Att jobba med återgivande text – cirkelmodellen

Vårt arbete med återgivande text började med ett besök på Naturrum på Kulbackens museum. När vi var där tog jag många kort på eleverna och det vi såg. Nästa dag fick eleverna jobba med att sortera korten i kronologisk ordning. Sedan pratade vi om vilka tidsord vi kan och vad de betyder.
image
Nästa uppgift var att skriva en bildtext till varje bild. Eleverna valde bilder och använde kronologin och tidsorden för att kunna skriva passande text. Under arbetets gång samlade vi tillsammans ord från besöket i en expertordlista, med förklaringar som eleverna förstod. Vi samlade också alla processer som behövdes i texten på stora planscher på väggen och sorterade dem i spalter under nutid och dåtid. Alla samarbetade och hjälpte varandra. Till sist satte vi upp alla bilder och bildtexter i kronologisk ordning.
019 020021022
Nästa steg var att skriva en gemensam text på cleaverboarden. Eleverna satt tillsammans och hade bilderna med bildtexter, expertordlistan, tidsorden, listorna med processerna och givetvis instruktionen för återgivande text framför sig. De gav förlag på vad vi skulle skriva och en hel del förhandlingar och diskussioner uppstod. Arbetet var intensivt och krävande och vi behövde använda 2 stycken 50-minuterslektioner till detta. Eleverna blev mycket stolta över sin text, som ni kan läsa nedan.

”Muséet Kulbacken och Naturrum

En torsdag för tre veckor sedan åkte vi till Muséet Kulbacken. Kulbacken ligger nära Västerviks centrum. Vi som var på muséet var: Sara, Agim, Dema, Mustafa, Anesa, Arlinda, XXX, Abdel, Yousef, Maan, Naya, James, Alexia, XXX, Misha, Toni och Arlind. Vi skulle lära oss om djur och natur. Janne, som jobbar på Kulbacken, skulle berätta för oss om naturen och djuren. Han kan mycket om natur, skog och djur.

Först åkte vi buss. Arlind åkte med Agims bil. Till att börja med gick vi uppför kullen. När vi gick uppför kullen, hittade vi en glasflaska. Efter det kastade Janne glaset i soptunnan. Därefter tittade vi i kikare och såg många gäss, två svanar som dök och andra vattenfåglar. Efter det sjöng vi en sång om en uggla. Sedan tittade Yousef och Alexia på tallens minikottar. Efter det gick vi ut på bryggan, men Anesa och Arlinda var rädda, därför att bryggan lutade och gungade.

Sedan tittade vi på blommor som heter krokus. Därefter tittade vi på maskar i en kompost. Maskar äter sopor, papper, potatis och gamla löv. Maskens spillning är jord. Efter det kollade vi på många växthus. Vi stannade upp och kopplade av i fem minuter. Om man är helt stilla i 15 minuter, så kan fåglar komma och sitta i händerna. Efter det gick vi upp till muséet Kulbacken och tittade på en väderkvarn och Arlinda och Maan gjorde ett foto.

Sen pratade vi med Janne och vi ställde frågor till honom. Efter det satte James, Yousef, Abdel, Anesa och Arlinda rådjurshorn på huvudet. I slutet av hornet såg Naya päls. Till sist gick vi till tornet. Tornet har 92 trappsteg. När vi stod där uppe såg vi på utsikten, till exempel Ica Maxi, Brevik, Skogshagaskolan, centrum, Lysingsbadet och skogen. Tornet är jättehögt och intressant. Till sist väntade vi på bussen och slutligen åkte vi till skolan.

Det var en spännande och härlig dag. Den här dagen var härlig. Väderkvarnen och tornet var mycket intressanta. Det var jätteintressant. Muséet är jättefint och vi tyckte om den här dagen. Vi är mycket glada för den här texten.
Slut”

Efter detta jobbade vi ungefär tre lektioner med att läsa, förstå och på olika sätt jobba med gamla elevtexter inom den återgivande genren. Vi letade tidsord, tittade på tempus, identifierade genrestegen, jobbade med lucktexter med mera.

