Shukran mamma! sa min fyraåring

en kväll efter middagen.

Förra året öppnade en flyktingförläggning nära min sons förskola. Många barn därifrån har sedan under året börjat på förskolan. Jag kan mycket väl föreställa mig att det är en minst sagt svår och komplex uppgift att möta småbarn som varken talar eller förstår språket och få dem att känna trygghet och tillit. Det verkar dock som om pedagogerna på förskolan i Gunnebo klarar denna uppgift mycket väl, samtidigt som de har alla barns bästa och hela uppdraget i fokus.

Under året har jag fått små uppdateringar då och då av min son. Han har bland annat berättat:
”De barn som inte kan svenska får lyssna på sagor på sitt språk.”
”Det är krig i deras land, så nu behöver de bo här. Vi ska hjälpa dem.”
”När de pratar sitt språk, så lyssnar jag ibland. Och om det verkar intressant så härmar jag.”
”Den där flickan är ledsen för att hon saknar sin mamma. Hon kan inte säga det, men jag ser det.”
”Jag har lärt mig ‘Marhaba’! Det betyder ‘Hej’!

Hemma spelar han gärna på Ipaden och väljer okomplicerat bland appar på de olika språk som finns i hans vardag. Några exempel är:image

Härom morgonen när vi lämnade på förskolan fick vi ett brev som började så här:image
Sedan fortsätter brevet i samma anda och berättar sakligt, informativt och positivt om hur det ska organiseras runt inne- och utelek, lunch, vila, mellanmål och aktiviteter för våra barn. Tryggt och proffsigt!

Kära personal, och kollegor, på Gunnebo förskola! Ni är förebilder för andra som jobbar i förskola och skola. Ni lever som förskolans läroplan lär:
”alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen samt solidaritet med svaga och utsatta är värden som förskolan ska hålla levande i arbetet med barnen.”image
Vidare står det att:
”Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs. Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i andra män­niskors situation.”

Tack!!! Shukran!!!

Annonser

Stor läser för liten

”Det är så fint att höra vad Samuel lär sig och tränar på. Jag kommer ihåg när vi var nya förra hösten och höll på med det där.”

Så här sa en av mina elever när han satt och liksom drömmande betraktade vad den nyaste eleven i Hjärtat jobbade med. Vi samtalade sedan om vad han lärt sig och utvecklat dessa tio månader. Det slutade med att han konstaterade att en av de saker som han utvecklat var att förklara för och lära andra.

”Jag kan göra det nu om du vill. Jag kan läsa för honom och berätta vad det betyder”

Sedan var det jag som fick chansen att drömmande se på när stor läste för liten. De har inte samma modersmål, men den äldre eleven använde alla sina resurser (kroppsspråk, miner, peka på bilderna, kreativa omskrivningar, ställa frågor) och jag njöt av en verkligt fin stund av gemenskap, lärande och omtanke. image

Bockarna Bruse på fem språk

Vi har startat upp läsåret i Hjärtat med ett tema om sagor. Jag började med att berätta Sagan om bockarna Bruse med hjälp av några småsaker för att levandegöra och konkretisera. image Sedan skapade vi tillsammans ett enkelt berättelseschema med bilder för att få in narrativets struktur. Här jobbar James och Mona med det.imageimage Vi skrev en ordlista till sagan och hjälptes åt att förklara ord så att alla skulle förstå. image Vi fortsatte med att dramatisera sagan. Några elever valde att använda de små figurerna som jag hade använt, men de allra flesta ville spela rollerna själva. Många glada skratt! Här är Anesa, Yousef, Felicia och Chava.imageNästa steg var att var och en fick berätta sagan i smågrupper på valfritt språk. Här är Anesa som berättar på albanska för Estere och Yousef. imageIdag har jag också fått höra om bockarna Bruse på engelska, portugisiska, spanska och svenska. Det gav upphov till diskussioner både om likheter mellan olika språk och vilka ord vi kunde känna igen och om vad som är viktigt när man berättar, till exempel flyt, inlevelse, mod och tydlig röst. Tack vare förförståelse, bildstöd och en tydlig berättarstruktur var det lätt och roligt att lyssna på sagan även om man inte förstod språket.
Efter det ska vi samskriva sagan på cleverboarden (som jag inte har fått ännu, men en projektor på vagn och ett lakan på väggen funkar också). Hit har bara årskurs 6 kommit ännu, men de var desto ivrigare. De diskuterade och förhandlade hela tiden för att komma fram till de bästa formuleringarna och rektor Ewa, som kom in en stund i slutet av lektionen, var imponerad över elevernas förmåga att både lyssna på varandra och förklara sina egna åsikter. Lektionen avslutades med att eleverna berättade om vilka ord de lärt sig idag. De sa själva ordet och förklarade det. Som vanligt var det helt okej att säga samma som en kompis, men jag vill att var och en säger det själv. Att härma är inte fusk, det är att lära!
När samskrivningen är klar kommer vi att gå vidare på lite olika sätt i grupperna, beroende på elevernas önskemål och behov. Att jobba med sönderklippt text/meningar, skriva av sagan och lyssna på talsyntes under tiden, måla bilder till de olika scenerna i sagan, använda lucktext är några av de sätt vi kommer att bearbeta texten på.
Avslutningen blir att antingen läsa upp sagan eller dramatisera den för andra elever. Avslutningen på inledningen vill säga… För arbetet med bockarna Bruse är bara upptakten på vårt arbete med sagor, som kommer att pågå i många veckor. Mycket roligt och lärorikt återstår!

Idag börjar Samuel i Hjärtat på Skogshaga. Välkommen!

Bild

Jag tycker att det är så viktigt att nya elever känner att de KAN redan första skoldagen. Att kunna säga sitt namn och presentera sig är grundläggande för självförtroendet och för att kunna få kontakt med andra. Så här berättar Samuel om sig själv på sin första skoldag i Sverige:

Hej!
Jag heter Samuel. Jag är åtta år.jag bor i Västervik. Jag tycker om fotball. Jag tycker om Messi. Jag tycker om puskas.

image