Tacksam förstelärare, samt några råd till rektorer

Jag har nu haft tjänst som förstelärare i nästan tre terminer. En längre tid har jag tänkt att skriva ett inlägg om vad det har inneburit för mig och om lite tankar kring uppdraget, men tvekat på grund av av att jag har varit rädd för hur det skulle tas emot. Efter ett par händelser förra veckan, som jag ska återkomma till, känner jag dock att nu det är dags.

Det finns olika åsikter om denna reform, vilket jag förstår och respekterar. Själv tycker jag att det är positivt att lärare ska kunna göra karriär utan att behöva lämna undervisningen, som ofta är det man brinner för, och till exempel bli skolledare. Däremot tycker jag att själva namnet förstelärare är olyckligt och hade föredragit exempelvis utvecklingslärare.

När jag kom tillbaka efter semestern förra läsåret så var jag nervös över hur mina kollegor skulle reagera, men jag tänkte att det kommer nog ge sig över tid när de märker att jag fortfarande är vanliga Sara. För andra året i rad höll jag i en studiecirkel kring läsning och läsförståelse. Jag fortsatte att undervisa som vanligt, samt försökte utföra det uppdrag förstelärarna fått av Västerviks kommun så bra som möjligt. Det förstelärare här förväntas göra är att sprida formativ bedömning, bidra vid studiedagar och välkomna kollegabesök. Vi har ingen nedsättning i undervisningstid, vilket en del andra kommuner infört. Vårt uppdrag kan tyckas vara både tydligt och otydligt på samma gång. Hur, när och till vilka ska vi sprida formativ bedömning? Hur ofta och på vilket sätt ska vi bidra vid studiedagar? Hur många kollegabesök förväntas vi ta emot och hur ska de läggas upp för att det ska bli givande? Dessa, och andra frågor, har vi diskuterat i förstelärargruppen och med de sammankallande från förvaltningen. Det vi har kommit fram till verkar vara att det är lite upp till vara och en, i samråd med rektor, att avgöra hur många uppdrag man anser sig hinna med.

Jag har ett flertal gånger fått frågan vad jag gör och vad det innebär för mig att vara förstelärare. Därför tänkte jag göra en sammanställning på det. Jag vill gärna poängtera att inför de lite större, mer tidskrävande uppdragen har jag kollat av med min rektor varje gång. Jag har inte jobbat övertid och i de flesta fall som jag är borta från mina elever, vilket jag alltid försöker undvika, har det satts in vikarie.

Jag har alltså, tillsammans med specialpedagog Helen Palmen, under förra läsåret hållit i en studiecirkel på skolan om läsning och lässtrategier. Detta läsår har vi fortsatt konceptet, fast med inriktning på språk- och kunskapsutvecklande arbetssätt. Vår senaste träff beskrev jag här.

Under förra året höll jag i studiedagar på andra skolor vid fyra tillfällen. En tillsammans med elever i årskurs 1, då vi visade och berättade om vårt arbete i ”Att skriva sig till läsning” och formativ bedömnig. Vid ett annat tillfälle handlade det helt och hållet om formativ bedömning. En studiedag handlade om att få syn på språket i alla ämnen och arbeta språkutvecklande i samtliga skolans ämnen. Vid ett tillfälle handlade det om verktyg för kartläggning och studiehandledning samt formativ bedömning kopplat till sva, sfi och modersmål.

Jag gjorde förra året två kollegabesök hos andra förstelärare i sva, vilket jag berättade om här och här. Själv tog jag emot fem kollegabesök under året. Denna termin har jag hittills haft två kollegabesök och har ytterligare två inplanerade. Både att göra och att få ta emot kollegabesök tycker jag är mycket roligt och lärorikt!

Jag är också mycket glad för att såväl rektorer, specialpedagog och lärare har hört av sig till mig för att få råd och stöd gällande ämnet sva och/eller nyanlända elever. Vid två tillfällen hittills har jag varit på andra skolor för att informera och ge stöttning i dessa frågor och jag har två till inplanerade. En annan typ av stöd till andra skolor som jag ger tillsammans med modersmålslärare är flerspråkig kartläggning, som vi är utbildade i hos SPSM. Förra året gjorde vi fyra sådana kartläggningar på andra skolor. Vid alla tillfällen på andra skolor får den andra skolan betala Skogshaga för vikarie, samt stå för hyrbil.

Jag har också vid två tillfällen varit inbjuden till kommunhuset för att tala inför förvaltningens politiker och rektorer om sva och nyanländas lärande och rättigheter. Förvaltningschefen har jag träffat vid fyra tillfällen tillsammans med en annan lärare och fyra rektorer som också vill lyfta dessa frågor. Efter ett av dessa möten ville förvaltningschefen besöka Hjärtat för att få en egen bild av hur verksamheten kan se ut. Det skrev jag om här. Jag är glad och tacksam för det ökade intresset och viljan att sätta sig in i alla elevers rättigheter och vad det innebär för huvudmannens skyldigheter och skolornas organisation.

