Lpp för nyanländ elev

I facebookgruppen Svenska som andraspråk har det den senaste tiden diskuterats hur vi gör med LPP:er till våra nyanlända elever. Jag tänkte här dela med mig av ett exempel. Just nu har jag en elev som kom till Sverige precis till terminsstarten. Han är ensam om sitt modersmål ungerska på skolan och vi har tyvärr varken modersmålslärare eller studiehandledning till honom. Då är det fantastiskt med översättningsappar, Google bilder och inte minst allt fint material som finns på UR.

Vi startade upp läsåret med sagor som tema i Hjärtat och Sagor åk 2-3 sva är den LPP som eleverna i åk 2 och 3 jobbar efter. I den här planeringen finns några moment som kan vara lite svåra för en nyanländ elev – och för elevens lärare – men jag tycker att det är viktigt att alla eleverna i gruppen jobbar med samma lärobjekt så långt det bara är möjligt. Så här har vi gjort hittills:

När vi jobbar med att läsa sagor tillsammans, så utgår vi alltid från en tillhörande bild. Vi börjar med att prata om vad vi ser på bilden och sedan vad vi tänker om den. Efter det försöker vi ofta förutspå vad sagan kommer att handla om. Slutligen får eleverna skriva något. Det kan så klart vara skrivuppgifter med en mängd olika infallsvinklar beroende på vilken saga, bild och inte minst vilken elevgrupp det är. Är man åtta år och har varit två veckor i skolan så är det bra att till exempel samla de ord man lärt sig under samtalet.image

När det gäller att få kläm på vad som är typiskt för en saga, så har jag använt mig av URs material Sagor i världen. De fem ungerska sagorna som finns där är gamla  folksagor och de finns även inspelade på svenska. Jag har skrivit i elevens skrivbok vad sagorna heter både på ungerska och på svenska. Eleven har lyssnat på sagorna på båda språken. Sedan har han svarat på de tillhörande frågorna, som jag har översatt  med hjälp av apparna SayHi och Översätt.

image image

Att läsa, skriva och prata om ord, meningar och text på olika sätt, måla och rita, se på film och dramatisera, som jag har skrivit i LPP:n, det är ju inga konstigheter. Det är sådant som är relativt lätt att genomföra med nyanlända elever. Likaså att skriva en gemensam saga, det vill säga samskriva. När vi kommer till att det är dags att skriva sagor enskilt eller parvis, så är det oftast lämpligt att en så här pass nyanländ elev tänker, pratar och skriver tillsammans med en kompis. Då kan eleverna lära av och med varandra och på kuppen lära känna varandra bättre och ha roligt ihop. Men det är viktigt att finnas där i närheten som lärare både för att ge stöttning och för att försäkra sig om att båda eleverna får komma till tals och att de lyssnar på varandra.

Slutligen ska den egna sagan läsas upp för andra barn. Något säger mig att den här eleven kommer att göra det med mycket gott mod!

Ett brev

Det kom ett brev idag från en före detta elev.
Kära du, vad det gjorde mig glad! TACK, TACK, TACK!

SARA

Hej Sara! Tack att du har varit och att du är snäll mot mig. Du är den bästa läraren som jag har haft, from i början jag visste att med dig skulle jag haft kul, och det gick som jag hade tänkt med ett snäll lärare som älskar oss. Du har gjort allt för oss så att vi känner oss glada och inte ledsen, och för det tackar jag dig. Vart som jag går so kommer jag sakna dig. Du var den ända läraren i skolan so var så så så så snäll mot oss alla som var i hjärtan. Bara att det var du har jag lärt mig så mycket därför det var du som sa till os att jobba hård. Älska dig ”SARA ”.
image

Livet i Bokstavslandet

Ett gäng elever från årskurs 2 tittar på Livet i Bokstavslandet i Hjärtat två gånger i veckan. Det är både elever som läser svenska och elever som läser svenska som andraspråk. Anledningarna till att vi gör det är att vi:
• Tränar den fonologiska förmågan.
• Vill att alla ska få känna läslust och läsmotivation.
• Jobbar med synonymer, liknelser och motsatser.
• Märker att alla elever deltar, alla får känna att de lyckas.
• Befäster alfabetet, alfabetisk ordning och kopplingen ljud-symbol.
• Bygger upp ordförrådet.
• Lär tillsammans på ett enkelt och lekfullt sätt.

Det är roliga, glada och lärorika stunder. Så här brukar vi göra:
Varje avsnitt börjar med en alfabetssång och då dansar vi och sjunger med.image Efter det leker vi ibland ”Vilken bokstav kommer efter/före”. Jag, eller någon av eleverna, säger en bokstav i taget och de andra får säga vilken som kommer efter alternativt före i alfabetet.