Sedan var det dags för ytterligare en lektion utanför skolans väggar. När vi kom tillbaka från den så fick eleverna parvis skriva en återgivande text. Några av de texterna finns med nedan.
048043
”Centrum

En dag vi gick till stan. De som var till stan är Sara, Aida och klass hjärtat. Vi skulle låna någon bok och läsa, sen vi skulle gick till parken.

Först vi gick till bussen , sen åkte vi med bussen. När vi gick till biblioteket där vänta på ås en kvinna som jobba i bibliotek, hon heter My. Hon sa till ås hur böcker är organiserade. Där fanns olika böcker från olika länder. Från alla de många böcker fanns böcker t.ex fantasy, skräck, fakta böcker, lätt böcker, hästar böcker, etc. Efter det alla tog sina böcker och de gick för att lånade sina böcker själva. Bibliotek uppdelad i två delar, första våningen är för barn och ungdomar, andra våningen är för voxna. När XXX skulle gå ut larmbåge gjorde pi-pi, sen en bibliotekarie kontrollerade hans väska. Sedan bibliotekarie sa att problemen är att han hade tagit ett gammal kvitto. Efter det gick vi till parken. I parken var mycke människor och ungdomar. Vi satt i en plats bredvid vattnet, och tog av en äpple och börja att lekte med varandra. Yosef först var mycke rädd från linbana men sen vågade han. Maan, XXX, XXX och James lekte med gungbräda, där finns och andra leksaker men vi tycker om att gungbräda var roligast. Maan och XXX hoppade upp för att försöka att fånga sitsen.Till slut åkte vi med buss tillbaka till skolan. Slutligen åt vi mat tillsammans som en ”flock”.

Det var en perfekt dag och vi vill att gick en andra gång.”

”Exkursion i stan

Vi var : Yousef, Anesa, XXX, XXX, Maan, Abdal, Alexia, James, Omar, Gabriella, Chava, Amra, Filicia, Sara och Aida. Det var på måndag och igår. Vi var i biblioteken och i lek parken. Från biblioteket vi låna böcker och vi lekte i parken.

Först gick vi till busshållsplats och väntade vi på bussen och åkte vi till staden. När vi kom träffar en bibliotekarie som heter My. Efter det gick vi till lekparken och lekte vi det var jätte rolig vi åt äpple också. Slutligen åkte vi buss till skolan.

Det var en härlig dag ! :

Av: Anesa och Yousef ! :”

”När vi åkte till stads parken

Vi är Maan, James, XXX, XXX, Jusef, Anesa, Bella, Chava, Felicia, Amra, Omar, Abdel, Alexia och läraren Sara och Aida. Vi åkte imorse till stads parken och biblioteket. Vi åkte därför vi ska leker och hämta böcker.

Först vi gick till biblioteken, den heter: stadsbiblioteken. Den har mycket böcker. Efter det My guidade i biblioteken, den är mycket stor . Därefter alla tittade böcker och alla lånade. Efter det vi gick till parken, parken heter: stadsparken. Slutligen vi gick till bussen och vi kom tillbaka till skolan och efter det vi gick till matsallen.

Parken är mycket kul och många gungar. Excursion är mycket kul!!!!!

Tack för er uppmärksamhet.

Av: Abdel och Alexia.
Klass 4a
29-04-2014.”

Nästa steg i vår process kring återgivande text är att alla elever ska få skriva en återgivande text på egen hand. Temat är ”En dag jag minns.” Slutligen kommer eleverna att redovisa sina texter för andra elever på skolan. Ett viktigt moment för att visa andra och själv känna; jag kan!

En dag jag minns
Min första dag i skolan

Vi var Jag Anesa, Arlinda, Arlind, XXX, och XXX. Den var 21 oktober. Vi väntade taxin i Lysingsbadet.

21 oktober var min första dag i skolan jag var jätte glad. Först vi gick till receptionen i Lysingsbadet och väntade vi på taxin, när taxin kommer vi åkte i skolan Sara väntade oss i skolgården sen gick vi till klassrummet som heter ”Hjärtat” den klassen är jätte fin. Vi börja lära oss ord på svenska till exempel: penna, sudd, linjal och mer….. Sen gick vi till mat salen och åt vi lunch den var gott. Efter lunchen gick vi till rasten jag och Arlinda gick med två tjejer från klass sex och vi lekte ut. Efter det gick vi in i hjärtat. När klockan var 14:20 vi gick till taxin och åkte vi hemma i Lysingbadet.

