Vägen bort från döden

När Sara sa att vi ska börja med att skriva sagor, blev jag jätteglad. Jag viste inte så mycket om sagor, jag viste inte vad jag skulle skriva, sen jag fick välja om jag vill skriva själv eller med någon kompis, jag valde skriva med Estere för att att hon är jättebra på att skriva sagor. Jag har lärt mig jättemånga saker tex. att det ska vara en inledning, problem, flera händelser, lösning på problemet och en lycklig slut och att det ska vara kamp mellan god och ond att den goda ska få hjälp och att det ska vara magi, som i våran saga. Jag vet hur man skriver en saga nu! Det var jättekul att skriva en saga, och jag tyckte mycket om våran saga!  /Anesa. image Bild: Anesa.

Vägen bort från döden

Det var en gång en flicka, som var en häxas dotter. De bodde i en liten stuga, mitt i skogen. Den var svart färgad på ut sidan och mörk gråt på taket.

En gång när flickan som var vacker som rosor, för hennes hår var mörk som den mörkröda färgen på rosorna, kom hem så hörde hon sin mor ropa på henne:
”Kom hit min lilla fina flicka med röda läppar som blod och med det vackraste ansiktet som den finaste blomman har men dina ögon är svarta som kol för visa din styrka och mod för det som fins där ute, kanske dina kläder är smutsiga men ändå är du den vackraste som finns”
Flickan gick till sin mor och hon kramade sin mor och sa:
”Kära mor imorgon fyller jag år, jag ska bli 18 år imorgon och snälla du gör mig en tjänst ge mig en present och den ska innehålla en bröd limpa och en bunke vatten”
”Såklart kära Wendela kan du få det men varför inte önska något större?” frågade Wendelas mor.
”Nej det behövs inget större min mor på min födelsedag” när Wendela svarade klart så gick hon till sin rum.

När hon var i sin rum som är väldigt mörk men ändå ljus för den lilla fönstret på väggen så kammande hon sitt rosenröda hår vid sin spegel som sitter på väggen.

När hon var klar så gick hon till badrummet så tog hon på sig sina nattkläder som hon sover i. Sedan gick hon tillbaka till sitt rum och lade sig i sin mjuka säng och hon sjöng:
”Kvällen är här, natten är här nu ska jag gå så jag kommer tillbaka imorgon” hon sjöng så ungefär i tio minuter tills hon somnade.

Wendela vaknade plötsligt av den skrämmande ljudet. När hon lyssnade ett tag så förstod att det var hennes mamma som skrek:
”AAAAAAAAAAaaaaAaaaaaaaaaAAAAAAAAAAAAAAAaaaaaAAaaa!!!” det var den högsta och längsta skrik hon hade någonsin hört. När henen mor slutade skrika så sprang hon ner till sin mor så snabbt hon kunde.

Där var hennes mor liggande på golvet och gråtandes. Hon sprang till sitt mor och satte sig bredvid henne och frågade:
”Vad är det som har hänt min kära mor?”
”Här ta din gåva och lämna mig annars så får du känna smärtan som jag känner nu!” sade hennes mor och gav henne gåvan som hon frågade om dagen innan.
”Men berätta kära mor vad har jag gjort för att du ska känna smärtan?” frågade Wendela hennes mor.
”JAG ÄR BESVIKEN PÅ DIG ATT DU ÄR INGEN HÄXA OCH DÄRFÖR SKA DU FÖRSVINNA!” skrek hennes mor åt henne. Hennes mor tog tag i sin kniv som låg på bordet och ville skära i Wendelas hjärta. Men Wendela tog tag i kniven som var i hennes mors händer och skar hennes mors hjärta.

Wendela såg hennes mors kropp falla som en trasdocka på golvet. Kroppen låg där på golvet medan golvet blev mörkröd av den svarta blodet. Wendela kollade på kroppen, som hade blivit vit av att den hade ingen värme kvar. Efter ett tag log hon hånfullt över det som hon hade gjort.