Jag anordnade förra året ett uppskattat och välbesökt Edcamp tillsammans med Peter Habbe.

På min egen skola har jag dock inte känt mig som ”förstelärare”. Jag har undervisat som vanligt. Pratat, planerat, stressat, kämpat och skrattat ihop med kollegor som vanligt. Och det är jag tacksam för! Jag är tacksam för att det inte har uppstått någon schism och för att mina kära, kära kollegor behandlar mig, och pratar med mig, precis som vanligt!

Den här terminen har ytterligare ett antal lärare i kommunen fått tjänst som förstelärare och det känns dessutom som om rektorerna har hunnit tänka efter vad de vill använda oss till. På Norra Staden, som Skogshaga tillhör, har vi till exempel fått uppdraget att hålla i en fortbildningssatsning under året utifrån Dylan Wiliams Att följa lärande. För att planera detta arbete har vi haft tre träffar förstelärare och rektorer tillsammans.

Ett av dessa möten var förlagt till Skogshaga förra veckan och det var efter det som jag fick responsen som fick mig att skriva detta inlägg. Dagen efter kom flera kollegor till mig och ville prata om karriärreformen. Äntligen kände jag. Jag tror att det har upplevts som lite känsligt att ta upp detta med mig, som om jag skulle ta det personligt om andra lärare kritiserar reformen, eller om de har frågor. Vilket naturligtvis inte är fallet! Nu däremot undrade en del kollegor varför ”de andra” kom till oss, vad det pratades om på mötet med mera. Jag fick också uttalad respons som gjorde mig helt lycklig! De tyckte att jag ”gjorde så mycket för skolan”, ”hjälper och stöttar på ett bra sätt”, ”är engagerad och driven”. Jag är så tacksam för dessa ord, så jag nästan flög hem från jobbet den dagen.

Men det fanns också en allvarligare aspekt i det som tog upp och här kommer mina råd till rektorer in:
– Transparens och tydlighet är viktigt. Var tydliga med vad era förstelärare gör. Vilket mandat ni har gett dem, vilka specifika uppdrag de har och vilket friutrymme de eventuellt har till att ta egna initiativ. Det måste inte vara exakt lika på alla skolor, men berätta hur det är på er.
– När det är möten som bara är för förstelärare och/eller rektorer; tala om för övriga kollegiet varför ni har mötet och i efterhand vad som togs upp och eventuellt beslutades.
– Om det bjuds på fika vid ett sådant möte, köp då in så pass mycket att det räcker till all personal på skolan som mötet hålls på. Det blir inte många tior extra, men en mycket värdefull gest.

Sammanfattningsvis är den här försteläraren alltså tacksam för att ha fått uppdraget överhuvud taget, att få så många tillfällen att driva på utvecklingen kring mina hjärtefrågor och inte minst det fantastiska, underbara erkännandet från mina närmaste kollegor.

Advertisements

2 thoughts on “Tacksam förstelärare, samt några råd till rektorer

  1. Fint beskrivet Sara! Och så skönt, och helt naturligt, att dina arbetskamrater uppskattar ditt jobb och inte väljer att titta snett dig (och så tror och hoppas jag faktiskt att det är på de flesta skolor). Ja, du vet ju vad jag anser om reformen, men det är ju som det är. Jag tycker också att det är bra att lärare kan göra ”karriär” fast jag tycker att det borde vara viss nedsättning för att man verkligen ska få tid till uppdraget. Namnbyte, ex det du föreslår, tror jag skulle vara mycket bra. Förstelärarnamnet är så fruktansvärt dumt och jag tycker att det framför allt slår mot alla icke-förstelärare, men även mot förstelärarna. Och värre tror jag det blir när en ännu större del av lärarkåren blir förstelärare. De blir liksom ”förmer” utan att ha efterfrågat det. Sedan skulle jag egentligen önska att hela systemet gjordes om. Jag skulle vilja att lärare kunde då olika utvecklingsuppdrag och betalning på olika nivåer. Någon kanske jobbar med utveckling och får 1500, en annan 3 000 och någon annan en annan summa. Då blir det inte allt eller inget. (Fast för att vara riktigt ärlig skulle jag, som även jobbat många år i privata näringslivet med individuell lönesättning, önska mer bestämd lön som det var tidigare. Nej, det blir inte rättvist och en del kan åka snålskjuts, men jag föredrar det och det handlar inte om att jag vill slappa mig igenom dagarna. Fast den åsikten är jag nog tämligen ensam om, så det hoppas jag inte ens på.) /Suzanne

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s