Den var en härlig dag men jag var glad och nervös.! Av:ANESA
bild bild

En dag när jag minns

Min födelsedag i Sverige

Vi var: min mamma och pappa, min syster Amina, jag, Abdal, Yousef, Misha, Toni och Sezan. Det var i min huset på Lysingsbadet. Det var den 15 Februari. Det var min fira födelsedag.

Först min pappa har gjort för oss pizza och arabisk mat. Och min mamma och pappa har köpt Cola, Fanta och en blå drink . Sen föräldrar har ta kort på oss. Efter det mamma också har gjort en kaka och vi har ätit godis. Därefter vi har satt på musik och börjar lite dansa. Det var rolig. Lite senare min mamma har ge till oss en paket med chips. Chipsen var med paprika. Det var gott. Till sist vi har gick till fotbollsplanen som finns i Lysingsbadet. Vi har spelat en match. Det var också rolig. Till slut jag har promenerade mina kompisar till hem. Jag har promenerade: Abdal, Sezan, Misha och Toni. Sen kom Yousefs mamma och jag också har promenerade honom.

Den dag var jätte kul och jätte fint!!! Och jag tyckte att alla mina kompisar var med mig på den dagen! Men tack så mycket för mamma och pappa!!!! Därför de har gjort att jag blev glad.

AV: YOUSEF.

Bild från Wikipedia

 

En dag jag minns.

Vi åkte till Formentera.

 Vi var min mamma Yuly och pappa James, min syster Juliet och min bror James, jag (Alexia) och kompis familj mamma och pappa heter: Cristina och Antonio och barn Marta, Jocobo och Cristina. Vi åkte sommar till Formentera är ö i Spanien. Framför Formentera finns ö Iviza, de är mycket nära varandra. Vi gick eftersom vi var på sommarsemester.

 Först vi gick till båt och i natt åkte vi till Formentera, åkte 7 timman. Ocean är mycket stilla och fint. Formentera är mycket mycket fint. Sen åkte vi till simma och åkte vi till Formentera. När vi kom till ön barnen åkte vi till ett ställe där det finns lera som lämnade väldigt mjuk hud men luktade dödlig. Och sand jettevarm som en brand väg och vi gick barfota i stig stubbar och sprang sitter på stubbar, sitter på stubbar… Sen åkte vi till lunch. Efter lunch barn spela ”monipoli electrico”. I svenska heter” monopol”.

 Därefter spela vi till lekte för min familj och kompis familj. Lekte för ”Tarzan”. Tarzan är: I masten satt i ett rep vi höll i ett rep och svingade sen hoppade i vatten. Sen åkte vi till strand och lekte. Därefter åkte vi till middag och barn spela ”uno roboto”. I svenska heter ”en robot”. Efter spel gick vi och la oss.   

I förmiddagen åkte vi till frukost.  Sen åkte vi till strand, i strand var mycket människor och i ocean är mycket manet bebis. Jag, min familj och minas kompis gick och åkte vi till ett sund. Efter det barn åkte att simma och manet bränns Jacobo. Jag, min familj och mina kompis åkte vi till båt och lunch. Därefter min pappa ramlade i go till vatten. Min pappa fick ett sår på tummen vi åkte till sjukhuset var stängt och inte buss och inte taxi, och min mamma satte på bandage och min pappa det bra. Sen i båt åkte vi till andra strand och lekte, simma och spela, efter åkte vi till restaurant och barn äta “un huevo kindle” I svenska heter ”ett kinderägg”. Efter det åkte vi med båt till först strand att hade en boj där stannade och sov i båt men på väg till strand motorn inte arbetar, min mamma och min pappa och mamma och pappa kompis de försökte åtgärda men de kunde inte och i hamnen ingen kunde hjälpa oss. Vi seglade till Denia. I ocean vågor och mycket våg stor. Jag var lite rädd för båt gungade.