Senare började hon leta efter den magiska spegeln i de rummen som fanns i huset, hon letade väldigt mycket men i slutänden hittade hon den i hennes mors rum. Rummet hade en mörkbrun nyans i färgen och i alla saker som fans i rummet. Det fans en säng i hörnet på rummet och bredvid den fans det ett liten nattduksbord, på den var det ett liten guldspegel.
”Spegel, spegel berätta för mig vad som kommer hända i min framtid!” befallde Wendela spegeln som fanns på den lilla nattduksbordet.
”Ungefär när solen är lite längre på himlen så kommer tre stycken ridande ridare på sina hästar och vill fråga om din döda mor om hjälp, om du stannar här så kommer du bli som din mor är nu” svarade spegeln.

Wendela började skaka väldigt hårt över det som skulle hända. Hon letade efter något i hennes mors rum som hon kunde få användning av. På andra sidan fanns det ett liten hylla och det var allt som fans i rummet. Hon såg många saker i hyllan som böcker. Men sedan såg hon en rostig svärd på översta våningen i hyllan. Hon tänkte att hon skulle inte ha användning för den men hon tog den ändå. Och så tog hon den magiska spegeln.

Wendela hade inte märkt att solen hade gåt en liten bit upp, för det var då hon hörde att någon knackade på dörren. ”Knack knack knack” det var tre väldigt hårda slag. Wendela kollade genom fönstret, och såg vem det var, det var de tre riddare. Och så knackade dom igen ”Knack knack knack” det här gången var det ännu starkare slag. Wendela sprang och gömde sig bakom trappan. Och sen kom det en tredje gång ”KNACK KNACK KNACK” det var dom starkaste slagen hittills.

Wendela var under trappan och väntade tills de skulle komma in för hon ville att hon skulle få chansen att se rinnande blod igen. Efter ett tag så blev dörren utslagen, för den var låst. De tre ridarna kom in och då såg de Wendelas mor liggande ner på golvet i blod. En av de kände på hennes halls om hon hade en puls kvar, men det hade hon förstörs inte.

Wendela såg på de, och så sprang hon till de och tog den rostiga svärdet. Men så plötsligt förvandlades svärdet till en mäktig samurajsvärd. Hon kände känslan att bara se deras blod att rinna ut i golvet. Och så plötsligt hög hon till dom alla tre med sin svärd, och så föll dom blödandes ner på golvet. Wendela såg ner på deras kroppar och log, medan hon började gråta glädjetårar.
image Bild: Estere

Natten kom väldigt fort och Wendela sprang ut ur huset inne i skogen, med en påse mat, guldspegeln och svärdet. Hon försvann långsamt mer och mer i den mörka skogen.

Wendela försvann mer och mer i den mörka skogen. När hon var väldigt långt inne i skogen så stannade hon, och då gick hon runt där tills hon hittade en mörk grotta. När hon var inne i grottan så tände hon en liten brasa. Hon la sig på den hårda stenen i grottan, och så somnade hon efter ett tag.

Hon vaknade av att någon satte sig på hennes axel, när hon kollade upp så satt en kråka på hennes axel. Hon kände igen kråkan, för det var hennes egen.
”Kråkan, vad har du tagit till mig idag” frågade Wendela kråkan, och så skakade kråkan sitt ben och där var en liten pappers rulle. Hon rullade upp pappret och där stod det:

Kära Wendela.
Jag ville hälsa dig från slottet, att prinsen letter efter en kärlek. Och det är så att han ordar en bal, för han ska träffa sin nya kärlek. Jag själv har redan gjort ett liten dryck som prinsen har redan druckit upp. Drycken gör så att han kommer bara bli kär i dig. Jag har också fåt tag på en klänning, kråkan kommer visa vägen till den. Och balen börjar idag när solen går ner.
Med vänliga hälsningar,
Din tjänare.

”Kråkan visa mig vägen till klänningen nu!” befallde Wendela efter att ha läst brevet.
Kråkan lyfte sina vingar och började flyga genom den svarta skogen, och Wendela sprang efter den. Hon sprang tills hon såg en liten trälåda framför sig. Hon öppnade den och tog ut det som var där inne. Det var en klänning i lådan, den var syd av silver och guld. Det var det vackraste Wendela hade set i sitt liv.

Hon tog klänningen och sprang in i skogen, hon tog på sig klänningen, de guldiga skorna, den silvriga hatten och till slut den vita masken. Sedan sprang hon till slottet. Hon kollade upp i himmeln och såg att solen hade nästan gåt ner.

