”När jag kommer hem, brukar jag säga alla de där”

sa en av mina elever idag och pekade på expertordlistan för dagens kapitel i Mio, min Mio.
”Vad bra!” sa jag, ”Då berättar du vad du lärt dig och de där hemma får också lära sig.”
”Ja, och så är det roligt” sa hen och strålade. Ja, strålade! Hen som tidigare sagt att hen inte tyckte om Mio, min Mio. Att den var tråkig. Jag är övertygad om att den gemensamma läsningen, diskussionerna, de kreativa inslagen och den fördjupade textförståelsen har hjälpt hen in i språket och handlingen. Nu upplever hen läsandets glädje.

Vi läste dagens kapitel med hjälp av expertordlistan, appen SayHi och några bilder jag hade förberett.imageEn elev tog idag på ett nytt och mer aktivt sett del av min och gruppens stöttning – glädje! Envishet och tilltro lönar sig…

Sedan fortsatte eleverna med lite olika uppgifter utifrån egna önskemål och behov. Några skrev miljöbeskrivningar om rosengården och tränade sig på att använda alla sinnen; vad ser, luktar, hör och känner jag? Några elever arbetade vidare med sina gestaltande beskrivningar, att försöka få fram en känsla och en stämning genom att berätta vad Mio gör och hur han reagerar. En elev skrev personbeskrivningar för att kunna presentera berättelsens karaktärer för andra elever.

Medan allt detta pågick, gick en elev i taget fram till blädderblocket och skrev frågor till Mio, Jum-Jum och Nonno.image Dessa frågor ska vi använda nästa lektion i en dramatiseringsövning för att ytterligare fördjupa tankar och förståelse för texten och dess karaktärer.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s