På morgonen var vi i Denia, barn gick till pool i hamnen och till sist de två familjer vi åkte till huset för våra vänner.

Resan var mycket rolig!!!!!!!!!!!!!! Jag var mycket glad!!!!!!!!!!

Av: Alexia Klass 4a   

 

En dag jag minns

När vi åkte till Aqualandia

Det var min familj och jag och juliets kompis som åkte till Aqualandia. Det var på sommaren när jag var sju år. Vi åkte för min syster hade en kompis som sa till min familj:

–  Ska ni till Aqualandia? Det är veldit roligt!

Först körde min mamma och juliets kompis sa hur hitta till Aqualandia.  Aqualandia liger i Benidor. Javea ligger en tima från Benidor. I Aqualandia var jag imponerad för at jättestor. Sen gick vi för äta mat. Först jag åt en varm korv sedan våfflor med choklad. Därefter fortsatte jag att leka i vattenrutschbanor. Slutligen jag var utmattad.

Jag tycker om att åcka big bang, zig zag,black Hole, jacuzzi etcetera. Jag tycker om för att i Aqualandia är jätterolig. Och jag var glad. 😀

Av:James.

 

 

 

Annonser

Tankar efter konferens

Förra veckan var jag på Skolverkets konferens Nyanländas lärande och fick glädjen att lyssna på många kompetenta och erfarna lärare och forskare. Några tankar och reflexioner som jag bär med mig är:
– Nyanlända elever har samma rättigheter som alla andra elever i skolan. Det betyder till exempel att skoldagen inte får förkortas, eller ämnen tas bort utan att rektor har beslutat om en kartläggning som kan leda till anpassad studiegång eller ett åtgärdsprogram. Det betyder vidare att elevens förkunskaper och erfarenheter noggrant ska beaktas och ligga till grund för lärarnas planering av undervisningen. Det är det som kallas kartläggning, som många lärare och huvudmän upplever som så svårt och komplicerat. Givetvis är det en grannlaga uppgift att kartlägga kunskaper som någon skaffat sig på ett annat språk och i en annan kulturell kontext och kanske till och med utan formell skolgång, MEN det är ändå inte konstigare än att vi måste undersöka alla elevers förkunskaper för att kunna undervisa formativt och inom den närmaste utvecklingszonen.
– Det är mycket viktigt att de nyanlända eleverna får tillgång till alla de resurser som forskning har visat är framgångsfaktorer i skolan. Det är modersmålsundervisning, studiehandledning, undervisning i svenska som andraspråk, undervisning i ämnessvenska/skolans språk, ämnesundervisning i reguljär klass och inte minst kamrater. De elever som lyckas bäst med sina studier det första året, är de som har fått en kompis i klassen under de första två månaderna. Att ha ett faddersystem på skolan kan vara viktigt!
(Monica Axelsson)
– För att dessa resurser verkligen ska komma eleverna till del är följande mycket viktigt för varje skola att tänka på: satsning på lärarkompetens, kollegialt lärande och utvecklingen av studiehandledningen. Dessutom är den enskilt viktigaste åtgärden för att dessa elever ska lyckas att rektor sätter de absolut skickligaste lärarna hos de nyanlända eleverna.
(Andrej Andreewitch)
– Som lärare i svenska som andraspråk känner många ett ansvar att få andra ämneslärare att jobba språkutvecklande. Visserligen har huvudmannen och rektor det yttersta ansvaret för att all personal får den fortbildning och kompetensutveckling som de själva och skolan har behov av, men vi sva-lärare är redan utbildade i språkutvecklande arbetssätt och stöttningsstrategier och vet hur viktigt det är för eleverna. Därför känner vi ofta ett självpåtaget ansvar för att språkutvecklande arbetssätt i alla ämnen kommer igång. För att nå alla lärare i alla ämnen kan det vara bra om tillfällen för kollegial handledning inom detta område läggs in i kalendariet redan vid terminsstart. Då ser alla från början att det är ett prioriterat område och vi sva-lärare vet att vi får tid att hjälpa och stötta kollegor. Det kan vara en framgångsrik väg att tipsa ämneslärarna om att välja en stöttningsstrategi i taget och jobba med den ett par veckor tills läraren själv känner sig trygg med den och känner att det funkar i undervisningsgruppen. Ett framgångsrik modell att arbeta språk- och kunskapsutvecklande är genrepedagogik och cirkelmodellen. Ett sätt att sprida kunskap om det kan vara att locka med sig en kollega i taget och låta alla elever, inte bara de nyanlända, jobba så och att man visar upp modeller och arbeten väl synligt i skolan.
Följande resurser från Ur och Skolverket tycker jag också verkar toppen att jobba med tillsammans i kollegiet:
http://www.ur.se/Produkter/182357-Spraket-bar-kunskapen-Att-identifiera-svarigheter
http://www.ur.se/Produkter/182358-Spraket-bar-kunskapen-Att-stotta-skrivande
http://www.skolverket.se/skolutveckling/larande/sprak/sprak-i-alla-amnen
Slutligen: vad kul, inspirerande och upplyftande det är att få eget input och få fokusera på sitt eget ämne så här rejält i tre dagar. Och inte minst att få träffa och samverka med lärare från andra orter i Sverige och delge varandra våra problem, lösningar och glädjeämnen. Visst, vi samverkar i sociala medier, men att ses live är ändå något speciellt. Tack alla kloka, kunniga och generösa kollegor runt om i Sverige!