Hon såg att portarna var öppnade, och så gick hon genom de. Det sågs väldigt fint i slottet, det var väldigt guldiga väggar i slottet med vackra tavlor på. På tavlorna var målade kungen och hanns hustru, de dog för några dagar sen.
”Tur att kungen och hans hustru är döda nu, för nu är tiden kommen för att hitta prinsen” tänkte Wendela.

Hon gick in i balsalen och där dansade massor personer, kvinnor i vackra klänningar och män i vackra kostymer. Längst bort i salen, var alla kan se sitter prinsen och kollar på alla dom vackra kvinnorna.
Och så plötsligt kollar prinsen in i Wendelas kolsvarta ögon, man kunde se hur blodet kom upp i prinsens kinder, hans ögon glänste som kristaller och han fick en väldigt vacker leende på läpparna. Prinsen sa något till sina vakter och pekade på Wendela.

Wendela gick ut i slottets rosengård och efter ett stund kom vakterna till Wendela och sa:
”Prinsen vill träffa er, så var vänlig och följ med oss”
”Tyvärr, men jag vill att prinsen ska träffa mig här, i den vackra rosengården” svarade Wendela och vakterna gick in i slottet. Wendela kollade runt sig men hon såg bara fina mörkröda rosor som hennes hår.

Efter ett tag kom prinsen ut i rosengården och frågade:
”Min kära vad heter du?”
”Jag heter Wendela och du heter väl prins Nicolas”
”Du har helt rätt om mitt namn men jag ville säga att min hjärta är hos dig så jag vill fråga, vill du gifta dig med mig?
”Ja, det skulle bli en ära att gifta sig med dig” sa Wendela och då kysste han henne.

Prinsen hade så bråttom att gifta sig, så han hade redan börjat planerat bröllopet. Och efter en hell månad så var bröllopet klar.
”Kära Wendela snart ska du bli min fru, och jag väntar tills vi är gifta” sa Nicolas.
”Jag känner samma sak min kära” sade Wendela och gick in i rummet mittemot henne.

I rummet fanns det en vacker bröllopsklänning, som var vitt som snö men vackrare än snö.
Wendela var kvar i rummet i flera timmar, med slottets tjänare. De satte på klänningen på henne och gjorde allt, men till slut var det dags för bröllopet.

Wendela kunde höra den vackra musiken spelas i slottet, och hon kunde känna en mans arm i sin hand, för man måste ha det i bröllop. Efter ett tag började det spelas upp ett nytt låt, och den låten var välkänd för alla, för det var den låten man spelade upp när man ska gifta sig. Hon och manen började gå mot prinsen, prinsen hade inte sätt Wendela än, men snart såg han henne och en lenande lyste upp i hans ansikte. Hon gick närmare och närmare, tills hon var där. och då var det bara dags att säga ja. De sa ja och sen delade på en kyss. Och så plötsligt fick Wendela en känsla som var vas som en kniv men kändes som fjädrar, för hon hade upplevt just den känslan så många gånger, och hon viste att det var på grund av hon ville styra över landet, och målet var så nära nu, så nära.

Nu när de hade gift sig så var det dags för en bröllopsball. När de hade dansat klart tills ingen orkade mer, var det dags för alla att åka hem.
Så Wendela gick med prinsen på trapporna tills de kom till rummet var de ska sova. Wendela fick hjälp med att byta om, och sen så gick hon ut till sängen, och låtsades att hon sov.

Hon väntade tills hela slottet sov, och då tog hon ut sin kniv som var gömd i en blomkrukan. Och då väckte hon prinsen.
”Min kära, snälla vakna?” frågade hon, för hon älskar att se skräcken i offrets ögon. Prinsen vaknade och kollade upp, och där stod hon med sin kniv. Han blev helt still, och det sågs ut att han skulle börja gråta, men det gjorde han inte. Och så plötsligt hög Wendela kniven i prinsens hjärta, och han mimade med läpparna ordet varför, och så började Wendelas ögon bli blöta, men det var inga vanliga tårar för dom var glädjetårar.

Wendela sprang ut till vakterna och ljög:
”Någon har dödat prinsen, snälla hjälp!!!” vakterna sprang direkt till hans rum och där var prinsen på golvet.
Wendela låtsades vara väldigt sorgsen över prinsens död, men egentligen var hon överlycklig. Och efter några dagar var det begravning.

