Jag känner er värme

Tack Susanne, Paula, Lotten, Kent, Lotta och alla andra som gett mig stöd de senaste dagarna. Ni finns på Twitter, på Facebook, i min familj och på min skola. Vi är alla små i förhållande till vad som händer i världen, vad familjer och barn måste igenom och hur Migrationsverket väljer att inte planera och genomföra utredningar med barnperspektiv. Men ni skriver till mig, pratar med mig och jag känner hur ni famnar både mig och mina elever och det betyder mycket. Ord gör något med mig, med oss alla. Jag känner er värme och det ger mig kraft att möta barnen och ge dem kraft. Tack!

Flykten valde oss

”Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär.

Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
Ni är för många, kanske den frie säger.
Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger.
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär”

En av mina favoritdikter, skriven av Stig Dagerman, kom mig till minnes idag. Idag när elever har gråtit i mitt klassrum, idag när två elever inte kom till skolan, idag när oro och vilsenhet har härjat ibland oss. Idag när eleverna fått reda på det jag vetat en tid, att denna vecka är den sista de kan bo på flyktingförläggningen på Lysingsbadet i Västervik. Nu måste de flytta igen, några till andra förläggningar i andra kommuner och några ut ur Sverige. Tillvaron ter sig mycket osäker och oviss för dessa barn.

Och jag, vad kan jag göra? Jag försöker hålla igång rutiner och lektioner, dock med ett större inslag av lekar, spel och lättsam samvaro än i vanliga fall. Jag gör mitt bästa för att förmedla lugn, trygghet och hopp, men det är svårt att hålla undervisning denna vecka. Mycket svårt.

Kära kollega, tack för att jag fick besöka dig!

I måndags besökte jag ditt klassrum under två lektioner. Jag är tacksam för att du tog emot mig. Tyvärr var jag tvungen att gå innan du hade avslutat den sista lektionen, pga ett föräldrasamtal, så jag vill gärna ge dig lite respons så här istället. Precis som jag ofta gör till eleverna, vill jag berätta vad jag såg.
Jag såg en välplanerad lektion.
Jag såg en tydlig grovplanering för de närmaste veckorna på tavlan.
Jag såg att eleverna kom i tid.
Jag såg att eleverna hade med sig det material de behövde.
Jag såg att en elev fotade av planeringen.
Jag såg att det fanns värme mellan dig och dina elever.
Jag såg glada elever.
Jag såg trevliga elever.
Jag såg att eleverna visste vad de skulle göra.
Jag såg att eleverna snabbt kom i arbete.
Jag såg att eleverna jobbade hårt för att lära och förstå.
Jag såg att du lyssnade på dina elever.
Jag såg att eleverna lyssnade på dig och även på mig, när jag ”la mig i”.
Jag såg elever som vågade säga när de inte förstod.
Jag såg att du förklarade tydligt.
Jag såg elever som hjälpte varandra.
Allt detta var trevligt att se! Hoppas att du sträcker på dig och är nöjd med det du gör. Bara då kan vi tillsammans gå från bra till bättre!

Från LPP till stolt skribent på sitt andraspråk

En dag stod det en uppstoppad ekorre på bordet i mitt klassrum. Det var upptakten till arbetet med nedanstående planering. Eleverna har även fått planeringarna på sina modersmål, tack vare mina modersmålskollegor och appen pixter.
Lpp åk 3-6, sva och biologi
skogen 013
Vi har arbetat enligt cirkelmodellen. Det betyder att vi under många lektioner har jobbat med att bygga fältet, alltså tillsammans inhämta kunskap om ekorren. Vi har samtalat om bilder:
skogen 014
Vi har tittat på filmer från UR.se och AV Media och vi har använt programet Mitt Naturotek. Vi har sjungit ”Ekorrn satt i granen” och ”Ekorre, ekorre, viftar på sin svans” och vi har målat bilder:
skogen 017
Vi har varit ute i skogen ett par gånger. Dels behövde vi samla barr och löv från olika träd samt kottar och mossa, för att alla lättare skulle förstå vad vi pratade om. Dels ville vi försöka få syn på ekorren eller spår efter den:
skogen 008
”Här är jag och mina kompisar. Vi ser spår. Ekorrens spår och ekorrens spillning. Skrivet av Toni.”
Hela tiden när vi arbetar muntligt och praktiskt med att bygga upp kunskapen om ekorren, så fyller eleverna sina ”sexfältare” med den fakta de tycker är viktig och intressant:
skogen 053
Sedan började arbetet med att läsa texter om ekorren. De här böckerna har vi tittat och läst i:
skogen 054
När det var dags att närläsa tillsammans valde jag ”Djur i Sverige” från Natur och Kultur, eftersom texterna däri har en bra och tydlig struktur som beskrivande rapporter och det var det jag ville att eleverna skulle lära sig förstå; att kunna läsa och skriva en beskrivande rapport. Närläsning är mycket intensivt och ansträngande för eleverna, så vi fick arbeta med texten vid flera tillfällen. Under läsningens gång samlade vi viktiga ord i en ”Expertordlista”. Det var både ämnesspecifika ord så som päls och buk, men även skriftspråkliga ord så som framför allt och även.
skogen 051
Efter närläsningen har vi fortsatt att jobba med texten med hjälp av sönderklippta meningar och lucktexter, två arbetssätt som ”tvingar fram” samtal och samarbete.
Till slut var det då dags att skriva en gemensam text. Vi arbetade vid två tillfällen vid en cleverboard; eleverna gav förslag till vad vi skulle skriva och vi hjälptes åt med formen för att det skulle bli en riktig beskrivande rapport. Sedan har vi läst texten tillsammans och återigen pratat om vad som utmärker en beskrivande rapport.skogen 052
Nu var alla eleverna redo att skriva egna texter om ekorren. De fick arbeta två och två, förutom en grupp som var tre elever. Nedan följer elevernas texter. Eleverna har varit mellan 1 månad och sex månader i Sverige.