Ah, just det: Det viktigaste, som betonades gång på gång under konferensen; de nyanlända eleverna är hela skolans ansvar! Och jag skulle vilja tillägga: Hela samhällets ansvar! Så här säger Kent om den saken:

Kollegabesök hos Tiia i Södertälje

Idag har jag haft förmånen att göra ett kollegabesök hos Tiia Ojala, som är förstelärare i svenska som andraspråk på Hovsjöskolan i Södertälje. Tiia jobbar i den ena av skolans två introduktionsgrupper för nyanlända elever. I hennes klassrum arbetar elever i årskurserna 4-9. Här får de grunderna i svenska, men också undervisning i andra ämnen och introduktion in i det svenska skolsystemet.

Tiia undervisar eleverna i so och no i kombination med sva. Likaså använder hon sig av genrepedagogik och systemisk funktionell grammatik. Vi är rörande överens om att nyanlända elever snabbt måste få tillgång till skolspråket och ämnesspecifika begrepp. De har inte tid att vänta med inlärningen i t ex biologi eller samhällskunskap tills alla vardagsord sitter. Som Tiia säger: ”Om eleven vill köpa en fåtölj och inte vet att det heter fåtölj, då tar hon reda på det i affären, eller hur?” Vi kan inte i undervisningen av nyanlända elever fokusera på att ge dem alla vardagsord som de infödda eleverna har med sig till skolan, för då skulle vi aldrig komma till de andra ämnena och det akademiska språket, vilket är helt nödvändigt för att eleven ska kunna komma vidare i sina studier i alla ämnen. Det är våra elevers stora utmaning; att lära sig ett andraspråk och att lära sig på andraspråket samtidigt.

På vissa lektioner arbetar studiehandledare i arabiska tillsammans med Tiia i klassrummet. De ger eleverna översättningar, förtydligar och kontrollerar att de hänger med på modersmålet. Det är en ovärderlig resurs, säger Tiia, men tyvärr är det bara eleverna i den största språkgruppen som får denna utökade studiehandledning i klassrummet. Övriga språk ges ca en timma i veckan. Dock använder Tiia själv elevernas modersmål som en resurs i undervisningen och frågar dem ofta vad olika ord och uttryck heter på deras modersmål. Hon uppmuntrar också eleverna samarbeta och hjälpa varandra på modersmålen.

I undervisningen har Tiia stor nytta av den interaktiva skrivtavlan, där hon bland annat visar och diskuterar text och bild med eleverna, skapar texter tillsammans med dem och visar dem uppgifter.