Samma dag som begravningen var på, så var det också kröningen till Wendela. Det gick väldigt snabbt med kröningen, och så plötsligt var Wendelas dröm blivit verklig.

Efter några dagar så skapades det en hell blodbad i hela kungariket, och det var Wendela väldigt stolt över. Och så insåg alla vem den riktiga Wendela var, men dom kunde inte göra något emot det för hon var drottningen nu.

Och så slutar denna saga med en lyckligt slut för den nya drottningen Wendela.

Av: Estere och Anesa.
image

Annonser

32 thoughts on “Vägen bort från döden

  1. Jag har precis introducerat Cirkelmodellen med mina elever och då har vi arbetat med faktatexter. Parallellt med detta har vi arbetat med Askungen då mitt syfte har varit att påvisa genrernas olika uppbyggnad. Nu kan jag använda mig av dina elevers texter vid fortsatt arbete med sagor, toppenbra att de skrivit både längre och kortare texter då jag har elever både med och utan skolbakgrund. Hälsa och tacka dem!

  2. En riktigt läskig historia, spännande och med ett överraskande slut! Inte alltid sagor slutar som man hoppas… Tack för spännande kvällsläsning! Kramar Fröken Lotta i Halmstad

  3. Men vilken hemsk saga! Och så skickligt gjord!
    Jag tror att det som jag tyckte var så läskigt var att sagan på så många sätt var en typisk saga – så jag kände mig trygg i genren. Men där blev jag lurad, för själva huvudpersonen var ju riktigt ond!
    Det är överhuvudtaget inte så vanligt i några berättelser att den som man som läsare identifierar sig med är osympatisk.
    Mycket bra gjort!
    Och jag tror att på riktigt så segrar alltid de goda, även om det ibland tar alldeles för lång tid!

  4. Jösses!

    En väldigt bra historia med en stämning i som just jag älskar. Den är dessutom berättad på ett väldigt bra sätt. Det är bara skickliga författare som får läsaren att läsa så noga som jag gjorde. Alla ord var viktiga, Alla ord är viktiga.

    Bra jobbat!

  5. Oj oj! Det här var riktigt otäckt! Jag trodde hela tiden att Wendela skulle bli snäll i slutet men där lurade ni mig allt. Jag kan se att ni lärt er att skriva sagor: det fanns med tre riddare som knackade tre gånger, prins, bal på slottet, en vacker klänning och riktigt spännande händelser! Fortsätt med skrivandet!

  6. Riktigt bra! Fångade mig direkt, såg i bilder hela sagan från början till slut. Att först se framför sig en oskyldig flicka som ska fylla år till… Hälsa eleverna att de är grymma! 🙂

  7. Detta var en väldigt spännande och oförutsägbar saga. Jag kunde inte räkna ut vad som skulle hända och det gillar jag. Sedan tycker jag att sagan innehåller många bra miljöbeskrivningar vilket gör att det blir lätt att leva sig in i berättelsen. Mitt favoritcitat från texten är beskrivningen av flickan som hade ”läppar som blod”. Jag lånar det uttrycket från er. Tack för spännande läsning.

  8. Läskig saga med ett annorlunda slut. Men som ni skrev blev det ju ett lyckligt slut, ett lyckligt slut för Wendela. Så brukar man ju inte tänka, men det blir ju ändå rätt. Jag funderar på varför Wendela blivit så grym och tänker att en gång kanske hon själv blir straffad för sin grymhet. Tack för en spännande läsning. Hälsningar Suzanne