Ekorre

Klassificering:
Ekorren är gnagare.

Utseende:
Ekorren är gråbrun på vinterpälsen och sommarpälsen är rödbrun. Men ögon är svarta. Ekorren har svans som är yvig och lång och liten nos. Ekorren har två öron och sina tofsar på öronen. Ekorren har klor på framtasar och baktasar och klopslengt: 20-25cm svansen: 15-25cm. Vikt: 0,2-0,5kg.

Levnadsmiljö:
Ekorre trivs i barrskog men fins även i lövskog i den svenska skogen i vår närmiljö. Ekorren fins även i Holland. Ekorren fins i andra länder i Europa och Asien. Ekorren kanske har fyra bon.

Föda:
Ekorren kan äter kotar, nöter, frukt, insekter, ekollon, Bär, svamp. Ekorren äter en dag 100 kotar .

Beteende:
Ekorren kan inte titta på naten och är snabb. Måste akta sig för lodjur för at kan äta ekorren. Ekorren klatra och hoppa från träd till träd .

Livscykel:
Ekorren kan få till 3-8 ungar. Ekorre bo hål i tredstam. Första tiden ungen dricka mjölk från mamma. Ungarna lämnar boet efter sju veckar. Ekorre kan bli gammal 5-6 år.

Av:Misha och Arlinda

Ekorre av Abdel och Alexia.

Ekorre av XXX, James och Toni

Ekorre AV YOUSEF

Ekorre Naya o Anesa

Fler texter kommer att läggas upp efter hand. Kanske vill just du göra mina elever lyckliga genom en liten kommentar? Det som återstår nu är att redovisa texterna ute i klasserna. Spännande och pirrigt tycker mina elever. Jag tycker att det är en mycket viktig avslutning dels för att övriga elever i klasserna ska få se att mina elever kan lära samma ämnesinnehåll som de, dels för att ämnes- och klasslärarna ska få syn på hur det kan gå till att lära sig ett andraspråk och lära sig på sitt andraspråk på samma gång. Och inte minst för att mina elever ska få känna sig riktigt stolta över vad de kan och vad de har lärt sig!

Kärlek, gränser och höga förväntningar

Härom dagen skrev Marianne Frenne i Facebookgruppen Förstelärare – en nätverksplats
– Vilka är de FEM viktigaste ingredienserna för ett gott ledarskap i klassrummet i åk 1-3 enligt dig/er?

Jag svarade att mina tre viktigaste ingredienser är kärlek, gränser och höga förväntningar. Ett exempel på hur detta kan te sig:

En liten knatte hade på en lektion förra veckan väldigt svårt att hålla sig lugn och koncentrerad. Det gick inte ens att sitta stilla på stolen och det skramlade och prasslade om hen hela tiden. Ämnesinnehållet var avancerat och gruppen var stor, men jag hade räknat med att upplägget skulle vara tillräckligt intressant för att 30 minuter skulle fungera för alla eleverna. Det stämde på de allra flesta, men den här lille kunde bara inte.

Till slut fick jag säga ifrån med min allra bestämdaste frökenröst och be hen att komma att sitta hos mig istället för på sin plats. Det blev inte mycket bättre, men lite, och vi kunde i alla fall slutföra vår gemensamma uppgift. Gränsen var satt och övriga elevers lärtid var värnad.

När det var dags att säga adjö, sa jag till hen:
– Jag var riktigt arg på dig för att du störde, men nu är jag inte arg längre. Det kommer att gå bättre nästa lektion.
– Jag vet fröken. Kram fröken.
Så tog vi varandras händer och gick ut. Relationen var återupprättad.

Så långt kärlek och gränser. Men höga förväntningar då? Ja, låt mig säga att för 14 av de 17 eleverna på lektionen så var innehållet på lektionen definitivt över vad de hade klarat på egen hand. Men tack vare höga förväntningar, stöttning och gemensamt lärande kunde de stolta gå ut ur klassrummet. Det de klarar med stöttning tillsammans idag, klarar de på egen hand om inte imorgon, så i alla fall inom en mycket snar framtid.