Jag frågade Tiia vad hon är mest nöjd med i sin undervisning. Hon svarade att det hon är mest stolt över är att eleverna efter kort tid i Sverige och skolan kan de producera egna texter. Viktiga komponenter för att de ska lyckas med det är att hon ger en rik och varierad stöttning bland annat i form av bilder, gemensamt skrivande, modelltexter och ett medvetet kroppsspråk. Jag undrade också vad i Hovsjöskolans organisation som hon tycker är särskilt bra för de nyanlända eleverna och vad hon skulle vilja ändra om hon kunde. Att eleverna placeras i en introduktionsgrupp och inte direktintegreras anser Tiia vara det viktigaste i skolans organisation. Det baserar hon både på forskning och egna erfarenheter från skolor där hon arbetat tidigare. Det inte finns så mycket forskning om just detta, men det lilla som finns bekräftar Tiias bild av saken. Tiia skulle önska att skolan kunde erbjuda mer studiehandledning till alla elever. Det skulle i så fall innebära att eleverna skulle kunna gå ut i klass tidigare och i fler ämnen, med bibehållen trygghet för både elever och ämneslärare.

När eleverna hade rast fick jag även glädjen att träffa Anne-Marie Körling, som på Skolverkets uppdrag jobbar 50% med lärarhandledning på Hovsjöskolan. Anne-Marie, som var med en stund på Tiias lektion på morgonen, gav mig en liten snabb coachning gällande konsten att utnyttja ett kollegabesök som lärtillfälle. Följande tankar tog jag med mig:
– Lägg märke till lärarens och elevernas frågor. Vilka frågor ställer en skicklig lärare? Vilka frågor utmanar eleverna och för lärandet framåt? Vilka frågor ställer eleverna till läraren? Deras frågor är mycket viktiga! Kanske är det varken möjligt eller lämpligt att svara på dem i stunden, men läraren bör använda dem i undervisningen vid ett senare tillfälle.
”Det eleverna frågar om idag, undervisar läraren om imorgon. Då ler Vygotzky.”
– Gå inte in i undervisningen, utan utnyttja tillfället till att titta och lyssna. Vi lärare är så inställda på att interagera med eleverna, stötta deras lärande och hjälpa till, men hur ofta får vi egentligen chansen att bara betrakta någon annans undervisning och samspelet i klassrummet och reflektera över det? Tag den chansen!
– Lägg märke till undervisningen. Vad ger lärarens undervisning och lärarens förhållningssätt för möjligheter till eleverna? Vad får eleverna göra? Hur hanteras elevernas frågor? Hur tas elevernas bidrag till undervisningen tillvara?

Senare diskuterade Tiia och jag bland annat nationella prov och betyg för nyanlända elever. Det verkar som om skolor tolkar Skolverkets direktiv och anvisningar olika, vilket riskerar likvärdigheten och rättssäkerheten för eleverna. Vi kom också in på frågan om det är nödvändigt att skriva åtgärdsprogram för att nyanlända elever ska få studiehandledning. Vi är helt överens om att vi hellre vill lägga tiden på att undervisa eleverna, än att skriva kartläggningar och åtgärdsprogram angående det som ändå är helt nödvändigt för alla helt nyanlända elever. Vi anser inte att det är att betrakta som särskilt stöd att ge studiehandledning den första tiden i svenska skolan.

Sammanfattningsvis har det varit en intressant dag som har väckt många tankar hos mig. Det är så viktigt att vi lärare får tillfällen att träffas, diskutera, reflektera och lära av och med varandra! Tack Tiia för att du tog emot mig och tog dig tid med mig hela dagen!

Imorgon tar jag med mig tankar, frågor och funderingar från idag till Skolverkets konferens om nyanländas lärande (och deras lärare, eller hur Anne-Marie). Hoppas att en del frågetecken kan rätas ut! Jag återkommer.

Förresten, Tiia och jag lärde känna varandra genom Twitter. Vi lärare har fler kollegor än de på den egna skolan och de som jag har lärt känna det senaste året genom sociala medier har gett mig otroligt mycket glädje, kunskap och gemenskap!
Heja #detutvidgadekollegiet

Vad vinner vi på att ha nyanlända elever på vår skola?

Att alla barn ska få gå i skola och få en bra utbildning, det är vi alla ense om, eller hur? Alla människors lika värde och rättigheter skriver vi också under på, visst?

Men… När många nyanlända elever kommer under en relativt kort period till en skola, då ställs gärna saker och ting på sin spets. Därför tänkte jag vända på perspektivet och berätta vad jag ser att vår skola och de svenska eleverna har att vinna på att nyanlända elever hamnar just hos oss.