Sedan fortsätter vi att titta och då sitter jag helt nära vår allra mest nyanlända elev för att med hjälp av apparna Översätt eller SayHi, kunna översätta ord som jag tror att han behöver för att kunna förstå handlingen. Under programmets gång brukar vi ta en paus för att jobba med något särskilt, till exempel rim, alliterationer, synonymer, motsatsord, idiom eller andra uttryck. Alla får komma till tals och ofta skriver vi också.image Det förekommer en hel del uttryck i programmen som är lämpliga att jobba med för att utöka ordförrådet. Det blir också bra tillfällen att uppmärksamma och dra nytta av modersmålen.image

Varje program är uppbyggt kring en eller två bokstäver. Innan vi avslutar lektionen, så får alltid varje elev säga ett ord var på den eller de aktuella bokstäverna. Självklart kan man då säga samma ord som en kompis radan sagt. Att härma är att lära!

Flera av programmen ser vi vid ett senare tillfälle igen, eftersom det finns så mycket att plocka upp och göra undervisning av. Och eleverna tycker att det är jätteroligt – både innehållet och glädjen att känna igen sig och att kunna mer än förra gången!

Jag har fler elever i åk 1,3 och 4 som också uppskattar Livet i Bokstavslandet. De brukar se den genom appen ABC-raketen och sedan kompletterar jag med andra appar, utifrån vad eleverna behöver träna på eller befästa.imageMycket bra fungerar det att jobba två och två tillsammans vid Ipaden, då det samtidigt ger tillfälle att lära av varandra, samarbeta och träna turtagning.

Så här gör vi just nu. Jag tar tacksamt emot synpunkter och förslag!

Mio, min Mio med åk 6 & 5

Vi har nu, inom ramen för vårt tema om sagor, börjat läsa Mio, min Mio. Vi kommer att jobba med den 2-3 gånger i veckan. En av lektionerna är åk 5 och 6 tillsammans och de andra tillfällena är varje årskurs för sig.

Jag började med att berätta att jag tycker väldigt mycket om den här boken och att jag fick den i present när jag var liten. ”Och som ni ser här, har jag läst den många gånger sedan dess”, sa jag och visade eleverna den ena boken. ”Faktiskt tycker jag att den är så bra, att när jag fick egna barn, ville jag att de skulle få en egen Mio-bok”, och så visade jag den andra boken.image

Med 5:orna började jag sedan att prata om bilden. Vi började med att i tur och ordning berätta vad vi såg på bilden.
”Jag ser…” Här får alla elever känna att de kan och att de lyckas genom att till exempel benämna ord som pojke, häst, blå och röd. Det blir också ett tillfälle att lära sig nya ord av varandra, så som tyglar, träns, mantel och slott (som en elev hittade på bokens rygg). Sedan gick vi över till att berätta vad vi trodde eller tänkte utifrån bilden.
”Jag tror…” eller ”Jag tänker…” Här berättade eleverna till exempel att de trodde att pojkarna är tvillingar, att barnen är flickor och att hästen är rädd. I denna övning får jag chansen att locka eleverna att motivera och förklara sina åsikter, vilket utmanar både språk och tanke. Pojkarna är tvillingar för att de är så lika, de påminner om varandra, menade en elev. Fast egentligen är det flickor för att de har ju klänning och inga byxor, tänkte en annan elev. Efter det fick eleverna skriva vad de trodde skulle hända sedan. Så här berättade två av dem:
”Jag tror att de kommer att gå på äventyr. Och hitta en bondgård och ser en som tar hand om hästen och alla andra slags djur.”
”Jag tror att boken kommer att handla om at båda är tvillingar och att de har hittat hästen och har döpt den till något namn. Jag tror också att båda är killar och att båda bor tillsammans i ett slott och att mamma och pappa är kung och drottning.”

Nästa lektion var vi tillsammans alla 5:or och 6:or. Den här lektionen hade jag turen att ha Agim, som undervisar i albanska, med mig och han satt tillsammans med den eleven som behövde det. Jag visade återigen upp båda böckerna och berättade hur mycket jag tycker om dem. Sedan visade jag ordet ”ordonanns” och berättade vad det betyder.

