! Du kan hjälpa alla!!” Mio sa: ”Du är bror Nono, Nono är min kompis och jag kommer att hjälpa men, varför du har inte undgått, du inte låst?” ”Om vi låst, därför som kommer inomhus lämna inga, därför som omger staden är svart magi. Endast någon så illa som Riddare Cato du kan döda någon Riddare Cato eller ett djur,” sa Nene. ”Du kan hjälpa oss att hitta Edificio,” sa JumJum. ”Ja,” sa Nene, ”kom.” Mio, JumJum och Nene gick till en lite hus och knackade på dörren och en röst sa: ”Vem är det knackar på min dörr?” ”Jag är Mio och den är min kompisar JumJum och Nene.” En gammal öppen dörren och sa: ”Kom in, att jag kan göra för dig?” JumJum sa: ”Gör oss till en elefant snälla. Därför så vi kan krossar Gugana.” Den gamla sa: ”Okej, elefant, elefant, en djur, en elefant!!!!!” Och Mio och JumJum var en elefant!!image

    Den här fortsättningen är skriven av Clara, som har bott ganska många år i Sverige:

    Mios resa till smedjan

    Mio började rida till smedjan, han blev bara mer rädd efter varje gång Miramis stampade med hovarna. Efter ett tag stannade de dem, de skulle slå läger. Mio väcktes av en av Catos spejare. De undra varför de var där. Som en pil skjuten ur en armborst sprang JumJum och Mio därifrån.
    – Vänta! Kom hit genast! skrek en av spejarna.
    Jakten var igång. Mio och JumJum sprang så att de fick kramp men fast det stanna de inte. De sprang, spejarna kom bara närmare. JumJum halka in i leran. Mio såg en tät skog och drog JumJum in i skogen. När spejarna nådde dit fanns ingen där.
    – I den svarta & livsfarliga + täta skogen kan de väl inte va? sa den första spejaren.
    – Nej men kanske under stenen? svarade den andra.
    – Idiot! Det är en sten med 16 cm i diameter!
    – Ahhhh… sa han.
    3 spejarna låg och sov. När de andra två spejarna hadde stuckit gick Mio och JumJum fram till den 3e spejarens Sköld. Där fans Katos flagga. Det var en svart fågel med lysande vita ögon och vingar. När de skulle gå så trampade Mio på en kvist och väckte spejaren. Spejaren skrika signal för att attackera.
    – Men inte nu igen, det får väl räcka med motionsbandet! sa Mio.
    – Kanske inte, svarade JumJum.
    De sprang ännu en gång det snabbaste de kunde. När de hade sprungit ett tag så nådde de fram till den svartaste berget, de gömde sig i den största hålet de hittade. Ännu en gång tappade spejarna bort dem. De började skratta och då svarade smeden:
    – Jaha, så spejarna är ute efter er, ni unga busfrön.
    Mio hoppade upp och sedan rät han sig i ryggen. Mio och JumJum berättade allt om deras resa.imageMen då kom Mio på att fråga:
    – Vad heter du?
    – Vad jag heter? Jag heter Hugo och är fast här som ni ser, sa smedjaren.
    – Men varför då? frågade JumJum.
    – Jo, Kato brukar be mig att göra vapen åt spejarna och ett svärd av starkaste stål till honom. Men den svärdet är till dig Mio! sa Hugo.
    – Oj, tack! sa Mio glatt.
    De sov där. Men mitt i natten hördes fotsteg.
    – Oj, jag tror att det är Kato. Kom göm er här, sa Hugo.
    Kato kom in.
    – Hur går det med mitt svärd?
    – Det går väl okej, sa Hugo.
    – Gör den snabbare. Jag känner på mig att fienden attackerar snart.
    När Kato lämnade berget kommenterade Mio
    – Han är fulare än jag trodde.
    Alla 3 skrattade. Nästa dag gav Hugo Mio svärdet.
    – Den kan tränga igenom allt. Du kommer behöva den! sa Hugo.
    – Tack ännu en gång Hugo! svarade Mio och han började gråta när de kom ut. Sedan kom han på hur riddar Katos flagga såg ut! Han ville också ha en flagga. Men den får han när han blir kung, säkert. Men det stog också en text på skölden.
    – Mio, vad tror du texten är? frågade JumJum.
    – Typ, Kato måste knyta skorna.
    Båda skrattade.
    – Han är landets svarta får! svarade JumJum och de skrattade ännu mer!image
    Och så slutligen, en fortsättning som heter:

    Svärdet i stenen

    Mio och JumJum hade gått från huset där Eno (gubben som sa att Mio och JumJum skulle gå). Pojkarna var i skogen och vandrade. Miramis stod där han skulle och de red iväg till smedjan för att hitta ett svärd. Men på vägen var det något som lyste. Det var ett starkt ljus som var så starkt att de blev bländade. Sedan vart det mildare ljus, som inte lyste lika stark som det gjorde innan. Mio sa till JumJum: ”Stanna kvar här och vänta tills jag kommer tillbaka hit.” JumJum nickade. miramis gnäggade istället för att nicka. Mio gick och fick se ett (lysande) svärd. Det satt fast i en stor sten. Mio gick till stenen där svärdet satt fast och drog upp det. Mio gick till JumJum. De red iväg och fortsatte in mot byn. När de kom fram till byn, var ingen ute. Mio skakade och ryste. De var hungriga. De hittade ett stall, men visste inte om de fick vila en stund. De gick in där de kunde äta. En man stog där och glodde…imageMio frågade om det fanns någon stans de kunde äta och sova. Mannen svarade efter en kort stund: ”Vilka är ni och varför vill ni äta och sova?” JumJum svarade: ”Vi är från landet i fjärran och jag är JumJum, det här är Mio. JumJum pekade på Mio. Mannen stirrade en lång stund på Mio i hans ögon. Mio svarade: ”Min pappa är konung över landet i fjärran.” Plötsligt fick mannen ett ryck och log mot Mio. ”Kom med mig” sa mannen. Vi gick med honom. ”Det var inte mycket mat ni hade. Men vi fick så mycket så vi blev mätta.” Mio kom på att Miramis fortfarande stod ute i kylan. Mannen gick och då tog Mio chansen att ta bröd som mättar hunger. ”Här har ni filtar som håller er varma.” De fick varsin filt för att det skulle vara en kall natt säkert. Mio frågade vad han hette och han svarade: ”Ering och bor här.” ”Ok.” svarade JumJum. Sedan gick de till stallet. Tyst och lugnt de kunde så de inte blev upptäckta. Mio lyckades få fram på en varm, härlig, skön filt till Miramis. Ering gick tillbaka och sa ”Godnatt pojkar.” ”Du med”, sa de tyst så bara han kunde höra. Miramis kom efter en halv minut på andra sidan stallet. Miramis gnäggade surt på dem. Han var kallare än på vintern i Stockholm när Mio bodde där då! Mio försökte uppmuntra Miramis med filten. Han tog den med munnen och gick till ett bra ställe och vila. Mio gick och la filten över honom. Han gick och la sig bredvid Miramis. Det gjorde JumJum också. Det var skönt att försöka sova. Det skulle säkert bli en hård dag imorgon tänkte Mio och slöt ögonen och försvan…

    Adjö, och lycka till!

    Idag var kanske sista gången vi sågs. Du är en så fantastisk pojke! Jag vet att det kommer att gå bra för dig och jag är så glad att du och din familj får stanna i Sverige. Bra för er och bra för Sverige! Ni har skaffat en lägenhet och kommer att börja livet i Sverige ”på riktigt” nu, i en annan stad. Jag är glad för er skull, men också ledsen, för jag kommer att sakna dig Y, och också lilla A, så mycket! Det har varit en förmån att få ha er på skolan så länge! Lycka till på din nya skola!

    Stor kram från er fröken och vän: Sara