  9. Hej Anesa och Estere! Vilken spännande och välskriven saga. Det är tydligt att ni vet vad som utmärker en saga, men också hur man gör för att läsaren ska se bilder i sitt eget huvud och hela tiden vilja läsa vidare. Jag tänkte särskilt mycket på ert språk när jag läste och det märks att ni har ansträngt er för att bygga upp en stämning i texten genom att välja era ord väl. Jag tänkte också på den grymma handlingen, och att slutet faktiskt bara blev lyckligt för huvudpersonen själv. Jag undrar hur hon tänker och känner och om hon kommer att kunna leva med sitt öde. I sagans värld är ju det mesta svart och vitt, antingen ont eller gott. Jag tänker på att det i verkligheten kan vara lättare att påverka sitt tänkande och sina handlingar, även om det kan verka som att allt är förutbestämt och antingen enbart ont eller enbart gott. Även om det kan kännas som att allt är svart och omöjligt, så är vi inte helt och hållet maktlösa. På så sätt kan verkligheten ibland vara bättre än sagan, för vi kan alla både gott och ont i oss, och vi kan välja vilken sida vi vill ska växa. Om vi vågar tro på det och har tålamod. Jag hoppas att ni båda fortsätter att skriva. Att ni använder skrivandet för att samla mod och kraft och för att orka i tider när verkligheten känns svårare och mörkare än sagan.
    Josefin

  10. Estere och Anesa! Vad ni är duktiga på att skriva och att hitta på en saga. 😃 Den var väldigt spännande men också otäck. Fortsätt att skriva och läsa mycket! Lycka till! Eva.

  11. Hej Estere och Anesa!
    Vilken spännande saga! Kan det vara två nya Astrid Lindgren vi fått?
    Säger som flera andra, ni har fått med många bitar som kännetecknar en saga. Ett stort lycka till önskar jag er!
    Många kramar,
    Fröken Kajsa i Linköping

  12. Förresten, efter jul ska mina elever som går i åk 2 börja skriva berättelser. Får jag låna er och läsa upp den, så de kan få höra hur bra det kan bli?
    /Fröken Kajsa, igen

  13. Estere och Anesa!
    Vilken spännande saga. Det som imponerar mest på mig är det sättet ni använder alla adjektiv och adverbial. Ni gör som riktiga författare. Er berättarkonst gör att handlingen blir väldigt målande och levandegjord. Berättelsen tar tag i mig som läsare och då är det inte bara den ganska läskiga handlingen utan just det sätt på vilket ni beskriver miljöer, känslor, personer och tankar.
    Fortsätt skriv så kommer många vilja läsa det ni skriver.

    Peter Habbe

  14. Det känns som en vanlig saga, men hela tiden obehaglig för såhär brukar inte sagor vara. Och det är det som gör den så bra tycker jag. Vi väntar och väntar och väntar på det lyckliga slutet och när det till slut kommer så är det för ”fel” person.

    Bra jobbat!
    /Mattias, gymnasielärare i engelska och matematik

  15. Åh, vilken spänning och dramatik! Jag har femmor, hoppas det är okej att jag läser den högt för dem så de blir inspirerade!

  16. Hej Anesa och Estere,
    Det var en riktigt spännande saga, som börjar som en saga ska men tar en oväntad vändning. Riktigt läskig tycker jag. Jag skulle vilja veta hur det går för Wendela och för landet.
    Ni har ett mycket bra språk med bra beskrivningar och utvecklade meningar. Fortsätt skriva!

  17. Tack så jättemycket från mig Anesa för era vackra kommentarer! Jag blev väldigt när jag läste de. Jag kommer; att alltid fortsäta skriva bäretteser, det är jätte kul! Tack så jätte, jätte, jättemycket!! ❤ 🙂

  18. Vilken spännande saga! Den påminner om de isländska sagorna där det ofta förekommer hämd och död. Jag skulle vilja veta varför Wendela vill döda alla?
    / Anna

  19. En otäck saga med ett oväntat, hemskt och mörkt slut. Vi trodde att prinsen och Wendela skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Men Wendela hade utvecklats till en sadist. Sagan börjar på ett klassiskt sätt: Det var en gång…// sagan har många liknelser, bildspråk. vacker som en ros, ögon svarta som kol, ett rostigt svärd blev ett mäktigt samurajsvärd
    Mor sa till Wendela: ..visa din styrka och mod för det som finns där ute. Vi tolkar mors ord som att Wendela måste vara stark. Men Wendela vill vara lika ond som de som inte vill att hon får stanna i landet. Ondska mot ondska. Wendela vill ha makt över hela landet. Hon vill bestämma över andra eftersom andra har bestämt över henne.

  20. Tack för alla era snälla ocv trevliga kommentarer, och alla er kommentarer gör att jag kommer fortsätta skriva med 100% säkerhet.

    Estere

  21. Ping: Innan början | hjartatskogshaga hos @frksarapersson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s