Så var det äntligen dags att börja läsa! Jag läste första sidan högt två gånger. Första gången bara rakt igenom, med mycket känsla och inlevelse, andra gången stannade jag upp och försäkrade mig om att alla förstod.image

Sedan fick eleverna tänka efter och besvara följande frågor i sina skrivböcker.
Vem är Bo Vilhelm Olsson? Varför är han försvunnen? Vad har hänt? Hur försvann han?
Den tystnaden! Bara pennornas raspande och lite viskande stöttning hördes. Slutligen läste de upp sina tankar för varandra. Så här skrev några elever:
”Jag tror att Vilhelm Bo Ohlson har rymt från sitt hem och att det har blivit kanske bråk hemma i sitt hem. Han bor i centrala Stockholm men kanske har stuckit till Västra Stockholm. Jag tror att: Vilhelm Bo Ohlson är en bra kille men han bråkade med sin mamma/pappa om något. eller för han fick ett medelande av en främling. då gick han iväg utan att seja något till mamma och pappa.”
”En natt ”Bo” är spela med kompis och titta en häst, Bo och kompis heter ”Ramón” rida häst och gå till en land magiska.”
”Jag tror att han är pojken som heter Mio från boknamnet. För att huvudkaraktären brukar hetta oftast vad som står på boken. Jag tror att han är försvunnen för att han är i en annan värld. För att han fick en shanc att färdas till ett annat värld. Och reda på olika och nya saker. Jag tror att han försvann för att hitta sin far. För att han lever bara med sin mor. Och så vill han kanske hitta sin far. Genom att färdas till ett annat värld. För av en överaskning fick han en möjlighet att färdas till ett annat värld.”
”Han är den pojken som försfan, han hadde ljus hår blå ögon bruna och korta byxor. Han gick för att köpa godis men sen kom han inte hem. Mamma och pappa var upprörda och ringde polisen och anmälde honom. Bo Vilhelm blev kidnappad av två tjuvar. Tjuvar såg honom att han var ensamt han var inte med hans föräldrar och då tog de honom.”
Sist på lektionen skapade vi en expertordlista tillsammans av de ord som eleverna behöver känna till inför nästa lektion. Att göra ordlistan tillsammans med eleverna, tycker jag är mycket givande, då de tillsammans är aktiva och hjälper och förklarar med sina egna ord. Det blir också ett tillfälle för mig att kunna bedöma ordförråd och begreppsförståelse, för att kunna planera nästa lektion och nödvändig stöttning på bästa sätt.

Nästa vecka kommer jag att läsa sidan 10 och 11 med expertordlistan framme.image
Vi kommer att prata om motsatser, som ofta är ett framträdande drag i sagor. Hur beskrivs Sixten, Edla och Benkas pappa?
Eleverna kommer också att få besvara frågorna: Hur tror du att Bosse känner sig och varför? Vad tror du att han tänker och varför? Om du hade Bosse framför dig nu, vad skulle du säga till honom då? Om du var Bosse, vad skulle du känna och tänka och vad skulle du göra?

Vi återkommer!

Elevnära, autentiskt och roligt!

Eleverna i åk 3 och jag har samskrivit sagan om De tre bockarna Bruse. Sedan läste vi den högt tillsammans och efter det läste var och en sagan för sig själv. Alla valde var sin mening från texten som de skrev av på ett stort papper. Slutligen fick var och en läsa upp sin mening för oss andra och berätta varför man valde att skriva just den.

”De hade ett stort problem.”
– Jag skrev den meningen för att det är ett problem. En saga har ett problem, säger Chava.image”Den lilla bocken gick över till andra sidan och smaskade i sig gräs.”
– Jag valde den här meningen för att det slutade lyckligt för honom och jag tycker om att det slutar lyckligt, berättar en annan elev.
”KLAMP, KLAMP, KLAMP…..”
– Jag valde den meningen för att jag ville det, säger Amra.
”Av XXX, Chava, Omar, Amra och Felicia. 9/9 2014”
– Jag tog den här meningen för att den är bäst. Det är roligt att vi har skrivit sagan, säger Omar.image

I den här övningen tränar vi på stor bokstav, skiljetecken, stavning och meningsbyggnad. Vi befäster vilken struktur en saga är uppbyggd med. Vi uttrycker egna åsikter och motiverar dem. Vi presenterar muntligt inför gruppen. Vi lyssnar på varandra.

Jag tycker att det är värdefullt att ta till vara de texter eleverna skriver och arbeta vidare med dem. Att inte bara skriva för skrivandets skull, utan använda texterna för det fortsatta lärandet. Det är elevnära. Det är autentiskt. Det är roligt!

Så här enkelt kan det vara

Dylan Williams nyckelstrategi nummer tre – att ge respons som för lärandet framåt – kan man jobba med i stort och smått. Jag vill gärna lyfta fram ”i smått”. Det behöver inte vara varken komplicerat eller ta lång tid. Exemplet nedan är respons på en lucktext som en av mina nyanlända elever hade jobbat med. Den tog inte längre tid för mig att skriva än att markera med ”rätt” och ”fel” vid varje ord, men gav desto mer för elevens fortsatta lärande.

image