1 Intresset för språk stärks bland övriga elever. Att vi pratar om och lyfter betydelsen av alla språk eleverna kan, gör att många andra elever också vill berätta om sina språkkunskaper och utveckla dem. Denna vinter/vår har sex svenska elever hos oss börjat studera arabiska som modersmål för att de vill utveckla sina språkkunskaper muntligt och skriftligt. De vill kunna kommunicera med sina nya kompisar och de märker glädjen och nyttan i att kunna prata och skriva på flera språk.

2 Studieviljan och engagemanget har ökat hos flera svenska elever som undervisas tillsammans med nyanlända. De har berättat för mig att de har fått tankeställare av slaget: ”Om de kämpar, läser och lyssnar, som nästan inte förstår, då måste ju jag också försöka.” och ”Vad mycket svenska de kan och vad fort de har lärt sig! Det går om man försöker.”

3 De svenska eleverna tränas i solidaritet och medkänsla. På ett naturligt sätt får vi in Läroplanens kapitel 1 och 2 i vår vardag. Många elever har gjort fantastiska insatser och velat hjälpa till på olika sätt. De har visat tillrätta, bjudit in, bjudit till, försökt förstå, förklarat, väntat, hämtat och, ja, varit medmänniskor helt enkelt. Riktiga vänskapsband hur knutits.

4 Världen har kommit en liten bit närmare. En mängd undervisningstrådar har lyfts naturligt genom de nya elevernas närvaro. Var ligger Kosovo, Albanien, Syrien och Spanien? Vad händer i olika länder som gör att människor inte kan bo där längre? Asyl och uppehållstillstånd, vad är det? Vad är Migrationsverket? Vad är skatter? Syrien och Ukraina, som vi hör om på TV, har de nya klasskompisarna verkligen släkt där?

5 De nyanlända eleverna gör god reklam för vår skola. De har haft flera kontakter ute i samhället och har varje gång mötts av vuxna som imponeras av deras förmåga och vilja att kommunicera och deras trevliga sätt. Och varje gång presenterar de sig som elever på Skogshagaskolan.

6 Sakta men säkert utvecklar vi lärare våra undervisningsmetoder för att vi så oerhört gärna vill att alla barn ska få lyckas. Vi har så höga ambitioner och sliter med ett svårt uppdrag och alltför lite tid. Men vet ni, allt vi gör för de nyanlända eleverna; förtydligar med bilder, förstärker vårt tal med gester och kroppsspråk, bygger förförståelse, läser och skriver gemensamt, samtalar om texten, använder läsförståelsestrategier, plockar in Ipads i klassrummet, uppmuntrar samarbete mellan elever, allt det är bra för de svenska eleverna också. Så när vi tvingas tänka till kring vår undervisning och sliter vårt hår för att de nya eleverna ska kunna lära och förstå, då blir vi samtidigt bättre lärare för alla våra elever.

Gick till konferens med en känsla av JIPPI – det ni!

Jag satt idag tillsammans med några av mina elever och utvärderade temat som vi just avslutat. Jag var intresserad av om de tyckte att de hade lärt sig något intressant och viktigt. En av dem sa:
– Jag berättar allt jag lär mig i skolan hemma och då får min familj också lära sig. Igår när vi var på promenad så såg vi en ekorre och då sa min pappa: ”Titta, den har vinterpäls”. Det hade han lärt sig av mig.
En annan elev berättade:
– Idag på no:n så jobbade vi med vatten. Du vet, havet, vattnet går upp när det blir varmt och sen det regnar… Och min no-lärare visade en cirkel och då frågade jag om det var vattnets livscykel. Ja, sa hon, men det heter kretslopp, så då förstod jag det.

Det här gör mig så oerhört glad. Att dessa barn kan förstå och uttrycka att de inte lär sig om ekorren, närmiljön och beskrivande rapporter för min skull, eller för lektionens skull. Inte ens primärt för svenska språkets skull, utan för livet och det fortsatta lärandes skull.

Gick till konferens med en känsla av JIPPI – det ni!